fredag 13 mars 2009

Idag har jag varit i Stockholm igen. Jag lade märke till en lustig sak idag också. Man gör det när man är ensam och reflekterar över omgivningen särskilt mycket.

Jag gick på en trottoar där man hade ställt upp en byggnadsställning för att renovera en fasad. Man gick alltså under byggnadsställningen egentligen. Jag hade musik i öronen och framför mig såg jag hur smältvatten från snön droppade ner från ställningen. Det var stora kalla droppar som föll och utan att aktivt väja undan för dessa blev jag förvånad att jag aldrig fick någon i skallen. Det var ganska långt att gå också under dessa droppande ställningar men när jag väl var ute på andra sidan verkade det som jag klarat mig från att få en endaste droppe på mig. Jag gick under klar himmel igen.

Plötsligt smaskade en droppe ner i min kala panna på den högra sidans flik där hårfästet dragit upp sig med åren. Den var stor och iskall och träffade mig ganska hårt. Jag tittade upp. Jag var ju åtminstone 10 meter från byggarbetsplatsen. Det enda som fanns ovanför mig var den långa näsan på en lyftkran. Det hade alltså droppat smältvatten från lyftkranen ca 20 meter upp i luften och droppen som föll hade lyckats träffa mig.

6 kommentarer:

Therese sa...

Se det som ett gott tecken från ovan ;-) Kan hända att jag har en mer filosofiskt och analytisk refelktion i morgon efter en pava rödvin :))
Nu har jag bara 3 folköl i kroppen...men skål ändå.

Eddie sa...

Själv har jag 7 i magen men nu är det sköna sängen som är mest intressant. Det är en dag imorgon också.

Therese sa...

Jo...där sa du något. Jag borde nog också bege mig mot bingen. Sov gott.

Therese sa...

Stavar som om jag hade minst 7 i kroppen ser jag nu :)

Anonym sa...

Den turen du hade under byggnadsställningen skulle jag velat ha häromsistens då jag gick under ett stort träd där några hundra kajor hade slagit sig ner.

Det sket sig, kan man säga...

Eddie sa...

Jaha du! Just för att sedan komma ut från träder och bli träffad av en svanskit eller?