Sista semesterdagen

Denna fredag innebär nog den sista semesterdagen för många. Jag kan inte låta bli att tänka på hur många som känner sig lättade att semestern är slut så de ska slippa umgås med sin partner så tätt som de varit tvungna att göra de senaste veckorna. Det finns förstås de som kommer att sakna umgänget men jag tror kanske att de som är lättade är flera. 

Frukosten idag (kl 17) bestod av Hönokaka med Gustafskorv. Jag kan ibland känna en längtan efter rökt hästkött. Jag minns att man sjöng sånger om olika kött när jag var liten. Om hästkött sjöng man: "Det hängde hästkött på vägga - Det var så färskt så det gnägga". Eller hundkött: Det hängde hundkött vid källa - Det var så färskt så det skälla. Eller: Det hängde hundkött på dörra - Det var så färskt så det mörra.

SM i friidrott i Uppsala stod på här under eftermiddagen. Som lite ljudsällskap medan jag gjorde annat. Jag läste ut del 1 "Swanns värld" av "På spaning efter den tid som flytt". Då uppstod nästan en kris här eftersom jag inte hade något mer att läsa. Efter att jag gått igenom mina flyttkartonger hittade jag dock "Fröding och Kristinehamn" som jag faktiskt inte läst. Till veckan skulle jag få ett par böcker jag har beställt men de kom redan idag. Jag hade begärt gratis frakt för att spara några kronor och då brukar det ta mellan en vacka och 10 dagar att få böckerna.

Men idag fick jag bli riktigt glad när jag öppnade paketet från Bokus. "De undanträngda" är del 2 i Jonna Bornemarks nya lilla serie. Filosofi av en samtida filosof. "Arendal" är del 5 i Knausgårds senaste serie. Denna del var bara en femtedel så tjock som de andra delarna. De andra har jag läst och de är redan i Spanien. "Resa till nattens ände" Av Louise-Ferdinand Céline. Jag ställde en fråga till "Gemini" och frågade efter titlar med misantropiskt tema. Denna seglade då upp i någon sorts topp. Gemini skriver:

"Boken är en skoningslös, pessimistisk och djupt desillusionerad skildring av den moderna människan och det västerländska samhället. Den följer antihjälten Ferdinand Bardamu under hans livsresa genom fyra huvudsakliga faser:

1. Första världskriget: Boken tar sin början i det meningslösa våldet vid fronten. Bardamu dras in i kriget nästan av misstag, upplever skyttegravarnas fasor och skräck, och inser tidigt nationalismens och krigspropagandans ihålighet.

2. Kolonialismen i Afrika: Efter att ha spelat galen och blivit utskriven från militären beger han sig till Frisiska Västafrika (Belgiska Kongo). Där möter han den europeiska imperialismens cynism, brutalitet och den kvävande hettan, vilket driver honom vidare.

3. USA: Bardamu flyr till USA, där han arbetar i Detroit (bland annat på Fordfabriken) och upplever den själlösa, mekaniserade kapitalismen och storstadens isolering innan han till slut återvänder till Frankrike.

4. Läkaryrket i Paris utkanter: Tillbaka i Frankrike utbildar han sig till läkare och etablerar en praktik i en fattig förort till Paris. Här möter han samhällets absolut lägsta skikt – de sjuka, fattiga och desperata människorna – och dras in i tragiska människan-till-människan-relationer, bland annat med sin ständige följeslagare Robinson.

Stil och språk

Det som främst revolutionerade litteraturen med Resa till nattens ände var Célines språkliga stil. Han bröt tvärt med det städade, akademiska franska skriftspråket och använde i stället talspråk, slang, råa vardagsuttryck och en rytmisk, gatusmart ton. Denna "gatslangspoesi" gav berättelsen en enorm omedelbarhet, svärta och en cynisk, mörk humor.

Teman

• Desillusion och cynism: Boken saknar helt traditionella hjältar. Världen framställs som genomgående absurd, och mänskligheten drivs enligt Céline av rädsla, egoism och dumhet.

• Krigets vansinne: Célines skildring av skyttegravarna räknas som en av de mest skoningslösa antikrigsskildringarna någonsin.

• Resan som flykt: Resan är inte ett bildningsäventyr utan en panisk flykt undan döden, ångesten och det moderna samhällets strukturer."

Notera: Louis-Ferdinand Céline själv är en djupt kontroversiell historisk person. På 1930- och 40-talen skrev han antisemitiska kampskrifter och samarbetade med den tyska ockupationsmakten under andra världskriget, vilket har kastat en mörk skugga över hans eftermäle – även om "Resa till nattens ände" (som skrevs innan hans värsta politiska radikalisering) i regel bedöms som ett rent litterärt mästerverk.

Det där låter som mumma för mig nu. Jag ska börja läsa den ikväll.

I dödens lövsalar

I måndags kastade jag hela mitt livs diktproduktion i bingen för trycksaker uppe på Strandmossen. Det kändes men det var ändå genomförbart. 

Jag tänker mycket på framtiden och funderar på hur jag ska göra för att ta mig ner till lägenheten för gott. Jag skulle behöva ett datum att sikta emot och det är väl det datumet jag letar efter i min fantasi nu. Enligt gårdagens funderingar kan det datumet inträffa under 2026 men jag behöver komma lite längre in i avvecklingen av kapellet innan jag kan börja planera på riktigt. 

Häromdagen bjöd jag Ylva på patentsmörgås i kvällningen. Gjord på brödkakor från Maxis bageri och rösti istället för stekt potatis. 

Det har vänt och blivit ganska varmt igen. Men det är ingenting mot i Spanien. Grannorten till Torrevieja heter Orihuela och skulle få 45 grader. När man ser en temperaturkarta över Spanien är det oftast lite svalare längs Medelhavskusten än vad det är ett par mil in i landet. Det är just det man ser nu när Orihuela och Murcia är ca 5-10 grader varmare än Torrevieja. Det hjälps inte att det utfärdas varningar om extremtemperaturer i Spanien. Jag är ändå avundsjuk på Mai-Lill som är där nu. Det lär bli en massa videosamtal med henne innan jag får möjlighet att åka dit.

Tittar på dokumentärer på nätterna och går och lägger mig runt kl 4 men får ofta gå upp igen och sätta mig framför TV:n en stund till. Det finns verkligen inget kvar på Youtube för mig att se. Att se youtube på TV:n har sina brister också. Utbudet är betydligt magrare där när jag går in via TV-appen än när jag går in via datorn. Jag får nog börja streama från datorn istället trots att det är bökigare.

Jag håller på att slänga saker och packa sådant som ska ner till Spanien. Jag skulle behöva köra ner lådor till Varberg igen snart. De sista sakerna som jag vill ha med mig ner. Jag inser också att jag aldrig kommer att kunna få med allt i flytten eftersom jag är beroende av dem under tiden jag bor kvar här. Det är nog bara att acceptera att jag inte kan få med mig en del köksutrustning t ex. Men igår hittade jag ett gäng tallrikar i uthuset som jag diskade. Det betyder att jag kan packa ner matporslinet jag har här. 

Idag var Ylva och jag ute på en begravningspalatsrunda. 

Vi besökte kolerakyrkogården vid Gustavsvik, Gustavsviks kyrkogård för Adelsparresläkten m fl och Mariebergs kyrkogård som ligger nedanför insatshusen på Stenstalid.

Jag fick också utlopp för mitt botaniska intresse.

Sedan åkte vi till Jacobs pizzeria och Ylva bjöd på pizza.

"Ubåt". Kebabpizza med salami bl a. Mycket mumsig och innebar frukost för mig (kl 18:00).

Vetenskapens värld

Igår tittade jag på två delar av "Vetenskapens värld" på SVT som handlade om forskning på växter. Fantastiska dokumentärer för er som är lite intresserade av växter men även för mig som är mycket intresserad. "Smarta växter" kan verkligen rekommenderas. Hoppas det blir fler än två avsnitt.

I natt när jag låg och läste Marcel Prousts "På spaning efter den tid som flytt" kom jag för första gången på riktigt "in i boken" och upptäckte dess förträfflighet. Jag kände av glädjen av det redan den föregående natten. Det lovade gott inför nattens läsning och "där satt den".

Det var så dags nu men jag får trösta mig med att jag har sex band kvar av "På spaning..." när jag kommer ner till Spanien. När jag somnade runt kl 05:30 hade Mai-Lill precis anlänt till Gardemoen. När jag vaknade kl 14 hade hon redan kommit till lägenheten bredvid min och varit och handlat på Mercadona. Två olika sätt att använda en förmiddag i juli.

Vi hade ett videosamtal och jag fick se lite av blomrabatterna. Värmen har gått hårt åt planteringarna. I blomlådan mellan mig och Mai-Lill såg det ut som om det mesta dött. Det finns tre lite större hibiskusar däri som möjligen klarat sig. Mina växter som får vatten via timer varje morgon såg bra ut. Den svarta tomaten var däremot stendöd. Det var ungefär det jag räknat med och ingen större förlust.

Jag fick bilder av Anna i morse på de krukväxter jag har där och de såg fina ut i alla fall.

Den rosa Plumerian trivs däremot inte riktigt och aborterar tyvärr sina blommor.

Tittade på en dokumentär om John Lennon på kvällen. Mycket sevärd. 

Tryckande värme

Det är varmt i Kristinehamn. Väldigt varmt men i helgen ska det vända. Tillfälligt kanske men ändå. Gräsmattan är så torr så jag inte längre vågar parkera bilen på baksidan om gnista skulle uppstå när jag startar bilen. Jag vågar inte tänka på vad som skulle kunna hända då.

Sorterar lite gamla saker men det blir inte mycket gjort. Jag sitter mest i fläktsuset i prediksalen. Jag håller på att sätta mig in i videoredigeringsprogrammet Davinci Resolve som jag ska använda för kommande "odlingsfilmer". Igår hämtade jag hem en del gratismusik till mitt soundtrack. Det känns roligt att ha något att nörda ner sig i igen. Jag behöver alltid ha något. Jag testar mig fram lite med den enkla utrustningen jag har här i Sverige, d v s min dator och min iPhone.

Jag har som sagt skapat en ny videokanal på Youtube. Jag gillar ju att dokumentera och visa upp saker som kanske kan vara till hjälp för andra. Den nya kanalen heter "Sweet Mary Jane" som Peps gamla album med samma namn.

Än så länge finns inget material där så det är ingen idé att gå dit och kolla. 

På söndag åker Mai-Lill ner till Spanien. Jag längtar till att vi kan ha videosamtal där jag kan se hur det står till i bostadsområdet. Jag kanske får ta en titt på Picanton t ex. Mina svarta tomater är jag nyfiken på om de klarat sig också. Jag har automatisk vattning på några plantor och de vill jag också gärna veta hur de ser ut.

Nu är det fredagskväll i kapellet och tyst och stilla. Det blir väl Youtube här som vanligt.

"Fittsten!

Igår var jag och Ylva till Värmlandsrasta och åt patentsmörgås med stekt potatis. Det var gott som vanligt och dessutom väldigt längesedan.

Utefter 26:an strax norr om infarten till Sandfallet finns en stor sten en bit in i skogen från vägen på vänster sida som Roland och jag döpt till "Fittsten".

Den påminner om nederdelen på en kvinna och varje gång vi åkte förbi stenen när vi var på väg upp till Ullvettern för att fiska sa vi högt och dramatiskt i kör: "FITTSTEN" när vi passerade. Vi var övertygade om - och är än idag - att det skulle ge tur inför stundande fiskafänge.

Jag har vid ett flertal tillfällen försökt att visa Ylva fittsten men hon har alltid lyckats missa den så idag stannade jag till och tog en bild på lyckostenen.

Vi hade fått en intressant parkeringsgranne till BMW:n när vi kom ut. Den verkade framföras av en man som kom och hämtade sin dotter i "firmabilen". Vi hade sett flickan arbeta i restaurangen strax innan. Undrar hur flickan tyckte om att bli hämtad i ett dylikt fordon.

Jag gick och la mig 05:30 i morse och gick upp runt kl 14. Jag fortsatte med att sortera skräp och hittade alla mina dikter som jag skrivit genom åren. De fick gå direkt i sorteringslådan för trycksaker. Jag hittade ett gäng snärtiga aforismer och jag tänkte jag skulle dela med mig av två av dem i alla fall:

"Om jag fick styra världen skulle ändå Röda lacket styra mig."

Anm: Röda lacket är en snussort.

"Att tro att honung kommer från bina är som att tro att lingonsylten kommer från polackerna."

Det var från den tiden då svenska skogarna översvämmades av polacker som plockade bär. Nu är det väl vanligare med folk från Filippinerna tror jag.

Limbo

Allt står stilla. Mitt liv verkar inte ta sig framåt överhuvudtaget. Jag sorterar lite gammalt skräp. Tittar på Youtube och SVT-dokumentärer. Längtar till att få lägga mig och sova för dagen vilket normalt sker någon gång mellan 3 och 5 på natten. Sover oftast till kl 13:30. Det är inget liv egentligen. Inte det livet jag trodde jag skulle få avnjuta efter arbetslivets slut. 

Kastade dessa föremål idag. Ett par små skor och fingervantar jag haft. Känns tragiskt men jag förstår egentligen inte varför det känns så. Dödstädning handlar det ju om i alla fall men det upplever jag egentligen inte särskilt tragiskt. Konstigt alltihop. De flesta av er behöver aldrig välja att kasta liknande minnesföremål. De flesta bara dör ifrån sina ägodelar och någon annan får ta beslutet att kasta de små babyskorna. Jag önskar att det åtminstone kändes befriande men det gör det inte heller. 

Jag lever i en enda röra av sorteringsstationer och det ska verkligen bli skönt när allt detta sorterande är över. Jag undrar när jag kan åka ner till lägenheten igen. Just nu har jag ingen aning.

Jag har börjat gömma bilen på baksidan för att ingen ska få för sig att göra spontanbesök i kapellet. Jag vill inte ha något sällskap. Jag vill bara vara ensam. Utom när jag själv söker upp sällskap vilket jag gjorde idag. Jag tog en sväng ner till Dalevis i Brattsand och drack kaffe en stund.

Mystery-box

I förrgår kom jag till lådan med mormors dagböcker. Mycket dyster läsning stundtals så till den grad att man inte ens orkar med det. 

Men jag tittade förstås igen på torsdagen den 22 augusti 1963. 

"Aina, Carina, Marita plocka blåbär"

"Anita var på båt 03:30 med en tyskjävel. Eddies fader."

Även denna plastkasse tog jag ett foto på innan den åkte i insamlingen för plastförpackningar.

Min gamla tandställning. Jag hade överbett så på nätterna hade jag något som kallades "Nackdrag". Det bestod av en hätta att ha på huvudet och resårband som drog en metallbygel bakåt. Metallbygeln sattes fast i två skenor som satt fast på de innersta tänderna i överkäken. Det gjorde så ont så jag grät ibland. 

Det var en befrielse när jag slapp den den 29 mars 1978. "Eddie blev av med tandställningen."

Ett sådant här halssmycke skulle man ha på 70-talet så man kunde byta och bära sin flickväns namnbricka istället.

En liten burk med mina mjölktänder...

Mitt hår. Glasburken är en sådan Coricidinburk som Duane Allman hade på fingret när han spelade slidegitarr.

När vi fiskade vid Älvbron när vi var små fick vi ibland märkta öringar. Denna lilla etikett satt genom köttet bakom ryggfenan.

Gäddorna vi fick brukade ha flera sådana här etiketter i magsäcken.

Ur skrivbok fån andra klass 1972. Skolan tryckte upp stenciler som vi fick färglägga och klistra in i skrivböckerna. Inte PK idag.

Min tygmärkessamling.

Jag sitter här och går igenom en massa saker - inte bara efter mig själv - utan efter tre ytterligare personer. Jag är ju uppväxt med min mamma men min mormor har egentligen alltid stått mig närmare. Jag har tyckt väldigt mycket om min mormor men min mamma har jag avskytt. Mormor var min trygghet. Morsan var hemsk på flera sätt. Hon slog mig när hon inte orkade med att vara mamma och jag var i vägen för henne i hennes liv. Jag träffade Mamma och Mormor och morbror Eric nästan dagligen under min uppväxt. 

När mormor dog blev mamma, jag och Eric kvar och eftersom vi varit som en liten familj även om vi inte bott ihop så blev det naturligt att vi höll ihop lite. När sedan mamma dog och Eric hamnade på hemmet var det bara jag kvar. Eric överlevde både mamma och mormor trots sitt periodsupande men även han är borta sedan några år. Därför sitter jag nu här med saker kvar efter alla tre. Mormors och mammas dagböcker. Erics konstiga saker som han samlat på och som bara är rent skräp. Allt från Eric går till återvinningen.

Men vem ska ha dagböckerna när inte jag finns kvar? Det finns ingen naturlig arvtagare till dessa. Både mammas och mormors dagböcker handlar till största delen om de två och Eric och mig. Morfar nämns också fram till hans död 1971 i dåliga ordalag.

Sökningen genom gömmorna fortsätter.

Här ett vaccinationsbevis från Syrien.

Lite gamla personliga handlingar.

Två vykort från Björna. Det första vykortet handlar om hur han var nere hos mig i Göteborg och blev påkörd av en polisbil.

Kvitto på min första bil.

Minnen från Club Zebra. Klistermärket till höger var avsett att fästas på insidan av en glasruta. Det var många som hade ett sådant märke i bakrutan på bilen när det begav sig.

Mötesprotokoll från ett möte i Slottskogen i Göteborg med FFVV. Om jag inte minns fel betyder FFVV Föreningen för volleybollens vänner. Vi spelade fredagkvällar i en gymnastiksal på Guldheden och festade efteråt.

Halsduk från mitt livs andra konsert. Supertramp 1979.

Konserthalsduk Steel Pulse 1982.

Badges.

Nu ligger det mesta i soporna eller återvinningen. Inte Zebrasakerna däremot.