Fylla

Jag var så full igår när jag bloggade så jag kunde knappt stava. Inlägget tog flera timmar. Egentligen hade jag planerat att skriva en massa annat men det blev bara en kort kvällsbeskrivning istället. Så blir det ibland härnere. Gick upp kl 07:11 och startade datorn. En kollega hade skrivit till mig kl 06:36 och jag svarade direkt när jag startat datorn.

Det låg en död kackerlacka innanför bakdörren. De som ska överleva allt, t o m kärnvapenkrig. Men här hade en gått in till mig och lagt sig och självdött.

Det ser heller inte ut som om "Kommunen" har varit här och sprutat. Då hade den gröna pricken på locket varit färskare. De markerar att de besprutat avloppsystemet genom att spraya en dutt grön färg på locken. 

Kent kom tillbaka idag och jag följde med honom till Carrefour i bilen och passade på att köpa toapapper och hushållspapper. Lite mera vin också. Sedan tog jag ett varv bland vitvarorna och kom på att jag kanske ska investera mina pengar som jag tjänat på min försäljning av lösöre. Men först var jag tvungen att mäta lite på de vitvarorna jag har.

Vi åt lunch på Carrefour först.

Sedan åkte jag hem och jobbade igen. Kl 17 målade jag ett varv till utomhus och sedan åkte jag till Carrefour och gick ett varv bland vitvarorna igen och beställde till slut en kyl och frys.

Fin tyckte jag och väldigt mycket plats inuti. Den jag har är trång och säkert kvar sedan lägenheten var ny.

Kylen.

Frysen.

Induktionshällen.

Kyl och frys var beställningsvara så jag får vänta till den 14 juli till det levereras. Då hinner jag "äta ur" kylskåpet så det inte blir så mycket kylvaror jag behöver flytta upp till Kent under tiden  medan det nya fått stått och vilat några timmar. De ska ju göra det innan man startar dem.

Första staren

Äntligen! Idag när jag vaknade hörde jag en stare igen. Jag har saknat ljudet av den då det är så förknippat men min vistelse här men nu är det i alla fall en som är igång igen. Det kanske är dags för en andra kull med ungar. Nu när den sjunger igen känns allt rätt.

Näst sista arbetsdagen. två intervjuer och minnesanteckningar. Fortfarande finns lite folk kvar på jobbet därhemma.

Jag trivs bäst härnere när solen börjar gå ner. Då vet jag att jag snart får lägga mig i min sköna säng och läsa. Det är verkligen dagens höjdpunkt. inget kvar att göra. Bara läsa, fundera och slumra in.

Idag har det varit lite mulet på förmiddagen. Jag åkte och handlade lite på morgonen också.

Efter jobbet drack jag ur en halvfull vinare som jag haft i kylen sedan mitt paellakok.

Jag gick sedan på kyld öl som också fanns i mitt kylskåp. På vinst och förlust ringde jag upp min vän Psykologanders. Han var i Piteå där han hör hemma. VI pratade i drygt en timma om livet. Det var längesedan vi pratade och vi behövde det här samtalet båda två kändes det som. Han är en av de få jag verkligen kan prata med när det gäller livet och livsåskådning. Han tycker att Frank Zappa spelar konstigt på sin gitarr. Denna låt hoppas jag gör så han tar sitt förnuft till fånga: Kahki sack

Jag satt och drack vin och öl ikväll på mitt område. Området byggdes 2008 (tror jag) och nu bor jag här i en av lägenheterna, Jag trivs på området. Troligen var det en stor ödetomt här innan som någon köpte och bebyggde. Det börjar förstås bli lite slitet men jag gör mitt för att upprätthålla des glans.

Så här ser byggnaderna ut. Det finns vedertagna färgkoder inom området som man måste hålla sig till när man bättrar på fasaden.

Men åldern tar ut sin rätt.  Även här hos mig,Så nu har jag spacklat och lagat och idag kude jag måla en första gång. 

Den vita kulören har nu bytts ut mot en mer vaniljliknande. 

Sedan satt jag och njöt av min korrekta bakgrund.

Jag fick besök av en vårtbitarminiatyr också. Sjukt söt och ca 5 mm lång.

Det här är "min" lyktstolpe. Om jag saka beskriva för någon inom området var jag bor så säger jag alltid "Lamppost 37".

Rakt över hittar vi nr 40.

Avslutar med en "kneelfie"

Novelldags igen

En ännu kortare idag. Även denna helt utan mening men de är sköna att skriva:

Grottan
Grottan var stor. Hur många rum och gångar den innehöll hade Göran sedan länge tappat kontrollen över. Själva ingången till grottan var väl dold. Mitt i en samling av stenblock som låg nedanför en bergsbrant kunde man kila in sig mellan några stora block och påbörja en nedstigning i grottans inre. Från och med det att man kilat sig in mellan blocken var det en bra bit kvar tills man ens förstod att det var en grotta. Man fick tränga sig emellan och under ett antal stenblock och passera ett antal komplicerade rotsystem för att förstå.

Grottan inleddes sedan med ett stort rum med ett antal sidogångar. De flesta var blindgångar och ledde inte någonstans. De flesta av dem ledde till fällor av olika slag. I några kunde plötsligt golvet ge vika och inkräktaren åkte ner i ett hål och spetsades på pålar. I andra avslutades gången med en mjärdliknade ingång där man kunde ta sig in men inte ut. Endast en gång ledde rätt.

Den rätta gången ledde till ett nytt stort rum med en massa alternativ igen. Endast en var rätt här också. Även denna rätta gång ledde till ett nytt stort rum som påminde om det förra - flera alternativ men bara ett var rätt. Om man prövade någon av de felaktiga gångarna fick man oftast ingen ny chans utan avled därinne på ett eller annat sätt. Hittills hade ingen ens tagit sig in i det första rummet.

Göran bodde längst in i den djupaste delen av systemet. I den sista gången fram till bostaden fanns ett larmsystem så om någon inkräktare hade tagit sig ända fram skulle han bli varnad i god tid så han kunde försvara sin bohåla. I bohålan hade Göran sitt bibliotek och sin säng där han låg och läste böcker. Där fick han vara ifred.

Som sagt. Bara en massa frågetecken.

Prova gärna själv att skriva en liten novell. Det räcker med att man har själva inledningen klar och sedan kan berättelsen ta vägen var den vill under själva tillkomsten. Rätt underhållande för en själv.

Det är detsamma med mitt måleri. Bara en massa frågetecken och det är själva skapandet som är grejen. Att sitta och pilla med färger och att hålla linjer raka och få fläska på med färg på större fält. Det är en sådan fin balans mellan det detaljerade och det yviga. En övning i tålamod också eftersom mina billiga skitfärger från Kina innehåller så lite pigment att jag måste måla allt minst två gånger. Med torktider mellan.

Om jag inte visste bättre skulle jag tycka det var synd att jag inte kom igång tidigare med måleriet. Samtidigt vet jag att det inte var dags förrän det bara hände.

Tänk ändå att jag plötsligt är framme vid en punkt i livet då jag kan ägna min fritid åt precis det jag vill. Plikterna blir färre och färre. Till slut är det bara städning, tvättning och ätning kvar. Och allt som hör till det förstås. Åka och handla, skala potatis, steka och koka. Göran i novellen ovan tycks inte ens behöva göra det.

Det fina är också att det jag tycker om att göra är ensamsysslor. Jag är inte beroende av att ha en mot(med)spelare eller liknande.

Började dagen med en intervju av en miljöchef. Jag har tänkt intervjua alla chefer för att försöka få reda på vad de behöver för stöd från Miljösamverkan. Skrev sedan minnesanteckningar från tidigare möten resten av dagen.

I bakgrunden här i lägenheten hörde jag något jag tror var en get under förmiddagen. Jag hörde ett bräkande genom den öppna ytterdörren. Konstigt eftersom det är ett villaområde här bakom. Ett ganska nedgånget område med diverse verksamheter och ljud men ändå. Vad ska man med en get till i stan. Spanska staten har ju t o m tagit bort momsen på mejeriprodukter så det kan knappast vara för mjölkens skull. Vid närmare eftertanke skulle jag kanske behöva ha en ko för att slippa åka och köpa mjölk ideligen.

Det klipps gräs på området och doften av nyslaget färskt gräs strömmade genom lägenheten med jämna mellanrum medan jag satt och skrev minnesanteckningar.

Jag värmde överbliven paella till lunch och tog ett dopp i poolen. 29 grader idag. Jag träffade ett svenskt par i poolen som jag träffat förut. 31 grader i skuggan.

Ringde och beställde en resa till Gibraltar mellan den 4 - 7 december. Buss från Torrevieja, 3 nätter på hotell och sedan tillbaka igen. Jag har alltid velat upp på den där klippan i Gibraltar och nu ska det bli verklighet.

Efter jobbet slipade jag det jag spacklat så det ska stå klart inför målning. Jag har glömt att köpa en pensel annars hade jag nog målat lite ikväll. Men det är ingen brådska. 

Kvällsvard kl 18. Jag bara väntar på att få gå och lägga mig och läsa. Ska väl kolla lite nyheter först. Jag ska lägga på ytterligare lite färg på målningen också.

Varmt

Det är nästan lite väl varmt nu. Jag sticker ogärna ut nosen i solen mitt på dagen här i mitt vindskyddade lilla omgärdade område.

Inomhus är det ändå ok. Jag vädrar korsdrag och har fläkt riktad mot mig där jag sitter. I skuggan på baksidan är det också för varmt i lä. Jag har 32 grader nu.

Det ser ut att fortsätta också.

Så här ser de flesta dagarna ut vad gäller UV-index. Det går ofta upp till 10 någon gång under dagen också.

Pannan har i alla fall snart flagnat klart.

Dagens lunch. Det var ingen idé att tända grillen för detta lilla. 

Här lade jag upp på ett lite annat sätt. 

När jag jobbat klart tog jag fram mina målargrejer och började på en liten målning. 

När det svalnade av lite tog jag scootern till Carrefour. Jag hade slut på mjölk. Alltså det går två liter om dagen. Det är så gott när det är varmt. Nu köpte jag 6 liter på en gång men det är knappt att jag får med mig mer varor på scootern än så. Jag köpte också persikor, cola zero till gäster som kommer på lördag, Chorizo och chips.

Jag köpte också Tortas de Mollitas som jag inta hade en aning om vad det var. Det låg bland kaffebröd. Det var en konstig smakupplevelse. Jag förstod liksom inte vad jag åt.

Nästan som det hårda tunnbrödet vi äter till surströmming med något som påminde om tahini ovanpå. Inte lika kärvt som tahini.

Inte blev jag klokare av att översätta heller.

Jag brukar tycka det är roligt att prova olika snacks också men det är svårt att hitta något intressant. Jag letar alltid efter lökringar men hittar det aldrig. Jag köpte helt enkelt en tub Pringles. 

Det var många år sedan jag åt Pringles och hade glömt grejen med dem. Det är ju inte ens friterade potatisskivor. Snarade friterade potatismosskivor.  Jätteonaturliga och tillrättalagda. Och ingen färg som ens antyder att de är friterade. 

De är ju för tusan mosfärgade trots att de kan fås i allehanda smaker. Det smakar kryddat mos helt enkelt. Staplingsbart torrt kryddat mos. Bah!

Nu är Felix i Genéve och imorgon ska han till Chamonix. 

Arbetsdag

Dagen började med att de beskar palmer på området. 

Jag filmade en beskärning och lade ut på FB. Jag hjälpte till en liten stund att dra palmblad bort till den bil de skulle lastas på. Det kändes väldigt bra att göra något nyttigt. 

Det blev en del biomassa att frakta bort. Palmbladens tjocka mittnerv är klädd med sylvassa taggar utmed sidorna. De ser ut som hajfenor och är riktade neråt mot basen. Troligen för att det ska försvåra att något klättrar ut på bladen.

Medan jag satt inne och skrev minnesanteckningar på förmiddagen hörde jag lite avlägset åskmuller.

Jag tog spruta imorse också och jag är lika nervös varje gång för att inte injektorn ska tömma sig. Jag verkar ha problem med det och det innebär att jag i alla fall måste ha någon reservspruta med mig varje gång. Men idag gick det bra.

Onlinemöten och minnesanteckningar idag också. Det blir ingen lunch dessa dagar i denna värme. Det blir någon macka när det behövs bara.

Jag skrev en liten novell igår igen:

Straffet
-Du kan nog inte räkna med något mildare än ett av de strängare straffen, sa advokaten till Skoström innan rättegången hade börjat.
Rättegången var nu inne på sista dagen och Skoström kände sig olustig.

Många ansåg att de här kroppsstraffen eller ”sinnesstraffen” utvecklats i rätt riktning. Det fanns så många olika möjligheter att skapa förfinade och detaljerade straff och det ansågs också vettigt. Det värsta straffet man numera dömde ut innebar att både armar och ben opererades bort. Sjukhuset kokade sedan lemmarna och gjorde en tavla av skelettdelarna som den dömde tvingades leva med under resten av sitt liv. Han kunde heller inte räkna med att få hjälp av samhället att klara sig i framtiden. Sådan assistans fick den skyldige bekosta själv. Dessutom var han tvungen att dagligen mejla in ett foto på framsidan av en dagstidning med sitt ansikte och beninstallationen i bakgrunden. Om man trots sina tillkortakommanden ansågs obstruera så opererades tungan bort. Om man fortsatte att yla opererades även stämbanden bort. Efter det brukade de dömda dö efter en tid.

I denna pågående rättegång hade advokaten förvarnat mannen att straffet kunde bli något liknande. Advokaten skulle emellertid göra allt för att straffet blev något mildare. Till exempel att bli av med synen på båda ögonen och att bli av med tungan. Han skulle försöka förhandla bort tungavlägsnandet men hade också sagt till sin klient att inte hoppas på för mycket.

Straffskalan var ganska snillrikt uttänkt. För mindre brott kunde man bli ganska humant straffad genom att bli av med en hand eller ett öga. Återfallsbrottslingar fick ofta den andra handen eller ögat bortopererat. På så sätt var det lätt att få en mer användbar straffskala. Ibland dömdes man till att få båda ögonen bortopererade på en gång men det var ovanligare. Ofta ansågs det vara ett bättre straff att bara till 50% begränsa den straffade. Då fick det också effekten att risken för återfall skulle bli mindre då man räknade med att den straffade skulle tänka lite längre än att riskera att bli av med en hel förmåga. Straffet att leva med den insikten var förstås ett effektivt sätt att begränsa ytterligare brottslig verksamhet. Det hjälpte inte alla gånger men oftast hade det en återhållsam effekt.

Ett av de mildaste straffen var att få smaksinnet modifierat genom att till exempel förmågan att känna smaken ”sött” plockades bort. All mat smakade annorlunda efter det ändå förstås och man fick lära sig att leva med det. Man överlevde ju ett sådant ingrepp men förmågan att känna glädje över att äta försvann helt. I och för sig vande man sig men det blev inte som förr. Ofta fick det psykologiska följder också i form av depressioner och självmordstankar. Man kunde inte räkna med att få någon hjälp från samhället i dessa situationer heller. Utom om man vill ha hjälp med ett självmord.

Även om straffen inte skulle belasta skattekollektivet genom att dyr förvaring och annan hjälp ledde det ändå till att belasta samhällsekonomin. Med allt fler handikappade personer i samhället blev kundunderlaget för näringsidkare mindre. Genom att det blivit alltmer vanligt att modifiera smaksinnena även för mindre brott hade restaurangbesöken minskat så till den grad att man började misstänka att just smakmodifiering bidragit till nedgången.

Avlägsnande av kroppsdelar kunde också spåras genom att sko- och handskförsäljning gått ner. Det fanns facebookgrupper där man kunde gå ihop med likasinnade och dela på ett par skor bland annat. Man fyllde i ett formulär när man gick med i gruppen och fyllde i vilken klädstil man föredrog och vilket kön man ansåg sig tillhöra och på det sättet blev man matchad med någon passande person.

Man hade också infört ett anpassat straffsystem som man ansåg skulle bli billigare för staten. Man gjorde en utredning av den som skulle straffas utifrån vad som var viktigt för just denne. För kvinnor var det vanligt att man vanställde deras ansikten genom att avlägsna näsan, läpparna eller ytteröronen. Även i sådana fall fanns det en straffskala. Ibland nöjde sig staten med att straffa med ett missprydande ärr. Ibland togs näsan och öronen bort och de olika kombinationerna blev då många. Även ”syrabehandlingar” utfördes då hela ansiktet blev vanställt förstås.

Hos män var det vanligt att man opererade bort penis och ersatte den med en tunn plastslang.

Ett annat vanligt förnedringsstraff var att den som skulle straffas kläddes med en figursydd overall av tunt vitt lakanstyg och bands vid en stolpe på någon offentlig plats. Anhöriga fick förse personen med mat och vatten men personen fick ingen hjälp med toalettbestyr. Dessutom matades den dömde dagligen med en dos magsjukebakterier och virus. På sommaren kunde det se förskräckligt ut på torgen om flera stycken straffades samtidigt vilket också oftast skedde. Stanken var fasansfull och flugorna var jobbiga även för vanliga passerande flanörer. Man flyttade som regel skampålarna efter en tid till någon av stadens utkanter så man aktivt fick ta sig dit för att se eländet. Det var det också många som gjorde faktiskt. Folk tyckte det blev bättre att ha det utlokaliserat än att ha straffverksamheten strax utanför entrén vid stadens största livsmedelsbutik. Ibland kastades också ägg på de dömda. En del som tyckte detta var särskilt roligt skaffade sig ett förråd av ägg med olika årgång och sålde dessa till kastare. Ju äldre och sämre äggen var, desto högre styckpris genererade de förstås. Även mjölk och grädde kunde man köpa där utgångsdatumet avgjorde priset.
Förnedringsstraffen var de lägsta på straffskalan och det räckte ibland med att cykla utan cykelbelysning för att man skulle behöva stå där en vecka. Ofta fick straffet mera långt gående följder genom ihållande infektioner och svårläkta sår. Ofta brukar det leda till flera månaders rehabilitering. Underlivsproblemen drabbade som regel kvinnorna värre än männen.
Skolström befarade det värsta.

Rättens domare äskade tystnad inför avläggande av dom och sorlet klingade av i rättssalen.

Tingsrätten i Svålerud dömer härmed den åtalade Syr-Bengt Skolström, 640506 till följande påföljd:
·       Tidsbeställning för avlägsnande av Skolbergs armar och ben har redan gjorts till centralsjukhuset i Svålerud och kommer troligen att verkställas före denna veckas utgång. Lemmarna kokas sedan och allt benmaterial skrapas därefter rent från vävnadsrester. Benen monteras sedan i en tavla med glas så att högra handens långfinger utför en förnedrande gest.
·       Beninstallationen ska sedan sättas upp ovanför den skyldiges TV-soffa eller motsvarande.
·       En person som den skyldige utser fotograferar den skyldige med en dagstidning. Den skyldige ska också ha ett leende på läpparna vid varje tillfälle för att inte rätten ska överväga att skärpa straffet ytterligare. Om den skyldige inte kan anlita någon att utföra den dagliga fotograferingen ska en själfotograferande kamera installeras som automatiskt också skickar in fotografiet till polismyndigheten. Kostnaden för denna utrustning betalas av staten. Likaså en prenumeration av en dagstidning som myndigheten bestämmer.
·       Vidare ska den åtalade lindas in i ett vitt lakan när såren efter operationen någorlunda läkts. Därefter ska den skyldige genomgå en sedvanlig förnedringsvecka på en av stadens förnedringsplatser. Det kommer att annonseras i dagspressen när förnedringsstraffet ska verkställas.
·       När förnedringsveckan är genomförd ska ett friskhetsintyg utfärdas när så är möjligt. Begäran om hjälp med självmord kan inte beviljas förrän inom tio år efter datumet för undertecknandet av friskhetsintyget.
·       Om utomstående hjälper till med att avliva den dömde, dömes denne per automatik till att överta straffet från den som ovanstående dom gäller.
·       Domen kan ej överklagas.

Jag fnulade på ytterligare en novell innan jag somnade igår också.

Tvättade sängkläder och hängde upp ute.

Idag hade jag min första levande kackerlacka inne. På köksbänken under en kartong med croissanter.

Usch vad äckliga de är. Det gick inte att spola ner den heller. Jag fick lägga toapapper över den så den kom under ytan mer. Efter jobbet tog jag bussen ner till stan och slängde mig i havet. Sedan gick jag till stan. Jag hade fått nys om en nyöppnad libanesisk restaurang som jag ville prova.

Carbón hette den och den ligger bakom Casinot.

Fötterna fick torka efter doppet medan jag väntade på maten.

Riktigt god mat var det och bra betjäning. Ägaren hette Hassan och pratade svenska. Hit kommer jag att gå igen. jag tog en sväng till "Farbror Barbro" efteråt men jag kom på att de har stängt på måndagar.

Då tog jag bussen hem igen.

Fasadrenovering

Följde upp gårdagens attack mot Moskva som rann ut i sanden. Det var synd att det inte blev något av det. Det värsta är ju att attacker ofta leder till blodspillan men ibland verkar vi utomstående tycka att det är värt det. Ryssar eller ukrainare. Vilkas blod ska vi inte spilla? Det går ju inte att svara på men jag tror nog att många inte skulle ta så värst illa upp om Putins blod spilldes en gång för alla. Så som jag ofta tycker när det kommer till diktatorer.

Jag läste en stund på morgonen. Justerade en backspegel på en av cyklarna och pumpade dess däck. Jag gick och väntade på att klockan skulle bli tio så jag inte behövde skämmas för att starta min borrmaskin.

Jag köpte en roterande stålborste igår och tänkte köra bort allt "fnas" med den innan jag målartvättar och spacklar inför målning. 

Tyvärr är jag på solsidan och håller på så det blir fruktansvärt varmt efter bara en liten stund. Jag satte på mig en t-tröja också för att skydda ryggen mot solen. Jag orkade i tio minuter men fick ändå bort en hel del.

Jag gjorde små insatser då och då och till slut var jag färdig för tvättning. Jag åkte en sväng till Leroy Merlin för att köpa spackel och målartvätt. Målartvätt hade de inte hört talas om. -Spola med vatten, sa de. Jag köpte också en övergång från kökskran till trädgårdsslang så jag kunde tvätta av alltihop när jag kom hem. 

Jag slank in på förbutiken på Carrefour och åt lite sen lunch också. Baguette med chorizo, köttpaj och kaffe Americano.

Nu är det klart för spackling en första runda. Det lär torka efter tvätten ordentligt först. Jag ska försöka spackla imorgon kväll.

Jag passade på att tvätta min lyktstolpe också så långt upp jag nådde.

Jag har läst Knausgård hela dagen till och från emellan fasadrenoveringen. Jag är fortfarande för bränd för att vara i solen några längre stunder så jag har legat i sangen eller suttit i skuggan. I morgon är det arbetsdag igen och jag förblir naturligt inomhus då. Det är nyttigt för mitt skinn det. 

Jag har ännu inte varit nere på stan. Jag har heller inte varit vid saltsjön eller vid havet. Nu har jag faktiskt varit här i en hel vecka.

Däremot har jag varit hemma hos både Dalevis och Anderssons. De bor på ett helt annat sätt än vad jag gör. Stora fina hus med underbara uteplatser och egna pooler. Egna trädgårdar och uteduschar. Jag har inget av det där men jag skulle faktiskt heller inte vilja ha det. Det är trevligt att vara hos dem men detta lilla krypin jag har är helt lagom för mig.

Midsommar i Spanien

Jag hade en fantastiskt trevlig dag igår. Kl 11:30 startade jag scootern för att köra upp till Dalevis i Quesada. Denna dag skulle verkligen min nya GPS behövas. I början gick det bra  men sedan ballade den ut totalt. Jag åkte och snurrade i 45 minuter i kvarteren runt där de bor. Till slut fick jag överge GPS:en och köra efter mobilens kartapp istället. Då hittade jag. Det var hemskt varmt och solen var stark där jag var instängd i min hjälm.

När jag kom fram slängde jag mig i poolen och det var underbart. Ganska snart började vi med lunchen. 

Folk hade gjort en massa goda kalla rätter och vi mumsade och åt. Jag bidrog med en sillsallad.

Solen sken och jag brände upp mig. Det förstod jag inte riktigt då eftersom det samtidigt fläktade varmt uppe på berget. Det är alltid fantastiskt fint att få sitta däruppe i himlen.

Sedan badade vi och pratade och körde en musikquiz.

Framåt kl 19 drog vi vidare till Anderssons. De bor också uppe på en bergknalle och där hade jag aldrig varit förut. 

Ett fantastiskt ställe det också.

Jag drack några öl innan grillmiddagen som också den var fantastisk. Vi körde musikquiz där också.

En mycket trevlig dag med massor av människor. Men det var skönt att komma hem till stillheten. Vi delade en taxi hem vid 01:30.

Idag midsommardagen har jag varit inomhus hela dagen förutom en tur upp till Quesada igen för att hämta scootern. Jag brände mig verkligen igår och jag var inte den ende som gjorde det. När jag hämtat scootern tog jag en sväng till storkinesen och handlade lite småsaker inför fasadmålning. Jag tog över lite färg och saker från de norska grannarna som åkte hem idag. Jag handlade lite på Carrefour också innan jag åkte hem och la mig på sängen och läste. Jag sov en stund i fläktdraget också.  Gårdagen var intensiv med människor men idag hade allt gått tillbaka till det normala igen. T o m de norska grannarna åkte hem så nu är jag ensam så som jag vill ha det.

Ikväll blir det att följa utvecklingen i Ryssland där ryska trupper börjat förflytta sig mot Moskva för att förhoppningsvis störta Putin vad det lider.

Paella

Mycket möten idag också. Badade på lunchen i alla fall men lämnade inte området en enda gång. Jag gjorde en paella och bjöd grannarna Mai-Lill och Arild. Den blev väldigt god. Kyckling, kanin och chorizo. 

Det var också premiär för min paellabrännare och det funkade väl sådär. Det blåste väldigt så gaslågorna blåste all världens väg så det tog jättelång tid att få den klar.

Till slut fick jag gömma mig i buskarna hos grannen för att få lite lä men då gick det bättre.

Det blev en tidig kväll. Jag var trött och längtade efter att få ligga och läsa en stund. Imorgon är det midsommarafton och framåt lunch ska jag ta scootern upp till Dalevis för midsommarlunch. På kvällen sedan ska vi grilla hos Per och Veronica. Det blir en intensiv dag med mycket folk. Det ska bli trevligt.

Äggskärare och lite annat

Redan den 20 mars hade jag klart för mig att jag skulle göra ett blogginlägg om äggskärare i sommar och nu är det dags. Jag såg till att köpa med mig en äggskärare från Sverige för att vara på den säkra sidan när jag kom ner hit. Jag ville ha en "svensk" eftersom jag inte riktigt litade på att spanjorer förstod det där mad att skära ägg.

Detta är ett flygfoto över den jag hade med mig ner. Det låg en gammal äggskärare kvar i lägenheten efter den förra ägaren men den gick sönder ganska snabbt. Dessutom blev det någon millimeter tjockare skivor än vad jag var van vid från Sverige. 

Den jag tog med ner från Sverige gick också sönder ganska kort efter att jag anlänt så jag tvingades köpa en spansk. Jag var så vrång att jag skar ägg med kniv innan jag införskaffade en ny här nere men när jag väl gjorde det insåg jag hur oduglig den svenska äggskäraren som regel är.

Detta är ett foto av den spanska från ovan. Ingen större skillnad. Men det är när man fotograferar dess långsida man förstår var mycket smartare de spanska lösningen är.

Här den svenska igen men nu i profil.

Ytterligare en studie av den svenska men där ägget är satt under tryck något.

Den spanska i profil.

Här under tryck. Lägg märke till hur anhållet är utformat som en liten uppförsbacke i den delen dit ägget trycks vid belastning med trådarna.

Denna lilla skillnad gör att ägget inte trycks sönder framåt och hamnar i framkant som en mosig sörja. I det spanska fallet sker genomskärning hela vägen och ger upphov till runda intakta skivor. Lägg märke till den fina skärvinkeln mellan trådarna och anhållet i det kritiska genombrytningsskedet.
Jag överväger nu att köpa med mig en spansk skärare hem till Sverige istället. Jag verkligen älskar att tvingas omvärdera mina fördomar och uppskattar alla dessa fantastiska detaljer i livet.

Jag stack mig på grannens kaktus här idag och fick väldigt ont efteråt. Jag tror det finns taggar kvar inne i två av fingrarna på högerhanden.

Jag badade ett par gånger under arbetsdagen och det är skönt att kyla ner kroppen med jämna mellanrum.

Efter jobbet solade jag lite. UV-index 9 mitt på dagen. 7-8 under sen eftermiddag. I Sverige har vi mellan 4 - 8 en strålande högsommardag men det är sällan över 6. Jag börjar komma i ordning så pass nu så jag inte bara behöver se om mitt boende utan kan också börja njuta lite. 

Jag satte upp myggnät vid bakdörren i alla fall.

Jag och grannen åkte till Carrefour senare när det svalnat av lite och köpte ingredienser till morgondagens paella. 

Jag köpte också en ny fläkt för att Felix och jag ska ha varsin när han kommer. Jag får passa på att köpa skrymmande saker när jag får skjuts.

Jag är halvduktig på ganska mycket men en sak som jag aldrig riktigt lärt mig är att grilla. Ikväll gjorde jag ett tappert försök på mitt eget vis. Jag skulle bara grilla några korvar så jag behövde i alla fall inte särskilt mycket kol.

Så här byggde jag upp det. Lite kol i ena hörnet av grillen. Det ljusbruna är en tändbit. Oljeindränkt platta av trärester.

Jag förberedde korvarna vid sidan av. Pickade hål i dem med tandpetare.

Jag började med att grilla bröd som aptitretare.

Jag bjöd grannarna på bröd med sobrasada. 

Jag hade köpt till en stark sobrasada också så jag gjorde en av varje.

Korvarna blev också jättegoda.

Däremellan bläddrade jag i reklamblad från Carrefour.

När jag ätit klart satt jag bara och njöt av kvällen. 

Betraktade omvärlden genom mitt vinglas.

28 grader varmt. Stilla. Inte ens fågelsång förutom tornseglarnas ljud under jakt och uppvaktning. Jag såg tornseglare och tornfalk i samma blickfång vid ett tillfälle. Några rödstjärtar har jag inte sett. Mina älskade starar är tysta. De kanske ligger på ägg. Jag längtar efter deras otroliga melodier.

Jag önskar att jag hade haft sällskap av någon jag tycker om denna kväll men det var fint att sitta ensam också. Iförd hawaiiskjorta och lite småfull. I fjärran hördes en oduglig trubadur från sunkstället "Bar Patricia" och jag var glad att jag slapp vara där.

Inga mygg eller knott. Bara tyst och stilla.

Min snusbroder Anders har varit och tittat till tobaken i kapellet och det såg bra ut.