Min hjärna går på lågvarv nu. Inte mycket idéer. Inte mycket drömmar mer än den närstående planeringen inför spanienresan om två veckor. Inte mycket förundran. Det är tråkigt när vardagarna bara blir transportsträckor inför en kommande höjdpunkt. Men så är det nu.
Idag tog jag en förmiddagspromenad till Haga koloniområde. Jag behöver återknyta kontakten med mina promenadskor efter att ha gått i vandringskängor en tid för att gå in dessa. Jag kände direkt att ett skavsår på vänster häl var på gång. Det var likadant när jag åkte ner till lägenheten förra sommaren. Jag hade inte gått i mina promenadskor på hela våren och fick direkt ett ödesdigert skavsår på vänster häl redan första dagen i Spanien. Fr o m dag två fick jag gå i Crocs utan bakkappa. Så ska jag inte göra i år. Jag behöver vänja mig vid skor redan innan jag åker ner denna gång.
Det var fint väder idag. Lite svalt i skuggan men soligt för övrigt. När jag kom till Haga koloniområde insåg jag att det var mycket folk där. Tydligen var det "Hagadagen" och det var öppet hus i flera trädgårdar och kaffeservering vid klubbhuset. Jag minglade och folkbadade, drack kaffe och åt kaffebröd, talade med en bekant och knallade sedan hemåt med begynnande skavsår som sagt. Trevligt! När jag kom hem bytte jag till mina Crocs igen och åkte till Maxi och köpte en pizza som jag fick uppslicead. Sedan ut till Sannavallen där jag visste att Felix satt på läktaren och kollade på fotboll med sina vänner. Felix och jag delade på pizzan.
Efter det gick jag på besök hos en familj som bor där intill och satte mig någon timma med dem. Jag satt där vid ett tillfälle förra sommaren också så nu börjar det nästan bli tradition.
Mamman i familjen berättade en fin sak som värmde. En av deras söner verkar få psoriasis. Mamman var lite ängslig för hur grabben såg på saken. Han hade då sagt att: -Eddie Persson har ju psoriasis och jag tycker att han verkar leva ett underbart liv. Helt underbart!
Jag åkte sedan hem en sväng bara för att dricka lite vatten och tänka innan jag åkte ner till Mary och Stefan i Brattsand. Jag plockade lite libsticka till Mary eftersom jag vet att hon gärna gör örtsalt, köpte tre vaniljhjärtan och åkte ner till deras sommarstuga. Jag tycker om att sitta med dem små stunder. De hade en liten hund där som jag faktiskt tyckte ganska bra om. Den skällde inte, var bara lite nyfiken och gick gärna för sig själv. Mer som en katt. Jag kallade den "Kissen" hela kvällen.
Vi pratade om sommarens spanienvistelse och att vi kommer att ses därnere. De har bjudit in mig på midsommarfest men jag har inte bestämt mig än. Jag har faktist småplanerat att göra en sillinläggning och ta med mig ifall jag vill gå på deras midsommarfest.
Jag såg en kopparorm på vägen därnere som jag petade till lite så den ringlade iväg.
Jag tycker det är så eländigt att se dem platta och överkörda på små grusvägar så jag valde att avvisa den från körbanan. De är ju så harmlösa. Bara släta och trevliga.
När jag kom hem drack jag vin och tittade på TV.
Som jag tidigare nämnde är det inga större utsvävningar nu innan resan. Jag vill egentligen bara sova, läsa och jobba innan jag får åka ner. Låta tiden gå. Men idag har jag i alla fall varit ovanligt social. Trots att jag känner mig lite utesluten från socialt umgänge. Det blir så att jag "tvingar" mig på folk. Ingen hör av sig till mig med förslag på umgänge. Jag får inte ens chansen att säga nej. Än mindre chansen att svara ja. Men jag förstår att det är min lott i livet och det gör inget heller egentligen. Även om jag blir lite ledsen när personer jag börjar tycka om och försöker att utveckla kontakt med plötsligt "ghostar" mig. Bara försvinner. Hör aldrig av sig. De bara försvinner utan att säga något. Det smärtar faktiskt ibland och får mig att tro att jag är fullständigt odräglig. Jag fattar inte riktigt vilken bild de får av mig men den verkar inte alltid vara så positiv. Jag fattar egentligen inte vad jag gör för fel.
Återigen står det klart att jag inte ska ha med mänskligheten att göra. Det är ingen idé. Jag är för evigt konstig och en kuf. Men jag gillar ju mitt liv och ingen kommer någonsin mer att få försöka förändra mig. Det är precis så här jag vill vara eftersom jag har världens bästa liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar