Idag tog jag farväl av Forden. Det är den bästa bilen jag haft och den första som Felix körde när han skulle ta körkort. Jag fick ett erbjudande på Forden jag inte kunde säga nej till. Historien är egentligen längre än så men i sammanhanget är den ointressant. Det gjorde emellertid att jag fick tänka om på ett större plan. Det innebar faktiskt en helt ny framtid för mig.
Snickaren var här igår och vi fnulade tillsammans på en lösning. Grejen med Forden var delvis att erbjudandet var av tillfällig karaktär. Jag behöver ju egentligen bil här i kapellet men efter att ha diskuterat med ett par vänner så kommer de hjälpa mig med ärenden fram tills det jag lämnar Kristinehamn. Det datumet har jag också tidigarelagt på grund av detta med bilen. Bilen triggade ett antal snabba beslut som jag ändå känner mig nöjd med.
Nu är min tanke att tömma kapellet så fort som möjligt och kunna dra till Spanien i början av oktober istället för november. Framtiden är inte mera i detalj mera planerad än så. Klart står emellertid att jag inte kommer att lägga ner så mycket tid på förbättringar av kapellet inför försäljning. Faktum är att alla sådana tankar på att måla och tapetsera har gjort mig fullständigt handlingsförlamad tills nu. Min kropp säger stopp för sådana ansträngningar också. Jag fick hjälp av snickaren att bära en köpmansdisk igår och jag drabbades av en fruktansvärd andnöd. Jag tror nästan snickaren blev lite rädd när jag knappt fick luft.
Nu känns kapellavvecklingen inte alls lika betungande. Jag ringde och beställde upphämtning av saker till pingstkyrkans loppis. De kommer den 23 september. När jag var nere och sålde min bil mötte jag min vän Robert. Han kom i en liten omärkt firmabil med gott om lastutrymme. Jag frågade om jag fick hyra den en dag i september för att köra ner saker till Varberg och det gick bra. Nu behöver jag boka in flyttstädning och besiktning så snart som möjligt. Jag ska prata med mäklaren igen också.











