Då så!

Då var hitresan över. 

Den är ju aldrig rolig och bekväm tyvärr men den är alltid värd ansträngningen. Kl 23 var jag framme vid lägenheten. Jag började packa upp lite och flytta undan lite saker för att göra det beboeligt igen. Cyklar, scooter, solstolar, två trädgårdsbord med stolar och en liten grill som jag stuvat in i lägenheten när jag varit borta. Jag banade mig väg genom bråten.

Allt såg bra ut. Inga kackerlackor. Vatten i vattenlåsen o s v. Det är väl ungefär det som kan vara tråkiga överraskningar. Jag somnade gott som jag brukar göra här och vaknade inte förrän runt kl 8. Kl 9 var jag med på onlinemöte i en timme och tog sedan scootern till Carrefour för att köpa frukostmat. 

Ett kärt återseende men jag trivs inte med att handla på arbetstid så jag stressade igenom Carrefour snabbt bara för att få tag i det viktigaste. Jag ska gå dit och storhandla ikväll när värmen avtagit lite.

När jag kom hem åt jag frukost. Inget märkvärdigt eftersom jag inte hade fantasi under shoppingturen. Smör, bröd, ost, tomater och mjölk kom jag hem med.

Efter lunchen (mackor igen) tog jag ett dopp i poolen. 

28 grader i vattnet och 30 grader i skuggan på land.

Det torkar fort kan jag lova. En fin hibiskus hos grannen.

Här har jag öppnat helt igenom hela lägenheten. Jag står vid altandörren och tar bilden.

Så här ser det ut när jag vänt mig om helt.

När arbetsdagen var slut tog jag itu med mina uteväxter. Jag tömde de båda blomkrukorna och fyllde en blomlåda under ett fönster. Några utav de förtorkade stackarna lyckades jag rädda och satte dem i vatten medan jag gjorde iordning den stora blomlådan. Grannarna Arild och Mai-Lill från Norge målade lite utanför sin lägenhet. Jag ska ta deras färg som blev över och rusta upp lite jag också.

Vi åkte upp till en trädgårdshandlare och jag köpte några växter till och en säck jord. Det är väldigt fint på trädgårdscentret.

Hibiskusar i alla de färger och former.

Bananträd.

När vi kom hem därifrån var klockan 19 och jag gick in och hämtade min dramaten för att gå till Carrefour och storhandla.

Jag köpte massor av mat. Dramaten blev helt full. 

Jag köpte också en paellabrännare för gasol och nu behöver jag skaffa en gasoltub också. Brännare, panna och ben i ett inplastat kit.

Jag köpte grillkol till grillen som jag köpte när jag var här förra gången. Den ska jag ta i bruk vilken dag som helst. Jag köpte t o m korvar att grilla. Och senap.

Jag har märkt att jag dricker ca två liter mjölk om dagen. Det är ungefär samma som hemma. Jag skulle ha grädde också men det fanns ingen färsk grädde på Carrefour. Det är bara sådan med lång hållbarhet som förvaras i rumstemperatur och sådan vill jag inte ha. Jag behöver grädden till sillinläggningen till på fredag. Jag får forska lite vidare på det.

Det var en varm kväll och jag tog bussen hem. Det är vackert i kvarteren med alla blommor som blommar nu. Det är också ganska mycket mygg tyvärr. De sticker en när man går på trottoaren. Jag köpte myggmedel idag så jag lär smörja in mig när jag ska ut och gå på kvällarna.

Nu ska det bli skönt att lägga sig och läsa. Nyduschad efter dagens värme.

Nära nu

Jag skördade andra halvan av tobakslandet och det kändes bra att bli klar med det. Jag plockar bland mina saker så det ska vara någorlunda drägligt här i kapellet när Felix ska vara här.

Denna hittade jag bland bråten. Skrivet den 6 maj 1980.

Nu återstår nästan bara att packa ihop datorn. Imorgon kl 10:35 går bussen mot Arlanda.

En liten skörd

Sista arbetsdagen i kapellet på ett tag. När jag jobbat klart gick jag ut i värmen och skördade halva tobakslandet. Det som var moget. Jag tog reda på bladen sedan. Spolade bort skräp, snittade bladen och hängde upp den. Ca 150 blad. 

Det blir en likadan skörd imorgon men då ska jag försöka börja innan det blir så varmt. 

Jag kollade vädret för Torrevieja de kommande tio dygnen och jag kommer kunna njuta av värmen ett tag till. UV-index ligger på 8-10 därnere nu så så jag får vara lite försiktig trots att jag har en grundläggande bränna hemifrån.

Det var väldigt varmt här idag. Det ska bli lika varmt här imorgon. Drygt 30 grader. Men på söndag (när jag åker) verkar regnet komma till kapellet. Underbart!

Jag håller på att leta upp de sex böckerna som ingår i "Lars Hård-sviten" av Fridegård. Den ska med ner till lägenheten vid tillfälle. Inte denna gång eftersom bagaget är fullt redan nu. Jag ska läsa böckerna igen. Det var många år sedan men jag älskade huvudpersonen och hans filosofiska tankar. Lars Hård var förstås Jan Fridegårds alter ego. Även "En vandring i solen" av Slas ska med vad det lider.

Ikväll ska jag dricka några öl och plocka och packa lite. Felix var här med lite kläder som ska med ner till lägenheten.

Jag ska gå igenom gamla fotografier från min Teneriffaresa 2018 och se om jag kan identifiera den hudkrämen jag köpte där och då och tyckte så mycket om. 

Regn

Det kom några droppar. Tyvärr var detta allt. Jag hade inte ens sån tur att någon droppe träffade regnmätaren. Annars 30 grader i skuggan idag. Tur man jobbar inomhus.

Strömkabel

Jag drömde att jag glömt strömkabeln till datorn när jag skulle rigga upp den i lägenheten i Torrevieja. Det var en mardröm och jag har varit med om något likande en gång. Min resväska kom bort på en flight till Teneriffa. Jag hade alltså bara den laddningen i min laptop som jag fyllt på innan jag åkte. Jag blev helt handikappad tyckte jag även om det inte var något viktigt jag använde datorn till. Jag ville föra över nytagna bilder till den och blogga lite. Kolla lite nyheter ibland. Det var det enda men det var otroligt jobbigt. Det är inte bara och gå och köpa en ny heller. Strömkablarna är rätt speciella. Det får inte vara fel prestanda på den för att den överhuvudtaget ska fungera.

I mardrömmen i natt hade jag glömt kabeln till min jobbdator. Att leta rätt på en likadan i Torrevieja skulle bli svårt och antagligen ta många dagar. Jag skulle inte kunna jobba när laddningen i min laptop var slut. Jag hade också glömt min dockningsstation. Det innebar att jag inte skulle kunna koppla upp datorn till nätverket med kabel utan skulle få förlita mig till det trådlösa nätverket. Det har iofs aldrig varit något problem förut men jag vill alltid sitta med kabel mellan mig och routern för riskfri uppkoppling.

När jag vaknade gick jag omedelbart upp och letade upp allt i kabelväg jag behöver ha med mig.

Mygg

Jag har fått lite indikationer på att myggläget stundtals varit allvarligt i Torrevieja efter det myckna regnandet. Jag pratade med min vän Kent därnere och han hade märkt av det. Nu har man emellertid sprutat mot myggen både inne på området och på intilliggande sankmarker och det märks skillnad tydligen. Myggorna därnere är mindre men möjligen något aggressivare. Dessutom har de en nästan ljudlös anflygning. Den fruktade "tigermyggan" tycks också etablera sig mer och mer. Den är en ökänd smittbärare av allehanda otrevligheter.

Man får tydligen också räkna med en del flygförseningar. Strejk i Frankrike påverkar flygtrafiken. Tydligen kan det nu vara svårt att ens få flyga över Frankrike och planen måste ta vägen mera österut där intensiteten på flygtrafiken är större. Det blir trångt i luftutrymmet som blir kvar liksom.

Idag köpte jag lite "Wasamackan". 

Jag kommer till lägenheten tidigast kl 23 på söndag och har inget att äta- Varken då eller på morgonen efter. Carrefour öppnar kl 9 på måndagen så jag måste också ta med mig mat så det räcker fram till måndag lunch när jag kan ta scootern och åka och handla. Det blir oftast sådär dumt. Jag har så fullt i bagaget också. Annars kunde jag tagit med en djupfryst matlåda.

Idag lät jag en chat-bot skriva en berättelse. Uppdraget var "Skriv en saga om en igelkott som tappat sina taggar". Så här blev det:

Det var en kall och mörk höstkväll. Igelkotten Ivar hade precis vaknat upp från sin dagslur och kände sig hungrig. Han gick ut ur sitt bo för att leta efter något att äta. Han snubblade fram genom löven och grenarna, men han hittade inga maskar eller sniglar. Han började bli orolig. Var hade alla djur tagit vägen?

Han fortsatte sin vandring och kom till en stor sten. Där brukade det alltid finnas något gott att mumsa på. Men när han kom fram till stenen fick han sig en chock. På marken låg en hög med taggar som såg ut som hans egna. Han rörde vid dem försiktigt och kände hur de stack i hans tassar. Han tittade på sin rygg och insåg att det var sant. Han hade tappat alla sina taggar!

Han blev rädd och ledsen. Hur hade det här hänt? Var det någon som hade tagit dem? Eller hade de bara ramlat av av sig själva? Och hur skulle han klara sig utan dem? Han kände sig naken och sårbar. Han visste att hans taggar var hans bästa skydd mot rovdjur och fiender. Utan dem var han ett lätt byte.

Han gömde sig bakom stenen och började gråta. Han ville inte leva så här. Han ville ha sina taggar tillbaka. Men hur skulle han kunna få dem? Han visste inte vad han skulle göra.

Då hörde han ett prassel i löven bakom honom. Han vände sig om och såg en räv som smög fram mot honom med ett hungrigt leende. Igelkotten Ivar frös till is. Han visste att räven var hans värsta fiende. Han visste att räven ville äta upp honom.

Han försökte springa iväg, men det var för sent. Räven var snabbare och hoppade på honom med ett glatt skall. Igelkotten Ivar skrek av skräck och smärta. Han trodde att hans sista stund var kommen.

Men då hände något oväntat. Räven släppte taget om honom och började hosta och fräsa. Igelkotten Ivar såg förvånat på honom och upptäckte att rävens mun var full av taggar. Inte hans egna taggar, utan andra igelkottars taggar som låg utspridda på marken.

Han insåg då vad som hade hänt. Någon hade lagt ut en fälla för räven med falska taggar som såg ut som igelkottars taggar. Räven hade inte sett skillnaden och hade bitit i dem i tron att de var äkta. Men de var inte mjuka och böjliga som igelkottars taggar, utan hårda och vassa som nålar. De hade fastnat i rävens mun och gjort honom illa.

Igelkotten Ivar kände en våg av lättnad och glädje skölja över honom. Han hade klarat sig! Han hade överlistat räven! Han tackade den okända välgöraren som hade satt upp fällan och skyndade sig därifrån innan räven återhämtade sig.

Han sprang tillbaka till sitt bo och kröp in under ett täcke av löv och mossa. Han kände sig trygg och varm igen. Han bestämde sig för att inte bry sig om sina taggar längre. Han insåg att de inte var det viktigaste i livet. Det viktigaste var att vara smart och modig, att ha vänner och hjälpare, och att vara glad för det man har.

Han somnade med ett leende på läpparna och drömde om en ny och bättre dag.

Inte alls dåligt faktiskt. I själva verket bättre än mycket av det jag skriver. Det tycks som om AI-robotarna har en viss fantasi ändå. Snart kan alla bli författare. Faan också...

Paella

Jag blev sittande hemma igår kväll trots att det var en ljuvlig sommarkväll. Jag hade tänkt att gå upp till Jörgen en sväng men jag kom mig inte för. Idag gick jag upp tidigt och började skriva en novell igen. Den blev inte riktigt klar. Felix kom upp kl 12 och ville vara med när jag gjorde paella. Det tog nog en och en halv timma att laga den men den blev väldigt god.

Kycklinglårfilé, kycklinglever och chorizo stod för proteinet.

Den blev riktigt god och Felix åt med god aptit. Det blev tre matlådor till honom också och en till mig.

Han rakade av mig håret sedan så nu är jag redo inför spanienresan om en vecka. Han får göra om det när han kommer ner den 18 juli.

Kind of blue

Det är drygt en vecka kvar till sommarens spanienvistelse och allt är en enda lång transportsträcka. Jag sitter i mina onlinemöten på dagarna och skriver minnesanteckningar. Tobaken växer dåligt och det kommer inget regn. Jag tror att jorden i tobakslandet är ganska utarmad. Det finns liksom inget liv i jorden när jag gräver. Jag är inne på att göra uppehåll under nästa år och låta landet vila en säsong. Så lite gröngödselväxter och sedan påföra ett par lass hästgödsel innan odlingssäsongen 2025. Det verkar som om tobaken verkligen suger ut varje uns av näringsämnen som finns under några säsonger. En ny erfarenhet.

Jag gjorde en laddning snus igår och är fortfarande inne på tobak från skörden 2021. Jag har sedan 2022 års skörd att fortsätta med och jag räknar med att kunna göra ett uppehåll i odlingen. Dessutom överväger jag att sluta snusa. Det kommer att bli krångligt för mig i framtiden eftersom jag siktar på ett boende i Spanien.

Just när jag släckt läslampan igår ringde Felix med kompisar och ville ha skjuts. Det var fest förstås och de drog väl nytta av festligheterna i och med studentfirandet även om de själva inte var nybakade studenter. Jag hämtade dem vid Kampbacken och körde upp dem till Djurgården. Sen åkte jag hem och kröp ner igen. Medan jag låg där och försökte somna fick jag ett uppslag till en liten novell. Jag tänkte jag skulle skriva den när jag vaknade nästa dag och se hur den utvecklade sig efter inledningsraden som runnit upp i skallen: "Plötsligt upphörde skottningen".

Jag låg och drog mig lite och tänkte på lördagsmorgonen och gick sedan upp och satte på kaffe och startade datorn. Klockan hade hunnit bli 7. Jag skrev en liten novell och drack kaffe.

Kind of blue
Mannen närmade sig huset. Det var kväll och snön var decimeterdjup och han fick en känsla av mörkblått på grund av kvällsljuset. Det verkade vara några minusgrader. När han närmade sig huset via den skottade gången upphörde plötsligt skottningen och han blev stående framför en skarp kant av decimeterdjup snö. Det var mycket som var konstigt. Den bortskottade snön verkade inte lagts upp vid sidorna av gången. Var den bortfraktad bakåt till den plats där skottningen börjat? Han hade inte lagt märke till några större snöhögar när han kom dit. Det lyste i huset men det fanns inga fotsteg i den orörda snön vid sidan om den skottade gången. Han undrade om det kanske fanns en annan väg fram till huset. Det kom rök ur skorstenen men han såg ingen rörelse inne i huset. Inifrån skogen bredvid hörde han pipen från dagens sista domherre som sökte nattkvist.

Han gjorde sig platt som en dörrmatta och åkte in under snötäcket mot huset. Trots att bara lite av det mörkblå ljuset nådde ner ända till marken under snön kunde han följa den stensatta gången fram till det lilla fotsteget framför dörren. Det gick förvånansvärt lätt. Som om någon annan nyss gjort samma sak. Han gjorde sig ännu plattare så att han kunde åka in under ytterdörren för att komma in i stugvärmen. Där inne vecklade han ut sig till en katt så han obehindrat kunde utforska huset.

Det var tyst i huset förutom knastrandet och knäppandet av en brasa någonstans. Det var brasvarmt inne i huset. Han hörde också att det spelades jazz på en grammofon någonstans och han hörde att det var Miles Davis ”Kind of blue” som låg på skivtallriken. Det doftade lite av ett långkok och när han märkte det hörde han också ett litet puttrande ljud från det han förstod var köket. Han gick ljudlöst in där men det var tomt. Mysigt upplyst men tomt. En röd liten lampa lyste på spisens framsida. Det stod ett halvfullt glas rödvin på bänken bredvid spisen. Försiktigt slank han upp på bänken för att se vad det var i grytan. Något underbart gulaschlikt puttrade där. Det doftade vitlök och spiskummin. Kanske lite chili och mycket paprikapulver. Han kunde urskilja grytbitar, potatis och paprikabitar i den trögflytande grytan. Puttrandet hade övergått till ett pösande.  Hela innehållet i grytan lyftes sakta upp tills det brast och ett ljudligt ”blupp” hördes när innehållet momentant sjönk ihop igen. Det skulle behövas mera vätska i grytan. Annars skulle värmen behöva sänkas. Spisvredet stod på 4 men borde nog hellre stått på 1 eller 2 och ett lock borde nog läggas på.
Han slank ner på köksgolvet igen med en liten mjuk dubbelduns från sina tassar och sin kroppstyngd. Ingen människa i sikte. Han gick vidare till rummet med brasan och musiken. Tomt även där. Han kröp in under soffan för att lägga sig och observera rörelser i rummen men inget hände. Han låg länge och väl bland dammtussar, hårstrån och ett och annat popcorn. Några små förtorkade kaprisar låg där också.  Han petade ut ett popcorn så det låg synligt på golvet. Plötsligt slutade det bluppa i köket. Han smög sig ut för att titta. Spisvredet stod nu på 2 och ett lock låg på grytan. En klunk vin saknades i glaset sedan förra kollen men ingen människa i sikte. Hade det tillkommit en liten fläck av läppstift på glaset? Doftade det inte lite kvinna i köket också som han inte noterat förut?
Han kröp tillbaka för att avvakta i skydd av soffan. Till slut blev han för rastlös för att bara ligga och vänta och smög sig ut i köket igen. Någon hade skurit upp en baguette och han beslöt sig för att utforska hela huset minutiöst för att försöka få syn på det som bodde där. I låg ställning tog han sig upp för trappan till övervåningen. Han kom upp i en hall där det fanns tre dörrar. Två av dörrarna var öppna och de ledde in till två sovrum. Två iordningställda rum med bäddade sängar. En liten bordslampa lyste i det ena rummet men i det andra var det mörkt. Endast ljuset från taklampan i hallen lyste in i det rummet. Den tredje dörren som var stängd ledde nog till en toalett eftersom det satt ett låsvred under dörrhandtaget. Det stod på grönt. Det låg trasmattor på golvet och på den ena väggen satt en större lucka som troligen ledde till en liten vind.

Han rann ner för trappan igen. På nedervåningen fanns ett kök, ett litet vardagsrum och ytterligare en dörr med toalettdörrsutseende. Inget hade hänt i köket denna gång förutom att vinglaset var påfyllt igen. Popcornet på golvet vid soffan var borta också. Han kröp under soffan igen och väntade.

Inget hände. Han hörde låten ”So What” från Davisalbumet och förstod att någon satt på skivan igen medan han var på övervåningen eftersom albumet inleds med den låten. Från platsen där han låg kunde han se att någon tänt ett levande ljus på köksbordet därute i köket. Plötsligt såg han en fladdrande skugga i köket.

Han tyckte också han såg skymten av något otroligt vackert. Som en lila fjäril. Han kröp försiktigt fram och gled upp i soffan där han rullade ihop sig i ett hörn för att synas lite defensivt och försiktigt. Samtidigt som låten ”Freddie Freeloader” började fladdrade det in en stor lila, pärlemorskimrande fjäril in i vardagsrummet och satte sig på TV:n. De tittade på varandra. Fjärilen omvandlade sig till en kvinna fortsatt pärlemorskimrande. En lång, petrolfärgad, slank tjej som plötsligt stod framför honom med stora ögon. -Hej! Jag heter Eliasabeth, sa hon. Vad gör du hemma hos mig?
Han vecklade ut sig till sig själv i soffhörnet och svarade att han blivit nyfiken när han såg att det inte var skottat ända fram men att det lyste i huset.
Hon omvandlade sig till en vanlig liten kvinna med alldagligt utseende. Hon hade fortfarande stora vackra ögon men nu iförd en klänning i samma kulör som hela hon hade haft strax innan.  -Så här ser jag ut egentligen, sa hon.
Han omvandlade sig till en stilig vältränad och solbränd man men omvandlade sig direkt tillbaka till den vanliga man han egentligen var. -Jag bara skojade, sa han.
-Du är vackrare och jag blir mer nyfiken på dig nu när du återtagit din normala gestalt, sa han sen.
-Vill du äta gulasch med mig ikväll, frågade hon.
-Jag vill inget hellre, svarade han.

När novellen var avslutad åt jag frukost.

Äggmacka med majonnäs och kapris. En kaprissort jag inte sett förut. Den jag brukar köpa fanns inte kvar. Den sorten jag köpt i 30 år. Denna funkade lita bra men "bären" var något större.

Sedan åkte jag till Maxi och handlade saker till den paella jag tänkt göra. Faktum är att jag tänkte ge kyckling en chans igen trots att jag aldrig riktigt tyckt om kyckling. Lite för Felix skull också faktiskt om han skulle vilja äta med mig. Hade jag fått välja kött på riktigt hade jag nog testat att göra den på kaninkött. Men nu köpte jag kycklinglårfilé, kycklinglever och chorizo.

Jag tog en tur ut till "Snickern" i Ölme. Det var längesedan jag var där och det har hänt mycket i trädgården sedan sist. Jag satt där tills jag blev hungrig och åkte hem via McDonalds där jag köpte med mig två små cheesburgare. Paellan får vänta tills imorgon.

Jag satte mig i skuggan och lyssnade på den svartvita flugsnapparen en stund innan jag drack några kalla öl och lyssnade på musik. Kurt kom förbi också på väg upp till Jörgen. Jag kanske går upp dit sedan en sväng med någon pilsner.

Tanketorka

Min hjärna går på lågvarv nu. Inte mycket idéer. Inte mycket drömmar mer än den närstående planeringen inför spanienresan om två veckor. Inte mycket förundran. Det är tråkigt när vardagarna bara blir transportsträckor inför en kommande höjdpunkt. Men så är det nu. 

Idag tog jag en förmiddagspromenad till Haga koloniområde. Jag behöver återknyta kontakten med mina promenadskor efter att ha gått i vandringskängor en tid för att gå in dessa. Jag kände direkt att ett skavsår på vänster häl var på gång. Det var likadant när jag åkte ner till lägenheten förra sommaren. Jag hade inte gått i mina promenadskor på hela våren och fick direkt ett ödesdigert skavsår på vänster häl redan första dagen i Spanien. Fr o m dag två fick jag gå i Crocs utan bakkappa. Så ska jag inte göra i år. Jag behöver vänja mig vid skor redan innan jag åker ner denna gång.

Det var fint väder idag. Lite svalt i skuggan men soligt för övrigt. När jag kom till Haga koloniområde insåg jag att det var mycket folk där. Tydligen var det "Hagadagen" och det var öppet hus i flera trädgårdar och kaffeservering vid klubbhuset. Jag minglade och folkbadade, drack kaffe och åt kaffebröd, talade med en bekant och knallade sedan hemåt med begynnande skavsår som sagt. Trevligt! När jag kom hem bytte jag till mina Crocs igen och åkte till Maxi och köpte en pizza som jag fick uppslicead. Sedan ut till Sannavallen där jag visste att Felix satt på läktaren och kollade på fotboll med sina vänner. Felix och jag delade på pizzan.

Efter det gick jag på besök hos en familj som bor där intill och satte mig någon timma med dem. Jag satt där vid ett tillfälle förra sommaren också så nu börjar det nästan bli tradition. 

Mamman i familjen berättade en fin sak som värmde. En av deras söner verkar få psoriasis. Mamman var lite ängslig för hur grabben såg på saken. Han hade då sagt att: -Eddie Persson har ju psoriasis och jag tycker att han verkar leva ett underbart liv. Helt underbart!

Jag åkte sedan hem en sväng bara för att dricka lite vatten och tänka innan jag åkte ner till Mary och Stefan i Brattsand. Jag plockade lite libsticka till Mary eftersom jag vet att hon gärna gör örtsalt, köpte tre vaniljhjärtan och åkte ner till deras sommarstuga. Jag tycker om att sitta med dem små stunder. De hade en liten hund där som jag faktiskt tyckte ganska bra om. Den skällde inte, var bara lite nyfiken och gick gärna för sig själv. Mer som en katt. Jag kallade den "Kissen" hela kvällen. 

Vi pratade om sommarens spanienvistelse och att vi kommer att ses därnere. De har bjudit in mig på midsommarfest men jag har inte bestämt mig än. Jag har faktist småplanerat att göra en sillinläggning och ta med mig ifall jag vill gå på deras midsommarfest.

Jag såg en kopparorm på vägen därnere som jag petade till lite så den ringlade iväg. 

Jag tycker det är så eländigt att se dem platta och överkörda på små grusvägar så jag valde att avvisa den från körbanan. De är ju så harmlösa. Bara släta och trevliga.

När jag kom hem drack jag vin och tittade på TV. 

Som jag tidigare nämnde är det inga större utsvävningar nu innan resan. Jag vill egentligen bara sova, läsa och jobba innan jag får åka ner. Låta tiden gå. Men idag har jag i alla fall varit ovanligt social. Trots att jag känner mig lite utesluten från socialt umgänge. Det blir så att jag "tvingar" mig på folk. Ingen hör av sig till mig med förslag på umgänge. Jag får inte ens chansen att säga nej. Än mindre chansen att svara ja. Men jag förstår att det är min lott i livet och det gör inget heller egentligen. Även om jag blir lite ledsen när personer jag börjar tycka om och försöker att utveckla kontakt med plötsligt "ghostar" mig. Bara försvinner. Hör aldrig av sig. De bara försvinner utan att säga något. Det smärtar faktiskt ibland och får mig att tro att jag är fullständigt odräglig. Jag fattar inte riktigt vilken bild de får av mig men den verkar inte alltid vara så positiv. Jag fattar egentligen inte vad jag gör för fel.

Återigen står det klart att jag inte ska ha med mänskligheten att göra. Det är ingen idé. Jag är för evigt konstig och en kuf. Men jag gillar ju mitt liv och ingen kommer någonsin mer att få försöka förändra mig. Det är precis så här jag vill vara eftersom jag har världens bästa liv.

Bevattningen

Så här ser hjärtat/hjärnan i mitt bevattningssystem ut. 

Idag köpte jag vattenmätaren som sitter längst ner i kedjan. Den delen jag pekar på.

Överst kommer vattnet ut från huset och går till en "grendosa". Den vänstra delen använder jag för att sätta en vattenslang i. Den använder jag vid manuell bevattning. Det högra utkastet går till en "bevattningsdator". Där ställer jag in hur ofta det ska vattna och hur länge. Just nu har jag den inställd på att den ska vattna en timma var tredje morgon. Den tidsstyrda bevattningen sker med "svettslang" ute i tobakslandet.

Just nu har jag en svettslangslinga ute som bevattnar halva tobakslandet. Jag håller på att kalibrera systemet så det ska sköta sig självt när jag är i Spanien. 

Idag testade jag hur mycket vatten som går ut under en timma och kom fram till ca 200 liter. Eftersom jag bevattnar 25 kvadratmeter nu så blir det ca 8 mm per kvadratmeter. När jag kopplar in den andra halvan av svettslangslingan borde det innebära 4 liter per kvadratmeter per timma. Det tror jag är lite för dåligt om det blir en torrperiod.. Jag får fundera mer på det innan jag åker och när jag testat lite mer. Den behöver nog gå två timmar åt gången kanske. Vi får se.

Idag fick Felix stekt salt sill för första gången här. En del av introduktionen till gubbmaten.

Han tyckte verkligen om det och då blir pappa stolt.

Kafka och Knausgård

Idag på nyheterna diskuterades presumtiva partners innehåll i bokhyllan. I programmet "Gift vid första ögonkastet" på SVT hade en tjej hittat en bok i hennes partners bokhylla som blev en deal-breaker. Det var en bok som innehöll sexistiska skämt. SVT hade gett sig ut på stan och frågat folk (i Stockholm) vad de anser utgöra deal-breakers när det gäller litteratur. En tjej svarade: -Om jag hittade en massa Kafka och Knausgårds boksvit "Min Kamp" skulle jag bli mycket misstänksam. Många "tjocka" böcker var tydligen också jobbigt för henne att se i en bokhylla.

I Stockholm kan man för övrigt köpa böcker på metervara hos antikvariaten som en inredningsdetalj. Då får man förstås passa sig så att det inte slinker med olämpliga titlar.

Jag förstår tänket faktiskt. 

Min bokhylla ser ut precis som i tjejens exempel och jag skulle gärna ta en titt i hennes. Om hon ens har någon.

Det är ju ett sätt att bedöma en människa lite ändå. Om jag hittade Kafka och Knausgårds böcker i en kvinnas bokhylla skulle jag anse det oerhört attraktivt. Lite samma som jag skulle tänka om en kvinna framför mig i en matkö som valde leverbiff framför kycklingsallad.

Örtsalt

Solade på altanen igår och gjorde örtsalt innan jag slog igen kapellet för dagen.

En bukett libsticka.

Ner i blendern tillsammans med grovsalt.

Mixa (utav helvete).

Låt torka på ett bleck.

Men dörren, den går inåt

Det är glest mellan blogginläggen nu. För någon helg sedan köpte jag två myggnät som är öppningsbara. De är avsedda för dörrar och man kan passera in och ut genom dem genom en magnetförsedd springa mitt i. Jag har saknat myggnät i lägenheten i Spanien. På kvällarna kan det komma in en och annan irriterande mygga till natten som stör insomnandet. När jag väl somnat märker jag dem inte. Det känns inte när de sticker mig och det blir inget kliande bett efteråt. Det är ändå otrevligt att ha dem inne.

En kväll när jag skulle sova låg jag och tänkte på hur jag skulle montera myggnäten när jag åker ner i sommar. Då slog det mig att ytterdörrarna går ju inåt i Spanien. Jag blev plötsligt osäker på om det kommer att fungera att sätta näten på utsidan av dörren. Vissa detaljer och hur de är beskaffade minns jag inte när jag sitter här hemma i kapellet. Jag brukar få gå igenom mina fotografier från tidigare vistelser för att se om jag blir klokare utifrån dem.

Jag köpte en uppsättning myggnät till kapellet också och satte upp vid altandörren. På så sätt förstod jag bättre hur det kommer att funka i Spanien. De är ganska vindkänsliga och öppnar sig gärna vid korsdrag har jag märkt. Jag får se hur det funkar när jag kommer ner.

I slutet av förra veckan hade jag och mina samverkanskollegor ett av två årliga möten. Denna gång var jag arrangör och vi bodde på Statt i Kristinehamn. På kvällen åt vi jättegott på Panncentralen och gick en guidad rundtur på Mariebergsområdet.

Här står gänget som kom till Kristinehamn. Från vänster Miljösamverkan Värmlands och Örebro län, Västra Götaland, Stockholm, Västra Götaland, Sydost, Jönköping och Mitt.

På helgen hade jag lite loppis här hemma och sålde ganska bra. Jag hittade en massa roliga saker i förråden också. 

Bl a gamla konsertbiljetter.

Morbror Erics gamla tidtagarur. Jag fick det av honom när jag var liten.

Ungefär 70 år gammalt trodde Björn "Kea" Antonson att det var när jag visade honom det. Han öppnade upp det och det var orört inuti. Det fungerar också. Det betingar faktiskt ett litet värde dessutom och jag ska lägga upp det på Tradera.

I början av denna vecka anordnade jag en fältdag tillsammans med länsstyrelsen. Vi var ute i två grustäkter och hittade sandödla till vår förtjusning.

En ung hanne i lekdräkt.

Jag fick också en GPS till min scooter i Spanien.

En liten puck bara som visar körriktningen med en pil. Själva kartan är i telefonen och pucken fäster man på styret någonstans.

Pucken. Igår kväll drack jag en flaska vin och satte mig in i ett trevligt kartprogram som jag köpt. Det heter Gaia GPS och i det kan jag skapa "rutter" och det gjorde jag i går. Ett antal rutter i Spanien så jag kan få längre räckvidd med min scooter. Eftersom jag själv lägger upp rutterna kan jag välja bort motorvägar och på så sätt se lite mera av landet. Det ska bli jättespännande att få göra premiärrutten. Jag har även lagt upp rutter för vandring i Spanien.

Idag har jag varit i trädgården hela dagen.

Ungkarlslunch bestående av fem Bullens pilsnerkorvar och senap. Märkvärdigare än så behöver det inte vara.

Jag gjorde avsnitt 9 av Självförsörjande på snus också. Det går att se här.

Kvällen tillbringades tillsammans med South Park-gänget. Jag har saknat den serien men nu har jag tydligen möjlighet att se den igen. Avsnitt efter avsnitt, säsong efter säsong

Betraktelser från en 59-åring

Tog sovmorgon. Strax före 11 åkte jag ner till stan och parkerade vid COOP. Jag satte i hörselproppar och gick ner till gästhamnen. Det skulle vara "Hamnens dag" idag med lite jippon där.

Jag satte mig på en bänk och folkbadade och fyllde 59 år. 

Tack vare hörselpropparna slapp jag höra en massa idioter som pratade sport, medelålders kvinnor som jämförde jobbigast gympass, hundar, barnskrik och andra ljud som bara irriterar mig. Jag satt och såg folk jag kände igen, folk som jag har känt igen men som blivit äldre, en som jag känt som har börjat gå med stapplande gång, sånna som en gång var snygga men nu har sjunkit ihop och blivit gamla och livlösa, "Mouth-breathers", folk jag aldrig sett förut, överviktiga white-trashmorsor med sina barn och barnvagnar, trådsmala whitetrash-pappor i Adidasbyxor och ansiktstatueringar. Alla WT-attribut på rätt plats. Morsorna med en chihuahua och papporna med en kamphund. Morsorna med egenfärgat hår. Alla röker. Ett WT-barn med en ballong från Sverigedemokraternas tält en bit bort. 

Jag gick ett varv bland de vackra uppställda bilarna på kajen. 

Baklampa och avgasrör på en Corvette.

Det var enklare vindrutetorkare förr. En Morris.

Vackert väder men iskalla vindar. Jag satt en timma och tänkte och åkte sedan hem. Jag pratade endast med Agneta som också hjälpte mig att ta ett foto av födelsedagsgubben.

Drog i mig en matlåda med leverbiff och gick ut och flyttade tobaksplantor från övervåningen ut i växthuset. 

Tyvärr lär jag ta in dem på nätterna ett tag till. 

Ivar ringde från sin lägenhet i "The Bronx" och gratulerade. Jag längtar tillbaka till New York när han ringer. Det är otroligt vad väl jag minns vissa områden. Vi diskuterade ett skumt kvarter i Harlem och jag visste precis hur det känns att gå omkring där. Ivar känner sig otrygg i The Bronx. Så till den grad att han ogärna åker ner till Manhattan om han måste åka tunnelbana hem på kvällen. Det känns som om det blivit otryggare sedan jag var där.

Drack ett par öl.

Helg igen

I förrgår var Felix här igen. Vår onsdagsträff.

Sivan vill markera att jag är hennes människa och inte Felix pappa i första hand.

Den första maj var jag och Kurt på skivmässa i Björneborg men jag orkade inte särskilt länge.

Det var så otroligt mycket folk. Trångt och stimmigt. Jag skulle försöka få mig en uppfattning om vad mina egna skivor är värda. Jag köper inga mer skivor nu. Jag insåg att de skivor jag sålt hittills har jag sålt för billigt.

Nu är det helg igen och min längtan till Spanien är stor. Särskilt när min vän Kent skickar mig bilder från mina planteringar därnere.

Denna står tydligen i blom.

De här klarade sig inte med den lilla vattenmängden de fick. De krukorna ska jag avveckla tills jag kan sköta dem (d v s om 5 år).

Dessa som är planterade lite mera undanskymt verkar funka.

Idag fredag drack jag tre kalla öl i växthuset innan jag gick in och lagade mat. 

Fredagsleverbiff.

Jag tröttnade på öldrickandet och gick ut och eldade istället.

Nu är allt avbränt.

Sedan fick det bli TV och betraktande av lilla älskade Sivan.

Baktassarna.

Imorgon är det lördag och jag har ingenting planerat. Kanske åker ner på "Hamndagen" och folkbadar. Denna gång ska jag inte glömma hörselproppar så jag slipper höra människorna.