lördag 11 augusti 2018

Ölburksamlingen

Jag har planerat att renovera den gamla delen av uthuset nästa sommar och som ett steg i det tittade jag in i ett av de befintliga förråden häromdagen. Jag tänkte se hur pass befintliga takstolar skulle duga att använda eller om jag skulle behöva förstärka dem. I samråd med snickaren avgjorde jag att de duger. Jag började rota bland mina grejer efter min gamla ölburksamling.

När jag och mamma bodde på Stenstaliden 1974 började jag så smått att samla på ölburkar. Jag cyklade runt på stan och letade efter sådana jag inte hade förut och till slut hade jag en gedigen samling. Flest av alla jag kände. Samlandet nådde sin kulmen när jag, mamma och moster Margit åkte på en bussresa till Jugoslavien 1976. Vid varje busstopp sprang jag runt på rastplatser och letade burkar och jag hade kassvis med burkar med mig hem till Sverige. Burkarna hade jag uppställda i en pyramid vid en vägg i mitt rum i blåbetongshuset på Stenstaliden, byggt 1970. Ett miljonprogram helt i blåbetong och tegel. När jag flyttade ifrån min mamma 1983 packade jag ner alla burkar för jag ville inte slänga dem. Jag tyckte om burkarna. Särskilt de svenska. De utländska betydde inte alls lika mycket av någon konstig anledning.

För någon vecka sedan funderade jag på om jag skulle ställa upp burkarna här i prediksalen. Bygga ett skåp med hyllor att ha dem i med glas framför. Jag tog in dem och började att plocka i samlingen lite när Felix var här igår. Jag beskrev min plan och Felix gick igång på idén och utbrast: -Vad coolt! Burkarna var i samma skick som när jag packade ner dem. Jag var orolig att ett rått uthus skulle ha gjort att de rostat men det var ingen fara alls. Nästa steg är att ställa ut burkarna på golvet för att räkna dem och se hur jag ska konstruera ett skåp som rymmer allesammans exakt så det inte blir ett hyllplan som blir halvfullt. Nu återstår att se efter i uthuset så att det inte finns någon mer kartong med burkar som jag glömt. Det vore ju tråkigt att hitta femtio burkar till när skåpet är klart. Såvitt jag minns hade jag totalt drygt 500 burkar.

Igår var det storm här runt kapellet. I halva Sverige förresten och kl 17 blev det strömavbrott som varade till kl 22:30. Vi satt i mörkret och pratade och som tur var hade vi köpt räkor till kvällen. Jag behövde inte använda spisen utan snodde ihop en aijoli och sedan var det bara att äta. Jag har haft lite otur med träden i år. Min favoritbjörk hade blåst ner i stormen. Som tur var klarade sig växthuset i alla fall.
Drygt en vecka kvar till New York nu.

lördag 4 augusti 2018

Kapellbloggen firar tio år!

Idag har Felix och jag tagit en promenad uppe på Djurgården. Vi åt amerikanska bagles med creamcheese till frukost. De finns på Coop som "bake-off" och de var helt OK. Till lunch åt vi amerikanska pannkakor med lönnsirap. 
Vi räddade också en harunge ur ett par giriga kråkors klor vid rondellen norr om Maxi. Jag stannade bilen, satte på varningsblinkers och lyckades fånga in harpalten. Jag bar iväg den till en träddunge en bit ifrån. Hans mamma satt någonstans och tittade. Jag såg henne ta upp kampen mot kråkorna innan jag stannade bilen.
Idag är det också den 4 augusti 2018. För exakt tio år sedan, den 4 augusti 2008, skrev jag mitt första inlägg på "Kapellbloggen".
Jag skrev:
Mitt första inlägg
Detta är min första blogg och jag ska tålmodigt försöka beskriva hur jag renoverar ett kapell till bostadshus. Köpet är ännu inte riktigt klart, d v s inget är ännu skrivet. Likväl drar jag igång bloggeriet redan idag.
Ska också lägga upp lite bilder på kapellet inom kort.
Igår var jag ändå där och gjorde min första arbetsinsats. Denna ansträngning bestod i att slå gräs runt huset. Jag hängde också upp mina arbetsbyxor innanför ytterdörren när jag var klar och det kändes bra. Som en liten "revirpinkning" liksom.
Mycket har hänt på dessa tio år. Inte bara med kapellet utan även i mitt liv förstås.
Den 29 september betalade jag kapellet och skrev kontrakt. Jag köpte det kontant för 1000 kr av Missionsförsamlingens representant i hans hus i Lisas Höjd. Felix var med och jag lade fram två femhundrakronorssedlar på köksbordet.
Jag har skrivit 990 inlägg på bloggen under dessa tio år. De flesta har handlat om hur arbetet med kapellet framskrider men även om hur jag tänkt om saker och ting. Felix uppväxt har indirekt dokumenterats också.