4 maj 2029

Idag fick jag ett hum om mitt målsnöre. Vad jag ska sikta emot de närmaste åren och jag sprang hoppsande från mitt möte med Nordeakontoret idag.

Idag kom jag äntligen iväg till banken efter två missade tidigare möten. Jag är så dålig på ekonomi och har gått och oroat mig länge. Dels för att jag trott att jag behöver arbeta längre än till 65 år för att kunna få ut en rimlig pension och dels för att mina lån ska innebära extremt ökade utgifter nu när räntorna går upp.

Jag har funderat mycket över köpet av lägenheten i Spanien. Hade jag verkligen genomfört det om jag vetat om dessa höjda räntor? Jag genomförde ju affären före den 24 februari när allt vände. Pandemin var just "slut" men då började Putin bråka i Ukraina. Närområdet blev oroligt med allt vad det innebär. Höjda räntor, inflation, ökade livsmedelskostnader, ökat elpris, ökat drivmedelspris mm. Huspriserna rasar.
Idag fick jag reda på att jag hade bundit räntan i tre år på det lånet. D v s en ränta på 1,74%. Hade jag valt rörlig ränta där hade det inneburit mycket högre kostnader per månad. Jag har ytterligare tre smålån med rörlig ränta och de har förstås blivit dyrare men de är heller inte så stora. Jag amorterar duktigt på dessa också så jag känner mig trygg i det.

När vi körde mina data genom beräkningsverktyget "Min pension" insåg jag att jag kan gå i pension den 4 maj 2029 och då få 17887 kr brutto i månaden. Då skulle jag klara mig galant att gå runt på de kostnaderna jag har i Spanien vilket vid mina senaste beräkningar hamnade på under 8000 kr. Då är t o m mat inräknat. Jag har en ljus framtid att se fram emot. Jag har också en vinst att vänta när jag säljer kapellet. Det hade jag inte vågat hoppats på när jag gick till banken idag. Jag har så dålig koll så jag hade inte blivit förvånad om de sagt att jag är tvungen att jobba tills jag är 68 år före att kunna få ut 8000 kr netto i månaden.

Därmed anser jag att jag har ett datum att sikta emot. Datumet i dagens rubrik på blogginlägget. Jag har redan nu lagt till datumet i min Outlookkalender.

På väg från banken såg jag buskar med snöbär. Eller "smällbär" som vi kallade dem när jag var liten och jag var bara tvungen att plocka ett bär, släppa ner det på trottoaren och trampa på det. Innan jag trampade drog jag mig till minnes hur det lät. Och efter ca 40 år låter smällbären likadant. Det kommer de antagligen göra i oktober 2064 också när jag sedan länge är borta.

Vår tid på jorden är begränsad och jorden och naturen i sig är helt obrydd. Det bara pågår och pågår i all oändlighet såvitt den enskilda människan kan begripa. Nu vet man ju inte om smällbären är utdöda 2064 men om de inte är det kommer barn trampa på dem även 2080. Så är det.

Ikväll hade jag min vän "Pullan" här som bläddrade bland mina skivor och fick med sig en liten bunt. Det minskar i hyllorna.

Och jag tog mig ett par glas vin för att fira min mållinje.