torsdag 31 december 2020

Nyårskväll i kapellet (avslutningsord)

Sista dagen på ett år som förstås varit konstigt men det har haft mycket bra med sig också. Det är väl inte så mycket att orda om egentligen. Det har jag ju redan gjort allteftersom. Utöver coronan vill jag sammanfatta året i tre stora händelser.

Den första.
Jag fick besked om att jag har KOL. Det har förändrat mitt liv lite. Jag har levt i riskgruppstänket från pandemins början egentligen. Jag får gå igenom min blogg för året när jag får den i utskrift i min hand. Men som jag minns den nu så fick jag KOL-beskedet samtidigt som restriktionerna blev mer uttalade. 

Det innebar att min arbetsplats blev här i kapellet oavsett om jag ville det eller inte. I början gick luften ur mig. Hur skulle jag kunna arbeta för inspektörerna i länen när min största arbetsuppgift är att arrangera möten. I min personliga utvecklingsplan förra året kom jag överens med min chef om att jag ville försöka hålla några onlinemöten för att närma mig den tekniken lite. Det kom så mycket nya regler och hänsyn under våren så jag började med att ordna miljöchefsträffar online en gång i veckan för att cheferna skulle få inspiration av varandra att driva ett miljökontor på distans. De regelbundna mötena visade sig vara väldigt lyckade. När det lugnade sig lite enades vi om att köra möten varannan vecka istället. Men ingen av oss ville vara utan det. Vi fortsatte så året ut.

Till slut blev jag riktigt bra på att anordna onlinemöten och det blev så att vi kunde ha korta snärtiga möten ofta istället för stora samlingar under heldagar när vi fick transportera oss runt om i regionen. Det blev allt mer självklart med den nya mötesformen. Det blev snarare t o m bättre än de fysiska mötena vi haft tidigare. I alla fall mycket effektivare.

Kroppsligen blev jag lite mera orkeslös. Jag gick upp i vikt också som jag brukar och blev mera stillasittande. Jag har fått problem att säga en hel mening ibland utan att få hämta andan också. Det anser jag vara besvärande. Inte för att jag har bråttom att få ur mig min mening. Snarare att jag är rädd att lyssnarna ska bli irriterade på att jag blir flämtig i ett kör. När jag grävde i tobakslandet blev jag snabbt trött. Gjorde ett ryck och sedan fick jag sätta mig en stund. Det var ingen större uppoffring ändå. Jag är ändå ganska uthållig om jag får ta det i den takt jag vill.

Utöver min KOL har jag inte varit sjuk under hela året. Inte hosta, inte förkyld, ingenting. Det är inte helt ovanligt att jag slipper förkylningar när andra får. Jag brukar sällan vara sjuk.

Det andra otroligt trevliga är att Felix har träffat en underbar liten flicka. Jag har så länge unnat honom att få känna förälskelse och jag ser på honom hur mycket han tycker om henne. De är så gulliga mot varann. Jag är glad för att han trivs så med livet. Skolan och allting tycker han om. Det är så många vilsna ungdomar idag som mår dåligt av olika skäl och jag är så glad att han slipper sådant. Hjärnspöken och en inre press att vara duktig. Han hanterar allt det på ett jättebra sätt. 

Jag känner honom ganska bra och behöver aldrig vara orolig för honom. Jag är inte det minsta orolig att han ska börja ta dåliga beslut och hamna snett. Han är inte sådan. Han är en så otroligt fin ung man och han är nog den enda jag kan tänka mig att umgås med längre stunder. Till exempel under en resa men dat var så längesedan jag reste ensam nu så det kommer att dröja ett tag innan vi gör någon resa tillsammans.

Det tredje stora som hänt är att jag har min arbetsplats hemma i kapellet fr o m nu. Det är så stort att jag tror verkligen det är bland det bästa som hänt i hela livet.

Nu är 2020 över om några timmar. Det var det första året i den nya pandemiåldern som jag tror detta bara var en början på. Men vi kommer att anpassa oss till det också. Det kommer aldrig bli som 2019 igen. Eller 1968 eller vad som helst. Det är nya spelregler fr o m nu. 

Befolkningsökning sker exponentiellt. I alla fall i teorin. Som exemplet med vetekorn på ett schackbräde. I den första rutan ligger ett vetekorn. I den andra rutan två och i den tredje rutan fyra, o s v med en fördubbling i varje ruta. Vid schackbrädets sista sextifjärde ruta skulle inte landets samlade veteskörd räcka till för att komma upp i det antalet vetekorn som skulle ligga på sista rutan. 
Vid vår tideräknings början fördubblades den mänskliga befolkningen på 1 500 år. Runt 1990 fördubblades den på 30 - 40 år. Om befolkningstillväxten skulle fortsätta att öka i den takten i 5 000 år till skulle jordens befolkning väga lika mycket som hela universum.

Sjukdomar, krig och naturkatastrofer reglerar tillväxten som tur är. De parametrarna har alltid funnits som regulatorer för verklig befolkningsökning till skillnad från teoretisk. Coronan skördar en väldig massa liv nu. Vi gör allt vi kan för att bromsa detta döende och nu har vi kommit på ett vaccin. Detta är inte det sista massdöendet som kommer att ske i människans historia. Vad blir det nästa gång? Kärnvapenkrig? Meteoritnedslag? Klimatförändring? Det enda som är säkert är att det kommer att ske. Hur och när vet vi inte. Inte heller hur omfattande döendet kommer att bli.

När befolkningen är nere på en nivå på jorden då klotet förmår att föda och åter kan bära människorna, kommer befolkningstillväxten öka exponentiellt igen. Det går i vågor som alla ekosystem. Det är ett gynnsamt år för harar t ex. Då ökar rävarna och hararna minskar. Då försvinner det rävar eftersom det blir brist på mat och hararna kan öka igen. Upp och ner hela tiden där allt är beroende av annat. 
Plockar man bort rävarna helt kommer andra faktorer hålla nere hararna. Blir det för mycket harar börjar sjukdomar smitta lättare mellan individer, det kanske blir svårare att hitta mat för ett stort antal harar och beståndet decimeras igen. Tills det att det blir så få harar kvar att smittspritningen inte blir lika effektiv och maten räcker och blir över.

Jag tror att vi börjar närma oss den gräns som gör att stora "döenden" kommer att bli vanligare än vad de varit förut.

Trots detta tror jag att 2021 kommer att bli ett underbart år. Kanske det bästa hittills i alla fall för mig nu när omvärlden anpassats mera till min takt.

Gott nytt år!

onsdag 30 december 2020

Sysslolöshet och fristående tankar

Nu börjar jag lida lite av att jag inte har något att göra. Jag skulle vilja sätta händerna i något. Skapa något. Men det enda sättet jag kan skapa på denna årstid är att skriva. Inte ens bygga fågelholkar eller gräva är det läge för nu. Det finne ett antal saker jag borde göra däremot. Saker som jag inte vill göra.
- Ta reda på alla högar av saker som ligger överallt. Vissa högar är mer än ett år gamla.
- Sopa upp torra hibiskusblad på golvet under mina hibiskusar.
- Våttorka prediksalsgolvet.
- Äta något men jag är inte sugen på något jag har hemma.
- Skapa ett nytt kartskikt med intressanta ställen på min digitala pragkarta.
- Göra rent badrummet nere.
- Bygga en klädkammare utanför mitt sovrum och göra iordning passagen mot bakre hallen och trappan upp till Felix.

Det finns säkert en massa fler saker jag borde göra men inte vill.

Idag är det den näst sista dagen på 2020. Blogginlägget jag gör imorgon kommer att bli det sista för året och då kan jag också göra en beställning på nästa bok i "Kapellbloggenserien". 2020 har jag skrivit mer för den kommande boken. Jag har beskrivit min vardag på ett sätt där jag haft boken i åtanke. Så har jag ju inte tänkt sedan jag lät skriva ut mina gamla blogginlägg.

Istället kan jag registrera de tankar jag haft under dagen.

- Vaknade 08:07 och kände mig utsövd. Tände läslampan ovanför sängen och låg och tänkte en lång stund innan jag gick upp. Tänkte på att jag direkt skulle kolla mailen om jag fått något svar från Cal Schenkel i USA men jag ville inte tjuvkika på telefonen.

- Gick upp och satte på kaffe och slog på TVn. Startade datorn och kollade mailen men jag hade inte fått något intressant mail. Kollade också paketspårning på Postnords app eftersom jag väntar på paket med snusessenser. Igår eftermiddag var paketet i Hallsberg. Nu på morgonen kunde jag inte spåra det. Det var något fel.

- Kollade min annons som jag har ute på Blocket på min mjölkvarn till hushållsassistenten som jag provat att mala snus med. 72 besökare på annonsen men ännu inget napp.

- Kollade min budgivning på en silversnusdosa på Tradera. Jag har fortfarande högsta bud och det är någon dag kvar på auktionen.

- Ett stort jordskred har skett i en liten ort några mil norr om Oslo. Man har ingen riktig överblick över läget än. Det blir väl bättre nu när det ljusnat. Över hundra personer drabbade men det verkar inte vara några dödsoffer. 40 ambulanser står stand-by vid området.

- Åt tre hårda smörgåsar med två kalla fiskpinnar på varje. Citron, aromat och majonäs på toppen. Den flytande citronen tog slut så jag behöver köpa ny.

- Gick ut och beskar mina två plommonträd. Jag gör det alltid mellan jul och nyår. Jag läste en gång att det var en bra tid att beskära stenfrukter. Jag har letat efter dessa uppgifter igen men aldrig sett det någon annanstans vilket antyder att jag alltid gjort fel. Det har alltid gått bra i alla fall och därför fortsätter jag med det.

- I Stockholm fortsätter smågangstrarna att skjuta ihjäl varann. Tre skjutna inatt varav en avliden. Som om det inte vore nog med död ändå i dessa coronatider.

- Sitter och irriterar mig på TV4 och deras morgonnyheter. Nyheter varvas med reklam och utseendefixerade åtgärder inför nyårsfirandet. Sminktips och håruppsättningar. Sådant som jag inte förstår. Nu visar de drinktips också (med alkoholfritt alternativ). Då fattas bara oxfilérecept och dukningsförslag. Inte för att de själva ska på nyårsfest. Nej då! De bedyrar att de ska fira ensamma hemma med sina närmaste men man kan ju göra det festligt ändå genom att duka fint och sminka sig. Vicket jävla skitsnack!
Jag kommer aldrig att äta oxfilé på nyårsafton. Alla andra dagar på året äter jag det gärna men inte på nyår.

- Tog en sväng till Maxi och köpte två liter rödmjölk och en flaska ekologisk pressad citron. Mycket folk och en väktare på post innanför grindarna i butiken.

- Mina snustillbehör låg i brevlådan idag. 

Fyra flaskor smaksatt konsistensgivare och en flaska bergamottessens. Aromatburk som referens.

- Vid lunchtid saknas 26 personer i samband med skredet i Norge.

- Mumsar på beef jerky sedan jag gjort en ny omgång igår.

- Funderar på att dricka öl ikväll. När jag väl fått den tanken i huvudet brukar det också bli så.

- Pratat med en kompis som jag har lite gemensamma intressen med. Vi är lite lika när det gäller att snöa in på saker. Det senaste han snöat in på är möjligheten att bygga en "geodesic dome" att ha som växthus. Jag ska också googla lite på det sedan.

- Det snöar ute.

- Nu är det mörkt ute igen.

- Sivan ligger här och hennes mage är mjuk och varm. Hon har varit ute idag en sväng men det blev inte långvarigt.

- Jag har hittat en TV-kanal jag kan se på. Den heter H2 History och visar populärvetenskapliga program i gränslandet mellan saga och verklighet. Jakt på gömda skatter och sjunkna städer. Lite som tidskriften "Illustrerad vetenskap" där man inte vet om det är sant eller inte. Det är ändå lite underhållande och det är ingen reklam. Igår letade de med metalldetektorer efter en forntida handelsväg. Romerska mynt i en å där man trott att en älvpassage en gång funnits.

- Dramat i Norge med skredet fortsätter. Fortfarande 15 personer som saknas och det har rasat ytterligare nu. Området är känt för att vara skredkänsligt. Vi har ju sådana områden i Sverige också. I Göta älvsdalgång där det är mäktiga lerlager som avsatts i saltvatten. I och med innehållet av saltvatten har leran ganska bra sammanhängande egenskaper. När saltvattnet med åren ersätts av vanligt sötvatten kan de bli extra skredkänsliga. Jag minns det stora skredet i Surte på sjuttiotalet där flera familjer omkom. Bl a en moster till en av mina klasskamrater från grundskolan.

- Tre ytterligare hus har kanat ner i gropen. Manskap är i gropen och försöker leta efter människor i hus där bara taken syns. Alla hus i närheten är evakuerade. Räddningsinsatsen kommer att hålla på hela natten.

- Jag tänker på konstnären Cal Schenkel i USA. Han har inte svarat på mail än men det är inte ovanligt att hans svar tar tid. Bara han inte blivit smittad av coronan. Det lär jag ju aldrig få reda på i så fall och mina tryck är redan betalda.

- Gud vad jag ser fram emot att få öppna paketet när det kommer från USA. Jag kommer att ställa upp alla trycken på hyllan där de ska stå och fotografera innan jag kör ner dem för inramning.

- Nu är det lunchtid i New York i alla fall men jag vet ju inte var Schenkel bor.

- Enligt riktnumret håller Cal Schenkel till i Florida. Då borde han vara vaken nu i alla fall.

- Jag gör en liten testsådd med Alidafrön. Dessa frön är från mina egna tobaksplantor och jag hoppas de gror. Förra sådden jag gjorde med fröer jag fått grodde inte och så kan det bli ibland. Jag vill veta om jag kan använda mina egna fröer från min egen skörd till nästa års utsättning. 

Därför testar jag grobarheten nu. Med lite god vilja kan man se små tobaksfrön på jordytan. De är små som saltkorn. De ska sås på ytan av jorden och sedan duschas uppifrån. Jorden är genomvattnad innan förstås. Om dessa gror behöver jag inte skaffa fröer till sådd 2021. Då kommer jag t o m ha fröer över om någon behöver.

- Har kollat lite på geodesic domes på youtube bl a och inser att det inte är något jag behöver. Ej heller en drönare, en metalldetektor eller neodymiummagnet för magnetfiske. Jag kollar upp saker jag är nyfiken på och som jag kanske kan ta in som en hobby i framtiden men inget intresserar mig tillräckligt mycket.

- Jag hörde domherrar när jag var ute förut. De hör ihop med det stilla snöfall som föll tidigare idag. Det gjorde upplevelsen komplett.

- 12 personer saknade nu i raset i Norge.

- Generaldirektören för MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) Har valt att åka på utlandssemester över julen. Gran Canaria. Statsministern har setts på ett köpcentrum där han besökt en klockaffär. En trovärdighetsdiskussion förs nu i media.

- Skåne har en jättesmittspridning nu. Skåne och Afrika.

- Det muterade viruset från Storbritanien är här i Sverige också nu.

- Dokumentär om Ulf Lundell på TV. Jag har aldrig tyckt om hans musik men han är intressant som person.

- Sivan är rastlös. Går och undersöker altaret och bokhyllorna. Tar en sväng i sitt hem. Lägger sig bredvid mig i soffan igen. Med den mjuka magen blottad.

- Jag drack en sexpack folköl. Avslutade drickandet med tre hårda mackor med mögelost och dadlar.

- Fortsatt 11 saknade i Norge.

- Aktuellt har en tidigare ej använd reporter som nyhetsankare i kvällens sändning. En man jag har svårt för. Han brukar hålla i kulturnyheterna men nu sitter han i aktuelltstudion. Kristoffer Lundström heter han och är lite "Ernstlik" på något sätt. Jag tycker inte om hans kroppsliga gester, hans språkmelodi och det överdrivna minspel han tror är fördelaktigt för honom.

- Nu blir det läsning i sängen på årets näst sista dag. 

Jag satsar väl på att göra ett avslutande inlägg imorgon kväll också. En sammanfattning av det bästa året jag upplevt hittills. Jag vet att det inte är PK att tycka det men för mig har det varit fantastiskt med coronan.

tisdag 29 december 2020

Min överkänslighet

Idag var jag på loppisen uppe vid McDonalds och tittade lite i deras bokhyllor. Jag ville bara komma ut en stund och se om jag hittade något intressant. Det gjorde jag inte. Dessutom fick jag stå och hålla för öronen en lång stund. En av de anställda höll på att packa upp porslin och jag klarade inte av ljudet av tallrikar som lades ihop i högar.

Ljuden tillhör den världen jag lever skild ifrån nu. Jag har t o m börjat ha hörselkåpor när jag bankar ut kött med köttklubban. Eller när jag kör matberedaren. Ibland när jag dammsuger t o m. Det började redan före pandemin. Jag har blivit så känslig för ljud. Senast jag var i New York hade jag alltid hörselproppar i tunnelbanan. Det finns väl iofs ingen slamrigare tunnelbana än den i New York.

Jag har också blivit känslig för hur folk i den fiktiva världen mår. Inte i den verkliga. Där känner jag knappt några människor längre. Det är klart att jag bryr mig jättemycket om hur Felix mår och så länge han inte behöver mig så är jag lugn. Då mår han ju bra och kan bara njuta av mitt sällskap när han själv önskar. Det är helt ok för mig och jag känner så mycket tillit till den mannen att jag inte skulle komma på tanken att oroa mig för någonting han kan råda över eller ta sig för. Ligger bara besluten hos honom själv kan inget hända honom.

Idag övergav jag en TV-serie på SVT-play som jag börjat följa. En isländsk serie (Ministern) som verkade väldigt behaglig till att börja med. Men nu i avsnitt sex blev huvudrollsinnehavaren misstrodd och - inte helt ogrundat - även tillrättavisad av den han älskar mest. Jag orkade inte se mer utan slog av. Jag kommer inte titta klart eftersom jag blir så illa berörd. Samma som hände med den där boken jag läste nyligen men inte orkade fortsätta i. Där blev en kvinna förd bakom ljuset av sin man som utforskade sin homosexuella sida men en annan man.

Jag tar så illa vid mig när någon blir sviken av en person den litar på. Jag orkar inte hantera det ens om det bara är fiktion. Kanske för att jag förstår vad det innebär för den svikna och i brist på verkliga människor i mitt liv så lever jag mig in i de fiktiva personen jag lär känna i skrift och på film. Men att bara slå igen boken eller byta kanal är ett lättvindigt sätt att slippa konflikter och jag tillåter mig att göra det när jag nu kan.

Min relation till andra människor i verkligheten har förändrats med åren och inget tyder på att jag kommer att gå tillbaka till att bli mera social än vad jag är nu. Jag var det som yngre men jag har också i alla tider sökt mig till ett liv i ensamhet. Det är det jag behövt och därför har jag sett till att få det så.

Jag längtar så till nästa resa tillsammans med mig själv. Jag har ännu inte riktigt hämtat mig från den förlust det innebar att alla mina pinpointade platser jag lagt till på min digitala Pragkarta. Det tar emot att göra om alltihop igen. På något sätt hoppas jag att jag ska komma åt mina data på något sätt. Förhoppningsvis kommer jag iväg i höst. I vår är nog inget att hoppas på innan vaccineringarna blivit så allmänna att det känns betryggande. Och på sommaren är det för dyrt. För övrig är staden som ett stort färgglatt tivoli med allehanda dumheter när staden är översvämmad av alla turister. Man kan inte undvika turiststråken och egentligen vill man inte det heller eftersom staden är så vacker där turisterna rör sig.

Turisterna blir ett fördärv för den vackra staden samtidigt som många har en utkomst av turistnäringen. Tyvärr känner inte alla turister vördnad för platsen de reser till utan beter sig som om de ägde gator och gränder. De tänker nog inte på att de befinner sig i någons hem också.

Just nu skulle jag behöva fylla på mina pragdrömmar på något sätt. Turistböcker har jag prövat. Att googla på både "Prag", "Prague" och "Praha" har jag redan gjort till leda. Tittat på jättemycket youtubeklipp om staden och Kafka. Det finns nästan inget kvar nu utom att åka dit igen men med nya ögon.

Ikväll skrev jag till Cal Schenkel igen och frågade om han hade några uppdateringar runt min beställning av hans konsttryck. Jag är så ivrig och så beredd att ta emot dem. Inramning är överenskommen och Unos glas här i stan har beställt materialet till ramarna.

söndag 27 december 2020

I väntan på ny konst

Vädret idag var bedrövligt och dessutom har det regnat hela natten. Klockan 9 åkte jag i alla fall till IKEA för att hämta tavelhyllorna. Det gick smidigt. Jag backade intill och checkade in via telefonen. Strax kom en kille fram till mig och sa att mina varor låg på en kundvagn bakom bilen. Han scannade en qr-kod på min telefon och sedan var det bara att plocka in varorna och åka. Det blev inget utomhusfika med min kollega heller. Det hade inte alls varit trevligt med regn och blåst.

På hemvägen stannade jag till på Maxi och fyllde på mitt lager av mjölk. Jag hade bara två liter kvar hemma och plötsligt står jag där och är "römjölks-utta" om jag inte ser till att fylla på. Jag körde förbi Felix mamma också. Han var hos henne och jag hade packat ner lite beef jerky så han skulle få smaka. Sedan åkte jag hem.

Jag satte upp de nya hyllorna och flyttade upp de tavlorna som stod på den under tavelhyllan. Jag tänkte ha tavlorna från Cal Schenkel i ögonhöjd över mitt skrivbord istället. 

Dessutom når jag inte till den nyuppsatta hyllan utan byggställning. Det är 3,70 i takhöjd och den nya hyllan sitter på ca 3 meter. Jag ville ha det enkelt att sätta upp de nya sedan och jag ville demontera ställningen och ta ut den så fort jag kunde. Nu är nedre våningen fri och dedikerad "For Calvin".

Felix skrev ett sms där han hyllade mina beef jerky till skyarna. Han åt upp allt han fick på en gång. Imorgon lägger jag in en ny laddning beef jerky i marinad. Jag ska förfina receptet på marinaden något.


lördag 26 december 2020

Ändrade planer

Det blev ingen tur till IKEA. De varnade för ishalka runt lunch. Det skulle komma in ett regnväder från väster och vägarna var iskalla. Det var inte värt att chansa. Jag åker imorgon istället. Jag skulle träffat en kollega efter mitt Ikeaärende men det får också bli imorgon. Hon ska bjuda på kaffe utomhus någonstans innan jag åker hem igen.

Jag gjorde iordning ett galler med beef jerkey och ställde in i ugnen på 70 grader och fläkt. Det kommer att bli ett galler till när detta är klart. Det ska bli så spännande att prova. Marinaden är verkligen fantastisk.

Först lade jag mig i sängen med min dator och min telefon för att kolla upp intressanta ställen i Prag att besöka. Jag har ju en kartapp som heter Citymaps2go där jag sparat säkert över hundra platser i Prag. Kafkarelaterade och matställen som verkar genuina och bra. Även andra platser. När jag startade appen blev jag ombedd att logga på. Det har aldrig hänt förut och jag krånglade en stund och kom in i appen. Men alla mina bokmärken var borta. Det var som en helt ny karta där jag på inga villkor kunde begripa hur jag skulle få fram alla dessa punkter jag sparat. Jag blev rätt så knäckt faktiskt. Det är nog tyvärr bara att börja om. Att leta i böcker efter Kafkas adresser där han bott och andra viktiga platser. Ett stort jobb men det är väl bara att göra det. Då får jag kanske lite mer lokalkännedom också genom att jag håller på med Pragkartan hela tiden. Får lite hum om hur saker ligger i förhållande till varandra.

Det blev filmen "Tårtgeneralen" och de inledande två avsnitten av den isländska serien "Minister" på SVT-play istället.


Mina beef jerky skötte sig själva i ugnen. Tre och en halv timme på 70 grader och fläkt.

Jag tömde gallret och fyllde på det igen. Totalt ca 1 kg lövbiff utbankad och skuren i långa strimlor.

Det blev verkligen jättegott och jag ska åka och bjuda Felix på ett litet knippe strimlor under morgondagen. Jag vet också vad jag ska förändra till nästa gång för att komma ytterligare ett litet steg närmare total fullkomlighet.

fredag 25 december 2020

Juldagen 2020

Jag sitter här med min lilla Siva.

Hon ligger så skönt som bara katter kan. På en yllefilt med ett örngott som skydd. Felix var här dagen innan julafton. Vi åt löjromstoast och tittade på bingolotto. Givetvis vann jag en ny lott. Vad som helst men inte det. Det tar jag mer som ett straff men jag tänker inte titta på det igen ändå.

På julaftons morgon swishade jag 1 000 kr till honom kl 7 på morgonen så han skulle få vakna till en julklapp. Jag hade också lagt fram ett paket i hans soffa innehållande en fin bok med världskartor färglagda för att visa statistiska data visuellt. Felix gillar statistik. Han fick också min ena julklapp från Karlstads kommun. Ett presentkort i Karlstad city som han kommer att ha mycket större glädje av än jag.


Den andra julklappen från jobbet var en trevlig liten låda med mycket intressant innehåll. Bl a julmust från bryggeriet här i stan som var jättegod.

Jag fick en jättefin bok av honom om snus och snusets historia. Jättekul! Jag hade inte läst den innan. Jag fick också en påse "Beef jerkey". Sådant där torkat kött som legat i en vidunderlig sås innan torkningen. Det var så gott att jag inte kunde hejda mig utan åt upp allt på en gång. Det är inte så mycket i de där påsarna men dyrt är det däremot. Inte så man unnar sig det själv nästan.

Jag googlade fram recept på beef jerkey och köpte lövbiff i morse på Maxi, bankade ut dem och gjorde strimlor. Jag gjorde en marinad på det jag tror ska passa.

Soya, muscovadosocker, citron, vitlök, en bbq-sås med lime och ingefära och Worcestershire-sås. Nu ska det få ligga där till imorgon förmiddag då jag ska torka det i ugnen på 70 i ett antal timmar.

Jag har byggt ihop min byggställning på hjul härinne. Imorgon ska jag till IKEA och hämta tavelhyllor och sätta upp inför mina tryck som ska komma från Cal Schenkel. Han verkar dock inte skickat dem än. Inramning är beställd också trots att trycken inte finns här ännu. Jag säljer ofta björnskinnet innan jag skjutit björnen. Det är tyvärr så jag funkar men oftast går det bra.

IKEA har en tjänst som heter "Click and collect". Imorgon mellan kl 10 och 12 kan jag hämta mina varor utan att behöva gå in i varuhuset. När jag kommer till parkeringen checkar jag in via min telefon och någon kommer ut till varuutlämningen med det jag beställt och betalt via nätet.

Jag börjar på nya böcker också i ett kör tycker jag. Det hände något konstigt med mig för några dagar sedan. Jag hade läst en halv bok. "Kistbyggarna" av kristinehamnsförfattaren Morgan Larsson. En bra bit in i handlingen började en man bli intresserad av en annan man på kursgården där de befann sig. Den andra mannen var där tillsammans med sin fru men de inledde en romans i smyg. Det berörde mig så illa av någon anledning jag inte begriper. Jag fasade för att kommande stycke i boken skulle handla om dessa två karaktärer och vad de gjorde och hur de tänkte. Jag läste vidare eftersom det fanns många fler karaktärer i boken än de båda. Men rätt som det var fick de en stund för sig själva igen och det ville jag inte läsa om. Jag ska väl inte behöva ligga och vara orolig för vad nästa kapitel ska innehålla. Så kändes det och det ville jag inte. Jag slog igen boken och ställde in den i bokhyllan. Jag tog så illa vid mig av deras romans. Jag vet inte varför men jag tror att den andre mannens fru som var så stolt och förälskad blev förd bakom ljuset. "Hur ska jag kunna konkurrera med en kuk" tänkte hon när hon förstod och det blev för mycket för mig.

Jag har slagit igen flera böcker på sistone som inte behagat mig. Är de skrivna på ett sätt jag inte tycker om så plågar jag mig inte flera kapitel. Jag väljer något bättre istället. Det är ingen - om knappt någon - förlust att överge en påbörjad bok. Livet är för kort för att läsa sådant man inte kommer överens med. Jag har hittills inte varit med om att en bok som verkat ointressant i början har blivit bättre mot slutet.

Min första bok jag slog igen i livet var "Den tappre soldaten Svejk". En klassiker som jag tyckte riktigt illa om från första sidan. "Liftarens guide till galaxen" var också en sådan. Jag hade en kompis som i tid och otid drog citat ur den boken på en bräkande skånska. Jag hörde hans röst så fort jag läste boken och det var ju ohållbart förstås.

Nu är det de sista skälvande dagarna av 2020. Undrar hur nästa år blir. Om vaccineringarna gör att man ska kunna leva som vanligt igen. Tyvärr tror jag inte riktigt det. Jag tror att viruset kommer att mutera så att nya vaccin måste tas fram. När ett nytt vaccin finns, muterar viruset och skördar liv ett tag igen tills vi, ånyo kommit på ett nytt vaccin. 
Kanske kommer världens alla läkemedelsföretag gå ihop och forska tillsammans för att snabbt hitta lösningar. Inte som nu när de konkurrerar med varandra och kan ta långa patent på det de utvecklar. En världsorganisation (kanske FN) som jobbar med att ta fram vaccin finansierat av alla jordens länder så att alla - oavsett ekonomi - kan få del av läkarvetenskapens framsteg på vaccinfronten.

Äntligen har vi fått lite minusgrader igen. Precis så att den frostiga vegetationen gör att det blir lite ljusare ute. Mellan jul och nyår brukar jag också klippa plommonträd. Jag ska vänta lite tills det blir plusgrader i alla fall. De nya snökanonerna på Hultet går i alla fall för högtryck nu har jag förstått. Hoppas det går bra med konstsnöprojektet här i stan. Felix tycker ju så mycket om längdskidåkning. Tyvärr tror jag att klimatförändringarna kommer att göra det svårare och svårare för oss att ha fyra distinkta årstider. Undrar när det var -28 grader senast. Det blir inte så kallt nu för tiden verkar det som. Förr var det ju närmare -30 ibland.

Undrar hur det blir i år med "hemvändarkvällen" idag på juldagen. Jag hoppas inte det blir kaos på krogarna nu när vi behöver det som minst. Här i stan kanske det inte är någon fara men jag fasar för nyheterna på TV imorgon om det varit kaos runt om i landet. Det är ju så orättvist mot de som går med andningsmask och visir hela dagarna i intensivvården.

Jag ska slå Ivar i New York en signal sedan. De firar ju julafton idag. Det är visst bara Sverige och några länder till som firar den 24:de. Undrar hur det kommit sig från början. Varför inte vi gör som alla andra. Jag har firat julafton den 25:te en gång när jag var i Paris. Den 24:de anlände jag till Paris det året med buss från Göteborg (24 timmars resa) och var uppe i triumfbågen samma dag. Jag gick också i Montmartre och visslade på "Alouette" för mig själv som sig bör. På julaftonskväll lyssnade vi, jag och Johnny som jag bodde hos, på en mässa i Sacré-coeur och det var helt fantastiskt. En stor kör längst fram i katedralen som sjöng "Oh helga natt" med en fantastisk ljussättning på den stora kören som var helt klädd i lila. Jag glömmer det aldrig.

Han och jag gick hela dagarna i Paris. Vi åkte tunnelbana till någon station utanför stadskärnan och gick in mot centrum. Så gjorde vi varje dag under min vistelse. Ibland drack vi vin mitt på dagen och lullade sedan vidare på trottoarerna och försökte undvika all hundskit. Paris var extremt när det gällde hundskit. Det var skit överallt och det var ett under de dagarna man klarade sig från att trampa i en. Det kan knappast vara lika illa nu för tiden. Jag tror det var 1993 när jag var där.

Vi gick in på en bar och beställde en varsin Calvados men vi blev av någon anledning inte serverade. Av någon anledning som vi inte förstod. Vi blev i princip körda på porten av något skäl som var väldigt diffust. Precis när vi gick ut från baren trampade jag i en hundskit. Jag gick tillbaka in och gick några varv på deras heltäckningsmatta som hämnd.

Vi var också på kyrkogården Père-Lachaise. En hel dag gick vi där och tittade på alla fantastiska gravar. Jim Morrison förstås också som ligger där. Edith Piaff, Maria Callas och alla storheter som ligger där. Inte minst fysiker och kemister. En vacker plats att minnas. Kyrkogården där Kafka ligger i Prag är också vacker med alla gravstenar som är överväxta med murgröna men Père-Lachaise måste vara världens vackraste kyrkogård. Felix och jag har också varit där många år senare.

Woodlawn cemetary i Bronx i New York är förstås också sevärd med alla jazzmusiker. Även Felix Pappalardi ligger där. Basisten i gruppen "Mountain". Häromdagen dog också Leslie West. Sångare och gitarrist i "Mountain". Hoppas han också hamnar där. Han dog i Florida men är från New York så jag hoppas han begravs där. Då ska jag gå till hans grav nästa gång.

Jag ska också ta en heldag på den nya judiska kyrkogården i Prag när jag kommer dit. Jag har ju varit där förut och sett Franz Kafkas grav men jag vill dit igen. Och ta god tid på mig och tänka. Fotografera.

Jag pratade en lång stund med Lina på Facetime ikväll också. Det var så trevligt. Vi har levt så tätt en gång och tyckt så mycket om varandra och alla dessa fina minnen vi har kom upp igen. De mörka minnena lämnade vi därhän.

tisdag 22 december 2020

All tobak malen

Igår malde jag den tobaken som var kvar och summan av årets odling blev 4,034 kg torkad Black mammoth och 1,720 kg Alida. 

Totalt 5,754 kg torr tobak vilket kommer att ge ca 17 kg färdigt snus. Det blir 340 snusdosor. Inte riktigt en teoretisk årsförbrukning alltså eftersom jag gör över med en dosa om dagen.

Jag har kastat en hel del blad som möglet har varit lite för tufft mot. Om jag inte behövt kasta det hade jag nog teoretiskt fått ihop en årsförbrukning. Jag håller på att undersöka om jag kanske ska odla någon sort som mognar tidigare nästa år. Jag har skrivit till min mentor Thomas Sändh som har mycket längre erfarenhet än jag. Problemet har varit att få de skördade bladen att torka. Det är så rått i september och luftfuktigheten är så hög. Att odla tobak är jätteenkelt men att torka skörden är desto svårare.

Runt den 15 mars 2021 ska jag så ny tobak inomhus. Jag sådde för tidigt i år (runt den 20 februari). Plantorna blev för stora innan jag kunde plantera ut dem och de blev nästan vanskapta och svåra att plantera ut i landet när det var dags.

Jag fick paket igår också från Kjell & Company. En ny transformator till bokhyllespottarna så nu har jag ljus igen.

Nu ser det ut som det ska igen. Bokryggar ger hemtrevlighet. En annan sak som är väldigt hemtrevlig är när jag ligger i soffan med Sivan liggandes på bröstet uppe vid halsen och jag känner doften av en älskad bonnkatt. Tänk att katter luktar så gott och hundar så illa.

Det har kommit in några offerter på inramningar av trycken jag köpt från Cal Schenkel i USA. Jag har fått in två offerter och de skiljer nästan 4 000 kr mellan de två. Den billigare är på Hammarö. Den dyrare i Karlstad. Otroligt! Idag på morgonen ringde Unos glas i Kristinehamn och gav mig prisuppgifter på hela arbetet. 5 000 billigare än den dyra i Karlstad. Då slipper jag också köra till Karlstad med alltihop och köra och hämta det när det är klart. Inte så mycket att tveka på alltså. Unos beställer hem materialet nu så det bara ligger där och väntar tills leveransen från USA med själva konsten anländer. Det är inte skickat därifrån än.

Varför pratar folk i TV helt plötsligt om narrativ. Det är ett ord jag aldrig hört innan Trump blev president men sedan dess används ordet i tid och otid. Narrativ - Beskrivning i berättande form. Jag fattar ändå inte riktigt vad det avser. Det känns som om jag aldrig skulle kunna få in det ordet i ett sammanhang. Jag hör det nästan varje dag på TV nuförtiden och har aldrig hört det förut. Det förefaller som de som använder ordet inte heller riktigt vet vad det betyder. Bara att det är modernt att säga så. Igår hörde jag ordet på de lokala TV-nyheterna. Man renoverar Rackstamuséet och det ska bli : -Det ska bli ett narrativt rum att stiga in i, säger kvinnan de intervjuar. Dumheter! Varför inte förklara för tittarna så tittarna förstår? Det ställer till det för mig i alla fall när jag blir osäker på vad de menar.

Nu så här dagarna före jul tänker jag på mina vänner i New York. Jag ska skriva till dem på Messenger. USA är ju jättedrabbat av Corona och de slår nya rekord varje dag med avseende på smittade, liggande på IVA och döda. Nästan 320 000 döda. Jag minns hur jag tänkte när de hade 30 000 döda. De har börjat vaccinera i USA nu. Och i Storbritannien. Vi i "EU" har fått klartecken för att använda Pfizers vaccin och det verkar som om de ska börja vaccinera här den 27 december. Ett muterat virus har upptäckts i Storbritannien och utökade restriktioner har satts in mot ankommande resenärer från både Storbritannien och Danmark.

Det blir en konstig jul. Inte helt olik andra jular för mig egentligen. Men för de som har julen som en högtid med släktträffar och en årlig samling över generationsgränserna kommer det inte att bli lätt.

Det känns ledsamt att inte folk får träffas som de vill. Felix traditioner på mödernet innebär tätt umgänge med 70-plus morföräldrarna som blir svårt i år. Verkligen ledsamt och ett märkligt avbräck i hans föreställning om traditioner.

Jag skrev till min bror igår igen och berättade om mina planer att åka till Prag nästa år. Han bor i Bremen tror jag. Han svarade att han brukar åka dit i maj. Det vore kul om vi kunde träffas där men jag kommer inte att åka i maj. Snarare under lågsäsong till hösten. Ingen vet ju heller hur coronaläget utvecklas men som stöd för mina dagdrömmerier räknar jag fortfarande med att jag kommer dit 2021.

måndag 21 december 2020

Första semesterdagen, Julen 2020.

Vaknade tidigt och kollade nyheterna innan jag tog en dusch och åkte till Maxi. I stort sett inget mer än mjölk och bröd behövde jag komplettera med. 
När jag kom hem igen la jag mig och läste en stund. Sedan satte jag på lite musik i hörlurarna. Jag är inne i en Camelperiod vad gäller musiken.

Jag fick sedan ett sms om att jag hade ett paket och hämta i Maxis röda "Instabox" som står i entréslussen. Första gången jag får paket så och det tog en liten stund innan jag fattade hur jag skulle få ut mitt paket. Paketet innehöll en transformator till mina bokhyllespottar. Den gamla hade gett upp och spottarna blinkade hela tiden. Jag har verkligen saknat den belysningen. Jag gillar att ligga i soffan och tänka och titta på alla bokryggar.

När jag åkte hem från Maxi stannade jag till vid brevlådan. Jag såg att jag hade fått post. Jag har ju en liten bit mässingsrör som ligger på locket och sitter fast med en ståltråd bakom brevlådan. När brevbäraren lyfter locket ramlar rörbiten av och jag ser att det varit "aktivitet" i min brevlåda. När jag vittjat den lägger jag tillbaka rörbiten. På så sätt slipper jag stanna i onödan om jag inte fått post. Tyvärr verkar flera av brevbärarna tro att det är en tyngd jag lagt dit för att inte locket ska blåsa upp och lägger tillbaka rörbiten igen. Nu har jag därför börjat lägga rörbiten på ena sidan av locket. Ligger den rakt ner nästa gång har någon lyft på locket. Ett tag var jag sugen på att köpa en drönare för att - sittande på altanen - flyga ner och kolla om det kommit post. Då skulle jag ju slippa gå i tomma.

Idag var min brevlåda knökfull. Det var några brev och ett jättepaket som jag inte alls väntat på.

Jag såg ju att min adress fanns på framsidan och jag såg också att det var stämplat i Torsby.

Jag vände snabbt på paketet för att se om det fanns avsändare.

Det gjorde det men en något kryptisk sådan.
Innehållet bestod av ett antal randomsaker som egentligen inte alls har någon koppling till mig. 

För varje sak jag trasslade fram ur paketet började jag skratta för mig själv. Men det innehöll också ett litet brev som tur var.

En varm julhälsning från miljöcheferna i Värmlands och Örebro län.

Jag blev jätteglad att de tänker på mig och har nytta av mig i det jag gör för dem och deras inspektörer!

söndag 20 december 2020

Med hjärnan som sällskap

När jag längtar efter min resa till Prag 2021, längtar jag efter att hamna på en plats där jag kan vara ensam med min hjärna. Via ögon, öron, näsa och mun ta in intryck som jag inte är van vid från vardagen i kapellet. Jag har alltid tyckt om att vara ensam. Ensam med min hjärna. 

Redan när jag var 17 år åkte jag till Rhodos själv i två veckor. Ett enkelrum och ingen jag kände. På den tiden var ju livet en fest och jag var småberusad när jag klev på en nattbuss i Kristinehamn. Sedan var det fest varenda dag. Några nätter delade jag med en kristinehamnskompis som jobbade där på ett av Club 33s diskotek. Han jobbade som diskjockey och hade plötsligt blivit utan bostad. Jonas Siljemark hette han och han fortsatte i musikbranschen sedan. Hubba-hubba.zoot-zoot snurrade ordentligt på skivtallrikarna på discot då. Discoteket hette "Sphinx" och jag var där varje kväll. Sommaren 1981.

Jag tycker också om att sitta ensam på flygplatser och titta på folk. Och på järnvägsstationer och gallerior. När jag bodde i Göteborg och pluggade satt jag på sådana platser med mycket folk och läste i timmar varje helg. Jag satt ofta ensam inne på Liseberg och tittade på folk också. Och tänkte och tänkte.

Nuförtiden har jag åkt ensam till New York. Den fysiska resan dit börjar på flygbussen ut till Arlanda där jag alltid gråter en skvätt. Jag vet inte vad som händer med mig då men det slår aldrig fel. Jag ser alltid till att jag är i galet god tid så jag får sitta i flera timmar och vänta på att gå ombord. Sitta där med min hjärna. Nästa soloresa jag gör ska gå till Prag och jag förbereder mig på något sätt dagligen för den resan. Och sedan skriver jag ner vad jag tänker. Det är väl där jag anser att jag skapar så som konstnärerna gör. Jag skapar text av mina tankar. Alla kan göra det men få gör det.

Jag sa till en kompis för ett tag sedan att jag önskade att jag kunde spela gitarrsolon som han. Han svarade direkt att han önskade att han kunde skriva som jag. Då förstod jag att det kanske ändå är en form av konstnärsyttring jag ägnar mig åt när jag skriver.


Frank Zappa beskrev sitt sätt att spela gitarrsolon en gång. Han vet när han ska börja solot och han vet hur han ska avsluta det men däremellan vet han ingenting när han börjar spela. Solot blir en resa i hans musikaliska hjärna och solot blir aldrig samma två kvällar i rad. En resa som man bara kan luta sig bakåt och följa med på. Därför var zappas konserter så unika. Jämför med David Gilmour och gitarrsolot i "Comfortably numb". Det låter alltid exakt likadant oavsett vem som spelar det. Inte lika "bra" som Gilmour kanske men tonerna stämmer i alla fall i stort sett till punkt och pricka som det lät på albumet "The Wall" 1979. Solot i "Hotel California" av Eagles och "Hold the line" av ToTo bör också alltid låta lika för att man ska vara nöjd. För att inte tala om "Eruption" av Van Halen.

När Kafka skrev som bäst (som han tyckte själv) då skrev han en berättelse i ett svep. Berättelsen kom till honom där han satt vid sitt skrivbord på natten. Det var "Domen" han skrev så. Han visste inte var det skulle sluta när han började eller var mitt uppe i det. I flera av Kafkas berättelser dör huvudpersonen i slutet av historien. Det känns som att han tröttnar lite på historien och plötsligt avslutar historien med att han låter huvudkaraktären dö. Ett effektivt sätt att få slut på historien. Jag kan tänka mig att de flesta författare har stora delar av sina böcker klara för sig när de börjar skriva. I stora drag i alla fall.

En bildkonstnär lär väl också få någon sorts uppslag inför skapandet av en ny målning. Sedan är det inte säkert det blir som tänkt. Det kan komma idéer under tiden som ställer saker på ände. Andra val av kulörer än vad som var tänkt från början och motiv som byter form från att ha varit en häst till att bli en fisk.

Idag hade Cal Schenkel gillat mitt inlägg på FB som handlade om hans konst. Jag blev så otroligt starstrucked. Mycket mer än när vi skrev fram och tillbaka i vår mailkorrespondens inför köpet.

Jag har också skickat ut förfrågningsunderlag till olika företag som erbjuder inramning av konst. Jag vet vad jag vill ha för ram och jag vet måtten. Jag vet också hur många tryck jag köpt. Därför kunde jag gå ut med en förfrågan redan igår. Jag har redan fått ett svar. Från en firma på Hammarö.
Att rama in är dyrt. Jättedyrt och det finns en överhängande risk att ramarna blir betydligt dyrare än konsttrycken.

Jag ältar min tankevärld här i bloggen men det är det enda skapande jag kan ägna mig åt. Ofta läser jag mina inlägg flera gånger innan jag lägger upp dem. Jag korrekturläser och ser över om jag fått till rätt nyanser av de ord jag använt för att beskriva något.

Jag har ju olika tankar varje dag så det borde inte bli så enformigt. Men det blir det ändå förstås. 

lördag 19 december 2020

Att vara konstnär

Jag har alltid avundats människor som kan skapa. Konstnärerna har en säkerhetsventil där deras tankar kan pysa ut. En målare som ställer sig framför staffliet med en vit duk. Plötsligt börjar idéer och tankar flöda över duken och det är bara konstnären som vet när målningen är färdig. Jag kan föreställa mig att det ibland kommer inget ut något alls. Det är inte läge att skapa just då men efter en annan gång kanske konstnären blir klar med flera målningar på samma dag. Det går väl i vågor som allt annat.

Jag kan föreställa mig att en musiker också kan improvisera ut känslor ur sitt instrument.

Jag har alltid sett det så. Att konstyttringar är säkerhetsventiler som tillåts pysa ut kreativitet och jag har alltid sett mig som en konstnärssjäl som saknat uttrycksätt. Men jag har ju skrivandet! Det har jag kommit på först nu. Min säkerhetsventil är bloggen. Där kan mina tankar pysa ut. 
Redan igår förmiddag tänkte jag på att jag skulle beskriva min syn på mitt skrivande på bloggen. Igår hade jag så mycket att skriva om ändå så jag sparade skrivandet till ett eget inlägg.

Jag har alltid skrivit för mig själv först och främst men nu har det blivit så att jag skriver allt mera för Felix och de efterlevandes skull. Istället för att fylla på ett oändligt worddokument skriver jag helt officiellt för alla att läsa. Det finns folk därute som tycker om att läsa det jag skriver och ibland väcks tankar hos läsaren. 

Nu har jag semester tills första vardagen i januari. Jag har ingenting planerat för två veckor framåt förutom att Felix ska vara här kvällen före julafton. Det är en tradition vi haft sedan jag och hans mamma skilde oss. Då ska vi spela Bingolotto på uppesittarkvällen och vi ska dela lika på allt vi vinner. Hittills har det varit enkelt eftersom vi aldrig vunnit något. Det värsta som kan hända är när man vinner en ny lott. Du känns det som om man uppmanas att titta på nästa sändning också vilket är helt ointressant.

Jag har alltså ingenting planerat utöver några timmars umgänge med Felix och det är precis så jag vill ha det. Många har säkert så mycket planerat att de nästan får svårt att få ihop livspusslet.

Jag tror att jag kommer att läsa väldigt mycket. Det blir en del TV-tittande också förstås. Jag ska elda lite i min kamin och jag ska förhoppningsvis få belysning till min bokhylla igen. Transformatorn till spottarna har gett upp men jag har beställt en ny. Jag vill till IKEA också för att köpa nya tavellister men jag åker inte dit innan coronaläget lugnat sig.

Idag på morgonen tog jag en tur till Maxi i alla fall. Det var mer folk där än vad jag hade räknat med men jag kunde hålla mig på min kant bland gångarna av livsmedel. Jag träffade också en gammal bekant och vi pratade en god stund. Det var trevligt och helt lagom.


Jag gick ut och gick mitt 13-minutersvarv efter herrarnas skidskytte och jag fick t o m lite solsken på näsan idag. När jag kom tillbaka plockade jag isär min byggställning som stått på framsidan sedan i september när jag tänkte tvätta fönstren. Det blev ingen fönstertvätt men det gör inget. Jag kan lika gärna göra det till våren.

Så här före jul ser jag fram emot att skicka en ny bloggbok till tryckeriet. Jag ska skriva ut en ny bok för varje år nu framåt har jag tänkt. Det sporrar mig också att skriva när jag inget egentligen har att skriva. Om inte annat för att dokumentera min samtid och hur jag tänkte i samband med den pågående pandemin till exempel. Det blir ett tidsdokument också.


De här böckerna är mitt konstnärsuttryck. De är fysiska bevis på att skribenten Eddie har tänkt på ett och annat i livet. Över tio år av tankar och överväganden. Mina konstverk sticker inte ut och är grälla i färgen. Inte heller är de ett improviserat gitarrsolo men de är ändå ett minne av mina tankar som pyst ut att beskådas för eftervärlden.

fredag 18 december 2020

Luciamorgon i kapellet en hel vecka (Eddie, are you kidding?)

Detta skrev jag den 13 december men historien jag började på då, fortsatte under hela veckan. Det var först idag jag kunde komma till ett avslut:

"Denna luciamorgon i pestens år började jag med att köpa konst. Varför inte, liksom. En vacker dag ska jag presentera konsten här men tills dess är jag lite förtegen. Jag vill inte gärna knycka bilder från konstnärens webbplats utan väntar tills jag fått trycken och kan fotografera dem själv. Det handlar om tre tryck av en konstnär verksam i USA. Vi upprättade en kontakt redan igår men nu på morgonen gjorde jag slag i saken. Det lär väl ta ett tag innan trycken tar sig över Atlanten. 

Under tiden kan jag ju börja fundera på var jag ska hänga tavlorna när jag fått dem inramade. Det börjar bli kris med tomma väggar här i kapellet. Jag vill ju också sätta upp spotlights i taket för tavelbelysning där jag ska hänga det nya. Jag har en idé om att ta tag i utrymmet utanför mitt lilla sovrum. Där ska jag ju bygga en stor garderob och då kommer jag få två små väggar där. Dessutom ska jag sänka taket med ett innertak och då blir det enkelt att sätta upp en spotskena i taket och gömma kablarna."

Nu är det fredag.

Det har varit en spännande vecka i mitt tankelandskap där jag gjort avvägningar och funderat. Detta inlägg kommer att handla om hur jag nystar upp en tråd bakåt i tiden. Det är det som är så fascinerande med livet. Man vet inte vad en liten tanke kan sätta igång. Hur en idé får fäste och leder till att man löper linan ut.

I lördags tittade jag på en jättebra zappadokumentär. Jag fick upp ögonen för Zappa runt 1984 tror jag. Jag lånade trippelalbumet "Shut up n' play yer guitar" av min kompis Kurt. Jag har alltid varit svag för elgitarr och när jag hörde Zappa spela blev jag såld direkt. Jag tycker han spelar underbart medan andra inte förstår riktigt vad han håller på med. Jag flyttade till Göteborg i den vevan och mina helgnöjen var att gå runt bland de många affärer som sålde begagnade skivor och succesivt bygga upp min zappasamling.

På den tiden köpte man ett musikalbum och satte sig ned och lyssnade. Skivomslagen tittade jag på in i minsta detalj och ju mer detaljer det var, desto mera uppslukad blev man. Ibland fanns det med textblad till skivorna också och de satt jag också och följde. Zappa var speciell på många vis och jag gillade det där speciella. Ibland bestod innehållet på en skiva av en massa ljud blandat med musik och lite röster. Det gillade jag, Jag kunde sitta och lyssna på "Lumpy gravy" om och om igen. Jag kunde t o m lyssna på Captain Beefheart med viss behållning även om musiken där är om möjligt ännu märkligare än på vissa av zappas skivor.

Captain Beefheart och Zappa hängde ihop på så sätt att zappa producerade Beefhearts riktiga paradalbum "Trout mask replica". Han var också med på ett av zappas bästa (i mitt tycke) album, "Bongo fury".

Mitt zappaintresse höll i sig och när jag bodde i Göteborg längre fram i mitt liv brukade jag surfa via "Netscape" på Zappa. Det var i Internets linda men nätet var fullt av intressant material om Zappa. Det borde varit runt 1995. Vid internetsökningar hamnar man lätt på villospår. Ett sådant villospår var en konstnär som Zappa haft ett samarbete med i många år. Han hette Cal Schenkel. Han hade en webbplats som var animerad. Det var första gången jag såg det. Startsidan kunde bestå av ett enfärgat fält med ett tecknat hål i mitten. Om man klickade på hålet kom en liten mus upp och sprang över skärmen. Redan då sålde Schenkel "Artprints" av ett antal skivomslag han designat åt Zappa.

I zappadokumentären var Cal Schenkel med. Man visade lite hur det gick till när omslaget till "We're only in it for the money" kom till. Efter dokumentären tänkte jag jag skulle titta efter om jag kunde hitta Schenkels wepplats igen. Jag skrev ralph.com eftersom jag mindes att siten hette så men fick ingen träff. De skrev jag Cal Schenkel och då hittade jag sidan.

Han sålde fortfarande konstnärliga tryck av Zappas skivomslag. Faktum var att jag även ansåg priset överkomligt. Jag mailade till Schenkel och frågade om han skickade grejer även till Sverige och han svarade att det skulle gå bra att få saker skickat hit. Jag gjorde då en beställning. Hur jag än bar mig åt så kunde jag inte checka ut varukorgen så jag gav upp.

På luciamorgonen tänkte jag att jag skulle försöka genomföra köpet på min Windowsbaserade jobbdator i stället. Och då gick det direkt. Jag beställde då dessa tre bilder:


"One size fits all" Tryck (ca 33cm x 33cm)


En teckning som Cal kallade "Strummer". Handmålad bläck och akryl på papper (ca 23cm x 15cm)


och en han kallade "Chunga". Handmålad bläck och akryl på papper (ca 23cm x 15cm).

Jag kände mig ganska nöjd så. Det skulle ju kosta en slant.

Jag mailade honom igen och frågade efter en bild jag sett på hans Wikipediasida. En reklamaffisch för albumet "Filmore east - june 1971". Det intressanta med den affischen var texten. Det stod "Eddie are you kidding?". Den frasen har jag hört många gånger av mina äldre vänner genom livet. Jag frågade lite försynt om han även hade den som tryck att sälja. Lite kul eftersom det står Eddie...

Jag frågade också om han tyckte det var OK att jag gjorde ett blogginlägg om mitt köp och om jag fick ladda ner bilderna från hans site. Det gick alldeles utmärkt!

Cal skrev att han hade lite erbjudanden på sin webbplats som han undrade om jag missat. Och visst hade jag det. Han skrev:

Hi Eddie,

Sorry the delay in getting back to you, I have been very busy the last couple of days getting out last minute Christmas orders.

So in answer to your questions:

1. The free "Strummer" & "C.B." prints are just prints, the "Strummer" and "Chunga" that you ordered are each hand-painted (you also will get the

"Strummer" & "C.B." prints free along with your order).

2. The $ 59.99 Combo is for 4 smaller (8 x 11") prints, the "One Size" print you ordered is larger (13 x 13"). I do have a special for the

13 x 13" prints that is if you order 2 you get another free. Of course if you want to change your order to the 4 smaller prints instead of the "One Size", I can change your order with a refund. Also if you want to take the 13 x 13" special, I can update your order that would give you 2 prints for the price of one more.

Also, I will throw in a print of the "Eddie are you kidding?" Ad for free!

Thanks!
Calvin

Jag hade bara beställt det jag ville ha och sedan försökt - med det tunnelseende det kan innebära ibland när man tycker man gör viktiga saker och inget får gå fel - betala min order.

Efter att ha tittat igen på hans site gjorde jag en kompletterande beställning.


Jag kompletterade med "Uncle Meat" Tryck (ca 33cm x 33cm)


och "Burnt weeny sandwich Tryck (ca 33cm x 33cm).

Jag beställde också ett gäng mindre bilder.


"Jets" Tryck (ca 28cm x 22cm)


"Record collectors" Tryck (ca 28cm x 22cm)


"Mojo piknic" Tryck (ca 28cm x 22cm)


och "Capt. Beefheart" Tryck (ca 28cm x 22cm).

Sedan väntade jag på att få höra från Cal igen. På morgonen när jag vaknade så hade han skrivit något och jag svarade direkt. Jag vet inte i vilken del av USA han håller till men vi var verkligen inte vakna samtidigt under vår konversation. All denna tid mellan meddelandena gjorde att jag hann tänka mycket och göra vissa överväganden. Han verkar ha förstått att han hade med "the man of too much" att göra eftersom det ledde till att jag kompletterade min order ytterligare en gång.


Jag beställde "The grand Wazoo (front)" Tryck (ca 33cm x 33cm)

 


"The grand Wazoo (back)" Tryck (ca 33cm x 33cm) och 


"Just another band from L.A." Tryck (ca 33cm x 33cm)


Han svarade att han då lägger med "Trout mask replica" Tryck (ca 33cm x 33cm) som bonus


och "Eddie are you kidding" Tryck (ännu okända mått).

Det slutade med att jag beställt i princip allt som fanns till salu. Nu väntar en olidlig väntan på ett paket från USA.

Jag har under denna vecka också funderat på var jag ska göra av alla tavlor när de väl är inramade. Själva inramningsarbetet kommer tyvärr att innebära en jättestor kostnad också. Jag ska faktiskt begära in offerter från flera inramare.

Jag har i alla fall kommit fram till att jag ska köpa mer tavellist hos IKEA och sätta upp en våning till ovanför de mindre tavlorna. Då har jag redan tavelbelysningen klar.


Jag ska sedan flytta upp tavlorna på den undre våningen till den nya avdelningen och låta hela undre raden tas upp av "Cal Schenkel art". 


Här ligger skivorna jag lyssnat på om och om igen.


På skivan "The grand Wazoo" finns en låt som handlar om Schenkel också; "For Calvin (and his next two hitchhikers)".

lördag 12 december 2020

Förberedelser inför en studieresa

Mycket av min fritid går nu åt till att tänka på min kommande resa till Prag. Jag har inget datum. Flygtrafiken är inte igång ännu. I alla fall inte direktflyg. Visst kan man ta sig till Prag med flyg men då behöver man byta i Frankfurt. 

Som stöd för mitt tänkande har jag litteraturen och Internet. Jag gör upp listor. Restauranger jag vill besöka och vackra saker jag vill se. Ibland går jag runt bland stadens restauranger på Google maps. Där kan man klicka på restaurangen och ofta har de även en meny. Ibland har de menyer på engelska och ibland finns bara obegripliga tjeckiska menyer. Jag har fått för mig att restauranger som endast har menyer på tjeckiska kanske är mer genuina än de som också har på engelska. De vänder sig till lokalbefolkningen på ett annat sätt. Jag tänker också att de redan låga priserna är ännu lägre på dessa ställen. Ställen som ligger en bit utanför stadskärnan och som endast har meny på tjeckiska blir på det viset mer intressanta än de ställen som ligger i turiststråken. De med färgglada flerspråkiga menyer utanför restaurangentrén som en inkastare tvingar en att läsa.

Men hur ska jag då beställa mat om jag inte vet vad det står på menyn. Jag var först inne på att köpa en tjeckisk ordbok för att ha med mig ut. Sedan kom jag på att det endast är ord för olika sorters mat jag egentligen är intresserad av. Jag började göra en exceltabell med översättningar på maträtter. Jag kopierade texten från en meny, klistrade in den i excel och i ett google-translatefönster. När texten blivit översatt, klistrade jag in den tjeckiska texten i en kolumn bredvid. Jag översatte ett antal rätter på det viset.

När jag sen gick till sängs kom jag på att jag kanske kunde översätta hela pdf-filer som många har som meny. Eller att jag skulle kunna fotografera en textsida och sedan få bilden omgjort till text och sedan låta google-translate översätta. Jag störtade upp ur sängen och laddade ner appar som jag trodde skulle kunna hjälpa mig. Jag letade överallt efter tjeckiska texter som jag skulle kunna testa med. Det gick inte så värst. Det visade sig vara svårt att få programvara att tolka bilder av tjeckiska ord till text.

Jag gick till sängs igen. Det måste väl finnas appar som gör precis det jag är ute efter. Jag låg och sökte på "translate" i Appstore. Det fanns flera. Jag provade några stycken men fastnade för en app som heter "Google översätt" helt enkelt. Den har flera funktioner och det finns massor av språk att översätta till och från. De språk som särskilt intresserar en kan man ladda ner och använda offline.


Så här ser startsidan ut när man väl valt från vilket språk man vill översätta ifrån. I det här fallet svenska till tjeckiska för att den  tjeckisktalande kyparen ska förstå. Genom att klicka på de båda motstående pilarna mellan språken, byter man enkelt översättningsläge.

Jag har utforskat läget "Kamera". När man klickar på den kan man läsa den främmande texten på sitt eget språk. Inte hundra procent korrekt men tillräckligt bra för att förstå tillräckligt mycket.


Jag tog en bild på en text på datorn. Den texten kan man inte ens med mycket god vilja och fantasi ens få en susning av vad den betyder.


Här tittar jag på samma sida genom min telefon. Tillräckligt bra tror jag utan att ha testat i verkliga livet.

Det finns också ett konversationsläge. Där kan jag läsa in en svensk mening som sedan översätts i både text och röst. 


Helt fantastiskt. Om kyparen svarar: "Tyvärr så har vi inte det idag" så får man det i text eller från munnen på en liten kvinna som sitter inne i telefonen och förmedlar texter i tal.


En annan fråga som jag nästan kan spara för att ha som standardfras.

Ännu är det länge tills jag får nytta av denna app i verkligheten. Jag har börjat kolla på hotellpriser lite. Det är överkomliga priser även under högsäsong men under lågsäsong är det riktigt billigt. Högsäsong verkar vara från sista veckan i mars till den 1 oktober.

Jag kollade ett hotellrum i mars. Det kostade 40 € per natt. I maj kostar samma rum 99 €. Lågsäsongen verkar börja igen runt den 1 oktober för att sedan stiga igen över julhelgerna och i samband med julmarknader innan jul.

Som stöd för mina drömmar tittar jag också på Youtube-klipp. Det finns en hel del om Prag. Det finns också intressanta filmer om Kafka. Sedan finns det förstås vloggare som vänder sig till turister som lägger upp filmer enligt olika teman; bästa restaurangerna, billigaste ölen och vackraste vyerna.

Jag har fått en favorit bland dessa vloggare. Det är två killar som kör en vlogg som vänder sig till turister. De har spelat in massor av avsnitt och de talar väldigt ofta om turistfällor och vad man ska akta sig för. Det är jättenyttigt att se dessa filmer. De har andra teman också förstås. Gömda guldkorn i staden och massor av annat. De kallar sig "Honest guide" och de lägger upp ett nytt avsnitt på ca 8 minuter varje söndag. Jag kan se inslagen om och om igen och de har gett mig en helt ny syn på Prag. Jag har varit där fyra gånger men nästa gång vill jag vara där länge och vara ensam. Jag har aldrig varit ensam i Prag vilket jag tror kommer att bli en helt annan resa. Inte bara i geografin utan även inne i min egen hjärna. Resan i min egen hjärna har jag påbörjat för länge sedan. Nu reser jag över Internet och i Kafkas böcker. Den fysiska resan blir nästan underordnad den psykiska.

Så har jag nästan alltid rest. En fysisk del och en psykisk. I alla fall sedan jag började resa ensam. Att resa ensam kanske rentav är en förutsättning om det ska bli en optimal psykisk resa. 

Om jag skulle få för mig att räkna ihop all tid jag ägnat från i våras åt att läsa Kafka och böcker om Prag, skulle jag förmodligen komma till slutsatsen att tiden för den psykiska resan till Prag denna gång, vida överstiger tiden för den fysiska.

torsdag 10 december 2020

Som ringar på vattnet

Jag håller ju fortfarande på att läsa böcker om Kafka. På sista tiden har jag insett att de flesta böckerna jag nu köper är sådana som har någon koppling till just honom.

Dessa böcker har jag köpt av "Kafkaskäl". Mark Twain återkommer i litteraturen om Kafka. Även han själv refererar till författaren ibland. Det fick mig nyfiken. Jag har ju inte ens läst varken "Huckleberry Finn" eller "Tom Sawyers äventyr". Jag köpte två andra av författaren i alla fall. 

Jonathan Swift "Ett anspråkslöst förslag" nämner Kafka i samband med hur hans syn på barnuppfostran ser ut. Den var jag bara tvungen att köpa direkt men den var ganska svår att få tag på. Jag blev inte mindre nyfiken när jag googlade boken och såg vad den handlade om. Citat från Wikipedia:

Ett anspråkslöst förslag(eng. A Modest Proposal), är en satirisk artikel skriven av Jonathan Swift i en engelsk tidning om hur man ska lösa svältproblemen på Irland. Den fullständiga engelska titeln är A Modest Proposal for Preventing the Children of Poor People From Being a Burden of Their Parents or Country, and for Making Them Beneficial to the Publick, "Ett anspråkslöst förslag för att hindra fattigas barn från att bli en börda för sina föräldrar eller landet och göra dem nyttiga för allmänheten".

Jonathan Swifts förslag går ut på att de fattiga kan förbättra sin ekonomiska situation genom att sälja sina barn som delikatesser till rika människor. Swift för en omsorgsfull argumentation för sitt förslag, där han beskriver olika sätt att tillreda barnen och avvisar risken för att förslaget skulle leda till att Irland avfolkas.

Skriften är ironisk. Dock missade många människor syftet med artikeln och Swift kritiserades skarpt för sitt inhumana förslag.

Dessutom beskriver Swift sakligt hur man kan göra kläder av barnskinn.

Peter Kropotkin "En anarkists minnen". Denna bok refererar han också till. Den och verk av författaren Tolsoj bland de ryska författarna som var lite anarkistiskt lagda.

Ivan Klima "Kärlek och sopor" som ska vara en berättelse där huvudpersonen och handlingen uppvisar stora likheter med Franz Kafka och hans liv i Prag.

Lite så har det blivit med mina bokinköp på sistone. Om jag ligger och läser en bok om Kafka och ett sådant sidospår dyker upp, kastar jag mig ur sängen och börjar kolla efter boken på nätet. Jag har utvecklat en sökordning där också. Först Bokus.com sedan Adlibris. De har oftast exakt samma sortiment och där hittar jag sällan några av dessa böcker. Då blir det Tradera. Hittar jag boken där kan det hända att det slinker med några andra böcker också från samma säljare för att fraktkostnaden ska kännas mera rimlig. Det är förstås bara ett vansinnigt försök att lura sig själv.

Om jag inte hittar något på Tradera går jag till Bokbörsen. Det är som ett gigantiskt antikvariat med många försäljare som säljer begagnade böcker. Där finns verkligen allt man kan behöva. Tyvärr är frakten dyr (66:-) och det känns inget vidare om boken kostar 40:-. Ibland har det fått bli så ändå. Här är försäljarna mera "seriösa" än på Tradera. Här beskriver de boken på ett mer vetenskapligt sätt. "Saknar skyddsomslag. Namnteckning på insidan PA Andersson, 1964. Inlagan hel och ren. Något gulnade blad. Bitmärke från katt på bakre pärmen." Faktum är att den senaste boken jag köpte beskrevs på det sättet. Två bitmärken fanns på baksidan möjligen från katt men det var svårare att avgöra. Böckerna är inslagna med sådan omsorg att man nästan blir irriterad när man ska öppna paketen. Det är inslaget i ett antal olika omslagspapper och papp. Sedan bubbelplast och ett vadderat kuvert. Det är likadant från alla säljare där.

Går jag bet hos Bokbörsen måste jag ta till sista utvägen; Antikvariat.net. Där finns rariteterna men priserna är därefter också. Halvvanliga titlar finns också förstås och priserna på dessa är helt OK.

Igår fick jag ett antal försändelser i min brevlåda också. Jag gick ner till brevlådan och skulle kolla posten och fann detta nerknölat i min lilla låda.


Presenter från när och fjärran utan anledning?!?!

Det stora paketet innehöll en väldigt speciell halsduk från min vän Anna Carlson i Göteborg. 


Hon hade väl hittat den någonstans och tyckt att den passade mig. Både texten och kulörerna borde tilltala mig ansåg hon och den får jag försöka använda även om jag inte är någon halsduksmänniska.

De andra paketen innehöll en snusdosa med hemmagjort julsnus från min vän Sangrid. Det tredje pakettet innehöll faktiskt ett vindspel jag köpt på Tradera. Det är en liten version av de två stora jag redan har. Tonmässigt ska det lira i samma orkester som de övriga vindspelen i serien Gregorian Chimes. Det blir spännande när jag får hänga upp dem till våren.

Snuset jag fick av Sangrid var gott men speciellt. Det är inget brukssnus utan mera ett festsnus. Det hade en viss sötma och var kryddat bl a med portvin. Gott men annorlunda.