Rundtur i Kristinehamn

Det är vackert grönt i alla fall. Men gräset behöver definitivt klippas. Kanske imorgon.

Misteln har växt som bara den och knoppat av sig till flera grenar på rönnen. Det är svårt att se den såhär på sommaren då allt annat också är grönt. Inga blommor på den än heller.

Idag ringde ett okänt nummer och det var en gammal "hantverkare" som jag kommit ganska nära genom  åren som ringde. Han ville bara höra hur det var med mig. Jag blev fantastiskt glad av det samtalet. Han tänker på mig ibland och jag tänker på honom också men vi har aldrig umgåtts privat. Tack för det Robert Olsén på före detta MR-Kyl och värme.

Första dagen här i kapellet vaknade jag kl 9. Jag hade inte tagit med telefonen in i sovrummet på natten eftersom jag hade tänkt att sova hur länge jag ville idag. Jag gick upp och gick på toa och lade mig sedan igen. Jag tror banne mig jag somnade om också. Jag gick upp kl 10 och satte på "Morgonstudion" från början för att få lite mänskligt sällskap. Hittade kaffe och socker till slut men kaffet var inte gott ens. Trots att jag är van vid Nescafe i Spanien. Hade det varit en normal fredag hade jag suttit på fredagsmarknaden och druckit gott kaffe och tittat på folk. Mina svenska vänner är på väg ner till Torrevieja nu inför sommaren och Karin skrev till mig i onsdags och frågade om vi skulle ses på marknaden. Det hade jag verkligen velat. Trots att jag helst håller mig för mig själv i Spanien känns det som om de kommer ner till mitt liv i Spanien där jag lever mitt vardagsliv. Det blir ju helt annorlunda för de som kommer ner en kort period bara. Det är alltid trevligt att träffa dem när de är nere i alla fall. Flera av mina svenska vänner har väl en tanke om att tillbringa ålderdomen i Spanien, det vill säga det jag själv känner att jag påbörjat. Jag tycker om de där människorna (i lagom portioner givetvis).

Tänk vad bra jag mådde när jag kom ner i vintras och trodde jag kunde gå i pension. Och hur världen ställdes på ända när jag insåg att det inte skulle gå. Ett episkt nederlag för mig som person förstås.

Igår tänkte jag självmedicinera här i min ensamhet men medan jag satt och väntade på att mina starköl skulle bli kalla började jag ångra mig. Jag tog istället bilen till Maxi igen och köpte glass. Jag åt glass och gick till sängs kl 20 istället denna torsdagskväll.

Forden startade lika lätt som om jag bara varit borta i 20 minuter från Kristinehamn. Men det var väldigt ovant att köra den efter ett halvår i Picanton. Jag glömmer att koppla och växla t ex. Forden kändes nyvaken och stel och det märktes att bromsskivorna inte rört sig på ett halvår. 

Jag tog en runda med bilen på förmiddagen för att kolla om något förändrats på ett halvår. Potthålen är kvar där de alltid varit. Vägarbetet på Filipstadsvägen verkar ha stått helt still sedan november. Jag åkte upp till "Godislagret" och kollade om någon ny intressant saltlakris kommit in och jag provsmakade en ny sort som verkade lovande. 

Jag besökte ett par loppisar men hittade inget läsvärt i någon av dem. Köpte en ny engångsresväska inför nästa spanienresa och började fylla densamma. Bokade en tid med mäklaren för samtal. Hämtade ut medicin för 3 800:-. Högkostnadsskyddet har ändrats sedan sist och jag åkte på att betala hela beloppet vid ett tillfälle. Däremot hade apoteket slutat att försegla plastpåsarna. Nu får man betala för en påse när man ber om en men jag blev bjuden på påsen idag som väl var.

Personalen på Maxi noterade att de inte sett mig på ett tag.

Det fick bli enkel lunch idag. Jag hade tänkt att göra mos också men kom inte ihåg om jag hade någon potatisskalare kvar i kapellet.

Parksofforna på stan var helt obemannade. Fler butiker hade slagit igen och centrum var lika dött som vanligt förutom ett gäng invandrarpojkar som skrek och levde faan.

Det är otroligt vad man glömmer saker snabbt. Det är en utmaning att självscanna på Maxi och köra bil med manuell växellåda. Varje gång jag klivit ur bilen har jag lagt märke till ljudet av svenska sommarfåglar. Det är ett otroligt vackert ljud som jag inte har runtomkring mig i min nya vardag. Det är helt andra miljöljud i Spanien.

"Det är först när du lärt dig att uppskatta ensamhet som du förstår vem du egentligen är."
A. Schopenhauer

Kristinehamn

Då var jag här igen då. Flyg och tåg gick bra. Förutom att en narkotikahund markerade på mig i tullen. Det ledde till visitering och genomgång av bagage. 

Jag hade ett halvkilo snus i en matlåda med silvertejp runt också. Det var inte utan än att tullpersonalen blev lite imponerad när jag var självförsörjande både på det ena och det andra.

Ylva hämtade mig på stationen. Bilen startade på en gång och jag drog till Maxi för att handla. 

Unnade mig en tätsträngad äggmacka som första måltid. Alltså Hönökaka, Bregott, ägg, Aromat och kaviar, kan det bli bättre? Rikligt med kaviar bara för att jag kan nu.

Ganska snart insåg jag också att jag inte skulle klara av denna ofrivilliga återkomst utan att självmedicinera. Jag gjorde mig en tur till bolaget och köpte starköl. Jag hade tänkt vara alkoholfri ett år och i mitten av juli hade det blivit ett år men idag kände jag att det bara inte gick längre. Lite sorgligt men vad gör man när det inte finns psykofarmaka som dövar ångesten lika bra som alkohol? Ångesten blir etter värre sedan när jag druckit alkohol men nu känns det som om det kvittar.

En vecka kvar

Det drar ihop sig till en oundviklig sverigeresa. Jag avvecklar mitt pensionärsliv härnere lite dag för dag. Idag körde jag iväg ett lass med växter till Sven och Anna. De ska vara fodervärdar medan jag sitter fängslad i Kristinehamn. Jag fasar för hur dagarna ska bli i kapellet.

Jag har bokat tider hos Regionen och veckan efter jag kommit till Sverige ska jag på årligt besök till både hudkliniken och lungkliniken på CSK. Jag har också bokat en tid hos psykiatrin i Kristinehamn. Livet är ganska tungt just nu. Ingenting är roligt längre och jag bara sover dygnet runt känns det som. Ända sedan det gick upp för mig att jag skulle vara tvungen att åka tillbaka till Sverige har jag haft utbrott av kliande eksem. Något jag aldrig haft härnere förut och jag sätter det i samband med ångesten. Psoriasisen är känd för att blomma upp under svåra perioder i livet och jag är säker på att det har med det att göra.

Denna vecka har jag mina sista marknadsdagar för denna gång också. Jag kommer att sakna det oerhört mycket. Det är inte det samma att sitta och dricka kaffe i Kristinehamn där en kopp kostar närmare en femtiolapp. Jag kommer att ha väldigt lite pengar att leva av också. 

Härnere är det varmt och skönt nu i alla fall. Nästan väl varmt faktiskt och jag har inte ork till särskilt mycket. 

Allt tar liksom emot. Inte ens en nercabbad åktur gjorde mig särskilt glad. Jag undrar när jag skrattade sist. Det är enklast att sova bort dagarna nu.

Den här jäveln bet mig i ett finger också. Egyptisk gräshoppa.

En kväll var jag på fest hos Bornemarks. Tre (eller fyra) gitarrer, bas och sång. Väldigt trevligt.

Häromdagen firade jag och ett gäng grannar 17 maj också hos Mai-Lill.

Jag har författat ett litet bidrag till Sällskapet för naturskydd i Kristinehamns årsbok i år igen. Tredje gången och denna gång är rubriken "Naturen som den framträder för mig". Efter att den publicerats i boken kan jag lägga upp den i bloggen förstås.

Eddie - den melankoliska misantropen

Det blir allt svårare för mig att stå ut med mänskligheten. Varje dag får jag bekräftat att det är bäst att stänga in sig och umgås med sin egen hjärna. Det är särskilt i trafiken det märks att det vore bäst att vara ensam. Och på nyheterna. Så mycket elände och ondska människan ställer till med varje dag i hela vår värld. Det är sällan som något gör att jag skulle vara villig att omvärdera den uppfattningen.

Min tillvaro här blir allt mer plågsam av andra skäl också. Ovissheten inför de två återstående åren innan jag kan ta ut en riktig pension. Jag grubblar över det så det nästan blivit omöjligt för mig att läsa böcker. Jag orkar inte läsa filosofi längre. Det kräver sådan närvaro och den kan jag inte uppbringa nu.

Jag har börjat läsa "Skogsliv vid Walden" av den sanne misantropen Henry David Thoreau igen. Jag läste den för 30 år sedan och jag är mera mottaglig och förstående nu än vad jag var då. Jag fick boken i present av en lärarinna som tyckte boken var som klippt och skuren för mig. Det var den redan då men den är det ännu mera nu men jag störs hela tiden av att tankarna vandrar i väg och jag tappar bort mig i läsningen. Då är det lättare att försvinna i TV-tittande men nu har jag sett allt som är intressant på SVT. TV4 orkar jag inte med värst länge på grund av den fördummande reklamen. På Youtube verkar jag också sett allt jag vill konstigt nog så det blir att jag fastnar i True crime för att vältra mig i världens elände istället när jag inte kan fly från den.

Mycket klokhet i nedanstående definitioner av en melankoliker och en misantrop som "Gemini" försåg mig med. Jag skickade definitionen till min vän Ylva och hon ansåg att det var en på pricken riktig beskrivning av mig.

En melankoliker beskrivs ofta som en person med ett djupt, eftertänksamt och ibland vemodigt sinnelag. Begreppet har rötter i den antika temperamentläran, där melankolikern ansågs styras av "svart galla", men i modern mening handlar det mer om en personlighetstyp präglad av seriositet och analytisk förmåga.

Här är de främsta kännetecknen för en melankoliker:

1. Djupt reflekterande och analytisk

Melankolikern är sällan ytlig. De tenderar att analysera händelser, samtal och existentiella frågor på djupet. De söker efter mening och sammanhang snarare än snabba kickar eller enkel underhållning. Detta gör dem ofta till skickliga strateger, filosofer eller konstnärer.

2. Perfektionism och hög standard

Många melankoliker drivs av en inre önskan om ordning och kvalitet.

• Detaljfokus: De har ett öga för detaljer som andra missar.

• Självkritik: Eftersom de sätter ribban högt för sig själva (och ibland för andra), kan de drabbas av självtvivel om resultatet inte blir perfekt.

3. En förkärlek för ensamhet

Till skillnad från den utåtriktade sangvinikern behöver melankolikern tid ensam för att ladda sina batterier och bearbeta sina tankar.

• Introversion: De trivs ofta i lugna miljöer där de kan fokusera ostört.

• Selektiv socialitet: De föredrar djupa samtal på tu man hand framför stora fester eller mingel.

4. Känslomässig intensitet och empati

Även om en melankoliker kan verka reserverad utåt, pågår det ofta ett intensivt känsloliv på insidan. De har ofta en hög grad av empati och kan känna in stämningar och andras lidande mycket starkt.

5. Estetisk och intellektuell känslighet

Det finns ofta en stark dragning till det vackra och det tragiska. Melankolikern kan finna en speciell sorts njutning eller tröst i:

• Konst och musik: Särskilt verk som rör vid livets allvar eller skönhet.

• Natur och tystnad: Miljöer som tillåter kontemplation, såsom en stilla skog eller en välskött trädgård.

6. Det "sköna vemodet"

Till skillnad från klinisk depression, som är ett tillstånd av apati, är melankoli ofta ett aktivt tillstånd. Det handlar om en förmåga att se livets förgänglighet och finna ett slags värde i det vemodiga. Det är en insikt om att ljus och skugga hör ihop.

Oundviklig avveckling

Då var det snart över för denna gång. 

Jag har nu börjat avveckla mina planteringar. Jag kan inte lämna min vackra sommaräng vind för våg. Det skulle se oerhört skräpigt ut när allt vissnar ner. Sorligt men sant. Det är en tung tid jag går till mötes och jag lider verkligen över att behöva åka till Sverige och krångla men så måste det bli.

Det har inte hänt så mycket under veckan. Det är kaffe på fredags-, och El Zocomarknaden varje helg i alla fall. I fredags bad min favoritservetris en stilla bön för att det inte skulle bli regn.

Hon lade bestick i kors och böjde sig och gjorde korstecken och bad. Hon lyckades också förhindra nederbörd... ;-) 

För första gången på länge beställde jag även något ätbart på caféet. Det såg så gott ut så jag kunde inte låta bli.

Igår var jag iväg och fikade med en väninna från Kristinehamn. Det var bra att prata en stund med henne. Jag har väldigt mycket oro i mig nu och varje gång jag pratar med någon om det lyckas jag närma mig en lösning i min hjärna. Har bokat ett nytt telefonmöte med Nordea för att få reda på lite mera om amortering o s v.

Här står hon och blickar ut över en liten badvik. Folk badar faktiskt som om det vore varmt i vattnet.

Onsdagsnöje

Jag tog en sväng till "Los Angeles" för att kolla in Sven med band.

Det var ett fantastiskt gig. Stilla, smäktande och bra ljud. 

Spännande gitarrist vid namn "Dave", här i ett liggande gitarrsolo. Träffade tre kristinehamnare också.

Lite blomprakt från min uteplats.

Beslut

Jag mår aldrig så bra som när jag sitter ensam på mitt café en marknadsdag. Den vanan vill jag aldrig mer vara utan men nu stundar jobbiga tider tyvärr. Jag har räknat lite på min ekonomi och insett att jag måste åka till Sverige för att ställa in mig i de svenska leden och lyda igen. Jag pratade med banken i förrgår och förstod att jag nätt och jämt skulle klara mig på den lilla pension jag får om jag börjar ta ut den nu. 

Den 28 maj flyger jag till Sverige. Jag har mått så dåligt en tid eftersom det inte blev som jag tänkt mig men nu när jag fattat det oundvikliga beslutet att åka till Sverige känns det otroligt nog lite bättre.

Jag tar hand om mina växter här och funderar på hur jag ska göra med vattning medan jag är borta. Juni månad är fixad men sedan vet jag inte. Jag har en granne här som är på plats när både jag och Mai-Lill är i våra hemländer. Jag ska höra med honom. Mina blommor i krukor kommer att behöva vatten dagligen när det är som varmast. Hade jag inte haft en utomhusslang hade det varit ogörligt.

Det märks att det är vår här nu. Den 22 april vaknade mina plumerior till liv och jag ser så mycket fram emot att då se dem men blad. Hoppas jag kommer tillbaka hit igen medan de blommar också.

Min Nerium har också vaknat. Jag har stammat upp den och har tagit två sticklingar som också ska stammas upp.

Det är så gudomligt vackert här nu. Alla mina blomvänner fick näring idag också.

Hibiskus och Vanda.

Tomaterna börjar mogna också och jag hinner nog provsmaka innan jag åker.