Det är tidsödande att klippa film. Och sedan blir det inte riktigt bra heller. Jag har ju ingen vana att befinna mig framför kamera. Inte bakom heller för den delen. Jag säger fel någon gång och då är det omöjligt att korrigera det. Jag säger 1963 vid ett tillfälle när jag skulle säga 1967. Jag kan inte rigga upp kamera och lampor och byta kläder och möblera om bara för att ta en ny filmsekvens som ska smälta in i det andra materialet.
Filmen blev dessutom alldeles för lång. Jag skulle inte göra en dokumentär om mig. Jag skulle bara beskriva hur jag tänkt när jag skrev en bok. Efter att ha suttit och tittat och lyssnat på mig själv i timmar börjar jag bli irriterad på den där plufsiga stroppen som sitter och pratar om hur har tror han kommit till insikt. Bah!
Det blir nog så att jag behåller filmen för mig själv. Jag har lärt mig mycket i alla fall. Jag har gett upp för idag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar