Ojojoj vilken bortglömd källa till ångest men också glädje jag hittade idag.
Felix var på Elgiganten och ringde mig och frågade lite om vilken router han skulle köpa. Jag visste inte riktigt men kom på att jag har en gammal Mac "Time capsule" stående som också kan fungera som router. Jag testade att koppla in den och fick t o m igång den. Jag hade använt den i flera år och tagit backupper på min riktiga dator så den innehöll fortfarande en massa filer. Bilder och dokument från 2009 och äldre. Jag hittade så mycket märkligt jag glömt att jag en gång författat. En mapp hette t ex "Kategori psykfunderingar" från 2007. Där hittade jag en text där jag försökt beskriva mitt inre liv under en period när jag mådde väldigt psykiskt dåligt
Från 30 november 2007
"Jag och mina fyra fåglar"
På min vänstra axel sitter en
väldig svart korp. Han luktar lite illa och fjäderdräkten är ovårdad, fet och
mjällig. Han har också den egenheten, till skillnad från andra fåglar, att han
kan åstadkomma vissa ansiktsuttryck. Han skrattar dessutom ofta och alltid då
det går illa för mig. Han är en obotlig pessimist och delger mig alltid sina
farhågor. Oavsett vad jag gör och hur jag gör så påpekar han att det finns
bättre sätt att göra sakerna på. Han förklarar alltid hur han tycker att jag
borde ha gjort i stället. När han inte hör brukar jag kalla honom ”Kritikern”.
På min högra axel sitter tre
små fåglar. En liten uggla, en liten bleklila sångfågel och en småväxt rovfågel
av något slag. Kritikern skrattar ofta åt de tre små fåglarna och beskriver dem
i nedlåtande ordalag. Ibland får de tre andra ett visst utrymme. Korpen sitter
då och hånler, skakar på huvudet och tittar bort. Efteråt raljerar han över
deras utspel och de fjantiga försök de gjort för att få utrymme.
Själv är jag kanske lite grå
men försöker piffa upp mig med en påhängd färgklick i form av någon färgglad
schal ibland.
Den lilla ugglan har kloka
men ängsliga ögon. Hon sitter inne med stora kunskaper men vågar inte alltid
föra fram dem. Om hon väl gör det, har hon svårt att stå fast vid sina
uttalanden när Kritikern börjar ifrågasätta henne.
Den lilla sångfågeln är ofta
tyst och sitter bara stilla med sina ängsliga ögon. Vid sällsynta tillfällen
får den ett lugnt uttryck i ansiktet, sluter sina ögon och sjunger de vackraste
melodier och strofer. Kvillrande och ärliga sånger om glädje, sol och kärlek.
Dessa sånger fnyser Kritikern åt och förlöjligar så till den milda grad att
sångfågeln inte blir sig lik under en lång tid efteråt.
Rovfågeln ger sig ibland i
kast med små utflykter från min högra axel. Ofta i syfte att sprida ugglans och
sångfågelns budskap och för att göra åhörare uppmärksamma på ugglans klokhet
eller den lilla sångfågelns glädje och kärlek. Ibland tvingar också Kritikern
rovfågeln att föra fram ett kritiskt budskap. Kritikern vill då att rovfågeln
sätter sig någonstans nära åhörarens ansikte och verkligen predikar korpens
åsikter.
Då tycker jag rent av illa om,
min annars så storartade kamrat, rovfågeln.
Ugglan har viskat i mitt öra
att jag borde köpa en bur och stänga in Kritikern. Buren kan jag sedan, utan
dåligt samvete, skicka någonstans långt bort och helt enkelt glömma bort. Jag
kan nog förstå ugglans tankar men jag har ju levt ihop med korpen hela livet.
Han är ju trots allt en familjemedlem. Det är inte så lätt att enväldigt bryta
en lång relation. Korpen skulle ju bli vansinnig.
Ugglan viskar då vidare att
det inte spelar någon roll om korpen blir vansinnig.
- Vi, jag, sångfågeln och
rovfågeln, fortsätter ugglan, ska då växa oss starka och bli dina
bundsförvanter och själv ska jag växa till en berguv. Sångfågeln ska utvecklas
till en glänsande purpurfärgad kanariefågel och rovfågeln ska bli en mäktig
örn. Korpen kommer krympa till en dum liten kaja någonstans där i sin bur. Han
kommer sugas ut av miljoner fågelloppor och slutligen torka ihop till ett
noppigt svart skinn med svarta fjädertussar.
Kan man verkligen göra så
tänker jag.
- Du måste, säger ugglan.
- Jag vill också gärna att du
gör det, säger sångfågeln. Annars förtvinar jag och bleknar bort helt.
- Jaa, gör det, säger
rovfågeln. Då slipper jag tvingas sprida hans illasinnade budskap och kan
helhjärtat ägna mig åt att sprida ugglans och sångfågelns klokhet och kärlek.
Istället för de arbetsuppgifter Kritikern tidigare tilldelat mig, skulle jag
också kunna framföra dina fördelar som inte syns, dina inre färgklickar.