Frihet

Noteringar:
- Folk köper ved som aldrig förr. Det kommer vi nog märka av på luftkvaliteten i vinter när allt fler eldar.
- Valrörelsen startar på allvar idag. Det märks i nyheterna på morgon-TV.

Idag köpte jag en sak som bums åkte ner i resväskan.

Ett paket klypor av trä. Eftersom jag är en fri man köper jag klädnypor av trä och tar med på flyget ner till Spanien. Utan att fråga efter. Klypor av trä. Inte av plast. Solen därnere går hårt åt all plast. D v s hela min scooter faktiskt.
Jag behöver i alla fall aldrig riskera att en partner skulle säga: -Va?!?!? Köpte du träklypor. Jag hatar träklypor. De i plast är mycket bättre.
Eller: -Tror du inte att det finns klypor i Spanien eller? 

Jag älskar den friheten att aldrig behöva argumentera för de där småvalen som jag gör i livet. Det betyder jättemycket för mina drömmar att få köpa klypor och andra småsaker jag kan fantisera om hur de tar sig ut i lägenheten. Jag föreställer mig hur klyporna sitter på min torkställning på uteplatsen där jag lagt två 5-liters vattendunkar som tyngder på ställningens fötter för att den inte ska blåsa omkull. Var jag ska ha klyporna när de inte används? Om jag kan sätta upp en tvättlina någonstans för att torka sängkläder. Dagdrömmeri är min melodi och har så varit hela mitt liv.

Jag kollar lite priser på dammsugare också men det köper jag på plats förstås. Det finns en dammsugare i lägenheten men den är jätteäcklig. Piptjuter jättehögt och luktar bränt och gammal spansk lort. Den ska jag göra mig av med. Jag har använt den en gång bara. Annars har jag torrsopat men under sängarna är det svårt. Det är klinkergolv och det är så tacksamt att hålla rent. Och enkelt. Det blir väldigt mycket sanddamm från Sahara inne. Rödaktigt damm.

Mycket av mina tankar kretsar runt att bygga upp det nya livet i Spanien. Jag ska börja byta ut mycket av möblemanget i lägenheten. Installera en skön uteplats i skuggan på baksidan där jag kan sitta och läsa. En trivsammare miljö i inglasningen där jag kan sitta med stearinljus på kvällar och mornar. Om jag har tur får jag bevittna när gräsmattesprinklarna vattnar lite. Tidigt på morgonen innan det gryr. Jag har bara sett det en gång hittills. Sitta där och leva mitt dubbelliv, digitalt och fysiskt. Jag njuter lika mycket av båda liven. 

Sitta där och känna doften av Spanien. Höra morgonfåglarna när det gryr och känna den lilla luftrörelsen genom lägenhetens korsdrag och dricka morgonkaffet. Det försiktiga lilla korsdraget är bland det skönaste jag känt. 

Förra gången jag var där promenerade en skygg liten katt (gato) rakt igenom lägenheten medan jag satt där. Ljudlöst. Från baksidan och ut via framsidan där jag satt. Som om inga gränser mellan mitt och ditt eller revir fanns. Sedan satte han sig utanför en stund. Min lägenhet tillhör honom som vilken självklarhet som helst. Jag är lika exotisk för honom som han är för mig. 

Vi tittade på varandra och insåg att "Där är du och här är jag". Inget mer med det. Kvällen innan hade han stått i en av blomlådorna och tittat på oss när vi satt i inglasningen. Med nosen mot fönstret. Det kanske kommer att bli min första spanska kompis.

Alltid avocado till frukost. Och en pressad citronklyfta över. Oliver och tomat som smakar något. Inte bara vatten som här. Tomatsmaken nästan kliar i munnen. Och ost. Och salami eller chorizo. Söt fruktjuice.

Samtidigt som jag sitter och googlar och funderar över vad jag ska hitta på just denna dag (alternativen börjar bli ganska många). Ska jag ta en tur med scootern och i så fall var? Ska jag ta en cykeltur? Är det något som behöver inhandlas? Var ska jag äta? Ska jag packa ner lite extra utrustning för att kunna sitta någonstans länge och titta på allt? Ta med kamerastativet för att kunna ta lite bilder på flamingos? Åka och lukta på mandelträden som blommar? Ska jag kanske ta hand om min lägenhet lite och städa eller ta bort det lilla ogräset som kommer mellan plattorna på uteplatsen? Varje litet ogräs ger sedan nya tankar om vad det är för sorts växt. Ska jag gå och kolla hur sanddoseträden utvecklas? Jag vill se en sådan frökapsel i verkligheten och fundera över dess inneboende sprängförmåga.
Jag hoppas jag aldrig kommer att stå utan uppslag till nya små äventyr.

Mina fyra exemplar av min bok som stått till försäljning på konstmuseet var sålda när jag var där på lunchen. Nu ställde jag dit två till. Och beställde ytterligare 50 st författarexemplar från tryckeriet så jag har lite på lager. Det kan vara bra att ha några hemma och jag ska ju sälja på bokmässan i Karlstad den 19 november också.

Testade rosévin för första gången. Det var väl OK. Smakade precis som vilket vitt vin som helst. Kunde inte hitta något extra med rosé. Det är "snyggare" möjligen.

Men Kristinehamn alltså... Ibland kan jag inte låta bli att älska min svenska plats på jorden. För några dagar sedan märkte jag att mitt trycke till altandörren började spricka och gå av. Inte konstigt eftersom jag använder det minst 20 gånger om dagen på sommaren. Aluminiumet klarar inte vad som helst. Igår gick det helt av.

Jag skrev då till Bäcklund. Han jag köpt altandörr och fönster av. Det var andra gången det gick av nu (på 10 år) men jag skämdes för att maila honom igen. 

Nu ikväll var han här med ett nytt. Dessutom har jag en uppgraderad version att vänta med posten inom några dagar som inte ska gå av så lätt. Det är ju helt underbart viken service som är möjlig i små städer som denna. Bäcklund trodde att det var mina nya vanor med att träna på gymmet som gjort att trycket gått av.

En stjärnmejsel och fem minuter senare så var problemet ur världen.

För det har faktiskt varit ett litet problem. Jag har behövt gå runt och öppna altandörren utifrån under ett par dagar. Normalt på sommaren är detta min huvudingång.

Inköpslista till nästa spanienäventyr börjar ta form:
Cykel                2 500:-
Dammsugare    1 500:-
Trappstege           400:-
Summa:            4 400:-

Då bygger jag upp min tillvaro rejält.

Man måste alltid ha något att se fram emot. Jag ältar det i all evighet men det är delvis det som gör att jag älskar livet.