måndag 20 juli 2020

Road-trip (fyra mellansvenska småstäder)


Kl 9 hämtade jag Felix hos hans mamma. Idag skulle vi ut på road-trip igen.

Jag inledde dagen med frukost framför TVn. Kantarellmacka till frukost. Jonas kantareller från igår.

Vi styrde kosan mot Laxå, vår första anhalt.
Det är något visst med de här övergivna samhällena där bara invandrare rör sig i sakta mak bland affärerna på dagtid. Några svarta kvinnor med slöjor och barnvagnar. En ensam medelålders man som sitter på en bänk och spottar nötskal. Ytterligare en annan man som sitter utanför sin affär med sitt radband i handen. Bara invandrarbutiker, någon tatuerare, någon frisör, något "nail-spa", pizzerior, obemannade solarier, kanske en begravningsbyrå och ICA eller COOP. Många skyltfönster med brunpapp för fönstren. En secondhandbutik som inte är öppen. Inget liv. Ingen glädje alls.
Här står jag framför ett "köpcentra". Det fanns bara en butik därinne. En orientallivs. Resten av butikslokalerna var tomma.
Här står Felix vid den övergivna huvudgatan. Laxå, som så många andra mindre städer har kommit att bli en spökstad.

Resan gick vidare till Askersund. Det var skillnad det! Båtliv, en massa butiker, bevarade trähus och hela staden full av folk. En underbar liten pärla i mellansverige.
Anledningen till att den här road-trippen blev av överhuvudtaget var att Felix och jag tittade på en SVT-produktion som hette "Tjuv och Polis". För er som inte såg det så handlade det om ett tiotal utvalda normalsvenskar som fick i uppdrag att genomföra ett inbrott och stjäla en miljon kronor. Bytet delades sedan upp och man skulle därefter hålla sig undan polisen till ett visst datum för att ta hem segern i tävlingen. Det var då Felix tyckte det verkade vackert i Askersund och föreslog att vi skulle åka dit.

Och det var vackert. Jättemysig liten ort som levde och frodades. Vi åt lunch där.

Vi tog dagens pasta med oxfilé och pepparsås.

Vi var också inne på en liten konstbutik där de hade underbart vackra fågelakvareller.
Skärfläckor och sångsvanar målade med en fantastisk känsla och närvaro. Man skönjer en lucka bland konsten på väggen...
En sångsvan fick faktiskt följa med hem till Kristinehamn. Jag kunde inte lämna den där i Askersund. Då hade jag ångrat mig efteråt. Den platsar inte bland de färgglada karamellerna från Karin Fast Aronsson men för tillfället får den vara där.

Vi gick också till "Jonas leksaksbod". Jonas var en av "tjuvarna" i TVserien och vi ville gå till hans lilla butik som vi sett på TV. Han stod där bakom disken och vi pratade en god stund med honom. Hans leksaksaffär var av ett lite udda slag. Den tillhör ingen kedja (vilket i sig är unikt idag). Han hade inget LEGO. Han vill inte konkurrera med "Lekia" som också finns på orten. Däremot hade han byggsatser och sällskapsspel. Och musikinstrument.

Jonas var inte en av dem som klarade sig undan polisen med sitt pengabyte. Endast en av deltagarna klarade sig att hålla sig undan polisen till det utsatta datumet. Men det var på sekunden att den deltagaren klarade sig.

Askersund lämnade ett fint spår i minnet. Vi drog vidare till Hallsberg.

Stämningen i Hallsberg var densamma som i Laxå och allt jag nyss skrev som beskrev Laxå stämde även här. Varför dör dessa platser? Köpcentra utanför städerna på högproduktiv jordbruksmark är nog en orsak förstås. Innerstäderna dör.
En tröstlös bild på Felix bland övergivna butiker.

Vi blev inte gladare av vårt nästa resmål, Kumla.
Precis samma stämning där. Dött. Ingen glädje. Misstänksamma blickar när jag och Felix som nykomlingar gick på "shoppinggatan". Ett invandrargäng där en kille hade en keps där det stod "Pimp" mitt i pannan. 

Tyvärr är inte Kristinehamn mycket bättre. Jag känner samma stämning här numera. Stadskärnorna dör i småstäderna och man vill för allt i världen inte vara där.

Vi åkte vidare till Örebros köpcentrum Marieberg. Felix hade ett ärende på IKEA men sedan åkte vi hemåt. Vi gjorde faktiskt ett stopp i Karlskoga också.
Jag mindes att jag en gång köpt mald tobak och snussmaksättare där. Jag skulle behöva en liten flaska bergamottolja så vi stannade till. Men jag hittade inte någon som sålde snustillbehör längre.

Väl hemma sedan fick jag se att någon (människa) har varit inne bland min tobak och brutit av två plantor.
Jag såg spår av en människofot i diket. Inget djur skulle bryta av två plantor på det viset utan att det heller skulle bli en massa spill runtomkring. Gärningspersonen är troligen en ung kille. Han var förmodligen inte ensam heller för då skulle han aldrig gått in och tagit två plantor. Troligen två eller flera unga killar som passerade förbi och bröt av två plantor och bar med sig en bit vad de nu skulle ha dem till. Jag gick en bit från kapellet för att hitta plantorna slängda i något dike men hittade inga.

Denna lilla smäckra skönhet blommade i alla fall när jag kom hem.
En Dainty pink.

2 kommentarer:

Micke sa...

”Tyvärr är inte Kristinehamn mycket bättre. Jag känner samma stämning här numera. Stadskärnorna dör i småstäderna och man vill för allt i världen inte vara där”
En trist, men sann betraktelse

Eddie sa...

Ja. Så är det tyvärr.