Selma spa

Varit i Karlstad och hämtat glasögon. Mina första progressiva och det kändes bra på en gång. Dessutom ett par nya terminalglasögon och mina första riktiga läsglasögon också. Väldigt trevliga bekantskaper alla tre.

Det är valtider och överallt ser man nedrivna valaffischer. Men inte just här.

Jag såg även detta konstiga som det vore roligt att få en förklaring till.

Ett cykeldäck fastlåst i ett cykelställ. Ingen cykel. Inte ens någon fälg bara ett däck.

Arbetsdag på Selma Spa i Sunne. Trevlig arbetsplats.

Jag har också skrattat lite idag. Inget jag annars är van vid. Flera nya bekantskaper och några nygamla.

Jag tar t o m ett glas vin på rummet innan middagen.

Utsikt över Mellan-Fryken.

Målning nr 5 färdig

Den blev jag riktigt nöjd med. Jag lär mig saker hela tiden.

Den blev betydligt tydligare när jag mörkade ner bakgrunden.

Jag fick en beställning på en målning i går. Felix vill ha en stor färgglad tavla ovanför sängen. Det ska han få.

Jag sitter och bläddrar igenom de stora spanska livsmedelsbutikernas reklamblad på kvällarna och drömmer om vad jag ska handla när jag kommer ner. Carrefour, Mercadona och Alcampo. Många hårdostar är gjorda på en blandning av mjölk från ko, får och get. Skumt... Jag satsar nog på koost i första hand men kanske provar något annat någon gång. Getost går bara inte för mig att ta in i munnen. Undrar om man kan provsmaka ost i delikatessdiskarna i Spanien. Osthyvlar verkar inte finnas i alla fall. Det verkar som de skär hårdost i skivor med kniv. Jag har i alla fall med mig en osthyvel ner denna gång. De har hårdostar som verkar runda och ganska platta men de har en topp i mitten. Jag undrar vad det är.

Jag åkte till Beijer och lät såga ett antal MDF-skivor som jag ska måla på. Det jobbigaste är att grundmåla skivorna med två lager takfärg innan jag kan börja kludda på dem. Men nu är även det gjort. 25 skivor förberedda för kludderier. Närmast på tur står den som Felix beställt. 

Här står den på högkant. Jag ska ha den så när jag målar men den ska hängas liggande sedan. Måtten är 120 cm x 60 cm. Jag började med att rita ut stödlinjer för de olika fälten. Det faller ett lite lila ljus på skivan. Jag har två golvlampor som jag belyser staffliet med när jag målar. I den ena golvlampan har jag en växtlampa. Därav den lila tonen.

Räkfrukost

Sov konstigt men ganska bra i natt. La mig 18 och somnade runt 01:00. Läste, tänkte, blev lite sorgsen. Vardagen känns så grå och jag ser bara lägenheten i Spanien framför mig i mitt dagdrömmeri. Kanske skulle jag behöva en romans. Något annorlunda skulle jag behöva i alla fall. Det blir lite dumt att övriga livet blir en transportsträcka när man längtar till något.

Började dagen med räkfrukost.

Lyssnade på söndagsintervju i P1 på inrådan av en HSP-vän. Alex Schulman intervjuades och det var intressant. Såpass intressant att jag tog lite anteckningar att fördjupa mig i efteråt. Jag fick bl a uppslag till ett måleri och avbröt målningen jag påbörjat och skissade upp en ny.

Början.

Sedan åkte jag lite ärenden. Köpte akrylfärg på Konstmuseets shop. Grönt. 

Grönt köper man egentligen inte. Det blandar man själv av blått och gult men om man är lite bekväm köper man färdigblandat. Jag ska experimentera lite för att få fram "Petrol". Eller en petrolliknande kulör som jag finner behaglig.

Lite grönt pålagt.

Konturen av själva motivet färdigt. Nu ska det vackra drömmolnet bäddas in i något grått/brunt/tråkigt.

Grå bakgrund men motivet försvann lite. Jag ska sova på saken. Bakgrunden ska nog vara mörkare. Jag tror inte jag förstärker konturen runt det hela med en vit eller svart linje i alla fall. 

Gazpachofrukost

Gazpacho till frukost. Sedan rösta, träna och ta en korttur till Maxi. Sedan soffan igen.

Jag gjorde en aioli till kvällens räkor och ställde in i kylskåpet. Jag tänkte dricka lite vin men kom av mig och struntade i det. Zappade mellan TV-kanaler, kluddade lite.

Lite samma stil som tidigare. Nu är det torktid ett antal timmar innan jag kan gå vidare. Det blir nog inte ens ikväll. Jag är så trött hela tiden och längtar redan efter att lägga mig och läsa.

Jag åt mina räkor och kröp ner med en bok. Kl 18.

Målning 4 påbörjad och arbetsveckan är slut

I morgon är det tre månader kvar till jag får åka till lägenheten igen. Att det skulle bli så. Att det blivit i stort sett det enda jag tänker på nuförtiden. 

I går var jag i Örebro över dagen på ett möte om miljöbrott. Denna hund och hundägare såg jag där.

Fina!

Jag påbörjade en fjärde målning i går kväll också. 

Vi får se vad det månde bliva av detta.

Jag planerar en friluftsdag för miljökontoren här i Kristinehamn. Jag tror det kommer att bli ca 150 personer och de ska ha lite femkamp och umgås. Idag gjorde jag iordning pokalen som utjör vandringspriset i tävlingen.

En gammal dunk som innehållit den förhatliga kemikalien trikloretylen. Den jagas numera av miljöinspektörer i förorenad mark över hela världen. Jag använde min Dremel för att gravera. För visst ska vinnarlagens namn sedan också graveras in bredvid årtalet på baksidan. Vacker att ha i en bokhylla på kontoret.

Felix kom hit och åt "Pappa Eddies supergoda Gazpacho" och den var verkligen god. 

Faktiskt den godaste gazpacho jag ätit men det är inte så många än.

Vi avslutade vårt umgänge med att Felix rakade av mig håret igen.

Nu läsning.

Målning nummer 3

Jag kom på en annan sak idag när jag duschade med anknytning till gårdagens inlägg om att tänka efter, före. En gång fick jag för mig att jag skulle dyka med cyklop och snorkel under bron vid Nässundet och en bit ut i Hyttsjön. Jag visste att många fastnade med sina drag i botten där. Det var stenigt och det fanns en del ris och trädstammar i vattnet också. Jag hade inte så mycket pengar på den tiden så jag tyckte det kunde vara bra att plocka upp lite wobblers och liknande så jag skulle slippa köpa dem själv.

Redan då i tonåren tänkte jag mycket på saker jag skulle ta mig för. Jag funderade mycket på hur jag skulle bära mig åt för att få loss dragen. Vad jag skulle samla upp min fångst i medan jag fortsatte mitt letande och innan jag ville gå upp och tömma mina fynd på land. Jag räknade kallt med att jag skulle få med mig en wobbler upp i nästan varje dyk. Sedan tänkte jag lite till.

Vad skulle hända om jag fastnade med fingrarna i en wobblers bakre trekrok när den främre fortfarande satt kvar i en trädstam. Redan blotta tanken gav mig panik. Det skulle ju bara vara att rycka sig loss för att inte drunkna. Slita loss köttet från benen. En fasansfull tanke.
Jag utrustade mig därför med en polygriptång och lovade mig själv att jag aldrig skulle röra ett fastsatt drag med bara händerna. Hur enkelt det än verkade vara att lirka loss det. Sagt och gjort. Jag påbörjade min undervattensexpedition med polygrip och en plastkasse att ta fynden i. Hur gick då mitt fiskafänge?

Vattnet var iskallt och jag såg inte ett enda drag när jag dök. Jag gick upp med en gång. Så blev det med den planeringen.

Möte med två kollegor från kristinehamnskontoret här på altanen idag efter lunch. Trevligt.

Ikväll färdigställde jag målning nummer 3 också. Om jag inte kommer på något att lägga till i framtiden. Jag tycker jag får in lite glädje i målningarna i alla fall.

Hoppa medan tid är

Den där Håkan Hellström har jag aldrig förstått mig på. Rena skiten i mina öron men kvinnor tycks gilla det. Han verkar fylla Ullevi fyra kvällar i alla fall. Otroligt.

Det här med blixtsnabba - men ändå genomtänkta - beslut.
Flera personer har sagt att de är förvånade över och lite impade av att jag så snabbt kom till skott med att skaffa boende i Spanien. Jag åkte ner i december förra året och hyrde ett boende en månad. Jag har länge tänkt tanken att skaffa ett gömställe i ett varmt land där jag kan vara mig själv och ifred. Så själva den tanken har jag haft länge och grubblat över fram och tillbaka i många timmar. På det viset var jag ganska övertygad om att det skulle vara min grej.

Ganska snabbt när jag kom ner förstod jag att det var det klimatet jag var ute efter. December och januari är det inte sommarvärme i Torrevieja men jag gick i kortbyxor varje dag. Vissa dagar låg jag och lapade sol på en takterrass men andra dagar regnade det och blåste. Torrevieja är en jätteful stad och allt är uppbyggt på turismen. Det finns knappt någon charm alls. Det finns ingen gammal genuin bebyggelse eller stadsdel. Det är bara betongområden inne i stan. Utanför stadskärnan är det en massa områden med turister. Områdena ser likadana ut och är planerade på ett liknande sätt. Det är inte heller särskilt charmigt. Jag själv bor på ett ocharmigt område. Det är fult. Inte misskött men fult. När jag första gången kom in i lägenheten blev jag helt såld. Jag förstod att det var den jag skulle ha men försökte spela cool och inte inför mäklaren riktigt visa vad perfekt jag tyckte det var. Det var tyst och stilla. Inte många människor på området. Lägenheten var bra planerad, i markplan och lättskött. Lagom med möbler. Fula men användbara. Jag förstod direkt att jag skulle trivas där. Saken var i stort sett klar redan när jag gick ut därifrån. Sedan följde några dagar med intensivt grubblande. För- och nackdelar. Läget var bra. Inget busliv på nätterna från restauranger och pubar. Ett bostadsområde. Ganska nära till en spännande natur. Om inte annat finns spännande natur inom räckhåll med scooter. En scooter visste jag redan innan att jag skulle köpa. Gated community tyckte jag passade bra. När jag kollade lägenheter hade jag ju alltid mc-parkering för ögonen. Jag ville att den skulle stå tryggt på nätterna och inte ute på gatan. Denna lägenheten hade det jag önskade. Tystnad och trygg mc-parkering var vad jag ville ha. Allt jag tidigare tänkt till om uppfylldes och jag litade på att jag ältat frågorna nog mycket och kunde väldigt raskt säga "ja". Det gick lite lätt för mig eftersom jag inte hade utsikt, närhet till havet, egen pool, trädgård eller nära till restauranger och nöjesliv på min måstelista.

Ofta är det nog det att ta sig över gränsen till att säga "ja" som är svår. Man kan vara rädd att man ändå inte tänkt på allt. Men det behöver man inte ha gjort. Bara man tänkt nog mycket och det jobbet kan man göra i god tid innan. Därför kan man säga "ja" snabbt.

Jag såg en dokumentär idag om kristinehamnskonstnären Harry Moberg. En film av min vän Bengt Löfgren. Han beskrev hur han hoppat av en godsvagn som plötsligt började röra sig när har var ombord och gick och utforskade. Han var tvungen att ta ett snabbt beslut att hoppa av tåget medan tid var. Annars hade han blivit kvar på tåget och tålmodigt fått vänta tills dat stannade nästa gång och han visste inte var det skulle bli. Han slog sig i macadamen men blev ändå kvar där han ville vara. Jag såg en fruktansvärd film en gång när en - vid marken ankrad - luftballong började lyfta. Folk försökte hålla den kvar på marken men lyftkraften hade blivit för stark. Flera gubbar höll i linor för att hålla ner den men den lyfte ändå gubbarna lite över marken. När en gubbe släppte taget fick ju ballongen ännu större lyftkraft och då räckte inte de andra gubbarnas vikt utan de lyftes obönhörligen från marken. En släppte ca 10 m upp i luften innan han släppte taget och dunsade i marken som en potatissäck full med ben. En blev hängande kvar. För honom var det försent att släppa taget. Dessutom omöjligt att klättra upp i gondolen. Han dog antagligen sedan när han inte orkade hålla i sig längre. 

Det kanske är bra att grubbla över hur man ska göra i olika situationer innan de inträffar. Av den där filmen med ballongen lärde jag mig att så fort jag lyfts upp och inte vet var det kommer att ta vägen med mig så släpper jag taget. Jag tror faktiskt jag hade gjort det i den situationen efter att jag sett filmen och funderat ett tag.

Lite annorlunda var det ju för Harry Moberg. Om han valt att inte hoppa hade han ju kunna sitta kvar i godsvagnen och möjligen få omaket med att ta sig hem igen. Han skulle ju inte dött. Eller också hade han hittat en annan bättre plats att vara på vid slutstationen.

Det är det dagens rubrik handlar om. Att redan ha grubblat så mycket att det inte behövs mer än en trigger för att ett beslut ska kunna tas.

Tänk mycket och tänk på er framtid. Hur ni vill ha det på äldre dar eller i närtid. Grubbla, grubbla och grubbla. Googla. Gör upp planer. Sätt upp en horisont i framtiden då det ska vara genomfört. Hur har andra lyckats förverkliga sina drömmar? Var hindrar mig från att förverkliga min dröm? Kan jag göra på något annat sätt och gå förbi det hindret? 

Om det är rätt eller fel beslut kan bara framtiden utvisa men då går det att ändra sig. Flytta till en "vacker" spansk bergsby istället för turistiga Torrevieja. Tack vare erfarenheten från lägenhetsköp i Torrevieja stärker man sitt beslutsunderlag för en vidare flytt lite längre fram om man tror det skulle bidra till en ännu högre livskvalitet.

Min vän Tony tipsade mig om en app som heter "Duolingo" om jag ville lära mig lite spanska. Jag började lite med det idag.

Jag lovade Felix häromdagen att jag ska bjuda honom på "Pappa Eddies supergoda Gazpacho" i slutet av veckan. Jag gjorde en testportion till mig själv ikväll.

Jag körde ingredienserna i en blender för att prova. Normalt river jag allt på rivjärn och då får den ett annat utseende. Ett vackrare utseende faktiskt. Här bildar olivoljan emulsion. Det kanske är bättre att mixa alla ingredienser och sedan tillsätta olivoljan. Jag tror jag river ingredienserna nästa gång. Den blir vackrare och inte lika slät. Den smakade som den skulle i alla fall.

Vardagar

Läste ut Lundells "Vardagar 4" igår och gav mig direkt i kast med "Platons dialoger". I "Vardagar 4" avslöjar han att det är tänkt att bli 7 delar av "Vardagar" vilket jag direkt tyckte var synd. Jag ser Lundell lite som en föråkare för mig själv på livsresan. Jag tycker om hans funderingar över sin plats på jorden. Jag blir ofta avundsjuk på hans fria liv att lägga upp dagarna som han vill. Han skriver också hela tiden att han vill flytta ner till varmare breddgrader. Kanske inte permanent men han behöver en tillflyktsort i värmen. Ett gömställe kanske så som jag ser på min lägenhet trots att jag inte behöver gömma mig för någon. Eller rättare sagt så vill jag nog gömma mig för hela mänskligheten. Endast knyta ytliga och nödvändiga kontakter med övriga medlemmar av människosläktet. Lundell har siktet inställt på Portugal.

Jag skickade ett mail till Lundell idag där jag berömde hans Vardagssvit.

Skördade tobak igår och det tar några timmar varje helg nu. Jag gjorde också småbesök ute i stugorna hos folk. Först ut till Tony i Ölme och pratade Torrevieja och livet en stund. Han bor jättefint men utsikt över en vänervik. Jag tog hans adress i Torrevieja så jag ska kunna lära mig vägen dit också i Goole maps. Vi pratade också sophantering i Torrevieja. Om man vill bli av med skrymmande skräp ställer många bara ut det på gatan bredvid avfallskärlen. Folk är där och plockar med sig saker hela tiden så rätt som det är försvinner det. Så får man inte göra egentligen men det tycks som om alla gör det ändå. Man kan få hjälp med bortforsling. Jag ska ju t ex göra mig av med en bokhylla och ett köksbord men har svårt att köra den till återvinningen själv. Då kan man kontakta kommunen för ett datum då man kan ställa ut det man vill bli av med bredvid sopkärlen så kommer de och hämtar på natten sedan. Man får inte ställa ut sitt avfall före kl 22 men efter det går det bra om man har den där överenskommelsen. Jag tog upp det med Tony. Att jag kanske behöver hjälp med att bära ut bokhyllan någon kväll den första veckan. Han berättade då att han hade en spansk kille som kom och hämtade sådant man ville bli av med. Troligen tar han reda på grejerna och säljer dem. Det vore ju faktiskt ännu enklare eftersom han då antagligen skulle köra in till min ytterdörr och lasta över till sin bil/kärra. Då slipper jag ju bära alls. Vi ska undersöka detta när jag är på plats första veckan i december. Sådant här är lättare när man bor i Torrevieja där det finns mycket svenskar. Då kan man få nys om sådana kontakter.
På hemvägen åkte jag in till Snickaren i Ölme en stund. Sedan hem och ta tag i tobaken.

Idag beställde jag tid för samtal med min bank angående övergången från arbetsliv till pension. Eftersom jag inte kan arbeta från Spanien som jag vill känner jag att jag behöver pensionera mig tidigare. Men hur tidigt kan jag pensionera mig och ändå överleva ekonomiskt? Det är frågan jag vill diskutera. Om jag hade kunnat arbeta från Spanien hade jag gladeligen arbetat t o m längre än till 65 men det ser i dagsläget mörkt ut. Jag fick tid för en timmas onlinemöte den 15 september.

Idag fick jag massor av leveranser från Amazon också.

Ett håll-käften-lås till cykeln i Torrevieja som jag ännu inte har. Det här låset står emot en del.

Cykelbelysning till "spökcykeln". Uppladdningsbart via USB.

En olivsked. Gud vad jag har letat efter en sådan. Den tror jag att jag behåller här i Sverige och tycker jag om den köper jag en till Spanien också.

En burk "klarlack" för akrylmålningar.

Jag köpte mig en burk surströmming idag också. I övrigt händer det inte så mycket.

Lång fredagkväll och lång lördag

Dagens alster.

Hade en underbar kväll igår. Skrotade runt. Målade lite och tänkte mycket. Jag hade köpt en flaska rödvin men det blev inte av att jag öppnade den. Jag frös in nybakt bröd och tog hand om mig själv. Jag har bakat allt matbröd sedan i maj tror jag och det blir så otroligt gott. Surdegsbröd med en massa goda frön och frukt i.

Tände kandelabern för första gången efter sommaren. Igår var jag hos fysioterapeut och fick hjälp med lite övningar för balansen som bara blir sämre och sämre. Jag måste bromsa den oundvikliga utvecklingen mot totalt förfall. Jag har ändå gått ner några kilon utan att jag gjort några direkt förändringar. Jag dricker allt mindre alkohol. Det kan delvis vara det. Jag har börjat äta mindre matportioner också. En normalportion från förr brukar jag nu mera dela upp i två. Det räcker ändå. Det är snarare så att jag ätit för stora portioner tidigare.

Jag fortsatte att lägga på några nya lager färg på de två skivorna som jag gröngrundade tidigare på kvällen.

Jag är medveten om att jag sneglar mycket på Karins målningar när jag gör mina egna stapplande försök men det kommer att ta ett tag innan jag får ett eget uttryck. Om det ens kommer att hända.

De varnade för skyfall i natt men det tycks inte kommit något regn direkt. Faran är inte över än. Det skulle bli en lördag med stora regnmängder trodde man. Iofs låg vi i ena kanten av området de ritat upp på kartan. Det kan ha passerat över Karlskoga istället kanske.

Idag vid lördagsmorgonsläsningen i sängen kom jag till ett ögonblick i Lundells "Vardagar" som jag väntat på sedan jag började läsa "Vardagar 1". Han nämner Corona för första gången. Jag har väntat på det ögonblicket eftersom vi tänker och reagerar väldigt lika han och jag. Jag har längtat efter att få gå igenom mitt eget uppvaknande då i januari 2020. Det ska bli intressant att se vad han tycker om pandemin. Jag får för mig att han tycker mindre om det nya livet vi var tvungna att anpassa oss till än vad jag gjorde som bara älskade det. Den 21 januari på sidan 498 i "Vardagar 4" skriver han för första gången ordet "Corona": "Ett Coronavirus har börjat härja i Kina, kommer från nån fiskmarknad. WHO har mobiliserat. Säjs inte vara så väldigt dödligt, men folk har dött". På sidan 511 (23 januari) nämner han det för andra gången.

Första gången jag nämner det i bloggen är den 14 mars 2020 men det märks att jag levt i det ett tag då: "När jag kört honom till Smedby åkte jag till Maxi för att se alla Coronautmanare som är där för att hamstra. Toapapper, pasta och ris är slut. Jag var väldigt nöjd som fick tag på ett paket snabbitsocker. Tydligen har folk börjat hamstra torrvaror på grund av Coronaviruset". 

Det har blivit en så stor skillnad för mig att läsa i sängen nu sedan jag köpte biltemaglasögon med styrka + 3,5 istället för + 2,5. Ögonen tar inte lika mycket stryk av morgonläsningen längre. Förut har jag dragit mig för att läsa på morgonen eller under dagen eftersom jag fått besvär i timmar efteråt med min vanliga syn efteråt. Som att titta under vattnet har det varit ett tag efteråt. Jag ser verkligen fram emot att få mina personligt anpassade läsglasögon.

Lade på lite vitt på den ena målningen. Jag vill nämligen ha ljus bakgrund till den rosa färgen jag tänkt lägga på sedan.

En annan sak som Lundell och jag också har gemensamt är att vi blir "pladdriga" de få gångerna vi träffar andra mänskliga varelser. När umgänget med människosläktet egentligen för oss båda förlorat sin mening. Jag kan stå hur länge som helst och prata med folk på Maxi. Jag blir ofta ångerfull efteråt och tänker på hur "pladdrig" jag blir. Att folk troligen inte är ett dugg intresserade av att lyssna på mig. Då är det skönt att åka hem till kapellet igen för här blir jag sällan pladdrig. Möjligen när Felix hör av sig via Facetime eller när jag får ett jobbsamtal i telefonen eller över Teams.

Innan jag gav mig ut lade jag på det första lagret rosa också eftersom det vita hade torkat.

Kl 10 åkte jag till gymmet. Idag la jag till marklyft som övning efter mötet med fysioterapeuten igår. Det var jobbigt. Jag tog en sväng till Dollarstore efteråt och köpte lite mer penslar och gummiband för träning hemma. Sedan ut till konstmuséet för att se om jag behövde fylla på med böcker i butiken. De två jag ställt dit senast stod kvar men jag ställde dit två till.

När jag kom hem gjorde jag stekt salt sill med löksås igen. Det blev en alldeles för stor portion så jag delade upp den i två barnportioner. Om det nu någonsin har lagts upp en barnportion av just den rätten. Det var gudomligt gott.

Sedan målade jag rosa för andra gången. Det blir lager på lager för att få den täckningsgraden jag vill ha.

Sedan fick målningen stå ett par timmar igen för att nya idéer skulle komma till mig.

Jag la på ytterligare ett lager rosa. Jag tror jag ger mig där. Jag kanske tar fram den och fortsätter på den någon gång annars kan den faktiskt duga som den är.

Jag ska ta med lite ljusstumpar ner till Torrevieja för att gnida på lite stearin på de metalldelar som gnisslar så när de dras mot varann. Jag kanske kan "valla" bort oljudet med stearin.

Första målningen

Nu anser jag mig vara klar med min första målning och påbörjar omedelbart en ny.

Det har varit roligt och gett mersmak. Jag lär mig saker hela tiden. Jag ska prova att lägga på ett litet klarlackslager på delar av denna också. Och sätta min signatur på den förstås. Sen får Felix köra den till "brännbart" när han döstädar efter mig sen.

Fick några böcker idag också. Böcker som varit på villovägar ett tag i Postnords outgrundliga universum.

Jag fick också en leverans av 50 nya exemplar av min bok som ska med på bokmässa i Nöjesfabriken den 18-19 november. Jag ska ha med informationsmaterial om "Sveriges förening om högkänslighet" också.

"Grundade" två skivor med grönt. Jag kan nog fortsätta med dessa senare i kväll redan.

I morgon hoppas jag kunna ta ett varv i tobakslandet igen. 

I år låter jag bladen gulna rejält innan jag skördar. Sedan hänger jag bladen ett par dagar i växthuset. Därinne mognar de fint i värmen och blir brunmelerade. Sedan åker de in i prediksalen och där hänger de ytterligare drygt en vecka. Sedan mosar jag ner bladen i pappkassar.

Detta är vad som skördats hittills. Betydligt mindre än föregående år är den bedömning jag gör.

Kada

Det var några dagar sedan jag hade mitt dilemma med grannens hund. Jag har pratat med grannen och förklarat mitt handikapp. Samtidigt vet jag att de kan strunta i det totalt om de vill men den relationen vill vi inte ha med varandra. De ska göra vad de kan. Jag ska börja ha öronproppar när jag är ute på sommaren. Jag får offra de subtila ljuden för att kunna vara ute helt enkelt. Vardagar går det bra eftersom hunden är med husse till jobbet då.

Jag har varit i Torrevieja tre gånger nu och varje gång har jag ätit indiskt flera gånger på restaurangen Bombay palace 2. Restaurangen ligger ganska nära där jag bor och de har en gedigen meny med allt man kan önska. Prismässigt är det något billigare än i Sverige men inte mycket. En stor skillnad är bl a att en Cola oftast nästan är dubbelt så dyr som en öl. Konstigt.

På restaurangen arbetar en man i min ålder. Jag har sett honom nästan alla gånger jag varit där och redan första gången jag såg honom lade jag märke till hans vackra armband. Jag berömde honom för det och har gjort det varje gång sedan dess. När jag har haft sällskap har jag visat hans armband för mina vänner. Nästa gång ska jag fråga honom var det kommer ifrån.

Men så häromdagen tänkte jag att jag skulle googla. Jag sökte på +Indian +armring +men för en armring är just vad det är. Jag fick några träffar och förstod snart att den typen av armband heter "Kada". En typiskt indisk företeelse. Jag kom till en site där jag hittade en massa olika "kadas". Jag har länge velat ha en enkel armring av silver och t o m tänkt höra med någon silversmed för att få en tillverkad åt mig. Men på siten jag hittade fanns det en massa olika. Silver, rostfritt och silverpläterad metall av något slag. Ganska billiga också.

Jag beställde en som var ganska lik den som mannen på restaurangen har. Denna. Den är silverpläterad och det skavs väl bort ganska snabbt men om jag trivs med kada köper jag ett i riktigt silver sedan. Oftast är kador inte öppningsbara och man måste trä på det över handen. För att veta vilken diameter jag behövde, köpte jag en slangklämma som jag kunde prova med. Jag skruvade åt den tills jag med nöd och näppe kom in i den och sedan mätte jag innerdiametern. 

75 mm. Då kunde jag beställa sedan. Jag ska överraska den indiska mannen i vinter när jag kommer ner.

Ikväll har jag gått runt med slangklämman på mig för att känna hur det känns. Om den blir i vägen när jag sitter vid datorn t ex men det verkar gå bra.

Jag har beställt en massa annat från Amazon också. Jag tänkte jag skulle ha en beställningsfri månad men det gick inte. Det är ju så roligt att vänta på paket.

Jag har köpt nya glasögon också men inte fått dem än. Jag fick en kallelse från optikern att det var dags för syntest för mina terminalglasögon som jag har via jobbet. Det slutade med att jag beställde progressiva också. Och läsglasögon. En stor del av min fritid ägnar jag trots allt till läsning. Jag har tidigare nöjt mig med biltemaglasögon +2,5. Optikern sa att jag behövde +3,5 på vänster öga och +4,25 på höger. Inte konstigt att jag kisar och läser med endast vänster öga då. Det ska bli väldigt skönt att få ordning på det och då kanske jag orkar läsa ännu mer. När jag provade progressiva sa en man i affären att han kör MC och får knappt in skalmarna i hjälmen på sina glasögon. Jag köpte bågar med tunna platta skalmar av det skälet. Det var ju bra jag fick reda på det. Det ska bli spännande med progressiva glas. Det har jag aldrig haft förut men förstått att det kan ta ett tag att vänja sig.

På flykt

Jag orkade inte vara hemma idag. Jag vågar inte vara utomhus. Det är så jobbigt att få de där adrenalinkickarna när hunden skäller. Jag vill bara gråta efteråt. Det tar så på krafterna och det här är definitivt mitt största handikapp. Dagar när det är så här tyst och stilla tror jag hunden reagerar starkare på minsta småljud också. Om det blåser och prasslar kontinuerligt bryr hon sig inte på samma sätt. Och jag reagerar heller inte lika starkt som när tystnaden plötsligt bryts.

Jag vet inte hur detta ska kunna bli bättre. De måste ju självklart ha sin hund ute. Det innebär nog tyvärr att jag får sitta inne när det är sådana här fina stilla sommardagar. Det är jobbigt när hon skäller men minst lika jobbigt när det är tyst för då vet jag att det helt plötsligt kan komma ett skall. Jag kan inte slappna av alls ute i tystnaden. Jag förbannar min ljudkänslighet.

Jag tog cykeln ut till Picassoskulpturen i morse och satte mig där.

Jag satt i tre fyra timmar tills jag blev så hungrig att jag var tvungen att cykla hem.

Trevligt att sitta och titta på folk. När de kommer ut till skulpturen börjar de prata tystare. Det är som om något andaktsfullt kommer över dem. Särskilt en sådan här dag också när allt är tyst och stilla.

När jag kom hem bytte jag till bil och åkte till Maxi och handlade. Sedan hem igen för att låsa in mig i kapellet. Bara ingen kommer på besök ikväll. Jag vill bara gå och lägga mig med hörselproppar om hunden börjar igen.

Skön värme

I Torrevieja har det varit över 40 grader idag. En otäck storm drog in över staden i natt också. De varnar för storm idag igen därnere och en karneval har ställts in för säkerhets skull. Jag längtar dit ändå.

Här har det också varit varmt och skönt. Jag skördade lite tobak på morgonen och tog reda på skörden på eftermiddagen. Grannens hund skäller så skarpt så jag helst inte vill vara ute. Jag skvätter hela tiden när den varit tyst en stund. Till slut brast det för mig när jag stod och skar bladnerver med kniven och skvatt så jag höll på att skära mig. Jag pratade med grannen sedan och sa att jag knappt kan vara ute när hunden plötsligt skäller till. Igår ville jag sitta ute och ta ett glas rosévin men det gick inte. De hade gäster också så jag ville inte ställa mig och gorma genom tujahäcken. Det är så tråkigt att inte kunna slappna av. Jag vill inte ta hit gäster heller som ojar sig över hunden och frågar: -Hur orkar du ha det så här? Vad ska jag göra åt det? Det finns inget jag kan göra.

Jag satte mig en stund i skuggan förut och tittade på kapellet på eftermiddagen. Nu snart börjar naturen packa ihop för denna gång men än så länge är det fint.

Det var skönt att sitta i skuggan en stund. 

Nu har jag hängt in dagens skörd i växthuset så det får mogna därinne i värmen.

Idag lägger jag mig tidigt och läser. Kanske kollar lite på TV. Jag hör hur hunden skäller därute ibland och de verkar låta henne skälla. De har gäster ikväll också.

Det är inte lätt för dem heller. Det förstår jag ju. Det är annars de bästa grannarna man kan tänka sig men hunden är jobbig.

Frihet

Noteringar:
- Folk köper ved som aldrig förr. Det kommer vi nog märka av på luftkvaliteten i vinter när allt fler eldar.
- Valrörelsen startar på allvar idag. Det märks i nyheterna på morgon-TV.

Idag köpte jag en sak som bums åkte ner i resväskan.

Ett paket klypor av trä. Eftersom jag är en fri man köper jag klädnypor av trä och tar med på flyget ner till Spanien. Utan att fråga efter. Klypor av trä. Inte av plast. Solen därnere går hårt åt all plast. D v s hela min scooter faktiskt.
Jag behöver i alla fall aldrig riskera att en partner skulle säga: -Va?!?!? Köpte du träklypor. Jag hatar träklypor. De i plast är mycket bättre.
Eller: -Tror du inte att det finns klypor i Spanien eller? 

Jag älskar den friheten att aldrig behöva argumentera för de där småvalen som jag gör i livet. Det betyder jättemycket för mina drömmar att få köpa klypor och andra småsaker jag kan fantisera om hur de tar sig ut i lägenheten. Jag föreställer mig hur klyporna sitter på min torkställning på uteplatsen där jag lagt två 5-liters vattendunkar som tyngder på ställningens fötter för att den inte ska blåsa omkull. Var jag ska ha klyporna när de inte används? Om jag kan sätta upp en tvättlina någonstans för att torka sängkläder. Dagdrömmeri är min melodi och har så varit hela mitt liv.

Jag kollar lite priser på dammsugare också men det köper jag på plats förstås. Det finns en dammsugare i lägenheten men den är jätteäcklig. Piptjuter jättehögt och luktar bränt och gammal spansk lort. Den ska jag göra mig av med. Jag har använt den en gång bara. Annars har jag torrsopat men under sängarna är det svårt. Det är klinkergolv och det är så tacksamt att hålla rent. Och enkelt. Det blir väldigt mycket sanddamm från Sahara inne. Rödaktigt damm.

Mycket av mina tankar kretsar runt att bygga upp det nya livet i Spanien. Jag ska börja byta ut mycket av möblemanget i lägenheten. Installera en skön uteplats i skuggan på baksidan där jag kan sitta och läsa. En trivsammare miljö i inglasningen där jag kan sitta med stearinljus på kvällar och mornar. Om jag har tur får jag bevittna när gräsmattesprinklarna vattnar lite. Tidigt på morgonen innan det gryr. Jag har bara sett det en gång hittills. Sitta där och leva mitt dubbelliv, digitalt och fysiskt. Jag njuter lika mycket av båda liven. 

Sitta där och känna doften av Spanien. Höra morgonfåglarna när det gryr och känna den lilla luftrörelsen genom lägenhetens korsdrag och dricka morgonkaffet. Det försiktiga lilla korsdraget är bland det skönaste jag känt. 

Förra gången jag var där promenerade en skygg liten katt (gato) rakt igenom lägenheten medan jag satt där. Ljudlöst. Från baksidan och ut via framsidan där jag satt. Som om inga gränser mellan mitt och ditt eller revir fanns. Sedan satte han sig utanför en stund. Min lägenhet tillhör honom som vilken självklarhet som helst. Jag är lika exotisk för honom som han är för mig. 

Vi tittade på varandra och insåg att "Där är du och här är jag". Inget mer med det. Kvällen innan hade han stått i en av blomlådorna och tittat på oss när vi satt i inglasningen. Med nosen mot fönstret. Det kanske kommer att bli min första spanska kompis.

Alltid avocado till frukost. Och en pressad citronklyfta över. Oliver och tomat som smakar något. Inte bara vatten som här. Tomatsmaken nästan kliar i munnen. Och ost. Och salami eller chorizo. Söt fruktjuice.

Samtidigt som jag sitter och googlar och funderar över vad jag ska hitta på just denna dag (alternativen börjar bli ganska många). Ska jag ta en tur med scootern och i så fall var? Ska jag ta en cykeltur? Är det något som behöver inhandlas? Var ska jag äta? Ska jag packa ner lite extra utrustning för att kunna sitta någonstans länge och titta på allt? Ta med kamerastativet för att kunna ta lite bilder på flamingos? Åka och lukta på mandelträden som blommar? Ska jag kanske ta hand om min lägenhet lite och städa eller ta bort det lilla ogräset som kommer mellan plattorna på uteplatsen? Varje litet ogräs ger sedan nya tankar om vad det är för sorts växt. Ska jag gå och kolla hur sanddoseträden utvecklas? Jag vill se en sådan frökapsel i verkligheten och fundera över dess inneboende sprängförmåga.
Jag hoppas jag aldrig kommer att stå utan uppslag till nya små äventyr.

Mina fyra exemplar av min bok som stått till försäljning på konstmuseet var sålda när jag var där på lunchen. Nu ställde jag dit två till. Och beställde ytterligare 50 st författarexemplar från tryckeriet så jag har lite på lager. Det kan vara bra att ha några hemma och jag ska ju sälja på bokmässan i Karlstad den 19 november också.

Testade rosévin för första gången. Det var väl OK. Smakade precis som vilket vitt vin som helst. Kunde inte hitta något extra med rosé. Det är "snyggare" möjligen.

Men Kristinehamn alltså... Ibland kan jag inte låta bli att älska min svenska plats på jorden. För några dagar sedan märkte jag att mitt trycke till altandörren började spricka och gå av. Inte konstigt eftersom jag använder det minst 20 gånger om dagen på sommaren. Aluminiumet klarar inte vad som helst. Igår gick det helt av.

Jag skrev då till Bäcklund. Han jag köpt altandörr och fönster av. Det var andra gången det gick av nu (på 10 år) men jag skämdes för att maila honom igen. 

Nu ikväll var han här med ett nytt. Dessutom har jag en uppgraderad version att vänta med posten inom några dagar som inte ska gå av så lätt. Det är ju helt underbart viken service som är möjlig i små städer som denna. Bäcklund trodde att det var mina nya vanor med att träna på gymmet som gjort att trycket gått av.

En stjärnmejsel och fem minuter senare så var problemet ur världen.

För det har faktiskt varit ett litet problem. Jag har behövt gå runt och öppna altandörren utifrån under ett par dagar. Normalt på sommaren är detta min huvudingång.

Inköpslista till nästa spanienäventyr börjar ta form:
Cykel                2 500:-
Dammsugare    1 500:-
Trappstege           400:-
Summa:            4 400:-

Då bygger jag upp min tillvaro rejält.

Man måste alltid ha något att se fram emot. Jag ältar det i all evighet men det är delvis det som gör att jag älskar livet.