Bigos igen

Tisdag. 11 grader, nordostlig vind och regn. 27 grader i Torrevieja. Felix var här och käkade Bigos igen. Robinson har börjat men vi tittade på "Bäst när det gäller" om det svenska skidskyttelandslaget. Gråväder, inomhusväder. Väldigt dystert utomhus.

I helgen var jag nere på stan och folkbadade när det var "Smaka på Värmland" i dagarna två. Jag var där både lördag och söndag och båda dagarna träffade jag Ronny Ivar. 

Jag såg en bläsand som simmade i älven. Det var min första bläsand jag någonsin sett men jag förstod direkt att det var en bläsand jag såg. Jag köpte två ostar av en tysk försäljare. Hårdostar som var väldigt goda.

Jag köpte också en pirog som jag åt direkt. Inte så värst god faktiskt.

Imorse när jag kollade nyheterna pratade de om Nobelpriset i fysik. Det var en kvinna i studion som hoppades att Sharon Glotzer skulle komma på tal. Hon forskar på spontan självorganisering. Självorganisering sker i naturen inom både kemi och biologi och vissa tror att livet uppkommit på det viset. Nu blev det inte hon som fick priset ändå.

Jag har fastnat på 96 kilo i min viktnedgång. Det kanske släpper snart igen eftersom jag fortsätter enligt plan med min diet.

Felix hjälpte mig att plasta in avfuktaren. Jag hade fått lite krympfilm av de nere på Beijer så jag kunde prova själv hemma. Vikten inklusive emballaget blev tyvärr 23,2 kg, d v s 2 hekto över tillåtna 23 kg. Nu flyger jag med SAS så jag hoppas det går bra. Med Ryanair hade det aldrig gått.

Innan Felix åkte klippte han mig också. Jag har längtat så efter att bli av med håret. Dessutom har jag börjat bli retad på stan för att jag är långhårig.

Här sitter jag och Sivan strax innan klippningen. Jag tar djupa halsbloss genom näsan i hennes underbara päls.

Pratade med Farideh idag också. Hon ska ner till Torrevieja i mitten av oktober och är troligen på plats när jag kommer ner.

Steg 1 i emballering av avfuktare

Ikväll började jag att packa in min avfuktare inför flygresan (om två månader). Det gör ju inget att vara ute i god tid. Detta första steg har jag funderat över länge och så här blev det.

På sidorna satte jag ett skydd av plast som ser ut som wellpapp i profilen. D v s kanaler som går mellan två lager av släta plastytor. Jag åkte ner till Beijer häromdagen och fick några kantskyddslister jag tidigare observerat när jag varit där. De jag fick skulle de kasta så det blev gratis. 

Det är rejäla skydd faktiskt. Själva finishen på apparaten är jag inte så noga med. Det viktigaste är att den inte går sönder.

Nu återstår bara ett segt ytskikt och lämpliga handtag för hanteringen. Vet jag någon som har en sådan där apparat som man ser på flygplatser ibland där man ställer väskan på en roterande platta och väskan lindas in i klingfilm? Jag får fundera vidare på det.

Imorgon har jag tänkt att folkbada nere på stan igen. Det ser ut att bli lite tråkigt väder så jag kan nog inte sitta på någon bänk tyvärr.

Torsdag i kapellet

Arbetsdag som vanligt. Mindre än två månader kvar till avresa. Jag funderar fortfarande på hur jag ska få med min avfuktare ner på flyget. Den väger runt 16 kg utan emballage och måtten gör också att jag kan checka in den som ett extra bagage. Jag hade redan bokat ett extra incheckat bagage eftersom jag tänkte ha med mig en extra resväska med böcker. Men jag behöver ju inte böcker mer nu när jag köpt läsplatta.

Den vita kuben på golvet handlar det om.

Jag köpte också en liten kärra att dra den på mellan de olika transportmedlen på väg till Spanien. Kärran packar jag ner i resväskan under själva flighten.

Jag har skaffat lite emballage också och ska försöka packa in den i helgen. Undrar om det finns någonstans i stan där jag kan få paketet inplastat efteråt. Jag måste komma på en lösning på handtag så jag och flygplatspersonalen kan hantera den enklare.

Skjutningarna och sprängningarna fortsätter i Sverige och det blir bara värre och värre. Flera personer dör eller skadas varje dag nu. Många "oskyldiga". Sådana som egentligen inte ens är delaktiga i konflikten som råder mer än att de är släkt eller bor granne med någon gangster. Det är nedslående att se nyheterna nu. Det finns heller inte någon lösning på problemet i sikte. Polisen står handfallen. Boende i de drabbade områdena är förtvivlade. Om det är så att vi borde sätta upp kameror nästan överallt så tycker jag att det skulle vara en bra idé. Det blir ju alltid diskussioner om den enskildes integritet men tyvärr tror jag att vi måste finna oss i det i framtiden. Mig spelar det ingen roll att bli övervakad hela tiden. Ingen är intresserad av vad jag gör ändå.

Efter nyheternas inslag på TV4 med blåljus och avspärrningar kommer den där jävla reklamen. Pernilla Wahlgren dansar runt och sjunger med bäbisröst iförd rosa prinsesskläder. Den överviktiga lilla prinsessan gör reklam för Ozonair luftrenare. Det kolliderar något alldeles fruktansvärt. TV4 har ingen som helst känsla för hur saker landar hemma hos folk i TV-sofforna. Ett mörkt allvar blandas med en glittrig rosa marshmellow- och bubbelgumsvärld. Äckligt!

Felix med kamrat var här och åt indiskt igår. Det var jättegott. Beef Korma. 

Jag tog tag i en av mina monsteror och band upp den ikväll. Den andra hade jag redan bundit upp. 

Det blir en del trassel att reda ut och få ihop igen. Jag kanske gör det fjärde år så egentligen är det väl inget större jobb. Nu är de på plats igen.

Jag håller min diet men står nu och trampar på 95 kilo. Det sjönk fort från 100 till 95 men där står jag stilla nu ett tag tycks det som.

Det går åt en del ägg i alla fall. Men det är en mat jag aldrig tröttnar på.

Det är på helgerna det händer under denna period

En intressant arbetsvecka till ända. Det har varit mycket jobb och många tvära kast men den slutade med succé. Som sig bör.

Jag har kört uppskattade utbildningar och möten och avslutade det hela med miljöchefsträff i Karlstad igår som blev väldigt uppskattad. 

Direkt när jag kom hem efter fredagens, ganska krävande, möte, körde jag ut till Arenan och lastade ur mina böcker inför storloppisen idag.

Jag fick ett bord utefter ena kortväggen. En trevlig liten plats där jag dukade upp med mina böcker. Försäljningen gick väl sådär. Jag kunde föra över 1 000 kr till mitt spanienkonto efter dagen i alla fall. Men jag fick vara med om en del häftiga möten med människor också.

Till att börja med vill jag beskriva hur det kändes att "vika ut sig" med sina böcker offentligt. När folk besöker mig är det naturligt att de tittar i mina bokhyllor. Liksom jag själv alltid tittar i folks bokhyllor när jag är på besök. Om folk inte ens har en bokhylla blir jag lite fundersam. Jag har i tidigare blogginlägg gjort en ganska stor sak av innehållet i folks bokhyllor och det säger ju en del om bokhylleinnehavaren. Ibland har jag blivit besviken när jag sett folks bokhyllor. Som att de kanske inte var de personerna jag trodde de var när jag lärde känna dem. Att ställa ut sina egna böcker offentligt så här var lite som att öppna upp mitt inre för insyn för vem som helst. Jag kände mig generad. Men de flesta var inte ens intresserade.

Men plötsligt kände jag; -Har jag några "skämsböcker". Böcker som jag egentligen inte riktigt ville kännas vid. När tanken kom över mig plockade genast bort "Fanny Hill" och förvarade den "under disk", en erotisk bok som var mycket omtalad när den kom. Den blev känd som den första erotiska romanen. Jag tog fram den från gömstället och visade den för vissa utvalda personer under dagen och fick den faktiskt såld till slut. Den vänder sig till kvinnor och den representerar genren "flickporr" lite.

Faktum är att jag inte heller egentligen ville kännas vid att jag "provläst" Jan Guillio och inte tyckte om det. Jag tänkte att de kanske skulle vara lättsålda och att jag skulle bli dömd eftersom jag erbjöd dem till försäljning. Jag vill inte bli förstådd som ytlig och "mainstream". 

Jag tänkte nog lite väl mycket konstigt innan loppisdagen som inte skulle visa sig att stämma. Jag hade föreställt mig att folk skulle köpa högvis med böcker av mig. Att jag stod och vek ihop tomma kartonger som blivit överflödiga eftersom jag har så bra och intellektuell smak. Men icke. 

Jag kunde se på långt håll hur folks blickar skannade av borden de snart skulle passera. När de sedan passerade nära mitt bord såg jag på dem att de redan - utifrån "fjärrbetraktelsen" - uteslutit just mitt bord för närmare granskning. Å andra sidan såg jag på långt håll också vilka som skulle stanna vid mitt bord och fastna en stund. De flesta av dem köpte faktiskt något också. Nördar. Och som jag älskar de där nördarna.

Jag tänker särskilt på en ganska ung pojke som bläddrade en stund bland utbudet och frågade - lite under lugg - -Har du något av Kafka? Jag blev så glad. Jag svarade att jag hade allt av Kafka men inte med mig idag. Han hittade emellertid en massa annat och blev nog min bästa enskilda kund idag.

Jag försökte locka till mig förbipasserande genom att ropa: -Högklassig litteratur till humana priser.
-Inga deckare och ingen fantasy, men det hjälpte inte. Jag fick höra argument som att; min bokhylla är full, jag har böcker så jag klarar mig i många år o s v. Många sa att de lyssnar på böcker och det kan jag förstå. Men att de inte har mer plats i sina bokhyllor förstår jag inte. Har de då köpt böcker för att fylla en bokhylla och nöjt sig när den är full?
Men själva läsningen då? Vill de inte fortsätta med det? Var läsandet underordnat böckerna som inredningsdetalj?

Jag hade ett annat möte med en tjej som jag varit lärare för när jag arbetade på Brogårdsgymnasiet. Hon frågade helt enkelt vad jag rekommenderade och jag rekommenderade en "Steinbeck" till henne. -Läs första sidan i denna bok, sa jag till henne. Jag gjorde det själv först och håret på min högerarm reste sig av vällust. Hon läste första sidan också - och jag sa till henne att hon inte skulle ta hänsyn till hur jag reagerat. Hon fick gärna ställa tillbaka den om hon ville - men hon köpte den faktiskt. 25 kr för flera timmars underbar underhållning. Efteråt tänkte jag att boken kanske är väl grabbig för henne. Det var "Det stora kalaset" jag sålde till henne. Hoppas hon finner den fascinerande när hon läser den.

Det är svårt med böcker. Man vill inte bli trugad att läsa dem men man kan heller inte låta bli att truga på böcker på personer man tror skulle gilla dem. Nyligen har jag "trugat" på min vän "Vylva" böcker faktiskt. Jag hoppas hon gillar de titlarna jag trugade på henne. Jag fick helt enkelt för mig att hon skulle gilla de böckerna utifrån det lilla jag vet om henne. 

Dagens sista kund var nog ändå den käraste. Det var en gammal flickvän till mig. Flera av böckerna var signerade av henne. "Grattis på födelsedagen, Eddie". Bl a Stig Cleasson "Vem älskar Yngve Frej?". Hon pekade sedan på mitt exemplar av "Papillon" och sa: -Den här fick jag av dig i present när jag gjort abort.
Barnet som aborterades var mitt.

Hon fick ett exemplar av min egen bok "Allt det vackra jag har i min hjärna" med dedikation. Det var jättetrevligt att träffa henne. Vi gick skilda vägar i slutet av 1990-talet. Jag har sett henne ett fåtal gånger efter det.

Till våren får jag en ny chans att tvinga på kristinehamnarna mina böcker då det blir en ny storloppis i Arenan.

Efter att jag gått med i Viktväktarna har min viktminskning varit bra. I morse vägde jag drygt 95 kilo. När jag började äta annorlunda för en och en halv vecka sedan låg jag på 100,8 kg. Det går fort i början förstås. Men det känns väldigt bra. Jag känner mig smidigare trots att jag fortfarande är ett stort kylskåp som baxar mig runt i världen. Ikväll gör jag avsteg från Viktväktarnas rekommendationer och dricker vin. Jag behövde det nu efter arbetsveckan som varit och efter dagen i utsatt läge på Arenan. Egentligen behövde jag det bättre i går men då var jag helt förbi av den intensiva dagen med att hålla ordning på en massa människor på ett möte och bara somnade efter att jag ätit när jag kommit hem.

Jag provade ett så kallat "Orange vin" som jag fått rekommenderat för flera år sedan. Det var gott. Jag tittade på TV och drack vin och lyssnade på skyfallet utanför. Böckerna låg kvar i sina brödkartonger ute i bilen. Jag tände t o m kandelabern fast det inte hunnit bli mörkt.

Det blev en tidig kväll och det var en ny upplevelse att registrera "poäng" för vin och öl i Viktväktarnas app ikväll.

Söndag igen

Jag är faktiskt inte så där jätteförtjust i söndagar. Det blev hyfsat väder ändå och jag spelade in en del i min snustillverkningsserie jag har på YouTube. 

Igår var det fjärde dagen i rad som vågen visade under 100 kg och det kändes bra. Jag fortsätter mitt lilla experiment med Viktväktarnas modell. Det är ett nytt litet utforskningsäventyr. Att försöka komma på vilka maträtter som är kalorisnåla men ändå mättande och hyfsat goda. Jag längtar väldigt efter curry, den saken är säker. Googlade på "blomkålsris" i morse t o m.

Igår folkbadade jag ute på Arenan också. Det var "Föreningsdagen" och ett antal föreningar visade upp vad de har att erbjuda för föreningsliv. 

Här kunde man prova på hästhoppning men jag var för feg för det. Jag är lite rädd för hästar.

Mina vänner spelade blues från scenen och vi var tre gamla gubbar som satt och tittade.

Jag träffade många bekanta och vi pratade krämpor så som äldre människor gör. Jag skördade tobak när jag kom hem. Odlingen har verkligen tagit sig och det ser ändå ut att bli en del tobak även i år.

De skjuter varann fortfarande helt okontrollerat i Stockholm. Alla borde väl vara döda snart så det blir lite lugnare men de är många de där som lever för att tillskansa sig marknadsandelar när det gäller att förse de dumma svenskarna med droger. Felix var i Karlstad hela dagen med sitt grabbgäng. Hans dag gick i ölets och sportens tecken vad jag förstod. Fotboll på TV på dagen på någon krog och sedan hockey mellan Färjestad - Skellefteå på kvällen. Fullständigt ointressant om man frågar mig.

Jag fick tips igår om att det förekommer bluesspelningar regelbundet i Torrevieja och det är något jag kommer att undersöka närmare i vinter. Jag önskar så att jag vore där redan nu. Att jag hade vaknat i min sköna spanska säng i morse och fått äta frukost i min lilla inglasning i solen.

Arbetsveckan över igen

Då var det fredag igen då. Det har inte hänt så mycket denna höstvecka heller. Jag träffade en gammal vän på Maxi häromdagen. Inte en släkting men en kvinna som befunnit sig i utkanten av min släkt hela mitt liv. Vi umgicks några gånger när jag var liten. Hon är några år äldre än jag. Jag har sett henne i ögonvrån hela livet och vi har väl hälsat ibland. På Maxi häromdagen sa jag -Hej Lajla, när jag såg henne! Vi pratade en stund. Hon frågade mig om jag skrivit en bok och det har jag ju. Hon hade sett boken någonstans. Hon hade också just skrivit en bok, sa hon och vi beslöt oss för att byta böcker med varandra.

Igår skedde detta byte och vi satt här och pratade en stund. Det var ett trevligt återseende med en person som känt till mina familjeförhållanden någorlunda. Jag har ju också känt till hennes släkt lite så vi hade en del att prata om. Jag har börjat läsa fragment av hennes bok.

Jag har också börjat äta lite nyttigare. Jag blir ju bara tyngre och tyngre så jag behöver gå ner några kilon för att klara av det jag vill. Eftersom jag inte orkar röra på mig så värst mycket får jag dra ner lite på maten istället.

Dagens frukost. Lägg märke till det tunna lagret av pålägg. Kaviarlagret är så tunt att det nästan är genomskinligt. Och en banan. Jag tror inte jag ätit banan på flera år innan. 

Det blir lite spretigt blogginlägg eftersom jag egentligen inte har något att skriva om. 

Igår såg jag en ny stadsdel jag inte sett förut. Detta har de byggt upp snabbt. Mitt emot gästhamnen.

När jag letade bland gamla papper hittade jag min vän Björnas visitkort från tiden han hade svampodling i källare ute på mariebergsområdet. Jag hjälpte honom att skörda någon gång.

Främling

-Men Eddie, när du själv är i Spanien. Är inte du en främling då för de som har sin tillhörighet där?

-Jo. Men då vill jag ju vara en främling. Det är ju därför jag är där. Jag vill förundras över spanjorerna och deras sedvänjor. Förundras över den karga naturen och det bördiga odlingslandskapet. De vulkaniska bergarterna, det salta vattnet, utbudet i livsmedelsbutikerna. Trafikvett och annat vett som många gånger går stick i stäv med vårt. Tyvärr är det svårt att komma spanjorer i Torrevieja in på livet. De har väl en syn på oss blekfisar till nordbor också kanske. Torrevieja är bara för turister och de som arbetar i turistnäringen. De är inte nyfikna på oss. Vi är bara "i vägen" för dem; i köer i butiker, i trafiken, överallt. Trots det är de ofrivilligt beroende av våra Euro. Det märktes nog inte minst under pandemin. 

Det finns knappt några genuina spanska restauranger i Torrevieja, det serveras pommes frites till allting och de flesta matställena vänder sig mot turisterna. Vill man äta spanskt får man förfölja ett gäng gubbar i varselkläder och se var de äter. Då är det istället risk för att det blir språkförbistring då de ogärna pratar engelska. Jag ser också hur trötta de är på oss som inte bemödat oss att lära oss spanska.

I de flesta länder är det inget problem. När jag är i Tjeckien förväntar sig ingen att jag kan tjeckiska så där försöker man så gott man kan och möts på halva vägen. Men i Spanien. De anser - också med all rätt - att spanska är ett världsspråk som alla borde lära sig. Men man kan inte lära sig alla världsspråk. Jag har blivit otroligt oförskämt avsnäst även i Frankrike och utskälld för att jag varit så lat och inte orkat lära mig franska.

Men i ett mänskligt möte med en annan människa behöver inte språket vara ett problem bara båda vill försöka att med hjälp av teckenspråk, teckningar, lexikon och lite glädje förstå varandra tillräckligt. Som t ex när jag ville köpa en tumstock på Carrefour. Jag greppade efter min tumstock i den imaginära benfickan, tog upp den och vek ut den och låtsasmätte något i varuhuset. Den butiksanställde fattade ingenting tills jag kom på att de inte har tumstockar i Spanien. De använder talmeter istället och när jag satte upp en ny pantomimpjäs och hanterade en sådan var det inga problem längre. Och vi skrattade gott båda två även om han inte fattade vad min första pantomim betydde.

Egentligen är inte Torrevieja något för mig men samtidigt så är det perfekt. Jag lever billigt i ett skönt klimat, Jag trivs otroligt bra i min lägenhet och det räcker långt. Men jag saknar det genuina, oavsett vad det genuina är. Allt är bara "plast", "hitte-på" förutom naturen som gör som den vill och kan. Men kulturen finns inte där. Och verkligen inte den kulturen jag tycker om. Kulturen är religiöst präglad med kyrkor för en religion jag inte är van vid. Jag förstår inte riktigt katoliker. Och absolut inte muslimer. Spåren från romarriket intresserar mig inte heller egentligen. Inte heller tiden när morerna hade sin storhetstid i området. Den moriska byggnadskonsten kan vara tilltalande men den sätter ändå inga djupa intryck i mig.

Jag vet egentligen inte i vilket land jag skulle vilja leva. Tyskland - nej, Finland - nej, Grekland - kanske, Spanien - uppenbarligen, USA - nej. Men vill jag bo i storstad, småstad eller på landet? Småstad är jag ju van vid och när jag var yngre ville jag bo på landet. Nu har jag blivit för bekväm för att bo så. Småstad är jag egentligen lite trött på men storstad skulle funka. Men inte i Sverige. Där har det mörka tagit över på ett skrämmande sätt. Det har det säkert gjort i London, Marseille och Barcelona. Jag är ju så rädd för kriminella. Först måste jag få chansen att prova om jag kan trivas. Jag vet t ex att jag skulle trivas på Manhattan. Där skulle jag gärna bo. Där skulle jag kunna vara anonym och själv välja mitt umgänge. Det är lite likt känslan av att bo i mitt inhägnande område i Torrevieja. Det räcker för mig att tvingas hälsa på grannar. Det gör mig inget och det kommer jag heller aldrig ifrån. Jag vill gå för mig själv och förundras. Det räcker för mig. En likasinnad livskamrat skulle jag nog kunna tänka mig att släppa in. Och umgänge med andra människor som jag tycker om men på mina villkor. Ett tag tänkte jag mig att flytta till någon liten by i Ungern. Jag tycker om Ungerns mat men inte det katolska samhället, sommarvärmen men troligen inte vintrarna, priset på mat och dryck och små restauranger. De forna öststaternas kollektivtrafik i storstäderna älskar jag.

Fram tills det att jag bestämmer mig sitter jag här i kapellet och jobbar, läser och tittar på skogen runt omkring. Och drömmer. Dagdrömmer om framtiden när jag får vara en fri man och lägga upp dagarna precis som jag vill.

Igår läste jag ut min första egenköpta e-bok på min läsplatta. Jag älskar konceptet läsplatta men fick en obehaglig insikt när jag läst ut min första inköpta bok. Boken var Solvej Balle "Om uträkning av omfång 1". Jag tyckte mycket om boken men det var jobbigt att inte kunna gå in i prediksalen och ställa in boken i bokhyllan efteråt. Böckerna i bokhyllan har alltid haft ett stort värde för mig och det är svårt att göra sig av med dem även om jag tvingar mig till det nu. Jag sålde 20 böcker häromdagen till en vän.

Nu tog jag mig an sista delen av Knausgårds "Min kamp". Den köpte jag först som pappersbok men köpte den sedan också som e-bok p gr a skillnaden i formatet. Pappersboken är omöjlig att läsa liggandes på rygg i sängen. Jag säljer hela sviten av pappersböcker (6 band) för 400 kr nu. Ca 500 kr på Adlibris.

Idag hade jag en ganska jobbig dag psykiskt. Sorgsen och ville egentligen gråta fast jag förstod inte varför. Gråta och kräkas. Kanske för att jag märker hur kroppen börjar svika mig och att jag är oförmögen att göra någonting åt det. Jag har problem med min högerarm som domnar efter en stund vid datorn och när jag ska sova. Det enda jag egentligen vill är för övrigt att sova. Kroppen har blivit så tung och jag blir ängslig flera gånger när jag rör på mig då jag nästan tappar balansen. Jag är framtung. Fötterna är för korta och för smala för att kunna parera vinglingarna. Såvitt jag vet är det svårt att göra något åt själva fötternas kontaktyta mot marken om jag inte skulle gå i snöskor till vardags. Ett annat alternativ är förstås att minska kroppsvikt och volym. Fördela om vikten så jag inte faller framåt av mig själv när jag står rätt upp och ned.

Jag har fått en tid den 20 september till arbetsterapeut för armen och axlarna i alla fall.