Folkbad i Karlstad

Åkte till Karlstad och var på Bergvik strax efter att de öppnat.

Det var så tyst och stilla därinne och det var jätteskönt. Ända tills jag kom till ena hörnet där det är en lekplats. Där blev jag inte länge. 

Jag gick tillbaka till lugnare trakter och satte mig en stund ändå och tittade på de tappra själar som var där.

Innan jag åkte skrev jag ett meddelande till Dag min gamla kollega från länsstyrelsen. Han svarade när jag satt där ock ville gärna träffas på Bergvik. Vi gjorde upp att träffas på IKEA för en tidig lunch. Jag hade med min bok till honom. Han hade också med en bok till mig. "Klätterbaronen". 

Den har jag aldrig hört talas om men storyn verkar underbar. Den handlar om en ung italiensk adelsman som för att göra revolt mot sin far beslutar sig för att leva resten av sitt liv uppe i träden. Intressant. Det är sådana berättelser jag tycker om.

När jag kom hem igen började jag på en ny målning igen. 

Lite oprövade tekniker med utspädd färg och vattenduschar med jämna mellanrum. Tja. Jag får se hur det blir när det torkat. Och vad jag ska göra med den sedan. Just nu har jag ingen aning. Längtar redan efter sängen med min läslampa.

Jävlar vad det regnar.

Lördag som blev som jag trodde

Långsam lördag med lite iver och lite skaparglädje. Gick up 7 och kollade youtubeklipp om hur man blandar kulören lila bäst med akryl. Nu pratar vi "Deep purple". Ingen blaskig lila som drar åt rosa. Det slutade med att jag beställde ny färg från Amazon. Får den på torsdag enligt prognosen. Under tiden började jag kladda på en ny målning med lite av de färgerna jag redan har. Provade att blanda lite också. Försökte få till en fin brandgul men det gick sådär. Fortfarande besvär med vänster axel.

Denna ska få sig några omgångar färg ytterligare ikväll.

Sedan fotograferade jag gårdagens tordyvel. Han hade gått hädan i frysen i natt men fällt in frambenen så jag inte kunde ställa honom på alla sex. Möjligen skulle jag kunnat ställa honom som en känguru. Jag tog några olika bildserier men lyckades inte med stackningen på alla serier. Photoshop protesterade.

Denna fick jag ändå till men den blev för mörk. Jag behöver mer belysning. Den glänser fint.

Detalj av benen.

Felix kom som avtalat och vi åt hamburgare. Sedan rakade han av mig håret igen. 

Han noterade att jag är väldigt tunnhårig mitt uppå.

Ska det vara kort ska det vara riktigt kort. När jag duschat av mig alla irriterande kortstrån gick jag och la mig och läste. Slumrade en stund. Fortfarande Lundell som skulle ta sig en promenad och beväpnade sig med påk. Så som jag också gör när jag ska gå i skogen. Lundell våndas sommaren 2020 med pandemin i full gång. Han pratar oroväckande ofta om sitt eländes vin som han slutat med men hur han längtar tillbaka ibland till de ohejdade vinrusen. Han ägnar sig tyvärr mycket åt klander. Han kan inte släppa saker han gjort även om det är aldrig så enkla saker han gjort eller inte gjort som han borde. Där har jag kommit lite längre än honom i min utveckling. Han längtar ut på turné. Han vill köpa hus i Spanien eller Portugal. Det har han skrivit sedan del 1 men han kommer inte till skott. Han kommer inte ens iväg till de varma länder han drömmer om hela tiden och sommaren 2020 där han är nu kom ingen iväg någonstans.

Jag känner själv igen hans resonemang även om jag aldrig varit ens nära missbruk. Men varje fredag och lördag står jag själv och svajar mellan alkoholen eller böckerna. Hur det slutar är ungefär 50/50. Igår svajade jag ner i litteraturen. Idag testar jag ett glas vin här. Vitt vin. Jag går igenom lite olika spanska vinsorter i förebyggande syfte. Idag testar jag "René Barbier". Jag känner igen namnet som något billigt alkolistvin som man drack i början av 80-talet. Då när man drack Tirnave, Svarta katten, Leibfraumilch och La Garonne också. Dagens René Barbier var ganska sött. Jag fick en chock vid första klunken av sötman. Men sedan smakade det mera som ett vanligt vitvin.

Kvällen ska få gå åt till vindrickande, musik, kandelabern och måleri. I övermorgon åker min vän Tony hem till Torrevieja. Jag ser verkligen fram emot att träffa honom när jag kommer ner.

Fortsättning på kvällens målning.

Och efter ytterligare någon timma var den färdig. Jag ger mig där.

Det här är inte konst. Det är väggkarameller. Alltid samma kulörer. Jag kan inte låta bli allt lila och nu har jag beställt ännu mer lila möjligheter. Jag ska göra en helt lila någon dag när jag fått de nya.

Kanske börjar jag på en ny här om Santana spelar sin gitarr för mig i några timmar till.

Höst i väder och höst i sinne

Sover dåligt på nätterna delvis på grund av min onda vänsteraxel. Det hände något med den när jag höll på med tobaken förra helgen. Det blev bättre i mitten av veckan men de senaste dagarna har jag haft besvär av den igen. Jag kan inte ligga riktigt som jag vill och behöver äta värktabletter.

Skrivaren jag beställt är restnoterad och beräknas vara klar för leverans den 17 november från Dustin trots att det stod leveranstid 1-2 arbetsdagar på webbsidan. Jag sitter inte i sjön men jag är ju så ivrig när jag beställt något. Jag vill kunna packa ner min befintliga skrivare i resväskan inför min resa ner till lägenheten också. Restnoteringen gjorde att min dröm om glädjen att kunna packa ner min gamla skrivare blir fördröjd.

Jag hade hoppats kunna mala tobak i helgen men det tycks inte vara möjligt när man tittar på väderleksprognosen. Jag behöver stå ute och det måste vara låg luftfuktighet. Det verkar bli regn. Jag behöver en krispig höstdag. Jag får läsa och måla lite i helgen istället. Sova och laga lite mat.

Jag fick i alla fall ett par böcker idag.

En intressant bok av Aristoteles om moral och etik som jag letat efter ett tag. Jag är särskilt intresserad av den gamle filosofens tankar om kunskap.

Svårt att inte bara kasta sig över de resonemang som kommer att föras under dessa underrubriker. Mycket av resonemangen gäller än idag även om Aristoteles föddes 384 f. kr.

Och en bok av P O Enquist som Ulf Lundell skrivit om i sin bok "Vardagar 5". Han skrev så fint om den att jag också blev intresserad.

Innan jag slog igen datorn för idag gick jag ut och hämtade en tordyvel. Jag brukar alltid se tordyvlar på vägen härovanför så jag tog med en pincett och en burk för att hitta ett välbevarat exemplar. Jag tänkte fotografera den i min lilla "stackingstudio". Jag hittade en levande tordyvel och tog med den. 

Nu håller jag på att avliva den. Jag har avlivat insekter med en acetonindränkt bomullstuss i en burk men jag hittade ingen aceton trots att jag var säker på att jag hade en liten flaska. Jag tog getingspray och dränkte en kompress i istället. Vi får se om det går. Annars ställer jag in burken i frysen.

Doften av mänskligheten

Jag har ju svårt att tycka om mänskligheten. Den dumma flocken. Enskilda människor kan jag tycka om. Men den anonyma massan har jag svårt att få något större förtroende för. Jag känner mig tveksam till dem som grupp.

Idag har jag varit på möte med länsstyrelsen i Örebro. Av någon anledning kan man inte åka tåg till Örebro längre så det fick bli buss. Byte i Karlskoga. Ganska mycket folk och jag fick flytta från ett säte till ett annat eftersom kvinnan framför mig doftade så starkt av parfym. Det luktade inte illa men alldeles för mycket. På hemvägen hade jag ett annat problem.

Efter en arbetsdag eller en dag i skolan har nedbrytningen pågått ett antal timmar och för flera av medpassagerarna var nedbrytningen långt framskriden. Araber med inrökta svarta vinterjackor som inte tvättats sedan sommaren. De kanske åker in i tvättmaskinen lagom till julledigheten för att redan de första dagarna i januari vara helt inrökta igen. Det är lite för trångt på bussarna. Om personen framför fäller sitt säte får jag nästan dennes hår i ansiktet. Jag vill inte vara så nära okända människor. Jag är så innerligt glad att jag inte längre behöver pendla. Jag lär göra enstaka resor i tjänsten i framtiden och tåg verkar man inte kunna åka längre. Det har blivit för osäkert. Inställda avgångar utan ersättningstrafik. Det går ju inte. Man ska väl inte behöva åka iväg kvällen före till Örebro för att inte missa en halv konferens.

Vissa dialekter är vackra och andra är helt outhärdliga. Närkingska är en outhärdlig dialekt. Dryg och gnällig. Vi brukar ju härma örebroarna genom att säga "Vivalla". Då iiii:ar man överdrivet och låter det sista a:et nästan falla bort.

Här är en annan stadsdel som är tacksam att parodiera. "Brickebacken". Där är det snarare a:et som man då ger en örebroisk klang.

På hemvägen var det också byte i Karlskoga. Jag passade på att andas in utomhusluft och tog en sväng i ett kvarter där jag hängde mycket som 15-16-åring. Jag jobbade på klädbutiken "Gul & Blå" i Kristinehamn och en butik skulle öppnas även i Örebro. Jag var där och jobbade en del också när de höll på att öppna och anställa butikspersonal. Jag försökte minnas var lokalen låg.

Jag tror det var här. På Värmlandsgatan. Mitt emot låg ett café som hette "Amorinen". Där köpte jag lösglass i strut. De hade Klingglass. De hade också en toast som hette "Amorinen special". Två formfrallor med ost, salami och lök emellan. Den körde de i mikrovågsugn och det var den första mikron jag sett i hela mitt liv. Jag tror det var 1979 eller 1980.

Det här tror jag var fönstren och dörren till Amorinen.

Duvan hade en liten butik i Karlskoga.

Jag tror att den låg här. Där var jag ofta och pratade med Anders Jansson som hade Duvan tillsammans med "Bassen". Jag köpte t o m en självlysande maxisingel med Kraftwerk där som jag har kvar än idag.

Men jag är väldigt osäker på om jag ens prickat någon av de gamla affärslokalerna rätt. Det var svårare än jag trodde.

KOL

Igår var jag på lungmedicin på CSK och gjorde det årliga uppföljningsbesöket. Min KOL har förvärrats något. Förra året hade det stått still eller rentav blivit något mildare. Jag känner i alla fall inte att det blivit sämre.

Jag provade att stacka bilder idag igen. Denna gång mer i makroperspektiv. Jag ville ta en riktig närbild på min älskade turkosring från Cypern.

Så här blir det om jag tar en ensam bild på ringen utan att stacka. Skärpa bara på första delen.

Den här gången tog jag 8 bilder som jag stackade och då blev det så här.

Inte illa vad?

Tänk en insekt... Tänk en blomma... En fuktig jordgubbe...  Ett immigt blåbär... Vackert!

Idag beställde jag en ny skrivare att ha hemma. Min befintliga som skriver ut enkelsidigt ska jag ta med ner till lägenheten. Ett måste för mig som plötsligt kommer på att jag ska göra listor och tabeller. Likaså biljetter. Jag gillar att ha biljetter i pappersform och blir jättestressad om jag måste leta upp sådant i telefonen. Speciellt som jag är oklar över vad min uppkoppling duger till och hur länge. Ett papper skriver jag ut och när det har åkt upp och ner ur fickan tillräckligt många gånger och blivit vikt åt alla håll, skriver jag ut ett nytt. T ex busstabeller.

Min första fokusstack

Ikväll har jag provat att fokusstacka bilder. Om man lägger ner sig lite kan det nog bli riktigt bra.

Jag testade med att fotografera en blommande hibiskus.

Jag tog tolv bilder på blomman med min kamera på stativ. Så här ser själva "set-upen" ut.

Jag ställde in skärpan på "botten" av blomman och tog en bild. Mellan varje foto flyttade jag kameran en liten bit längre ifrån blomman. Det är därför det sitter en "makrosläde" mellan kameran och stativet. Med den vrider jag lite på en ratt för att kameran ska vara kvar i samma läge men flytta sig lite ifrån motivet vid varje exponering. Skärpedjupet är så litet när man tar sådana här närbilder så det är risk för att inte hela djupet av blomman blir skarpt. 

Men om man "stackar" bilderna kan man få ett skärpedjup genom hela blommans djup.

I Photoshop görs detta automatiskt. Programmet väljer bara de skarpa partierna i varje bild och lägger dem sedan på en hög.

Detta var var programmet fick med sig från den första bilden.

Här har jag lagt 4 bilder på varandra.

Här 9 bilder.

Och här det färdiga resultatet.

Ganska enkelt och jag ska experimentera lite mer med det.

Friskvård och gräsklipp

Jag drömde att jag var inneboende hos Ulf Lundell i natt. Förmodligen för att jag började läsa Lundell igen efter en tids uppehåll. Jag vill liksom dra ut på det. Nu vet jag att det bara blir 7 delar av "Vardagar". Jag kommer att sakna dem. Den sista delen jag har är del 5. Jag väntar på att 6:an och 7:an ska komma ut som pocket.

Klippte gräset idag. Kanske för sista gången 2022.

Igår avvecklade jag också bevattningssystemet till tobakslandet.

Här ligger en av två vattenslingor med svettslang. Nu hänger jag upp slingorna bakom uthuset till våren.

En trevlig helg till ända

Slapp fredag med läsning och spöregn. Det dånade av regnet i kapellet och det var svårt att komma till ro i sängen. Det kändes som om det regnade in någonstans. Det här kapellet kan väl inte stå emot sådana skurar. Men på lördagen verkade det som det hade gått bra ändå. Inga synliga inläckage i alla fall.

Fick besök för sen lördagslunch då vi åt kanariska potatisar. Framåt kvällen när jag satt ensam i soffan som vanligt fick jag meddelande från min bror. Senast jag skrev till honom var i juni 2021. Han svarade inte. Det är ungefär så det varit i hans och min kontakt med varandra. När jag för nästan tjugo år sedan jag fick veta att jag har en halvbror tog jag kontakt för första gången. Kontakten fick ett ljummet mottagande. Sedan gick det ungefär tio år av tystnad och när jag hittade honom på FB tog jag kontakt igen. Ljummet. Snarare iskallt. Han struntade i att svara när jag skrev till honom. När vår pappa dog skrev han och meddelade det men sedan svarade han inte igen.

Han skrev något år igen efter det när han träffat en flickvän. Det verkade som om det var hon snarare än honom som ville ha kontakt. Sedan blev det tyst igen. Jag gjorde ett DNA-test för att se var mina rötter fanns men ingenting tydde på att jag hade några gemensamma gener med den tyska befolkningen och det tyckte jag var konstigt. Jag hade mer gemensamt med folk i sydeuropa. När jag skrev till min bror 2021 föreslog jag att vi skulle träffas i Prag eftersom jag var på väg dit. Jag har av hans FB-inlägg förstått att han gärna är i Prag. Jag fick inget svar. Sedan en tid tillbaka har jag stått i valet och kvalet att ta bort honom som vän på FB. Vad ska jag egentligen med ett sådant surkart till. Igår såg jag att han gift sig med sin flickvän och tänkte ta bort honom igen.

Då skickade han ett meddelande. Han berättade att han gift sig och att hans fru gärna ville träffa mig. Jag blev förnärmad. Samma sak nu igen alltså. Jag förstod att han var onykter och att han på något sätt ville visa sin bror att han lyckats bli gift. Men det var fortfarande hans fru som ville träffa mig.

Jag svarade snorkigt och skrev att jag inte kommer att lägga två strån i kors för att ett möte ska äga rum. Jag har t o m erbjudit mig att flyga ner till Bremen och ta en öl med honom och sedan flyga hem igen. Då har han inte svarat. Men nu vill plötsligt han också träffa mig. Det kvittar fullständigt och jag är inte intresserad längre. Jag skrev att det är upp till honom om han vill åka och hälsa på mig. Jag erbjuder mig inte mer. Han kan föreslå en restaurang i Kristinehamn eller i Torrevieja. Där kan han få någon timma men inget mer. Jag behöver verkligen inte honom och han behöver givetvis inte mig. Vi får se hur han gör.

Idag tog jag en tur till en tobaksodlare och åkte och hämtade tobakskvarnen. Nu är all min tobak torr och färdig att malas. Det får bli nästa helg med snuscirkeldeltagarna som åskådare. Min vän tobaksodlaren visade mig också hur han skördat hela tobaksplantorna och hängt upp dem inomhus för att få ut lite extra torr tobak från de små bladen som tidigare undgått skörd. Jag beslöt mig för att åka hem och göra likadant.

Sagt och gjort. Jag skördade alla stammar och hängde dem upp-och-ner i uthuset.

Här hänger allt som var kvar. Vi får se hur det går med det. Om det torkar eller möglar. Strunt samma. Jag hade kört allt i kompostkvarnen annars.

Tyvärr hände det något med min vänstra axel när jag jobbade och jag fick fruktansvärt ont. Jag kunde inte lyfta vänsterarmen efter det. En ouppvärmd gubbkropp klarar inte plötsliga ansträngningar.

Nu fram på kvällen är det nästan ännu värre. Jag vill bara gå och lägga mig. Jag har tagit två alvedon och en ipren för att slippa smärtan men vänsterarmen är fortfarande obrukbar. Vänster handen funkar dock bra om jag kan ta stöd. Det är därför jag kan hantera tangentbordet i alla fall och det är ju huvudsaken för en byråkrat som jag. Imorgon är det arbetsvecka igen och jag ska både till Karlstad och Örebro nästa vecka.

Börjar på Lundells "Vardagar 5" ikväll.

Litteratur

En ny sändning böcker från Adlibris.

Tre böcker jag ser fram emot att få öppna upp och läsa. "Diary of a rock´n´roll tour manager" handlar om Allman brothers. Deras turnéledare har skrivit ner en del hågkomster och lagt till lite fina bilder. Denna ser jag särskilt fram emot.

Har varit på möte på länsstyrelsen i Karlstad hela dagen och det var trevligt. Trevligt att träffa inspektörerna som jag annars bara ser ansiktet på i mina onlinemöten. Men nu är jag nöjd med social samvaro för ett tag framöver.

Idag testade jag också min avokadoskärare jag köpte på loppis i lördags och jag blev imponerad av dess tre funktioner. Den åker således med ner till Spanien. 

Likaså mina "citronskal" jag inte tyckt mig haft användning för tidigare. Jag använder så lite citron i mitt Sverigehushåll att jag nöjt mig med pressad citron på flaska. 

Jag vet inte vad jag ska kalla dem men de är av silikon och omsluter en citronhalva. Man greppar hela saken och pressar halvan som vanligt. Citronsaften rinner ut ur den lilla pipen och sedan kan man sätta på hatten och förvara resten i kylskåpet utan att den torkar ihop. De här två halvorna ska också med ner till Spanien där jag aldrig skulle komma på tanken att köpa pressad citron på flaska så som jag gör här hemma.

Nefertiti

Frukost med surdegslimpa som behöver skäras upp. 

Skärmaskin är bäst för att få till bra skivor.

Men den låter lite illa så det gäller att utrusta sig. Idag hade jag planerat en loppisrunda med en väninna. Jag hämtade henne kl 9 och vi tog ett loppisvarv. 

Jag hittade två vattenkannor på pingstkyrkan varav en jättefin. 

Och en oerhört ful och opraktisk. Den passar i min samling.

En avokadoskärare köpte jag också. Jag har länge varit nyfiken på en sådan. Den ska med ner till lägenheten där avokado står på menyn dagligen. 

Här placerad på Sivan. En kniv i ena änden för delningen. En kärnurtagare i mitten och en skivare i andra änden. Sedan lägga på skivorna på en macka och pressa lite citron över och på med lite trocomare örtsalt. Mer än så behövs inte. Jag ska prova den hemma först för att se om den får tillåtelse att komma med. Jag glömde dock att köpa avokado när jag var på Maxi förut.

Vi åkte till två andra loppisar också men hittade inget där. Det var också storloppis på arenan så dit åkte vi också. Jag sa till min väninna att jag skulle vilja hitta en bronsfigurin. Gärna föreställande Nefertiti.

Det var mest leksaker och kläder men på ett bord stod en byst av just Nefertiti. Den skulle jag bara ha. Tjejen som sålde den verkade glad att jag förstod att det var Nefertiti. Hon älskade bysten men nu var det dags för den att gå vidare sa hon. Hon hade t o m en nefertititatuering på underarmen. Jag blev så otroligt glad. Hon skulle ha 20:- för den men hon fick 50:-.

Nefertiti var en drottning i Egypten och dog runt 1330 f.Kr. Världens vackraste kvinna sas det men i min värld förknippar jag henne med musik. Framförallt den anrika jazzklubben i Göteborg där jag hände mycket när jag bodde där.

Otroligt vacker byst. Men den doftar kvinna. Det kvinnliga hemmet den stått i innan den hamnade i kapellet.

Jag försökte spåra bysten lite när jag kom hem. Undertill sitter en dekal där det står "Ernesto konstförlag Stockholm" men jag hittade inget på nätet.

Sedan hängde jag den sista tobaken på tork. Det var ett par timmars jobb men nu är det över för i år. Nu ska dessa blad torka och sedan ska de malas. Sedan är det klart.

Min kaffekopp

Det här är min kaffekopp.

Ur den dricker jag tre-fyra koppar kaffe varje morgon. Under övriga dagen dricker jag inget kaffe. Jag diskar den högst sporadiskt. Den åker med in i diskmaskinen en gång i halvåret kanske. Vid min första New York-resa 2008 var det denna kopp jag fick kaffe i på ett SAS-flygplan någonstans över Atlanten. Jag tyckte så mycket om den och lät den obemärkt glida ner i min ryggsäck när den var urdrucken. Sedan dess har jag använt den hemma varje morgon. Den är perfekt i storlek. Volymen är perfekt för en sockerbit.

I lägenheten dricker jag mitt morgonkaffe ur en mugg som stod i ett skåp i lägenheten när jag flyttade in. Jag tycker inte om att dricka ur mugg överhuvudtaget. Jag häller då bara i en tredjedel av muggens volym för att det ska passa till en sockerbit men nu är det slut med det.

Vid min andra New York-resa hade jag planerat att ta med en kopp till eftersom SAS koppar var helt perfekta i min hand och mun. Det gjorde jag också så jag har haft en kopp här som reserv.

Men nu åker reservkoppen med ner till lägenheten i november. Allt för att få den totala kaffeupplevelsen på morgonen.

När jag åkte till New York för tredje gången flög jag inte med SAS så jag har även en kopp från Lufthansa faktiskt. 

Den har jag aldrig riktigt tyckt lika mycket om även om den är OK. Den "tippar" lite när jag håller den i örat. Den är inte lika välbalanserad från koppen från SAS och har inget stöd för att räta upp den med. Det vore bättre om örat pekade rakt ner och inte snett utåt.

Båda sorterna är tillverkade av melamin. Lätta och tåliga men missfärgas tyvärr ganska lätt. Men vad gör väl det?

Landet Egalia

Tobakslandet i höstskrud. Färdigskördat för i år.

Ni som är i min ålder kanske kommer ihåg boken "Egalias döttrar". Den kom ut 1977 och blev en bestseller bl a tack vare författarens lek med språket. Boken handlar om ett land där könsrollerna är omvända. Även språket är annorlunda av det skälet. Det heter t ex inte "människor". Det heter "kvinniskor" i landet Egalia. 

Nu börjar Sverige förändras i den riktningen också. I rekommendationerna från min organisation står det t ex: "Använd inte ordet LEGO-gubbe när du skriver. Använd hellre LEGO-figur". Det ska neutraliseras så allt som förknippas med män suddas ut. Allt fler har också börjat ersätta ordet "man" mot "en". Så som vi pratar i Värmland men i skriven text ser det jättekonstigt ut. Allt fler kvinnor börjar anamma den nya outtalade skrivregeln att en inte använder ordet "man" på några villkor. Det kanske får samma status som n-ordet snart. Jag fasar för att det ska komma riktlinjer från min organisation att ordet "man" ska raderas ur de anställdas vokabulär. Det är nog bara en tidsfråga i landet PK. Jag anser mig nog ändå för gammal för att hålla på med sådant och kommer bli mycket svår att omvända. En förfulning av vårt vackra språk som jag aldrig kommer att ta till mig. Kan det bli skäl för uppsägning tro? En vet aldrig.