Jag har fått lite indikationer på att myggläget stundtals varit allvarligt i Torrevieja efter det myckna regnandet. Jag pratade med min vän Kent därnere och han hade märkt av det. Nu har man emellertid sprutat mot myggen både inne på området och på intilliggande sankmarker och det märks skillnad tydligen. Myggorna därnere är mindre men möjligen något aggressivare. Dessutom har de en nästan ljudlös anflygning. Den fruktade "tigermyggan" tycks också etablera sig mer och mer. Den är en ökänd smittbärare av allehanda otrevligheter.
Man får tydligen också räkna med en del flygförseningar. Strejk i Frankrike påverkar flygtrafiken. Tydligen kan det nu vara svårt att ens få flyga över Frankrike och planen måste ta vägen mera österut där intensiteten på flygtrafiken är större. Det blir trångt i luftutrymmet som blir kvar liksom.
Idag köpte jag lite "Wasamackan".
Jag kommer till lägenheten tidigast kl 23 på söndag och har inget att äta- Varken då eller på morgonen efter. Carrefour öppnar kl 9 på måndagen så jag måste också ta med mig mat så det räcker fram till måndag lunch när jag kan ta scootern och åka och handla. Det blir oftast sådär dumt. Jag har så fullt i bagaget också. Annars kunde jag tagit med en djupfryst matlåda.
Idag lät jag en chat-bot skriva en berättelse. Uppdraget var "Skriv en saga om en igelkott som tappat sina taggar". Så här blev det:
Det var en kall och mörk höstkväll. Igelkotten Ivar hade precis vaknat upp från sin dagslur och kände sig hungrig. Han gick ut ur sitt bo för att leta efter något att äta. Han snubblade fram genom löven och grenarna, men han hittade inga maskar eller sniglar. Han började bli orolig. Var hade alla djur tagit vägen?
Han fortsatte sin vandring och kom till en stor sten. Där brukade det alltid finnas något gott att mumsa på. Men när han kom fram till stenen fick han sig en chock. På marken låg en hög med taggar som såg ut som hans egna. Han rörde vid dem försiktigt och kände hur de stack i hans tassar. Han tittade på sin rygg och insåg att det var sant. Han hade tappat alla sina taggar!
Han blev rädd och ledsen. Hur hade det här hänt? Var det någon som hade tagit dem? Eller hade de bara ramlat av av sig själva? Och hur skulle han klara sig utan dem? Han kände sig naken och sårbar. Han visste att hans taggar var hans bästa skydd mot rovdjur och fiender. Utan dem var han ett lätt byte.
Han gömde sig bakom stenen och började gråta. Han ville inte leva så här. Han ville ha sina taggar tillbaka. Men hur skulle han kunna få dem? Han visste inte vad han skulle göra.
Då hörde han ett prassel i löven bakom honom. Han vände sig om och såg en räv som smög fram mot honom med ett hungrigt leende. Igelkotten Ivar frös till is. Han visste att räven var hans värsta fiende. Han visste att räven ville äta upp honom.
Han försökte springa iväg, men det var för sent. Räven var snabbare och hoppade på honom med ett glatt skall. Igelkotten Ivar skrek av skräck och smärta. Han trodde att hans sista stund var kommen.
Men då hände något oväntat. Räven släppte taget om honom och började hosta och fräsa. Igelkotten Ivar såg förvånat på honom och upptäckte att rävens mun var full av taggar. Inte hans egna taggar, utan andra igelkottars taggar som låg utspridda på marken.
Han insåg då vad som hade hänt. Någon hade lagt ut en fälla för räven med falska taggar som såg ut som igelkottars taggar. Räven hade inte sett skillnaden och hade bitit i dem i tron att de var äkta. Men de var inte mjuka och böjliga som igelkottars taggar, utan hårda och vassa som nålar. De hade fastnat i rävens mun och gjort honom illa.
Igelkotten Ivar kände en våg av lättnad och glädje skölja över honom. Han hade klarat sig! Han hade överlistat räven! Han tackade den okända välgöraren som hade satt upp fällan och skyndade sig därifrån innan räven återhämtade sig.
Han sprang tillbaka till sitt bo och kröp in under ett täcke av löv och mossa. Han kände sig trygg och varm igen. Han bestämde sig för att inte bry sig om sina taggar längre. Han insåg att de inte var det viktigaste i livet. Det viktigaste var att vara smart och modig, att ha vänner och hjälpare, och att vara glad för det man har.
Han somnade med ett leende på läpparna och drömde om en ny och bättre dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar