Kind of blue

Det är drygt en vecka kvar till sommarens spanienvistelse och allt är en enda lång transportsträcka. Jag sitter i mina onlinemöten på dagarna och skriver minnesanteckningar. Tobaken växer dåligt och det kommer inget regn. Jag tror att jorden i tobakslandet är ganska utarmad. Det finns liksom inget liv i jorden när jag gräver. Jag är inne på att göra uppehåll under nästa år och låta landet vila en säsong. Så lite gröngödselväxter och sedan påföra ett par lass hästgödsel innan odlingssäsongen 2025. Det verkar som om tobaken verkligen suger ut varje uns av näringsämnen som finns under några säsonger. En ny erfarenhet.

Jag gjorde en laddning snus igår och är fortfarande inne på tobak från skörden 2021. Jag har sedan 2022 års skörd att fortsätta med och jag räknar med att kunna göra ett uppehåll i odlingen. Dessutom överväger jag att sluta snusa. Det kommer att bli krångligt för mig i framtiden eftersom jag siktar på ett boende i Spanien.

Just när jag släckt läslampan igår ringde Felix med kompisar och ville ha skjuts. Det var fest förstås och de drog väl nytta av festligheterna i och med studentfirandet även om de själva inte var nybakade studenter. Jag hämtade dem vid Kampbacken och körde upp dem till Djurgården. Sen åkte jag hem och kröp ner igen. Medan jag låg där och försökte somna fick jag ett uppslag till en liten novell. Jag tänkte jag skulle skriva den när jag vaknade nästa dag och se hur den utvecklade sig efter inledningsraden som runnit upp i skallen: "Plötsligt upphörde skottningen".

Jag låg och drog mig lite och tänkte på lördagsmorgonen och gick sedan upp och satte på kaffe och startade datorn. Klockan hade hunnit bli 7. Jag skrev en liten novell och drack kaffe.

Kind of blue
Mannen närmade sig huset. Det var kväll och snön var decimeterdjup och han fick en känsla av mörkblått på grund av kvällsljuset. Det verkade vara några minusgrader. När han närmade sig huset via den skottade gången upphörde plötsligt skottningen och han blev stående framför en skarp kant av decimeterdjup snö. Det var mycket som var konstigt. Den bortskottade snön verkade inte lagts upp vid sidorna av gången. Var den bortfraktad bakåt till den plats där skottningen börjat? Han hade inte lagt märke till några större snöhögar när han kom dit. Det lyste i huset men det fanns inga fotsteg i den orörda snön vid sidan om den skottade gången. Han undrade om det kanske fanns en annan väg fram till huset. Det kom rök ur skorstenen men han såg ingen rörelse inne i huset. Inifrån skogen bredvid hörde han pipen från dagens sista domherre som sökte nattkvist.

Han gjorde sig platt som en dörrmatta och åkte in under snötäcket mot huset. Trots att bara lite av det mörkblå ljuset nådde ner ända till marken under snön kunde han följa den stensatta gången fram till det lilla fotsteget framför dörren. Det gick förvånansvärt lätt. Som om någon annan nyss gjort samma sak. Han gjorde sig ännu plattare så att han kunde åka in under ytterdörren för att komma in i stugvärmen. Där inne vecklade han ut sig till en katt så han obehindrat kunde utforska huset.

Det var tyst i huset förutom knastrandet och knäppandet av en brasa någonstans. Det var brasvarmt inne i huset. Han hörde också att det spelades jazz på en grammofon någonstans och han hörde att det var Miles Davis ”Kind of blue” som låg på skivtallriken. Det doftade lite av ett långkok och när han märkte det hörde han också ett litet puttrande ljud från det han förstod var köket. Han gick ljudlöst in där men det var tomt. Mysigt upplyst men tomt. En röd liten lampa lyste på spisens framsida. Det stod ett halvfullt glas rödvin på bänken bredvid spisen. Försiktigt slank han upp på bänken för att se vad det var i grytan. Något underbart gulaschlikt puttrade där. Det doftade vitlök och spiskummin. Kanske lite chili och mycket paprikapulver. Han kunde urskilja grytbitar, potatis och paprikabitar i den trögflytande grytan. Puttrandet hade övergått till ett pösande.  Hela innehållet i grytan lyftes sakta upp tills det brast och ett ljudligt ”blupp” hördes när innehållet momentant sjönk ihop igen. Det skulle behövas mera vätska i grytan. Annars skulle värmen behöva sänkas. Spisvredet stod på 4 men borde nog hellre stått på 1 eller 2 och ett lock borde nog läggas på.
Han slank ner på köksgolvet igen med en liten mjuk dubbelduns från sina tassar och sin kroppstyngd. Ingen människa i sikte. Han gick vidare till rummet med brasan och musiken. Tomt även där. Han kröp in under soffan för att lägga sig och observera rörelser i rummen men inget hände. Han låg länge och väl bland dammtussar, hårstrån och ett och annat popcorn. Några små förtorkade kaprisar låg där också.  Han petade ut ett popcorn så det låg synligt på golvet. Plötsligt slutade det bluppa i köket. Han smög sig ut för att titta. Spisvredet stod nu på 2 och ett lock låg på grytan. En klunk vin saknades i glaset sedan förra kollen men ingen människa i sikte. Hade det tillkommit en liten fläck av läppstift på glaset? Doftade det inte lite kvinna i köket också som han inte noterat förut?
Han kröp tillbaka för att avvakta i skydd av soffan. Till slut blev han för rastlös för att bara ligga och vänta och smög sig ut i köket igen. Någon hade skurit upp en baguette och han beslöt sig för att utforska hela huset minutiöst för att försöka få syn på det som bodde där. I låg ställning tog han sig upp för trappan till övervåningen. Han kom upp i en hall där det fanns tre dörrar. Två av dörrarna var öppna och de ledde in till två sovrum. Två iordningställda rum med bäddade sängar. En liten bordslampa lyste i det ena rummet men i det andra var det mörkt. Endast ljuset från taklampan i hallen lyste in i det rummet. Den tredje dörren som var stängd ledde nog till en toalett eftersom det satt ett låsvred under dörrhandtaget. Det stod på grönt. Det låg trasmattor på golvet och på den ena väggen satt en större lucka som troligen ledde till en liten vind.

Han rann ner för trappan igen. På nedervåningen fanns ett kök, ett litet vardagsrum och ytterligare en dörr med toalettdörrsutseende. Inget hade hänt i köket denna gång förutom att vinglaset var påfyllt igen. Popcornet på golvet vid soffan var borta också. Han kröp under soffan igen och väntade.

Inget hände. Han hörde låten ”So What” från Davisalbumet och förstod att någon satt på skivan igen medan han var på övervåningen eftersom albumet inleds med den låten. Från platsen där han låg kunde han se att någon tänt ett levande ljus på köksbordet därute i köket. Plötsligt såg han en fladdrande skugga i köket.

Han tyckte också han såg skymten av något otroligt vackert. Som en lila fjäril. Han kröp försiktigt fram och gled upp i soffan där han rullade ihop sig i ett hörn för att synas lite defensivt och försiktigt. Samtidigt som låten ”Freddie Freeloader” började fladdrade det in en stor lila, pärlemorskimrande fjäril in i vardagsrummet och satte sig på TV:n. De tittade på varandra. Fjärilen omvandlade sig till en kvinna fortsatt pärlemorskimrande. En lång, petrolfärgad, slank tjej som plötsligt stod framför honom med stora ögon. -Hej! Jag heter Eliasabeth, sa hon. Vad gör du hemma hos mig?
Han vecklade ut sig till sig själv i soffhörnet och svarade att han blivit nyfiken när han såg att det inte var skottat ända fram men att det lyste i huset.
Hon omvandlade sig till en vanlig liten kvinna med alldagligt utseende. Hon hade fortfarande stora vackra ögon men nu iförd en klänning i samma kulör som hela hon hade haft strax innan.  -Så här ser jag ut egentligen, sa hon.
Han omvandlade sig till en stilig vältränad och solbränd man men omvandlade sig direkt tillbaka till den vanliga man han egentligen var. -Jag bara skojade, sa han.
-Du är vackrare och jag blir mer nyfiken på dig nu när du återtagit din normala gestalt, sa han sen.
-Vill du äta gulasch med mig ikväll, frågade hon.
-Jag vill inget hellre, svarade han.

När novellen var avslutad åt jag frukost.

Äggmacka med majonnäs och kapris. En kaprissort jag inte sett förut. Den jag brukar köpa fanns inte kvar. Den sorten jag köpt i 30 år. Denna funkade lita bra men "bären" var något större.

Sedan åkte jag till Maxi och handlade saker till den paella jag tänkt göra. Faktum är att jag tänkte ge kyckling en chans igen trots att jag aldrig riktigt tyckt om kyckling. Lite för Felix skull också faktiskt om han skulle vilja äta med mig. Hade jag fått välja kött på riktigt hade jag nog testat att göra den på kaninkött. Men nu köpte jag kycklinglårfilé, kycklinglever och chorizo.

Jag tog en tur ut till "Snickern" i Ölme. Det var längesedan jag var där och det har hänt mycket i trädgården sedan sist. Jag satt där tills jag blev hungrig och åkte hem via McDonalds där jag köpte med mig två små cheesburgare. Paellan får vänta tills imorgon.

Jag satte mig i skuggan och lyssnade på den svartvita flugsnapparen en stund innan jag drack några kalla öl och lyssnade på musik. Kurt kom förbi också på väg upp till Jörgen. Jag kanske går upp dit sedan en sväng med någon pilsner.