lördag 25 september 2021

Världens roligaste liv

Tänk att det skulle bli så här ändå. Alla djupa gyttjegropar jag hamnat i under mitt liv. Hur jag sett hålen i marken på min väg framåt och hur jag t o m stundtals valt att gå ner i hålorna och vältra mig i elände ett tag. Ibland har jag gått runt. 

Jag behöver citera Fröding här: "Dä ä mörkt för mig i väla nu. Mörkt som i é höle, käre du."

Eftersom jag alltid gjort så så har det blivit ett så invant sätt att leva. Jag minns att jag faktiskt njutit av min egenframkallade misär. Det har varit som om jag har behövt svackorna fast jag inte kan begripa det idag. Min misär är ingenting om man jämför med riktig misär förstås. Jag har ägnat mig åt någon sorts västerländsk lyxmisär. Där man kan unna sig att vara deprimerad i perioder. Depressionerna har verkligen inte varit påhittade. Men de skulle inte kunna komma in i mitt liv och ta plats en tid idag. Det är jag nästan säker på. Därav den lyckliga rubriken på dagens blogginlägg.

Att få svackor med jämna mellanrum är väldigt bekant för mig. Oavsett om jag i framtiden kommer att hamna i svackor är jag beredd på ett helt annat sätt nu. Jag vet vad fint och bra jag oftast har det.

Pysseldag i kapellet idag. Imorgon avvecklar jag sommarträdgården med vattenslangar och allt. 


Idag planterade jag om mina förväxta jättemonsteror. Det var verkligen behövligt. De höll på att välta där de stod och har växt ut över alla håll och kanter.


Nu fick de nya mycket större krukor och med självvattningsfunktion. De halvruttna bambukäpparna bytte jag mot nya och band upp alltihop igen men med mera möjlighet att styra om de bångstyriga stänglarna allteftersom.

Jag tog tag i min bokhylla också. Jag kunde inte hålla mig utan åkte till IKEA redan igår eftermiddag. Så nu utökar jag min bokförvaring med gott och väl 4 meter.


Före.


Efter.

Nu på kvällen har jag ägnat mig åt att optimera utrymmet ytterligare. Jag har nu flera hyllplan fria för nya pocketböcker i bekväm plocknivå. Jag har också flyttat alla böcker som stod bakom den vackra målningen. Förut när jag letat efter vissa titlar och inte hittat dem har jag trott att de kanske står bakom tavlan. Om det varit viktiga titlar har jag lyft bort målningen och tittat bakom. Men nu är alla bokryggar läsbara.

Santana och öl ikväll medan jag flyttar böcker hit och dit. Men nu är jag färdig. 

torsdag 23 september 2021

HSP-depp

Jag har gått med i flera HSP-grupper på Facebook för att komma i lite försiktig kontakt med likasinnade. HSP står för "High sensitive person" och det är ju numera så jag definierar mig själv. High sensitive Persson, snarare. För mig är det naturligt att vilja veta allt om denna gåva. "Gåva" vill jag nämligen betrakta det som. Det är bara det att medlemmarna i de här grupperna verkar anse HSP vara en förbannelse för dem.

Jag känner inte igen mig alls i det. Jag är ju bara glad och tillfreds med livet. Det vill jag inte skriva om där eftersom många skriver om självmordstankar, den kommande dystra hösten och den förestående julen då alla ska vara glada. Jag gick ur flera av grupperna igår utan att ha skrivit en enda bokstav där.

Jag känner mig förgiftad av det de skriver och nästan alla ropar på hjälp på ett eller annat sätt. Jag vill inte engagera mig där och riskera att bli nerdragen i dysterheten. Jag är fortfarande med i en grupp som heter "HSP-singlar" eftersom jag är en sådan. Jag vill heller inte bli något annat än en HSP-singel men identifierar mig mest med dem. I den gruppen har jag inte heller stött på denna destruktiva stämning.

Mina onlinemöten löper på med inspektörer och chefer i Värmlands och Örebro läns kommuner och jag sitter och skriver mest hela dagarna under arbetstid. Snart är jag ikapp med mina minnesanteckningar och det känns bra. Då är det dags att planera nya onlinemöten igen.

Det är dystert väder ute och jag är så tacksam för att inte behöva ge mig ut. Jag trivs så gott i min lilla skrivarvrå i prediksalen. Jag skrev till en vän som bor i Torrevieja häromdagen och han lovade att ta hand om mig lite när jag kommer ner. Han kanske t o m hade en cykel stående i garaget jag kunde låna. Mötet med honom på plats ser jag jättemycket fram emot. Den 11 december åker jag ner.

Det ska bli så roligt och intressant att komma ner till Spanien. Idag var jag i kontakt med han jag ska låna lägenhet av. Vi pratade om praktiska saker så som varmvattenberedare och vattenreningsfilter mm. Men sådana samtal gör sitt till för att jag ska få ytterligare stöd för drömmar och längtan.

Jag har börjat okynnesshoppa på nätet också. Mest småsaker som jag egentligen inte behöver. Jag har så svårt att låta bli att köpa silverringar och armband på Tradera. Det är säkert ett uttryck för något men jag tycker det är så roligt att se fram emot dessa små försändelser. Jag tycker också jag är lite "fin" när jag bär mina silversmycken. Jag "för" mig på ett lite annat vis när jag har mina smycken. Mer självsäkert liksom. Med en starkare pondus. Konstigt egentligen men det är en påtaglig känsla faktiskt som jag mår jättebra av. Böcker kan jag heller inte låta bli att köpa.

Jag möblerar om bland lite småsaker här då det blivit väldigt tomt på fönsterbänkarna i och med att jag övergett kampen mot spinnkvalstren. 

Ett antal blomkrukor får hamna i uthuset. Men eftersom jag behöver omge mig med vackra saker så försöker jag fylla tomrummen med annat jag tycker om.


Bl a denna klenod. För vanliga människor är detta inget annat än en rostig dunk. För mig är det något annat. Det är en kvarleva från en tid då vi trodde vi var odödliga och att naturen var stor nog att ta emot vad som helst som släpptes ut av oss människor. Folk som arbetar med miljöfrågor vet att Trikloretylen är bland de värsta kemikalierna vi fått för oss att blanda till. Denna kemikalie är också ett känt korsordsord. "Löser fett", brukar frågan vara. Svaret på tre bokstäver är "Tri". Tri är en förkortning av ovanstående produkt.

Denna kemikalie kunde man köpa hur som helst förr. Innan vi förstod. Den tar sig ner till grundvattnet genom tjocka betonggolv och den är svår att sanera bort där det varit utsläpp. Alla kemtvättar använde tri eller någon annan klorförening för att tvätta saker i. När jag hittade den här dunken skrek jag rakt ut av glädje. Jag hittade den under en inspektion på Djurgårdsskolan i Kristinehamn i deras panncentral. Jag frågade vaktmästaren som gick med mig om jag kunde få den. Den var ju tom också så jag fick ta med den därifrån.

Den påminner om en tid när vi bara levde på utan att ängslas över följderna. Det är inget konstigt att hitta en sådan här dunk. Nästa alla verkstäder hade en "Tritvätt" där man löste upp fett från maskindelar och dylikt som skulle underhållas.


Här står blomkrukorna för en transport till uthuset ogästvänliga kallförråd.

Jag tänkte åka till IKEA i helgen också för att köpa lite delar till bokhyllan Billy som jag tänker bygga ut på höjden. 


Jag tog in en bokhyllestege också och torkade av för att öka min räckvidd inför bokförvaring på högre höjder. Jag tömde också bokhyllans mittdels övre hylla på "prydnadssaker" och placerade ut dem på fönsterbänkarna så det inte blir så kalt där. Det blir fyra nya hyllor ovanpå alltihop har jag tänkt. Och lite omflyttning av befintligt bokbestånd för att göra plats för fler titlar i bra plockhöjd.


Den bestämda kvinnogestalten fick stå bredvid tridunken. Apoteksvågen har fått flytta in från köket.


onsdag 22 september 2021

Att sjunga kanon

Imorse när jag duschade började jag sjunga kanon med min egen hjärna.

Jag minns vad jag tyckte det lät vackert när vi sjöng kanon i skolan på musiktimmarna. "Broder Jakob" var ju en av låtarna. "Row, row, row your boat" var en annan. Jag tyckte det var så otroligt vackert. Att också ingå i den vackra effekten som uppstod med min egen lilla sångröst som ännu inte kommit in i målbrottet. Att låten avslutades i två steg. Förstastämman slutade men andrastämman hade då lite kvar. Och det kompakta tystnaden som blev resultatet av att andrastämman avslutade Broder Jacob tvärt med den andra upprepningen av "Ding, ding, dång."

tisdag 21 september 2021

Ärtsoppa

Eftersom jag tydligen inte automatiskt kommer på saker att drömma om på kvällarna hängande över google får jag väl hitta på saker som kanske kan intressera mig. Zigenarmusik har jag redan skrivit om. Orgelkonserter har jag börjat kolla lite efter också. En riktig kyrkorgel kan ju låta otroligt vackert. Det kan vara något att gå på i Prag. Varje gång jag är i New York tänker jag på att jag ska gå på orgelkonsert i The Cathedral of St. John the Devine" men det verkar aldrig bli av. Under en novembervecka i Prag kanske det skulle vara något att lägga ett par timmar på.

Samtidigt tänker jag på mina känsliga öron. Jag tror nog det skulle fungera bättre med kyrkorgel än snärtig och glad zigenarmusik. Det känns lättare att smita ut ur en kyrka också om ljuden blir obehagliga. 

Det är lite svårt att hitta saker på tjeckiska webbplatser. Det behöver ju finnas i en engelsk version och gör det inte det kommer man inte långt. Jag tänker att det kanske blir lite lättare att söka på plats också. Tynkyrkan har jag sett skymta förbi i Kafkas brev och dagböcker. Där kanske jag ska kolla upp vad de har för program. Hotellet ligger väldigt nära också.

Jag har provat ut ett litet trebent kamerastativ också så jag ska kunna ta selfies när jag sitter på parkbänkar. Eller kanske filma när jag matar sumpbävrar.

Minst en paternosterhiss ska det bli. Jag kanske kommer att hänga lite hos Milos på "Bric a brac" också. Han var rolig att prata med. Han har bra koll på historien och jag kan ställa vilka frågor jag vill om Prag till honom. 

Jag har börjat planera ett inköp på IKEA också. Jag behöver bygga ut mina bokhyllor i prediksalen och har fått en idé. 

Möten hela dagen idag och en massa minnesanteckningar att skriva. Under tiden gjorde jag mitt livs första ärtsoppa. Den blev jättegod. Jag lade gula ärtor i blöt igår kväll och idag hade de svällt och jag kokade dem. 


Jag köpte en rejäl bil färdigkokt fläsklägg som jag skar upp och hade i. Fläsklägget låg ju i lite lag i förpackningen och den lät jag gå med.

Felix skulle ju köra upp imorgon men är inte riktigt kry. Han har gjort ett nytt covidtest men det var negativt. Han kan ändå inte köra imorgon men har fått en ny tid den 6 oktober.

måndag 20 september 2021

Lite vacuum

Just nu händer inte så mycket. Jag jobbar, läser och sover. Jag famlar lite i blindo efter drömmar och planer för hösten och vintern. Jag kollar lite på Prag och jag kollar lite på Torrevieja men jag kommer inte riktigt in i de drömbubblor jag brukar hamna i när jag sitter vid datorn. En transportsträcka känns det som.

I helgen malde vi den ena snusfabrikörens tobak i alla fall. Jag har börjat kasta hibiskusar. Nu lägger jag ner det intresset. Jag tog in några stycken efter sommaren men de hade spinn på sig efter några dagar. Nu orkar jag inte längre. Nu åker allihop. Vi får väl se vad jag snöar in på härnäst. Det brukar ju alltid vara något jag nördar ner mig i.

fredag 17 september 2021

En efterlängtad nyckelknippa

Idag hade jag hoppats på att nyckelknippan till lägenheten i Spanien skulle landa hos mig med posten. Men icke. Jag gick till brevlådan strax efter nio och det var post i den. Det kunde jag se eftersom min tyngd jag lägger på locket var borttagen. Men ingen nyckelknippa. Däremot en bok jag längtat efter. Jag blev jätteglad för boken men ängslig för nyckelknippan som skulle ha postats i Norge den 10 september.

Idag har jag haft en utbildning för inspektörerna online hela dagen. Jätteintressant och föreläsaren pratade i sex och en halv timme. Att han orkade! Det blev en lång dag som inte tog slut förrän 16:30. Men det var en intressant dag om hygien och smittskydd hos tatuerare. Väldigt uppskattad av inspektörerna också.

Vid en bensträckare på eftermiddagen stack jag ner till brevlådan igen. Det har nämligen hänt att jag fått post två gånger samma dag förut. Och där låg det efterlängtade kuvertet men det var rena turen att nycklarna var kvar i påsen. 


När jag lyfte påsen ur brevlådan ramlade nycklarna ur och landade på botten av brevlådan. Hade de ramlat ur när brevbäraren lagt påsen på lådan hade nyckelknippan hamnat i diket bakom brevlådan bland alla brännässlor. Om påsen varit tom hade jag inte trott att nycklarna skulle kunnat ramla ur när den lades ner i min brevlåda och jag hade aldrig letat där. Så smart är man inte. Jag är säker på att jag hade trott att nycklarna gnagt sig ur påsen någon annanstans i hanteringen. Det var först när de ramlade ur påsen när jag lyfte den som jag förstod att detsamma kunde hänt när brevbäraren lyfte över påsen i lådan.

Ikväll fick jag besök av min kära konstnär Karin Fast Aronsson också. Hon återlämnade en påse böcker hon lånat och hon fick chans att betrakta sina gamla målningar som jag köpt. Hon hade levererat en målning till höstsalongen här på konstmuseet. Jag ska bjuda med Felix på vernissagen den 2 oktober. Min vän Bengt Löfgren har också ett bidrag där tror jag.

Ni som hängt med mig ett tag känner till "Fejk-Sivan". Idag var hon här igen och letade efter Sivans matskål. Det var längesedan hon var här nu och det syntes att hon åldrats. Hon hade blivit grå i pälsen på ställen där Sivan inte blivit grå så nu var det lätt att se att det inte var den riktiga Sivan. Fejk-Sivan är rädd för mig och rinner iväg mot skogskanten så fort hon får se mig. Hon "rinner" verkligheten. Slimmad efter marken försvinner hon bara. Inga skutt eller galopperande. Jag ser inte hur benen rör sig. Hon bara rinner iväg. Och fort går det.

onsdag 15 september 2021

Som att vara nykär

Jag lever fortfarande på rosa moln efter att kunskapen om min personlighetstyp landade i min hjärna. All ledig tid skulle jag vilja vara i min högkänsliga bubbla och fördjupa mig mer och mer för att förstå. Jag har börjat gå ut på promenader och lyssna på HSP-podden. HSP betyder High sensitive person och hela tiden känner jag igen mig när de går igenom sina egenheter.

Redan i det första avsnittet började jag gapskratta. En av tjejerna i podden beskrev hur hon kom hem och rev av sig alla smycken så fort hon kunde. Hon kände sig instängd av ringar och armbandsur. Precis så gör jag också. Jag vill gärna ha mina ringar på mig när jag är bland folk men när jag kommer hem åker de av fortare än kvickt. Ofta före jag tar av mig skorna t o m. Tjejen i podden var också tvungen att ta av sig BH-n.

Det här med att vara känslig för subtila intryck är typiskt för en sån som jag. Små dofter, vackra detaljer, subtila ljud och subtil beröring. Det är därför jag heller inte kan stänga ute folk småprat i min omgivning. Omedvetet tar jag in deras samtal trots att jag verkligen inte vill höra vad de pratar om. Om jag sitter på en restaurang med eget sällskap kan jag tappa fokus på vad min vän pratar om när jag blir störd av samtalat som pågår vid bordet bredvid. Jag kan inte värja mig mot det intrycket. Är det dessutom stimmigt behöver jag nästan gå där ifrån.

Det är nog tur att jag inte träffar så mycket folk. Jag skulle nog bli ännu mer odräglig än jag redan känner mig i mina blogginlägg och berätta om min insikt som nyfrälst.

Nu har det varit några kalla nätter igen. I går efter jobbet åkte jag till XXL i Karlstad och tänkte köpa en ny jacka. Men jag är en omöjlig kund. Mina krav är att den inte får vara svart eller mörkblå. Jag vill inte gå runt i "uniform" och se ut som alla andra. De hade en som "gick an". En orange jacka som inte fanns i min storlek. Jag beställde den då från XXL på nätet på stående fot i affären. Jag skulle få lämna den tillbaka på affären om den inte passade. Problemet är också att jag har så stort midjemått så jag drar storlek XXL men även den storleken kan visa sig sitta åt runt magen. Och större jackor finns inte. Som om min kropp vore så stor att det inte finns kläder att köpa till den. Konstigt.

Felix och jag lunchade på Panncentralen idag. Det var längesedan vi sågs nu. Hans liv rullar på med skolarbete, körkort och relation. Våra liv rullar på på varsina håll. Precis som det ska vara.

5,862 kg malt snus blev resultatet av 2021 års tobaksodling. Ikväll malde jag det sista.