lördag 30 maj 2020

Sivan

Jag sitter på altanen och lyssnar. Tar en öl. Fåglarna sjunger. Fågelsången domineras av lövsångare och svartvit flugsnappare. Koltrasten ligger på lite i bakgrunden. Nötväckan försöker göra sig hörd och låter som hon gör året runt. Definitivt ingen sommarfågel. Hon känns bara besvärande i sammanhanget. I år har jag haft mycket grönsångare runt kapellet. De låter som om man sätter snurr på en femkrona på en bordsskiva och låter den lägga sig tillrätta när den snurrat klart. Ett par korpar flyger över kapellet dagligen och "korplåter".

Sedan är det suset av träden. Björkarna susar på sitt sätt men imorgon tror jag asparna börjar susa somrigt häruppe. De börjar få sina löv nu och de kommer kanske att börja skallra redan imorgon. Det ser så ut.
Asp. Populus tremula. Tremula - Darrande, skakande. Som tremble på engelska.

När jag sitter här och lyssnar på naturen och mina klockspel, kommer Sivan. Hon har varit borta hela dagen. Gud vet var. Jag ställer fram matskålen och en vattenskål. Hon är inte intresserad. Alltså har hon ätit sedan imorse när jag såg henne senast. Gud vet vad.
Hon lägger sig bara vid mina fötter och njuter av kvällssolen.

Sivan och jag har levt ihop här i tio år. Från början var det Sivan och Molly men nu är bara Sivan kvar. De kom båda från katthemmet. Det var Molly jag ville ha men de sa att Sivan helst kommer med på köpet. De ville helst inte sära på det där två tjejerna. Jag tog med Sivan också. Sivan var omöjlig från början. Ville inte ha kontakt. Mollyn däremot ville alltid ha kontakt. Mollyn blev galen. Hon började uträtta sina behov inne och varje dag när jag kom hem låg det en ny hög på golvet. Det gick inte. Jag fick ta bort henne. De hade levt som uteliggare i Filipstad innan de flyttade in i kapellet.

Sivan verkade inte sakna Mollyn så värst. Hon blev min katt när Mollyn försvann. Hon började bli tillgiven. Och nu har hon börjat älska Felix. Och han älskar henne. Det är fantastiskt att se dem ihop. Hur Felix tittar på henne och hur han rör vid henne. Hur hon rör vid Felix.

Nu är kapellet hennes hemvist. Dit hon kommer tillbaka. Inte varje dag men det är hennes fasta punkt i tillvaron.
Här lägger hon sig och sträcker ut och reagerar inte på ljuden som hör till kapellet. Mina klockspel. Hon lyfter inte ens på ena örat när det börjar pingla. När jag harklar mig. När jag öppnar en öl sprätter hon till lite men inte om jag går en sväng på altanen. Hon är trygg här.
Hon är så vacker och jag blir tillfredsställd av att hon accepterar mig och trivs med mig. Hon är lite reserverad mot andra än mig och Felix. Det gick bra för Sivan efter Filipstadsvistelsen.

onsdag 27 maj 2020

Besked

Jag har ju gått här ett par dagar och känt mig tämligen nedslagen eftersom jag fick negativt besked från stadsbyggnadskontoret om mitt bygge. Jag har väl ändå hoppats att det inte ska vara så farligt. Att jag bara behöver söka om bygglov och sedan bygga. Så enkelt blir det nu inte.

Jag kommer inte att beviljas bygglov för tillbyggnaden enligt mitt förslag. Väggbeklädnaden måste vara densamma som för boningshuset. Jag hade ju tänkt att ha träpanel med springor emellan för ventilation. Om jag ska ha plåttak måsta jag ha ett "tidstypiskt" plåttak, d v s som plåttak såg ut 1936 när huset byggdes. Då skulle jag behöva anlita plåtslagare och då blir det en helt annan kostnad än vad jag tänkt mig. Mitt hus är att anse som "kulturhistoriskt intressant" vilket det aldrig varit tal om förut. Därför kommer jag inte söka något bygglov och därmed plocka ner det jag redan satt upp. Takplåtarna får jag lämna tillbaka på Beijers. Det kollade jag idag.

Nu måste jag tänka om. Ska jag söka bygglov för uppförande av en fristående torklada? Kan jag anpassa de utrymmen som jag redan har för tobakstorkning. Jag får suga på detta lite.

Igår hade jag min sista semesterdag och jag planterade ut mina tobaksplantor. Det var ganska slitsamt. Plantorna är så sköra så man måste hantera dem jätteförsiktigt.
Det var skönt när det var gjort. Jag låg och solade lite mellan varven också. Det var fantastiskt väder igår. Jag såg rävungen igen också. Den var bakom uthuset och senare såg jag att Sivan var uppmärksam på något under uthuset. Jag smög fram och tittade och en liten svart nos stack ut och försvann. Jag har sett den flera gånger idag också. Den verkar ha funnit en plats under uthuset.

Det är inte bra det. Han borde ha hittat sin mamma men nu kanske det är för sent. Jag vill inte mata den heller. Visst är det synd om den men jag kan inte ha en halvtam räv häruppe. Då får hellre naturen ha sin gång.

måndag 25 maj 2020

Roadtrip

Tog mig en sväng till Högboda för att hälsa på min konstnär Karin och hennes make idag. Jag stannade vid Väserasta och åt en "rastamacka" innan jag for vidare.

Vi fikade och tog en promenad.

Hon hade en misstanke om en en uggleetablering i en uggleholk hon fått av en vän så vi gick dit och tittade.
Minsann satt det inte en dununge där och halvsov.

Senare på kvällen lade Karin upp en bild på FB där två dunungar tittade ut ur holken.

När jag kom hem ställde jag ut tobaksplantorna på avhärdning en stund och tittade till mina hibiskusar i växthuset. Jag monterade självöppnaren till takfönstret på växthuset men jag väntar med att installera självbevattning. Nu har jag semester en dag till och sedan jobbar jag hemifrån igen så jag kan vattna manuellt och mer kontrollerat i den närmaste framtiden.

Jag överväger att plantera ut min tobak imorgon.

söndag 24 maj 2020

Hibiskussläpp i kapellet

Idag har jag burit ut alla hibiskusarna i växthuset.
Jag upprättade först en mellanstation där de fick genomgå avlusning innan de skulle in på sitt sommarviste. Jag har köpt en 15 liters ryggburen pumpspruta som jag fyllt med såpvatten.
Här står de nu och kommer att få stå här hela sommaren tills det blir risk för frost till hösten.
Jag kommer att ta ut dem och beskära dem i sommar igen.
De växer otroligt bra i växthuset. Alla 125 stycken förhoppningsvis.

Livet är tungt annars. Imorgon bitti ska jag ringa stadsbyggnadskontoret och diskutera mitt bygge. Tills det får skruvdragaren ligga på hyllan och jag känner mig bakbunden.

Imorgon tar jag mig en tur till min konstnär och hennes make i sommarstugan i Högboda. Jag behöver nog komma ifrån kapellet lite.

lördag 23 maj 2020

Hibiskus

Jag hade hibiskusträff här i kapellet idag.
En handfull damer var här och drack kaffe och åt katalaner. Jag fick mig ett par sticklingar som jag hoppas på. Jag sålde en del också.

De närmaste dagarna ska jag ägna mig åt mina hibiskusar och ta växthuset i bruk, nu när jag inte vågar bygga mer.
Denna läckerhet blommade dagen till ära. En Oriental moon.

Igår när jag var på Maxi möttes jag av Anders Tegnell från Folkhälsomyndigheten i entrén.
De är allt lite skojiga på Maxi i Kristinehamn.

fredag 22 maj 2020

Knäckt

Jag har gjort något dumt. Något som jag får ångra och som kanske kommer att kosta en massa pengar. Inte i stil med Paulo Roberto men tillräckligt illa för att luften skulle gå ur mig när jag förstod.

Det handlar om mitt bygge.

Till att börja med har jag drömt om detta snickeriprojekt en ganska lång tid nu. Det är ju det roligaste jag vet att få gå häruppe och pyssla och småsnickra lite. Det har kommit att bli det jag värdesätter mest i livet för min egen skull. Så skulle jag vilja ha det för alltid. Alltid en dröm och alttid en tyst planering av ett litet byggprojekt.

Innan jag började bygga ringde jag till stadsbyggnadskontoret för att berätta om mina planer och att kolla så att jag bor utanför stadsplanerat område. Olika regler för bygglov gäller utanför och innanför stadsplanerat. Jag vet ju att mitt hus ligger utanför stadsplanerat område men jag ville kolla ändå. Tjejen på kommunen sa att det ligger utanför men det är oklart om det ligger inom samlad bebyggelse. I så fall kan bygglovskraven ändå gälla. Jag svarade tjejen att det inte räknas som samlad bebyggelse. Det hade jag fått reda på när jag ringde VA-chefen och frågade om det fanns planer på att dra hit kommunalt vatten och avlopp. Nej det där räknas inte som samlad bebyggelse, sa han. Om områden med samlad bebyggelse ligger i nära anslutning till ledningsnätet kan länsstyrelsen ställa krav på kommunerna att de bygger ut.

Eftersom jag ville vara ordentlig sa jag att jag kan skicka in en ritning på hur jag tänkt för att skicka in "för kännedom". Jag hade kollat vad som gäller utanför stadsplanerat område med kvadratmeter och sådant. Närhet till tomtgräns o s v. så jag var helt på det klara med att jag inte behövde ansöka om bygglov.

Sedan kom ett brev. "Bekräftelse om mottagen ansökan och föreläggande om komplettering".

Men missförstod de mig ändå tänkte jag och ringde idag. Jag fick prata med en handläggare som inte hade mitt ärende men kände till det. Min handläggare var ledig idag. Jag förklarade mitt ärende och hon sa att de bedömer att min fastighet ligger inom samlad bebyggelse och då måste jag begära bygglov. Jag berättade att tekniska förvaltningen sagt att det inte gör det och hon sa att de har gjort en annan bedömning. Att en kommuns olika förvaltningar inte tycker samma är inget nytt för mig men nu blir jag själv drabbad. När jag sa att jag redan börjat bygga så sa hon att jag måste sluta med det omedelbart annars kan jag få byggsanktionsavgift också.

På måndag ska jag ringa min handläggare och reda ut det hela. Det kan bli så illa så jag inte får bygglov och att jag får riva det jag byggt och betala byggsanktionsavgift. Tänk allt virke jag köpt. Takplåtarna ligger här och väntar på att få komma upp. Tänk om jag måste lägga ut takplåtarna på Blocket och köra det nedrivna virket till tippen.

Det är då man tänker att det är de som vill göra rätt för sig och är ärliga som åker dit. Om jag bara byggt och inte sagt något hade kanske saken aldrig kommit upp.

Men det är jag som gjort fel. Om någon vet att "regler är regler" så är det jag från mitt eget yrke. Det är inga sura tankar som går till stadsbyggnadskontoret. Möjligen till tekniska förvaltningen för att de inte anser att det är samlad bebyggelse för att slippa dra ut kommunalt vatten och avlopp.

Dagen började dock ganska trevligt. Jag hörde något konstigt ljud utanför. Det lät som på altanen. Jag trodde det var två katter som bråkade eftersom jag hörde ett konstigt läte. När jag kom ut var det en liten rävunge på altanen som var så liten att han knappt kunde gå. Jag pratade lite med honom och stängde sedan dörren så han skulle få vara ifred och ta sig därifrån. Han gick med detsamma när jag stängt. Någon timme senare såg jag honom bakom uthuset och efter ytterligare någon timme hörde jag det där lätet igen men inifrån skogen. Hoppades han hittade sin mamma. Han kommer inte att klara sig utan hjälp så liten som han var.

Det här var en olycklig dag i mitt liv. Jag orkar inte ens se åt bygget just nu. Tänk om jag måste riva.

torsdag 21 maj 2020

Felix

Igår kom Felix och jag ville hellre vara med honom än att sitta och blogga. Jag var helt slut i kroppen efter en hård arbetsdag i kapellet. Jag lade upp kondensplast på takstolarna så jag klättrade nog upp och ner från stegen flera hundra gånger. Först skar jag till plasten som skulle vara 5,65 lång. Bredden var 2,70. Sedan rullade jag ihop plasten till en 5,65 m lång korv och drog upp på taket. Jag stiftade fast den med stiftpistol och satte dit reglar som jag ska skruva plåtarna i. Upp och ner. 50 cm taget. Plast och regel. Sträcka och spänna.
Men det blev bra och nu är det momentet klart.
Jag har ett enkelt tak över mitt bygge.

Man kan inta bara ha takplåtar utan kondensskydd. När den varma luften inne i utrymmet möter en kall takplåt bildas kondens och det kan nästan bli som ett duggregn därinne. Nu hamnar vattendropparna på plasten och rinner ut vid takfoten.

Efter en sådan arbetsdag stupade jag i säng.

Idag åkte Felix och jag till Marieberg i Örebro. Han behövde ett par skor och vi var så sugna på att äta indiskt där. Det blev inga skor men indiskt så det förslog. Äckligt mätta släpade vi oss till bilen och åkte hem. Direkt när jag släppt av Felix åkte jag hem och kopplade på släpkärran och åkte och hämtade virke. Nu är det brädfodring på schemat och jag sågade lite panelbrädor och målade kanterna. Nio stycken fick jag upp innan jag tog kvällen. Björna kom på besök och satt en stund också. Kurt kom också förbi på väg upp till Tyskas för att fiska.
Jag tog upp en stol och satte på golvet i utbygget och satt och tittade genom de nio första brädorna.

Det är fortfarande minusgrader på nätterna så jag måste vänta med att sätta ut tobaken tyvärr. Den börjar bli för stor att hantera i krukor innan nu.
Jag har en planta inne nu som jag frösådde som prov i december. Den är en och en halv meter och blommar.
Imorgon är det en riktig arbetsdag för mig på hemmakontoret. För Miljösamverkan. Det har rasslat in en del jobbmail medan jag gått runt i snickarkläder och imorgon ska jag besvara dem.

måndag 18 maj 2020

Första semesterdagen

Ivrig åkte jag ner till Beijer och hämtade regelvirke och takplåt. Släpkärran har sovit i sitt nya garage inatt.
Plåtarna lade jag på två pallar och ställde en hink med tegelsten i på hörnet för att inte gå på hörnet. Jag vill inte ens tänka på hur man skulle kunna skära upp fotleden om man sparkade in i det hörnet.

Efter lunch kom Konstnärs-Karin och hälsade på. Hon har inte sett sina tavlor på plats med tavelbelysning. Det blir ett kärt återseende varje gång när hon ser sina alster i min miljö. Varje målning jag har måste ju ha inneburit en massa val hon gjort med sina penslar. Hon minns säkert vissa penseldrag, vilket humör hon varit på och tankar hon haft om sin vardag när hon målade.
Vi åkte upp till Niklasdams trädgård och fikade och kollade en konstutställning. Hon köpte en massa vackra blommor till sitt sommarviste.

När jag kom hem fortsatte jag att sätta upp spikreglar för brädfodringen och fyra takstolar till. När jag fick slut på virke satte jag mig i kvällssolen och tog en öl. En fulländad första semesterdag.
Nu ser det ut så här.
Och så här. Det börjar ta form.
Från Filipstadsvägen.

Det går lite väl fort bara. Jag vill ju ha att göra. Helst hela sommaren.

Imorgon blir det att hämta mera virke igen.

söndag 17 maj 2020

Takstolar

Vaknade tidigt och pysslade lite ute. Det är fortfarande isiga vindar och väldigt svårt att klä sig rätt. Stundtals blir det jättevarmt och i nästa stund måste man ha vinterjacka. Jag gjorde lite ärenden på förmiddagen.
Efter lunch låg jag mest i soffan och kollade på TV. Jag väntade på snickaren som skulle komma en sväng idag igen. Det var några moment kvar innan jag kunde bli helt självgående. Vissa moment, som att sätta upp bärlinor måste man vara två om.
I två timmar var han här och vi kom en bra bit på väg. Nu klarar jag mig nog själv tills takplåtarna ska upp.
Nu börjar man kunna se hur det kommer att bli.
Från andra hållet.

Imorgon blir det en tur till Beijers igen för att köpa lite regelvirke.

lördag 16 maj 2020

Torklada

Jag behöver ha ett bra utrymme för att torka min tobaksskörd i och ska bygga en torklada. Snickaren kunde hjälpa mig igång idag och han kom kvart i sju imorse.
Vi ställde upp reglar och riktade in dem i lod inför beklädnad.

Jag åkte och hämtade virke på Beijers och reglade upp ett litet bjälklag där golvet ska vara.
Här var det slut på brädor för denna gång. Nu behöver jag hämta mer.

Nu till veckan som kommer har jag semester och ska jobba med utbygget lite. Jag väntar också på att nätterna ska bli mildare så jag kan sätta ut tobaken och hibiskusarna i växthuset men det är minusgrader varje natt här.
Så här såg det ut när jag avvecklade för dagen. Under golvet ska jag ha mitt släpkärregarage.

Nu blir det Santana i högtalarna och en tidig kväll.

De svartvita flugsnapparna har tagit flera holkar i anspråk nu. När jag satt på det nylagda golvet kom det en och satte sig framför mig och tittade en stund. Lade huvudet på sned och undrade vem jag var.

onsdag 13 maj 2020

Detaljer och små saker

Jag har inte kunnat släppa tanken på rådjurshonan som hoppade över vägen i lördags kväll. Upplyst av kommunens gatubelysning skuttade hon över Filipstadsvägen. Så fri och obekymrad över det kompakta mörkret i ungskogen på andra sidan.
Jag har hört hur det låter när rådjur skuttar över vägen. De har ju klövar så det hörs lite mot asfalten. Inte som hästhovar och inte som kattassar. Det låter som när en kvinna med långa naglar trummar lite försiktigt mot en bordsskiva. Sprött och flyktigt.

Ända sedan dess har jag tänkt på vad som egentligen hände och vad det innebar för mig.

Jag hade suttit ensam och druckit några öl på kvällen och lyssnat på musik. Djuplyssnat på varje instrument för sig. När jag stängde av och släckte ner tittade jag ut genom fönstret och såg henne. När jag sedan kröp ner under täcket kände jag något som jag måste beskriva som salighet. Allt var varmt. Jag var mätt och hade lyssnat på musik. Allt var skönt och jag tänkte på vad vacker hon var därute nyss. Eftersom jag visste hur rådjursklövar mot asfalt låter hade jag även med mig det i mitt minne. Jag var omsluten av varma och mjuka bomullslakan och jag hade inte någon tid att passa. Jag skulle få sova tills jag vaknade.

Fröding skrev en dikt. "Skalden Wennerbom" och som Wennerbom kände jag mig då. Jag förstod hur Wennerbom kände i slutet av dikten, salig under ruset:

"Genom stadens park går sommarsuset,
skalden Wennerbom från fattighuset
kommer raglande - butelj i hand
- kryssar varligt över gångens sand,
tar en klunk ibland,
ler och mumlar saligt under ruset.

Bin fly kring från trädgårdsmästarns kupa,
kryp och larver störta huvudstupa
ned från träden, allt står högt i blom,
allt är fyllt av doftens rikedom
- skalden Wennerbom
sätter sig i gräset till att supa.

Fåglar tokiga av glädje kvittra,
gräsets hundra syrsor spela cittra.
Wennerbom han lyss med bitter min
- när han klunkar sitt eländes vin,
super som ett svin,
solens strålar mot buteljen glittra.

Brännvinet och han de hålla gille
och han mumlar: "Brännvinet ger snille,
brännvinet ger tröst, när hoppet far,
skål för ungdomen och det som var,
låt oss ta en klar,
om det här får gå, så får jag dille.

Jag var glad i tron och stor i tanken,
tills jag drunknade i denna dranken,
det är slut med mig sen femton år,
hejsan, bror butelj, allt skönt förgår,
låt oss ta en tår,
Wennerbom är full, det ger han fanken!

Och han somnar in, han går till vila,
parkens medlidsamma kronor sila
litet ljus kring skalden Wennerbom,
milt kastanjen regnar ned sin blom,
flaskan ligger tom,
krypen härs och tvärs däröver kila.

Djup och rik är nu hans gudagåva
och i själen stinga inga dova
ångerns smärtor över last och brott,
till sin ungdoms drömland har han nått,
sover ganska gott,
det är skönt för skalder att få sova."

Sedan i söndags har jag funderat på händelsen med rågeten. Att jag kände mig "salig" när jag skulle sova. Och sedan i söndags har jag även formulerat i text hur jag skulle beskriva min känsla den där kvällen, i efterhand blev jag "stor i tanken" och förstod vad som hänt. Vilket trevligt ögonblick jag upplevt. Ungefär som jag föreställer mig att en konstnär som målar känner det efter en idé om motiv eller färgsättning. Eller som en musiker som nynnar en slinga och behöver få in slingan i ett sammanhang.

Det är min grej. Jag behöver få ner mina tankar på print av två skäl. Dels vill jag ha känslorna kvar så jag kan förnimma dem i efterhand när jag är i ett annat sinnestillstånd och behöver dem. Och dels för att lägga det bakom mig och för att jag ska gå vidare till nästa insikt eller vad jag ska kalla det. Jag blir som besatt av att formulera känslan i bokstäver i en dator. Det måste i alla fall ut ur mig och mitt enda uttryck jag har är text. Jag hade gärna målat det om jag kunnat. Eller spelat det på en gitarr.
Om någon annan läser det är helt oväsentligt. 

Jag jobbar fortfarande hemifrån och det passar mig bra. Jag är inte så mycket för att umgås med folk. Igår pratades det på TV om "Ofrivillig ensamhet". Det har jag haft en släng av för något år sedan och det var hemskt men nu kan jag inte tänka mig något bättre än att vara ensam. 
"Ofrivillig gemenskap" kom också upp under programmet och det är tydligen ett minst lika stort problem. Jag förstår det. För mig är det outhärdligt. 

Det kan var minst lika svårt att ta sig ur den ofrivilliga gemenskapen. Jag tänker på grupper man föses in i vid grupparbeten eller när man tvingas pendla och sitta tätt med människor på en buss. Eller i en relation som inte har något kvar.

Imorse var det bedrövligt och kallt här och jag verkar bo i en annan klimatzon än övriga kristinehamnare tyvärr. När jag ställde mig på Maxiparkeringen kl 09:00 var det bara min bil som var full av snö.


lördag 9 maj 2020

En råget

Det gick en så vacker råget över vägen här nyss. Hon visade upp sin kritvita bakdel och trippade sedan över vägen i högklackat. Om hon bara vetat hur visuellt fulländad hon var. Förmodligen långt ifrån hennes vardagstänk. Hon började beta på andra sidan vägen innan hon försvann in i skogen.

tisdag 5 maj 2020

Rice & beans

Jag längtar till den amerikanska maten. Särskilt efter maten på de ställen dit min vän Ivar i New York tar mig. Vi har ett ställe uppe i The Bronx där han bor.
Latino-food. Han har visat mig flera sådana ställen och jag älskar maten. Det här stället heter "Molino Rojo" och ligger alldeles bredvid Yankee stadium.
När vi är på sådana ställen ska det mycket till om jag inte beställer "Rice and beans with steak and onion".
Här är min portion som jag beställde senast. Rice & beans. Man väljer gult eller vitt ris. Riset låg på tallriken och jag beställde gult. I skålen ovanför tallriken kom bönorna. De häller man på och blandar lite. Jag hade dessutom en stark sås på. Till höger står tallriken med steak and onions. Lövbiff och stekt gullök är det närmaste vi kommer här i Sverige. Salladen på tallriken rörde jag inte ens. Smaklöst fnaschel som bara är som prydnad.

Det här med rice&beans är förstås en hel vetenskap och Ivar hävdar att hans mamma gjorde den bästa. Nu har jag tänkt att försöka mig på egen Rice&beans här och eftersom det inte är någon större idé att fråga Ivar efter recept så skrev jag till hans syster, Raissa. Hon var inte heller säker på sin mammas recept så hon skickade mig vidare till den andra systern, Vera. Nu väntar jag på att Vera ska skicka ett recept.

Under tiden ska jag försöka lite själv. Jag köpte gullök och lövbiff igår. Och mexikanskt ris.
Jag har aldrig sett det förut men det känns rätt. Jag köpte också svarta bönor, odlade på Öland. Ikväll tillredde jag bönorna. Jag tog och fräste en schalottenlök i olja med tre klyftor vitlök. Lite salt och en bit chili. Sedan tillsatte jag två nävar bönor, lite tomatpuré och lite flytande honung och lät det koka en stund. Sedan körde jag det med mixerstav och hällde i resten av bönorna.
Jag fyllde upp med lite vatten och lät det stå och puttra en stund. Nu står det i skuggan på altanen och svalnar. Jag ska inte äta det ikväll. Inte heller imorgon.

Imorgon ska Felix och jag äta pizza på Oliveriet här i stan. Han ska bjuda mig på min födelsedag. Det gjorde han förra året också. På torsdag ska jag bjuda Felix på min "Rice & beans".

Jag jobbar hemifrån på dagarna och coronan kommer nog närmare. Det verkar som om den tagit tag i Karlstad nu också. Värmland ligger lite efter Stockholm i utbrottet.

Idag ställde jag i alla fall ut tobaksplantorna på deras första timmar av avhärdning som de ska ha innan de planteras ut. Det får stå på altanen någon timma innan jag ställer in dem i värmen igen.
140 plantor som väntar på att få komma ut på friland.


fredag 1 maj 2020

Omvälvande tider

Det sista dygnet har varit omvälvande. Igår var jag lättsam och bekymmersfri. Idag är allt oerhört mycket tyngre. Jag har gått här i min skogskant och trott att jag är odödlig. Att corornaviruset tar äldre personer som bor i Stockholm men igår kom det mig nära.

Jag pratade med Ivar i New York. Han har mist sådana han känner och idag ringde han och berättade att hans bästa kompis syster dött nu på morgonen.

Två människor jag tycker mycket om här i Kristinehamn är sjuka och sitter i karantän.

Min vän Su i New York som är polis berättade att det är 6000 poliser sjuka i New York nu. De är otroligt underbemannade men hon kämpar på. Jagar bus iförd ansiktsmask och elände. En liten hjältinna som vill alla väl.

Undrar hur det kommer att bli när allt är över. Det står väl klart att världen inte kommer att bli sig lik efter detta.

Idag tog jag en sväng med bilen. Bara för att komma ut lite. Vädret är jättetråkigt och man är helst inte ute. På hemvägen tänkte jag gå in på Maxi men struntade i det. Det var så mycket bilar på parkeringen så det fick vara.

Jag avslutar detta inlägg med en liten hoppfull bild.
Den här hibiskusen har ännu inte blommat hos mig. Enligt uppgift ska den vara gulrosa och jag får väl se fram emot det så länge medan läget i världen utvecklar sig åt vilket håll det vill.

Hibiskusens blomma tillägnar jag Benny och Ina som sitter i karantän i sitt hem här i Kristinehamn. Jag tänker på dem och hoppas de repar sig. Allt annat vore otänkbart.