Smärta!

I går kväll fick jag jätteont i revbenen efter mitt fall i söndags. Så ont att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag gick till sängs men kunde inte vända mig i sängen utan att jämra mig högt och ljudligt. Jag hade ätit räkor i kvällningen och var proppmätt. Jag trodde att det hade blivit något tryck på insidan av den nedre delen av bröstkorgen som gjorde att jag fick smärtor på ett nytt sätt just i går.

Jag kunde inte somna. Jag kunde knappt vända mig om i sängen och jag fasade för nästa gång jag skulle bli tvungen att gå upp ur sängen. Till slut ringde jag 1177. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle ta mig till.

Efter 40 minuter i telefonkö kom jag fram. Tjejen i andra änden trodde att jag har ett litet brott på ett av revbenen. Att jag själv hade satt den plötsligt uppkomna smärtan till att bero på full matsäck avfärdade hon direkt. Hon sa att de värsta smärtorna brukar uppkomma ca en vecka efter själva skadetillfället. Det hade jag ingen aning om. Hon sa också att det inte finns något att göra. Bara vänta tills det läkt av sig självt. Som receptfritt smärtlindrande kunde jag behandla med två alvedon och en ipren var sjätte timme. Under samtalet började jag märka av den ipren jag tagit innan samtalet. Jag får se till att ha med alvedon och ipren på resan. Jag blev lugnad av svaret och somnade sedan efter en stund.

På morgonen var den värsta smärtan borta. Plötsligt hade den hemska smärtan gått ner till hur det varit de senaste dagarna. Smärta när jag hostar eller nyser. Hoppas att det får vara så här nu tills det läker. Men det kan ta tid sa tjejen på 1177.

Idag har jag suttit vid skrivbordet hela dagen och skrivit på ett dokument jag håller på att uppdatera. Alla mina "devices" är fulladdade inför resan i morgon och jag har nog packat det mesta nu. 

På lunchen gjorde jag lite ärenden. Jag åkte ut till Konstmuséet för att se om bokförsäljningen gått bra. Ett exemplar fattades. Jag hade märkt att en av tjejerna som arbetade där var intresserad och jag skojade och sa att det kanske var hennes kollega som lånat den. Och mycket riktigt. Så var det. Tjejen trädde fram bakom disken och erkände sitt tilltag. Det var bara roligt tyckte jag förstås. När jag kom till bilen tog jag ett av exemplaren jag har liggande där och skrev i boken; "Till Anna som är som jag" och sedan gick jag tillbaka och gav henne det exemplaret. Hon blev jätteglad.

Felix och Sara var här på eftermiddagen. Felix för att lämna lite packning jag ska ha i min väska och Sara för att hon ska vattna och ge Sivan mat när vi är borta.

På kvällen åkte vi runt till två av snuscirkedeltagarna och tittade på deras odlingar. Det är väldigt intressant att se hur det går för de andra och dela erfarenheter med dem. Det har gått lite olika bra för dem men generellt har det gått ganska dåligt för alla.

Mina börjar dock ta sig nu.

Det blir lite jobbigt att lämna plantorna nu. De behöver mig en tid framöver. Det ska plockas tjuvar och blomanlag men det måste tyvärr vänta i år. Inte helt optimalt.

Nästa blogginlägg skapas i Spanien på lördag. Imorgon hinner jag inte.

Gränser och normer

Den här teckningen av Felix tycker jag så mycket om. Den säger så mycket om var i livet han var när han gjorde den. Han var oslagbar.

Jag tror att han fick sig tilldelad en pappersbit att göra något med för att illustrera ett experiment. Jag har inte kollat med honom om han minns uppgiften så detta blir bara spekulationer om hur jag tror han tänkte. Eller rättare sagt hur jag själv tänkte på den tiden när man inte tänkte på att man måste förhålla sig till de begränsningar som satts av andra.

När han började funderade han på vad han ville göra med pappersbiten kom han på att han ville skriva ordet "Lufttryck" eftersom det var det uppgiften handlade om. På baksidan av lappen har han skrivit en text som förklarar experimentet.

"När luften rör sig på ovansidan minskar trycket där. Då lyfts papperet av trycket underifrån."

I början när han tog sig an uppgiften fick höjden på papperet bestämma hur stora bokstäver han skulle använda. Indirekt bestämde ju också höjden bredden på bokstäverna eftersom den liggande delen av bokstaven "L" förhåller sig till den stående delen av bokstaven. Här ser man att proportionerna är rätt. Det är så bokstaven "L" ser ut enligt normen. 

Någon gång under processen insåg han att papperet inte kommer att räcka till. Troligen efter det sista "t-éet". Annars kanske han hade gjort den oundvikliga uppdelningen av ordet på ett annat sätt. Jag vet inte hur stor hans kunskap om regler om det skrivna språket var vid tillfället. Han hade i alla fall koll på punkt och stor bokstav. Eller också skrev han bara av det som stod framme på tavlan.
Han borde nog - för att rädda teckningen - brutit mellan de båda t-éen så det blev "Lufttryck" då ordet "tryck" hade kunnat skrivas med mindre bokstäver. Det hade varit snyggare men inte helt perfekt. Här tog han ett beslut. Att skita i det totalt eller att börja om från början igen för att redan med det inledande "L-et" anpassa sig till lappens storlek. Det bästa hade förstås varit att börja om från början med ett större papper och sedan låta ordet bli hur stort det ville för att sedan klippa ut ordet utifrån hur stort det blev.

Ju större lappen blev desto mer skulle han behöva färglägga bakgrunden också. Det är en tidsödande uppgift och inte det skojigaste man kan sysselsätta sig med. Att färglägga stora ytor med en tunn färgpenna.

Jag känner så väl igen de dilemman han haft under skapandet. Det var först när man blev lite äldre som man insåg att man var tvungen till att tänka efter innan man påbörjade uppgiften. Kanske göra en skiss för att se hur stort man kan skriva för att ytan ska räcka till.

Kl 7 på morgonen satte jag in två surdegslimpor i ugnen. 

De hade jäst i formar över natten. Det innebär att jag har jättegott bröd i frysen när jag kommer hem. Denna gång med russin och tranbär. Jag provar mig fram lite. Framförallt med olika torkade frukter. Jag har testat mullbär och fikon tidigare. Torkade fikon kommer det bli mer av i vinter. Just nu är de väldigt dyra.

Jag och snickaren åt thaibuffé till lunch men jag blev lite besviken. Det var inte så gott som det brukar.

Idag kom också två LP-skivor jag beställde i mars tror jag. Det har varit problem vid pressningen men idag kom plattorna. 

Den intressanta arvikagruppen "Children of the Sün". Jag och "L" ska gå och se en spelning med dem på Scalateatern i Karlstad den 15 september och det ser jag fram emot.

Efter arbetsdagens slut fick jag "feeling" och lite resfeber så jag packade lite mera och skrev en nota som jag ska handla efter på lördag den 2 juli i Torrevieja. 

Förutom färskvaror är notan lite annorlunda mot hur en normal maxinota ser ut.

Jag ska göra Aperol spritz och Margarita tänkte jag. Tequila har jag redan. Det ska bli så roligt att gå iväg med Felix och min "Dramaten" på lördag morgon. De öppnar kl 9.

Lördagen har jag redan i stort sett fulltecknad med göromål. Vi behöver få tag på varsin cykel omgående. Det vill jag lägga lite tid på då. På måndagen sedan ska jag hämta min scooter.

I kväll lyssnar jag på Children of the Sün och Allman brothers.

Sommarhatt

Köpte en sommarhatt.

När jag ska vara fin och inte få solen mitt i planeten. Annars kör jag med mina blöta kökshanddukar som ger skön svalka för flinten.

Vaknade och kände mig dum

Det blev en annorlunda kväll i kapellet igår. Jag njöt och drack fyra - fem iskalla folköl och blev genast hungrig. Det är inget ovanligt scenario. Jag stekte fyra små ägg jag fått av en kompis som har höns och åt två mackor med de underbara äggen, en ostskiva på varje och några försiktiga droppar av en god curryketchup. Det var jättegott och jag blev trött förstås. Men nöjd med dagen. Det här hade blivet en bra dag då jag fått en del gjort. Det var bara en sak kvar att göra innan dagen var över och det var gå ut och eliminera getingboet när kvällen hade svalnat av lite. Ett enkelt ingrepp.

Jag gick och lade mig och läste kl 21. Det var fortfarande 24 grader varmt ute och inne var det olidligt varmt. Jag körde med min bordsfläkt i mitt lilla sovrum men det gjorde varken till eller ifrån. Jag började få svårt att andas. Så som jag kan känna när det är väldigt torr luft på vintern. Nu var det ändå över 30 grader varmt i sovrummet och jag gick upp och kollade luftfuktigheten. 32%. Det är väldigt lite. På vintern brukar det ligga på mellan 20 och 30%. 

Jag gick ut och kollade getingarnas aktivitet ibland och de var fortfarande i full gång. Jag la mig igen och paniken började smyga sig på. Det gick tungt att andas och det blev en grej för mig. Jag låg och analyserade varje andetag och tänkte att jag måste göra någonting åt det. Jag har ju en tillflyktsort. Uppe i Felix rum finns AC. Jag skulle nog behöva sova där denna natt. Men först tänkte jag ta getingboet.

Jag gick ut igen och kollade. Temperaturen hade sjunkit till 22 grader. Det satt en geting på utsidan boet men jag tänkte att jag inte kunde vänta hur länge som helst. Jag mosade boet som tänkt men fick panik när det började flyga getingar så jag sprang därifrån. Men jag kan ju inte springa längre. 

I någon sorts övermod rustade jag mot kapellet. Min överkropp är numera så tung om man jämför med de spinkiga kontorsbenen och armarna att det kroppen tenderar att falla framåt. Jag känner igen det men kanske hade lite övermod. Jag föll illa på gräsmattan och fick höger arm under mig och det smärtade i revbenen. Samtidigt hade jag hotet av uppretade getingar bakom mig. Jag slog i ansiktet också och var rädd att jag förstört glasögonen men det hade gått bra. Jag gick in och la mig i värmen igen och kände mig dum. Det var inte alkoholen som ställt till det. Det var min obalanserade kropp som åter igen spelat mig ett spratt.Nu var det inte bara trögt med andningen. Nu hade jag dessutom ont i höger sida av bröstkorgen.

Jag var tvungen att göra något av situationen med den tunga andningen så jag gick upp till övervåningen och började förbereda för en flytt upp dit. Jag satte på AC:n och plockade ur Felix säng. Sedan gick jag ner och hämtade mina sängkläder. Svalkan kändes underbar varje gång jag kom upp med ett lass grejer från undervåningen. Det sista jag bar upp var min tjocka och tunga bäddmadrass och jag orkade nästan inte få upp den. När jag kom upp ramlade jag igen och stöp in i badrummet men landade mjukt på den ihoprullade bäddmadrassen. När jag fått in bäddmadrassen i Felix säng fick jag knappt luft. Jag andades häftigt men tyckte ändå inte att jag lyckades syresätta mig tillräckligt. När jag väl fick lägga mig naken ovanpå täcket i Felix säng kunde jag till slut pusta ut. Jag klandrade mig själv eftersom jag inte förstått bättre än att rusha över gräsmattan. Något jag vet att jag numera inte kan utan att ramla.

Det tog någon timma innan jag somnade efter att ha tittat på ett dystert program om att sötvattnet på jorden börjar ta slut.

När jag vaknade kände jag mig fortfarande dum. Jag hade fortfarande ont i revbenen på högra sidan. Jag satte mig i skuggan på altanen där det fläktade lite och drack mina koppar kaffe och började blogga om natten. Det såg ut att bli en varm och fin dag igen. Jag hade tre rader kvar i tobakslandet som skulle skördas och hängas på tork innan kvällen.

När jag klandrat mig färdigt startade jag en ny snussats med allt vad det innebär. Jag tänkte att det kan vara skönt att ha det gjort när jag kommer hem från Spanien. Det började sina med snus efter förra beredningen och jag vill inte riskera att stå "snusutta" helt plötsligt. Sedan gjorde jag en repris på gårdagens kvällsmat.

Denna gång rev jag över lite chilisalt också. Underbara ägg med brandgula äggulor. Det känns alldeles för fjuttigt att kalla gulorna för äggulor. Brandgulor är bättre.

Jag ställde ut gårdagens tobaksskörd i solen och satt sedan och njöt i skuggan en god stund.

Sedan skördade jag de sista tre raderna. Det började bli varmt men jag är glad att jag tog tag i det innan solen står i zenit. Efter att svettandes gått dubbelvikt en stund fick jag åter sätta mig i skuggan och sommarvinden.

Jag spolade av bladen och hängde tålmodigt upp dem på sina galgar. Vid lunch var jag så gott som klar med tobaken för denna helg.

Idag åt jag matjessill och potatis till lunch och la mig sedan och solade en stund. Felix ringde och ville hitta på något så vi åkte till Picassoskulpturen och åt glass och pratade om resan till Spanien. Han är sugen nu. Och jag också förstås.

Det blir en varm kväll här igen. Idag ska jag sätta på AC:n i god tid innan jag lägger mig.

Jag tömde resväskan för att se vad jag packat ner. Jag ska packa och väga. Felix saker tillkommer först på torsdag men det kan vara bra att ha packat allt mitt tills dess. Dator, laddare, sladdar och bråte packar jag det sista jag gör. Resehandlingar och covidbevis skriver jag ut under veckan.

Idag bokade jag en dagsutflykt till Cartagena den 7 juli och studiebesök på Liqor 43-fabriken för mig och Felix. En arbetsvecka kvar.

Ny distributionskanal

Fr o m igår finns min bok att köpa på webbplatsen "Sveriges förening för högkänsliga" (SFH). Det är ju den bästa distributionskanalen jag kan ha förstås. Medlemmar i föreningen får också rabatt. Det har också börjat komma beställningar.

Idag har jag kämpat hårt fysiskt. Hårt med mina mått mätt. Jag började dagen med ett gympass. I torsdags såg jag en så vacker kvinna där att jag hoppades på att hon skulle vara där idag också men det var hon inte. Inte bara vacker förresten. Jag kände lite mer. Lite attraktion faktiskt. Mycket ovanligt numera när det gäller mig. Jag har sett henne en gång förut så jag vet var hon jobbar men det var nog ett år sedan minst. Egentligen har jag inte sett nog av henne för att bli attraherad. Men det lilla jag sett ser trevligt ut. En vacker dag kanske vi stöter ihop där ändå. Inte för att jag börjar bli trött på min egen hjärna men det kanske vore lite trevligt att få lite ny vuxen kvinnoinput till mina funderingar.

Jag rensade klart tobakslandet och skördade fyra rader till. Normalt bryr jag mig inte om de småblad som kommer i början av säsongen men nu tar jag tillvara på allt jag får. De nedersta bladen är också smutsigast så jag sköljer av dem först. 

Här har jag satt upp en sköljstation. Skördade blad i hinken till höger. Jag själv sitter i mitten, barfota och svalkar fötterna samtidigt som jag spolar av bladen. Sedan hamnar bladen i korgen till vänster för att förflyttas till nästa station.

Här snittas mittnerven för att få något att hänga i. Jag trär sedan upp dem på små galgar jag använder från år till år. Sex blad på varje galge; mage mot mage, rygg mot rygg och sedan hänger jag dem att torka. 

De bladen jag skördade i torsdags när vi hade tobakscirkel här har redan torkat så de hängde jag in i prediksalen idag. De ska bli knastertorra innan jag lägger dem i papperskassar inför malningen.

Dagens skörd. Tänk att det här lilla tog hela dagen.

Det börjar med att de mognar och den gröna färgen (klorofyllet) i den mån det finns något grönt kvar försvinner och bladet blir gult. Sedan blir det brunt. Först i kanterna. En del blad blir liksom brunmelerade också. När de blir helt bruna hänger jag in dem i prediksalen. Sedan får de bli knastertorra därinne.

Jag hade att göra hela dagen med skörd och förberedelse för torkning. Det har varit så otroligt varmt också så jag har fått sitta i skuggan långa stunder men kl 18 var jag i mål för idag. Jag har tre rader kvar att skörda imorgon och det lär också ta några timmar.

I eftermiddags tog jag helgens första öl också.

Knäskål på er därute!

Jag kör fuktad handduk på hjässan dessa dagar.

Jag upptäckte också sommarens första getingbo idag. Det ska jag eliminera när det blivit kväll och alla getingarna är hemma och ska sova. Jag har sett dem idag hur de arbetat på med att bättra på boet men då visste de inte att boet kommer vara borta imorgon när de vaknar och de själva kommer att vara döda. 

Den här kan jag tyvärr inte blogga ifrån. Men den är fin att titta på ändå.

Om någon är intresserad av denna offline-device kan jag tänka mig att sälja den.

Det har varit otroligt varmt idag igen. Jag har svettats hela dagen så när jag gick in i duschen här ikväll var det underbart att skölja bort dagens saltlager. Jag har lidit av pollenallergi idag. Jag har ju haft det i hela mitt liv men det har nästan försvunnit på äldre dar. Ikväll kliar ögonen som förr.

Midsommarafton 2022

Midsommarbloggens tillblivande i skuggan i värmen i röran under altantaket. Knän är tydligen något fult som ska undvikas vid fotografering. Då blir jag som vanligt trotsig.

Som jag har lidit genom åren när jag suttit ensam på midsommar. Eller har jag det? Jag har lidit för att jag inte haft en massa olika midsommarfester att välja bland eftersom jag sällan blivit inbjuden till någon. Nu ser jag det som en välsignelse. Att få lägga upp denna "heliga" dag som jag vill och inte behöva dansa runt midsommarstänger, vara på sjön eller bli odrägligt full. Inte umgås med folk jag inte vill umgås med. Bara vara i fred.

Jag gick upp halv 7 och kollade nyheterna. Idag börjar Ryanair sin flygstrejk och jag vet ännu inte om jag och Felix blir drabbade när vi ska ner till lägenheten om en vecka. Jag tror inte de gärna meddelar sådant i god tid heller. Det kommer nog ett SMS kvällen före om det blir inställt. Eftersom strejken började idag kan det faktiskt hända att konflikten är löst innan fredag nästa vecka. Ja, ja... Det är inget jag kan göra. Jag vet i alla fall att det inte är någon större idé att oroa sig innan det är dags att oroa sig. D v s fredag lunch.

När jag ätit frukost gick jag ut och började rensa ogräs i tobakslandet. Snickaren kom förbi en stund och satte sig i skuggan. När han åkt rensade jag klart landet. Jag tog sedan en tur till Maxi och satte mig på en bänk utanför för att titta på folk en stund. Men det blev fruktansvärt varmt mot söderväggen så jag fick gå in och svalka mig lite. Jag handlade lite när jag ändå var där. När jag kom hem rörde jag ihop en aioli till räkorna jag köpte sedan blev det lättlunch på altanen i skuggan.

Rökta chiliräkor med pappa Eddies genomtänkta kapellaioli på surdegsbröd och färsk citron. Samt ett par ljuvliga gubbknän.

Mätt och go lade jag mig i solen och solade ryggen med en fuktad handduk över hjässan. Det blev en tryckande värme här idag precis som utlovat. Jag orkade nog ligga en halvtimma ungefär innan jag gick in och klädde av mig naken och la mig och läste på sängen i vinden av bordsfläkten på högvarv. Sedan slumrade jag en god stund med räkor och aioli i magen.

Efter två timmar och en nyfuktad handduk satte jag mig i skuggan och påbörjade dagens blogginlägg. Jag blev svett av att skriva på tangentbordet. Jag är inte sugen på öl heller. Det är för varmt. Jag blir tillräckligt bäng i huvudet av värmen ändå. Många andra därute har nog druckit sedan i förmiddags. Kanske somnat en stund och vaknat igen nu; dästa och törstiga utan något särskilt sug att fortsätta på sin påbörjade berusning. Så kunde jag också göra förr. Kanske spy en skvätt och sedan ge sig på alkoholen igen för att inte missa den "fantastiska" kvällen. Det var förr det.

Kl 18 gick jag in och la mig framför TV:n med takfläkt på. Det blev ingen öl denna midsommarafton. Jag lägger mig tidigt igen ikväll. Det ska bli lika varmt imorgon.

Snuscirkel

Ikväll samlades vi tappra cirkeldeltagare här i kapellet och jag visade dem första skörden av årets plantor. Ett bedrövligt odlingsår och det finns ännu inte riktigt utvecklade blad att skörda. Den enda trösten är att det går lika dåligt för alla. Även andra odlare runt om i landet får dåliga skördar. Vi tror att det varit för kallt.

Jag skördade lite småblad ändå för att kunna visa hur men snittar upp mittnerven i bladet och hänger upp dem.

I helgen ska jag ta ett krafttag mot ogräs och fortsätta att skörda småblad.

Vanans makt

Ni som vill få fler exempel på hur roligt det är att vara högkänslig fortsätter lämpligen att följa kapellbloggen. Min bok fortsätter egentligen här med nya upptäckter hela tiden.

Här är ett exempel från träningen i morse. 

Jag fick se ett eldoselock som var smutsigt. Jag drog direkt slutsatsen att det suttit en strömbrytare där tidigare men som ersatts av ett lock när man installerade rörelsekänslig brytare i duschen på gymmet.

Det lustiga var att jag inte ens nådde fram till doslocket innan lampan tändes. 

Då måste vanans makt vara stor när man inte ens hinner vidröra locket innan lyset tänds. Men likväl hinner man inte hejda den onödiga rörelsen innan man inser att det inte längre behövs handpåläggning.

Jag tittar ofta på det norska programmet på TV som heter "Där ingen kunde tro att någon kunde bo". Det handlar om människor som dragit sig undan mänskligheten för att bo otroligt avskilt. Ofta på en ö i norska skärgården där de lever ensamma hela vintrarna. På somrarna kan det vara lite tillfälligt boende i närheten men när höststormarna börjar vina och man riskerar av att bli strandsatt flyttar de flesta in till fastlandet igen. De människorna kan jag förstå. De har inget emot att vara ensamma en hel vinter. Det skulle inte jag heller ha.

Ni som känner mig sedan tidigare har nog hört att jag skulle vilja arbeta som fyrvaktare. För att få vara ifred men ändå ha en viktig sysselsättning. På sätt och vis är jag en fyrvaktare i kapellet nu. Skillnaden är bara den att plötsligt kan det komma besök jag inte räknat med. Ofta blir de där besöken trevliga möten men jag blir alltid lite störd initialt.

Förra veckan var jag i Karlstad två gånger och nu har jag verkligen fått min ranson av kollegor. Vi pratade ergonomi på måndagen. I förrgår var jag och rensade bort lite av mina gamla saker i uthuset hos Felix mamma. Sådant som blivit stående sedan jag flyttade därifrån för 14 år sedan. Mest skräp förstås men nu är det här i alla fall. 

Detta armstöd hittade jag bl a. Jag minns att det skulle slängas vid en förrådstömning på länsstyrelsen men jag gillade det så jag tog med det hem. Snacka om vintage-ergo. I grön hammarlack och allt. En helt underbar pryl som jag aldrig kommer att göra mig av med.

Den fungerar faktiskt någorlunda också.

Priset på högrevsfärs häromdagen var korrekt. 160:-/kg. Ofattbart!

Smärtgräns nådd

Idag när jag handlade på Maxi fick jag en chock. Det kanske t o m blivit fel. Jag ska kolla kilopriset nästa gång jag är där.

Detta var det enda jag hade i min korg. Ett halvt kilo högrevsfärs som kostade 80 kronor.

Normalt har jag fler varor än en och då hade jag nog inte reagerat. Nu får jag nog börja kolla priser lite noggrannare.

På tal om det. Jag hittade en jämförelsesida på nätet med priser här respektive i Torrevieja. Lite roligt att jämföra. Drycker är generellt billigare i Spanien än i Sverige. Mat är något billigare. El och vatten är mycket dyrare.

Min dröm om Torrevieja

I morse kl 06:30 skrev jag ett SMS till Felix: "Om två veckor vaknar vi snart till vår första dag i Torrevieja". 12 mm regn här i natt. Kl 08:30 var jag på gymmet i morse och gjorde min lilla runda. Jag var ensam där en stund innan det kom en liten gubbe.

Men är Torrevieja paradiset på jorden? Verkligen inte. Det är ett riktigt skitställe egentligen men allt jag behöver finns där. Framförallt vädret. De här uteserveringarna utefter strandpromenaden intresset mig heller inte. Uteserveringar över huvud taget förresten. Möjligen på kvällarna men inte mitt i solen. 

Jag vill nog ändå påstå att min lägenhet där är mitt paradis på jorden. Jag ser verkligen min framtid där trots att jag inte varit där mer än två veckor hittills. Jag fastnade så för "stämningen" i lägenheten. Dödstyst och soligt. Avokado, citroner, oliver och chorizo. Helt okej läsbelysning i sängen även om den skulle kunna bli bättre. Kallt kylskåp. God öl. Oftast San Miguel. Jag tänker otroligt bra i lägenheten. Med lätta steg drar jag iväg till Carrefour med min dramaten och handlar. Jag börjar lära mig Carrefour nu. Var saker finns men det tar ett tag vill jag lova. Snart kan jag Carrefour vid Habaneras i Torrevieja lika bra som jag kan ICA Maxi i Kristinehamn. "Lätta steg" är också så skönt att kunna ta. Här i Kristinehamn tycker jag mest det handlar om tunga steg numera.

Min hjärna är liksom där redan och planerar. Jag ska försöka bada i havet när Felix och jag är där. Det är 26 grader i havet enligt de webbplatser som upplyser om förhållandena vid de olika stränderna. Där kan man se lufttemperatur (>30 grader), vattentemperaturen, vindriktning, strömmar och UV-index. Flera stränder har också webbkameror så man kan se beläggningen. Jag är egentligen inte så mycket för att bada och sandstränder är numera bara besvärligt men några gånger ska jag väl försöka ta mig ner och bada. Hoppas Felix kan njuta av det i alla fall men han har inte riktigt tålamod att bara ligga still.

Han kommer att få hjälpa mig att möblera om lite. Jag är så van att kunna ha det exakt som jag vill i mitt hem. Det var längesedan nu som jag behövde kompromissa för någon annans skull. Vill jag inte ha något köksbord så kan jag möblera utan. Göra mig av med det som redan finns. Jag kommer aldrig att sitta vid det ändå. Det blir bara en uppsamlingsplats för allt som inte har en självklar placering. En tillfällig förvaring innan prylarna hamnar i slutförvaring eller i soporna.

Jag kan inte ha fria bordsytor särskilt länge.

Det blir alltid så här men om borden inte finns har jag inte möjligheten att bygga dessa berg av saker. Jag tror inte ens jag kommer att kunna undvika det i lägenheten trots att jag är medveten om det och har alla möjligheter i världen att se till att det åtminstone inte händer där.

Jag har heller inget förråd till lägenheten men det är nog lika bra det egentligen. Jag klarar mig utan. Jag behöver ju inte förvara vinterdäck i alla fall.

Jag ser också fram emot att bygga upp en enklare "Torreviejagarderob" så jag slipper frakta kläder fram och tillbaka i framtiden. Att få lite ordning i de små garderobsutrymmena jag behöver. Kanske skapa ett trådbacksystem inne i någon garderob istället för de klumpiga fristående byråer jag har nu. Garderober har jag gott om. Inbyggda dessutom. Jag har en fastgjuten "saftey-box" i den ena garderoben också som jag troligen aldrig kommer att använda. En sådan man progrannerar med en tillfällig kod varje gång man vill använda den. Jag förstår inte vad jag ska ha den till. Kanske om jag någon gång hyr ut iofs.

Fram tills dess får jag nöja mig med att utforska olika stadsdelar och omgivning med hjälp av Google maps. Jag försöker förstå hur jag ska röra mig i landskapet nu när jag blir motorburen också. Allt kommer att bli så mycket enklare och jag kommer att få en oerhört mycket större räckvidd hädanefter. Jag kommer fortfarande åka en del buss. T ex när jag ska till stranden. Det känns dumt att ha en scooter stående någonstans hela dagen i onödan. Jag ska också cykla en hel del. Och gå förstås även om det kommer bli mindre gående för rena transportsträckor i fortsättningen. Transportsträckor blir ganska fort ointressanta också. När jag var nere över julen gick jag in till stan varje dag och försökte variera mig men jag hade inte så många alternativ att välja bland om jag inte skulle ta väldiga omvägar. Det har man ju heller ingen riktig lust med. Jag visste i alla fall var jag skulle byta trottoar för att inte bli vettskrämd av någon hund bakom någon grind eller något staket.

Jag tog mig en tur till "Böppa" också. Det var amerikanarträff i Björneborgs folkets park och jag tycker de amerikanska bilarna från 40-, 70-talet är så vackra. Formerna verkar göra sig bra i min hjärna och slå an något. Oklart vad. En känsla av fulländning tror jag. Och ljudet av motorerna sen. Jag stod och lyssnade och tittade som ett fån när bilarna lämnade området.

Här ett axplock.

Korv var jag ju tvungen att ha också.

Den gamla kära entrén till parken. Där har jag vinglat in många gånger på 80-talet. När herr och fru Berntsson (Berntssongubben och Berntssonkärrnga) var ordningsvakter. Dagens ordningsvakteter ser annorlunda ut. De behövde inte heller ha skyddsväst på den tiden.

Jag smyger igång med en Norrlands guld 3,5 här.

9 grader och sommardoftens kemi

Kall morgon. Blott 9 grader när jag startade datorn kl 6. Sivan ville ut men satte sig sedan utanför altandörren och ville in igen. Men det fick hon inte.

Min vän konstnären Karin Fast Aronsson lade upp en ny målning på FB idag.

Tyvärr har jag inga väggar kvar där jag tycker mig kunna ha tavlor. Dessutom känner jag att jag inte kommer att bli kvar i kapellet längre än nödvändigt. Då kommer jag behöva sälja av alla mina älskade tavlor och böcker. Det känns jobbigt faktiskt men en vacker dag dör jag ifrån alltihop ändå. Ibland känns det som om jag borde börja sälja av mina älskade saker innan jag står där med panik och behöver välja mellan att sälja jättebilligt eller att slänga.

Jag har sedan länge insett att jag är "hagalen". Jag älskar att shoppa uppenbarligen. Jag kan helt enkelt inte sluta att köpa allt jag tycker att jag behöver ha. Men nu har jag legat lågt med beställningar från Amazon ett tag ändå.

Sivan gav upp ganska snart med att sitta utanför altandörren och tindra med ögonen. 

Vips så låg hon och njöt i solen som vanligt istället. Det var precis det jag ville vänta ut när jag inte släppte in henne.

Jag tog en promenad på morgonen innan fredagen den 17 juni hade vaknat. Den nu rådande doftkompositionen i den fuktdrypande svenska skogen är i det närmaste bedövande god. 

Därtill kommer fåglarnas sång, den stigande ångan från skogsbrynet och buskmarken när solen börjar värma upp Sverige denna dag är bedårande.

Lingonriset blommar för glatta livet.

Och här står en tall som vägrat att ge upp t o m när hon en gång fick en sjukdom i toppen. -Jamen då gör jag väl en ny topp då, för helvette!

Givetvis kan vetenskapen beskriva denna doft av sommar. Läs en artikel om det här. Ni som inte tycker om att allt "vetenskapifieras" behöver ju inte klicka på länkarna här. Jag tillhör dem som intresserar mig för det däremot. Doften har dessutom ett vetenskapligt namn. Petrichor. Doften av ett varmt lätt sommarregn. Hur det doftar i den spanska naturen ser jag fram emot att få undersöka. Och hur det låter när flocken av munkparakiter flugit förbi med sitt skränande. Hur låter de subtila fåglarna?

Just nu ser det ut så här på Los Locosstranden i Torrevieja. 32 grader i skuggan.

Lunchade tillsammans med en fd kollega på Panncentralen. Jag provade också deras goda hemgjorda glass för första gången men glömde att fotografera såväl varmrätt som efterrätt. 

Jag ställde också ut fyra exemplar av boken i konstmuséets presentshop. När jag körde in min kollega till centrum igen ställde jag ut tre ex på Minervabokhandeln också.

Jag fick 30 ex till av boken idag. 

Placerade på trappan av budet.