Älgflugor

Igår lyssnade jag på skivor av Mikael Ramel hela kvällen. Det var längesedan men skivorna är fantastiskt bra. Han spelade ju med i Fläsket brinner och Samla mammas manna. Det hörs på hans soloplattor att han var väldigt tongivande i de ovan nämnda progbanden.

Imorse följde jag med min kompis Roland ut i skogen för att hjälpa honom att bygga ett älgpass. Älgjakten börjar om två veckor häromkring.

Vi hade med motorsåg, spik, hammare och några brädor. Så fort vi kom in i skogen blev vi hårt ansatta av höstens stora plåga här i värmlandsskogarna. Den fruktade älgflugan. Inte för att den bits men det är hemskt obehaglig att få på sig. Så fort man går emot lita sly så flyger dom upp ur buskaget och börjar attackera. De kryper gärna in i håret och under kläderna. När de väl landat biter de av sig vingarna och blir som platta flugor utan vingar som kryper omkring. Det är nästan omöjligt att få bort den från skinnet när de kryper omkring. Det går inte att borsta bort dem. Nan måste nypa tag i dem och försöka krossa dem mellan fingrarna. De är stenhårda så man få ta i en del. De kröp i mina ögonfransar när jag spikade och Roland var tvungen att hjälpa mig att plocka bort faanskapen.

En bra början till älgpass. Lite mer bräder behövs och lite granris för att få bygget att smälta in i naturen. Roland ska bygga ett provisoriskt tak också.

I eftermiddags åkte jag och tittade på Felix när han spelade fotboll hemma mot Arvika. De fick tyvärr stryk med 3-5.

En svensk hösthelg till ända.

Höstlördag

På lördagarna brukar Felix och jag göra små bilutflykter i stadens, för honom, okända kvarter. Ibland ger vi oss ut utanför kommungränsen men då säger vi att vi gör road-trips. Idag gjorde vi en road-trip.

Vi åkte till Molkom och tittade på huset där hans morfar och mormor bodde när han var liten. Han har en del minnen därifrån och vi pratade om dessa. Juldagar med släkten och lek med en grannpojke. Sedan drog vi vidare till Hagfors där jag berättade lite om Monica Zetterlund och vi gick ett varv på stan. Det var avklarat på mindre än 10 minuter. Därefter åkte vi till Munkfors och tittade på världens fulaste stadskärna.

Jag har aldrig sett något tråkigare miljö någonstans.

Vidare till Forshaga som knappt är något bättre än Munkfors. På väg ner mot Karlstad passerade vi "Lyckan". En liten by efter vägen och om man lyckas hålla andan genom hela byn får man önska sig någonting. Det är inte särskilt svårt och vi lyckades båda två.

Vi slängde i oss en varsin slafsbugare i Karlstad och åkte sedan hem igen.

Häromdagen fick jag en mail från en kär gammal vän. Vi hade träffats i baren på Club Zebra när jag jobbade där för över trettio år sedan. Vi fann varann direkt och hängde ofta med varann när jag sedan flyttade till Göteborg 1981. Anders Finnskog är hans namn och vi hade en fantastisk tid i Göteborg. Jag flyttade hem sedan och då hade vi bara sporadisk kontakt någon gång efteråt. Häromdagen mailade han.

Vi har planerat att träffas i slutet av november när jag ska dit på konferens.

Den här bilden är till dig Anders!