Slapp fredag med läsning och spöregn. Det dånade av regnet i kapellet och det var svårt att komma till ro i sängen. Det kändes som om det regnade in någonstans. Det här kapellet kan väl inte stå emot sådana skurar. Men på lördagen verkade det som det hade gått bra ändå. Inga synliga inläckage i alla fall.
Fick besök för sen lördagslunch då vi åt kanariska potatisar. Framåt kvällen när jag satt ensam i soffan som vanligt fick jag meddelande från min bror. Senast jag skrev till honom var i juni 2021. Han svarade inte. Det är ungefär så det varit i hans och min kontakt med varandra. När jag för nästan tjugo år sedan jag fick veta att jag har en halvbror tog jag kontakt för första gången. Kontakten fick ett ljummet mottagande. Sedan gick det ungefär tio år av tystnad och när jag hittade honom på FB tog jag kontakt igen. Ljummet. Snarare iskallt. Han struntade i att svara när jag skrev till honom. När vår pappa dog skrev han och meddelade det men sedan svarade han inte igen.
Han skrev något år igen efter det när han träffat en flickvän. Det verkade som om det var hon snarare än honom som ville ha kontakt. Sedan blev det tyst igen. Jag gjorde ett DNA-test för att se var mina rötter fanns men ingenting tydde på att jag hade några gemensamma gener med den tyska befolkningen och det tyckte jag var konstigt. Jag hade mer gemensamt med folk i sydeuropa. När jag skrev till min bror 2021 föreslog jag att vi skulle träffas i Prag eftersom jag var på väg dit. Jag har av hans FB-inlägg förstått att han gärna är i Prag. Jag fick inget svar. Sedan en tid tillbaka har jag stått i valet och kvalet att ta bort honom som vän på FB. Vad ska jag egentligen med ett sådant surkart till. Igår såg jag att han gift sig med sin flickvän och tänkte ta bort honom igen.
Då skickade han ett meddelande. Han berättade att han gift sig och att hans fru gärna ville träffa mig. Jag blev förnärmad. Samma sak nu igen alltså. Jag förstod att han var onykter och att han på något sätt ville visa sin bror att han lyckats bli gift. Men det var fortfarande hans fru som ville träffa mig.
Jag svarade snorkigt och skrev att jag inte kommer att lägga två strån i kors för att ett möte ska äga rum. Jag har t o m erbjudit mig att flyga ner till Bremen och ta en öl med honom och sedan flyga hem igen. Då har han inte svarat. Men nu vill plötsligt han också träffa mig. Det kvittar fullständigt och jag är inte intresserad längre. Jag skrev att det är upp till honom om han vill åka och hälsa på mig. Jag erbjuder mig inte mer. Han kan föreslå en restaurang i Kristinehamn eller i Torrevieja. Där kan han få någon timma men inget mer. Jag behöver verkligen inte honom och han behöver givetvis inte mig. Vi får se hur han gör.
Idag tog jag en tur till en tobaksodlare och åkte och hämtade tobakskvarnen. Nu är all min tobak torr och färdig att malas. Det får bli nästa helg med snuscirkeldeltagarna som åskådare. Min vän tobaksodlaren visade mig också hur han skördat hela tobaksplantorna och hängt upp dem inomhus för att få ut lite extra torr tobak från de små bladen som tidigare undgått skörd. Jag beslöt mig för att åka hem och göra likadant.
Sagt och gjort. Jag skördade alla stammar och hängde dem upp-och-ner i uthuset.
Här hänger allt som var kvar. Vi får se hur det går med det. Om det torkar eller möglar. Strunt samma. Jag hade kört allt i kompostkvarnen annars.
Tyvärr hände det något med min vänstra axel när jag jobbade och jag fick fruktansvärt ont. Jag kunde inte lyfta vänsterarmen efter det. En ouppvärmd gubbkropp klarar inte plötsliga ansträngningar.
Nu fram på kvällen är det nästan ännu värre. Jag vill bara gå och lägga mig. Jag har tagit två alvedon och en ipren för att slippa smärtan men vänsterarmen är fortfarande obrukbar. Vänster handen funkar dock bra om jag kan ta stöd. Det är därför jag kan hantera tangentbordet i alla fall och det är ju huvudsaken för en byråkrat som jag. Imorgon är det arbetsvecka igen och jag ska både till Karlstad och Örebro nästa vecka.
Börjar på Lundells "Vardagar 5" ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar