Helgen har varit lugn som vanligt. I går skulle jag åka till Karlskoga på morgonen för att titta lite på firman Hedins bil. Min bil kommer att levereras dit i slutet av januari. Jag tänkte försiktigt kolla med dem om den kan stå kvar där till våren eftersom den inte levereras med vinterhjul. Jag hade en annan plan också. Att kolla om de fått in den nya modellen av Picanton i Karlskoga, d v s en sådan jag har köpt. Jag ville se om man kan få fast ett lastnät i bagageutrymmet när baksätet är nedfällt.
När jag kom ut ur kapellet hörde jag att grannen var på andra sidan häcken. Jag har inte sett honom sedan i slutet av maj. Det har inte passat sig så helt enkelt. Jag ropade på honom och gick runt för att berätta att jag åker till Spanien om två veckor igen. Jag ville också fråga om han kan ta in posten under tiden. Jag berättade också att Sivan var borta. Jag berättade att jag beställt en bil som levereras till Karlskoga i januari och att jag var ängslig för hur jag skulle få hem den i vinterväglag utan vinterhjul.
Då plötsligt slog det mig... Grannen har ju en biltransport! -Har inte du en biltransport, frågade jag? -Den står där, sa han och pekade bakom mig. Han erbjöd sig direkt att hjälpa mig att hämta bilen i januari.
Perfekt! Det löste ett antal frågor som jag haft i mitt huvud. Då ställer jag av bilen så fort ägarbyte skett också. Det tjänar jag ett antal hundralappar på innan jag tar den bruk i vår.
Glad i hågen satte jag mig i Forden och åkte mot Karlskoga. När jag kom fram till Hedins blev jag misstänksam. Ingen KIA-logga på fasaden. Jag gick in och frågade om de inte säljer KIA. Det gör de inte. Däremot säljer de ett antal andra bilmärken men de har ändå ett samarbete med andra Hedinsbilfirmor runtom i landet. Jag åkte då hem igen. Ganska nöjd ändå.
Min vän Tobias kom och hälsade på vid lunch. Vi skulle gå igenom min hi-fi-elektronik lite inför att jag ska sälja av det stora systemet jag har här i kapellet. Det var ett trevligt besök och han tog med sig lite prylar som jag har haft stående. Bl a en Onkyoreciver som jag inte mindes att jag hade. Han skulle funktionstesta den. Eventuellt tar jag med den till Spanien i bilen. Högtalare har jag också som jag planerat att ta med. Om någon som läser detta är intresserad av mitt stora system jag har här hemma kan ni höra av er. Allt är till salu nu. Försteg, slutsteg, grammofon, RIAA, DAC och mina stora JBL teaterhögtalare.
Om två veckor vaknar jag i Göteborg och har en lång resdag framför mig. Jag kommer att landa i Alicante i kvällningen och vännen Sven Bornemark kommer och hämtar mig på flygplatsen i sin Tesla där jag står med mina tre resväskor. Sedan börjar min drygt 70 dygn långa vistelse i mitt lilla paradis. Flighten från Göteborg är en halvtimme kortare än från Arlanda också och det kommer vara en märkbar skillnad.
Trump verkar ha tagit ledningen över Harris i USA. Vad ska det bli?
Felix har tentavecka med tenta imorgon och på torsdag. Det blir en ny erfarenhet för honom. Han sitter med ett gäng vänner och pluggar hela dagarna och kvällarna nu. En fantastisk tid i hans liv.
Jag gick till sängs kl 18:10 i går och somnade tämligen omgående och vaknade kl 8 vintertid. Jag läser en helt fantastisk bok nu. Den är inte fantastisk tack vare sitt innehåll.
Det är formatet och känslan att hålla i boken som är så perfekt. 336 sidor.
Den har en viss tyngd. Närmare ett halt kilo och den väger skönt mycket när jag handhar den.
Omslaget är liksom lite lent. Inte papprigt. Snarare lite sammetsaktigt. Lite glatt men inte blankt.
Sidorna har en behaglig vithet och känns kvalitetsmässigt gedigna. Antagligen är boken tryckt på ett styvare papper än vanligt 80 gram som tycks vara vanligast. Boken är exakt skuren med skarpa tåliga hörn och kanter. Jag kan längta efter att bara få hålla den i mina händer. Eftersom den är så perfekt i sin utformning hanterar jag den också med någon sorts vördnad. Det är sällan att en bok ger mig dessa känslor. Tyvärr besväras jag fortfarande av mina torra ögon och kan bara med nöd och näppe läsa ett helt uppslag innan jag måste ta en paus.
Texten är komplicerad men inte omöjligt att förstå. Den tvingar mig att läsa om stycken ibland och verkligen tänka till. Hjärngymnastik verkligen.
Det är just det här som betyder något för mig. Att kunna stanna upp och reflektera över detaljer i min omgivning och beskriva mina iakttagelser i text. Det är det som är min mening med mitt liv. Att må gott i de där stunderna.
Två veckor kvar här i det drypande kalla mörka eländet som vädret åstadkommer. Det ska bli så skönt att låta kroppen komma in i den dygnsrytm den vill under de två första veckorna när jag är ledig. Det undergörande blåaktiga morgonljuset och stararnas underbara sång ute i inglasningen. Kaffedoften från espressobryggaren. Sitta och fundera över vad man ska göra denna dag. Allt är möjligt. Inga direkta plikter. Ingen risk att träffa människor om jag inte vill. Ingen som tänker på mig eller undrar vad jag gör och har synpunkter på det.
I denna nya värld där jag fortfarande är skönt anonym och bara är en betraktare som knappt ens betraktas av andra.