lördag 29 februari 2020

Skata och häger

Häromdagen lade en vän till mig upp en bild på ett gigantiskt fågelbo i ett träd på hennes tomt. Fåglar höll på att bygga där. Boet var så stort så jag skrev och frågade om det var en häger som byggde. Men nejdå; det var bara en vanlig skata. Då tyckte jag det skulle vara häftigt om en häger byggde bo på tomten. Men nejdå; blev en kommentar från en annan facebookare. Runt hägerbon luktar det vedervärdigt eftersom det hamnar en massa fiskrens nedanför och det vill man förstås inte ha i trädgården.

Jag började tänka på olika fågelsorter. Det finns fåglar man tycker om och fåglar som man avskyr.
Kajor. Jag hatar kajor! Domherrar! Jag älskar domherrar. Och gräsänder. Vaggande, snälla och trygga. Kajor däremot. Skräniga, framfusiga och flocklevande. I stora skockar drar de ikring och för väsen. Exkluderar alla utom sina egna. Deras sovträd är avskyvärda. Fulla av träck och marken, cyklar och bilar nedanför är täckta av deras frätande avföring. Det finns en park i Kristinehamn som jag inte kan gå igenom. Sista gången jag gjorde det halkade jag omkring i kajskit på gångstigarna.

Varför tycker jag så illa om kajor? Och måsar och kanadagäss? För att de så fräckt tar för sig av min värld tror jag. Om man matar änder kommer måsarna och man försöker sikta framför änderna med brödbitarna för att de ska få lite bröd men måsarna är där först. Aggressivt och beredda att hacka ut ögonen på sina artfränder för att snika åt sig en brödbit. Det är deras sätt jag inte tycker om. Måsar som tränger sig före de sävliga änderna, kajor som helt ogenerat äter upp maten på din tallrik medan du är inne och hämtar servetter, kanadagäss som bajsar på badstränder så du inte vill åka dit och bada. Det går inte lägga sin pläd någonstans utan att få en mörkgrön stinkande fläck under den.

När mormor sa att: -Måsarna är fåglar de också och behöver mat, så gick det inte riktigt in i min hjärna. Jag var där för att mata de klumpiga änderna men så kom det måsar och tog allt.

Det är i min värld skillnad på fåglar och fåglar och det har med deras beteende att göra. Det har inte med deras utseende att göra men deras utseende är så förknippat med känslorna jag får när jag ser en kaja, skata, mås eller kanadagås. Jag kan inte hjälpa det. Kalla mig fågelrasist. Det finns kanske bra kajor också som inte bara tar för sig och skränar. När jag ser en domherre eller en gräsandshona så smälter jag och börjar prata barnspråk.

Nu till mindre filosofiska funderingar. Det här är kommande veckas konsthängning.
Blommor så typiska för Karin Fast Aronsson. Tulpanliknande skapelser där någon blomma saknar stjälk. Det gör inget. Den hör till plantan ändå.
Vi tittar närmare. Här tycker jag särskilt mycket om de olika grönblå fälten som utgör bakgrunden. Den lösa blomman till höger som svävar men det hade inte blivit lika bra om den haft en stjälk.
Detaljer. Den lilla blålila strimman till höger om den grönrosa skapelsen som ingen kan begripa vad den föreställer. Den föreställer vad man vill helt enkelt.
De lila kulörerna i den mest framträdande blomman och den oranga glöden i den ovanför. Glöden i vänsterkanten på den lila blomman. Och den lilla rosa stjälkdelen på den övre. Helt ljuvliga!


måndag 24 februari 2020

Elektrikern

Jobbade hemma idag och elektrikern kom in och kopplade in spänning på skensystemet. Jag hade förberett allt så det tog inte alls lång tid.

Jag satte mig en stund i solen på eftermiddagen och Sivan kom och la sig bredvid mig.

Jag granskade "veckans bokhylletavla" i detalj också.
Här är några detaljer som jag tycker särskilt mycket om. Den blå kanten på ett av bladen.
Den lilla brandgula pricken. Det syns att det ligger ett lager färg under målningen. Målningen har målats över och en liten bit av den påmålade blå färgen har flagat bort och avslöjat en brandgul färg under. En sådan liten detalj kan inte bli vackrare även om man gör den med flit i efterhand. Det ska nog mycket till för att planera en sådan liten fläck redan när man målade tavlan. Jag blev glad när jag upptäckte "skadan". Inget jag vill vara utan.

På kvällen kom snickaren och vi riktade in spottarna så belysningen blev optimal.
Västerväggen med planscher. Det är förstås svårt att se det storslagna i det hela på en bild men det blev väldigt bra. Planscherna har ju svarta ramar och glas framför. Det blir lite reflexer från spottarna i glasen men det kan jag leva med.
Söderväggen med konsten. Tyvärr saknas två spottar längst till höger på skenan. En av de jag hade köpt var defekt och jag behöver komplettera med en ytterligare också. Jag hoppas jag kan lösa det i Karlstad imorgon. Jag skulle så gärna vilja montera ner ställningen men det måste få vänta tills imorgon.
Den nya "glöden" i hörnet.

Idag kom också ett vykort som jag skickat till mig själv. Jag var på en konferens i Göteborg i slutet av november 2019 och fick i uppgift att skriva ett upplyftande meddelande till mig själv så skulle arrangören se till att posta kortet i slutet av februari.
Så här löd meddelandet. Jag blev lite glad när jag hittade det i brevlådan.

söndag 23 februari 2020

Skenmontage

Jag lade mig 18:30 igår och läste. Somnade 21 och vaknade 07:00. När jag druckit kaffe och ätit ett par mackor satte jag på mig arbetskläder för att vara beredd när snickaren anlände. Det gick jättesmidigt att montera skenorna i taket. Tre skruv i varje skena och lite kopplingar emellan.

Så här blev det. Tyvärr kunde jag inte tända spottarna och testa. Elektrikern ska komma imorgon.

En spot var defekt och den ska jag byta på tisdag. Jag ska också komplettera med en eller flera spottar innan jag blir nöjd. På onsdag när Felix kommer räknar jag med att det ska lysa så fint på mina tavlor.

I fredags var jag inne på Röda Korset i Arvika och hittade denna byrå.
Det var ju inte svårt att räkna ut att lådorna innehöll skruvar, muttrar och småelektronik.

Jag hittade en fröpåse med fröer av lakritsrot och sådde några.
Ett har kommit upp och det ska bli spännande att se hur växten ser ut.

lördag 22 februari 2020

Riggat inför morgondagen

Nu har jag röjt i prediksalen, byggt ställning inne och plockat in de verktyg jag föreställer mig ska komma till nytta. Imorgon kommer snickaren och ska hjälpa mig att sätta upp tavelbelysningen. Jag vet inte hur många gånger jag har gått igenom de olika momenten i min hjärna. Jag har försökt tänka på allt. Jag har givetvis också gått igenom allt hemskt som kan hända imorgon.
Skräckscenario efter skräckscenario har jag målat upp; alltifrån att borra fel genom taket till att riva ner någon av de stora glaskuporna som jag kommer att få akta mig för när jag står på ställningen. Ovärderliga glaskupor som inte går att ersätta.

Igår bytte jag tavla framme på bokhyllan också.
Veckans hängning blev så här. Nu ska jag vila ögonen på den i en vecka under reklampauserna på "Farmen". Och här i soffan ska jag sitta ikväll och fundera mera över morgondagens arbete. Det är lite nervöst.

Det blåser och regnar och är riktigt otrevligt väder stundtals. Just nu regnar det inte men vinden tar tag i kapellet ordentligt ibland.
Sivan vet inte vad hon vill. Hon blir rastlös och understimulerad härinne och vill gå ut. Men hon lämnar knappt altanen.
Det här är en vanlig syn fem minuter efter jag släppt ut henne. Sedan sätter hon sig med nosen mot rutan och vill in.

onsdag 19 februari 2020

Spot-lights och tobak

Idag fick jag spottar och skenor till tavelbelysningarna.
Snickaren och jag ska förhoppningsvis montera upp det i taket i prediksalen i helgen.

Jag har jobbat hemifrån idag och det har varit lite sol.
Jag kunde inte låta bli att gå ut i solen en stund.

Jag har sått tobaksfröer ikväll också. I och med det har jag inlett min första tobaksodling men det är många månader kvar innan jag jag lägga in en snus av den hemodlade tobaken. Min strävan att bli självförsörjande på snus kan man följa på bloggen "Kapellyckan".

söndag 16 februari 2020

Dennis

En storm som heter Dennis rycker i kapellet och har gjort så hela dagen. Jag har suttit inne i värmen och kollat skidor och tänkt.

Den här årstiden brukar jag ligga och lyssna efter pärlugglan medan jag läser innan jag ska sova. Det är nog det första vårtecknet för mig. I mitten av februari. Men det ska till stilla vinternätter med kyla för att chansen ska vara störst att höra henne. Ikväll är det kört i alla fall. Det blåser så kallrasskyddet till badrumsfläkten slog igen när jag stod och duschade förut. Det har aldrig hänt tidigare.

I somras satte jag upp två pärluggleholkar här i skogskanten. Hon är ju därute någonstans även om det blåser. Undrar vad hon gör. Sitter nog invid stammen på en tät gran. Inatt blir det svårt för henne att jaga.

Usch! Det blåser så det dånar ute.

lördag 15 februari 2020

Detaljer

Jag fick en idé igår kväll och skruvade upp en skruv i bokhyllan.
Nu kan jag hänga mina målningar där för att ha dem i blickfånget en tid. Så här blev min nya utsikt från soffhörnet. Nu kan jag bekanta mig med målningarna en efter en. Sitta och titta på detaljer och lära känna dem. Annars har jag ju dem bakom ryggen när jag sitter i soffan De ska få hänga en vecka var till att börja med. Idag fastnade jag för dessa detaljer.
Två blå streck som jag inte sett förut som jag gillade. En mörklila liten del i underkanten. Den kulören återkommer på flera ställen i målningen och jag tycker så mycket om just den kulören.
En detaljstudie av det jag bestämt att det föreställer en svulstig tulpanknopp. Där finns den mörklila kulören igen.
Ett blad som inte har någon stjälk men ändå hör till blomknoppen. Och igen. Den mörklila kulören.

Här står Karin i ett hörn med sina egna målningar. Hon gillade idén med att hänga fram en målning åt gången i blickfånget.

De nya målningarna på plats. De tre små nertill.

fredag 14 februari 2020

På spåret

Fredagkväll.
För ovanlighetens skull är inte Felix här. Han är med mormor och morfar till stugan i Slädsjön. Felix och hans kära tjejkusiner ska till Säfsen och åka skidor imorgon. Hoppas de får fint väder. Det verkar kunna bli kallt i natt och jag tror de jobbar dygnet runt med skidbackar och spår. Till veckan börjar sportlovet för de i Örebro län bland annat. Felix och övriga värmlänningar får vänta tills veckan därpå.

Igår filmade Felix mig när jag gjorde en instruktionsfilm om hur man klipper hibiskus. Den går att se på Youtube.

Idag fick jag ett konstverk jag beställt från en konstnär i Stockholm som ägnar sig åt trådkonst.
En Linnéa. Min favoritblomma i den svenska naturen.

Klockan är drygt 19 och jag längtar efter att få lägga mig och läsa. Först tänkte jag titta på "På spåret" men jag struntar i det. Felix och jag tittar alltid på det på fredagarna trots att inte jag tycker det är roligt. Det är för svårt. Vi brukar väl ha tre rätt var på helt olika frågor. Han på sportrelaterat och modern musik. Jag på konstiga namn på handredskap eller maträtter och 70-talsmusik. Ikväll kommer han se det med mormor och morfar i stugan och det enda skälet för mig att titta här i min ensamhet skulle vara om vi skulle diskutera frågor och svar efteråt. Det är inte värt det. Jag skiter i det.

Imorgon får jag besök av min konstnärsvän Karin som har med tre målningar till mig. Vi ska gå på en konstutställning här i Kristinehamn imorgon. Jag har beställt spotlightskenor för få belysning på min konst också. Skensystemet levereras till veckan och sedan ska jag börja montera upp det.

Sivan har sovit i Felix soffa i flera timmar. Nu leker hon lite med ett torrt hibiskusblad på golvet. Hennes lektillfällen brukar gå över efter ca 2 minuter. Hon är nog lite understimulerad och längtar efter vårkvällar liksom jag själv.

lördag 8 februari 2020

Hjärnans egna liv

Häromdagen frågade min vän Sabina mig hur jag kunde planera var jag skulle torka tobaksblad i höst innan jag ens sått tobaksfröer. För mig är svaret så självklart att jag inte ens riktigt förstod frågan.

Min hjärna fungerar så. Endera dagdrömmer jag och planerar eller också är jag fokuserad på det jag gör. När jag är fokuserad och blir störd, blir jag irriterad.
När jag åker tåg dagdrömmer jag. Jag kan innan själva resan påbörjas planera vad jag ska dagdrömma om på resan. Renovering av uthuset? Nej det tänkte jag på förra gången. Tobaksodling? Ja. Det kan jag ju drömma om denna resa. Det var ett tag sedan jag planerade tobaksodlingen inne i skallen. När jag är i Hallsberg har jag tänkt på hela processen från att så fröer tills jag lägger in den första snusen som blev resultatet av odlingen. Jag har ju aldrig odlat tobak så jag vet inte riktigt hur de olika stegen kommer att gå men jag är otroligt beredd när det väl är dags. När jag tänkt igenom hela processen kan jag börja om från fröet igen och planera allt en gång till. Jag kommer under tiden på olika lösningar eftersom jag inser att allt inte kommer att gå som jag tänkt.

Jag testar olika saker inför processen. Hur många krukor får plats på en plastplatta med kanter som jag tänkt ha plantorna på efter omskolningen?
Svaret är 18 tydligen. Då behöver jag 9 plastplattor. Hur stor golvyta kommer det då att gå åt i uthuset? Var hänger jag då växtbelysningen så att ljuset faller optimalt på alla plantor o s v. För mig är detta bland det viktigaste i mitt liv. Att ostört få dagdrömma.

När jag är fokuserad och utför något sorts arbete befinner jag mig i en bubbla. Jag älskar också att vara i den där bubblan och känna ett "flow". Att förbereda 30 krukor för sådd genom att fylla på lagom med jord i alla. Bara stå där och ösa i jord. Någorlunda samma mängd i varje, inte för mycket och inte för lite. Monotont men skapar ett flow och en bubbla. Tillfredsställelsen när förberedelserna är klara och jag kan påbörja nästa monotona moment. Göra gropar i varje kruka för att lyfta över plantor i som ska omskolas. Sedan lyfta över varje planta och trycka till lite runt om för att slutligen vattna allt lite försiktigt så inte den späda lilla plantan oroas för mycket i sin nya miljö. Tänka på hur plantorna känner när de fått mer utrymme och näringsrikare jord. Föreställa sig att de känner hoppfullhet inför framtiden. "Här kommer jag att trivas", tänker de.

Igår lade jag hibiskusfröer i blöt över natten.
Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen och tänka igenom allt noga. Inte förväxla fröer och sorter. Om man blir tveksam till vilket frö som är vilket förlorar växten sin identitet. Hibiskusarna heter ibland olika saker; t ex Dainty pink, El capitolio mm. Om man blir osäker på vad man har för sort framför sig så får man döpa om den till NoID (no identity). Det duger inte att gissa och man måste vara noggrann varje gång man riskerar att blanda ihop dem. Det är en utmaning när man har många sorter igång samtidigt.

Nu har jag nickat fröerna och planterat dem försiktigt i en kruka med såjord på toppen och bördig jord under. Man nickar fröer genom att skära av en liten kant på fröet. Bara så att det ska bli lättare för grodden att tränga ur det hårda fröskalet. De gror ändå men det tar mycket längre tid.
Nu ska den lilla drivbänken placeras på golvvärmen med växtbelysning över. Sedan är det bara att vänta.

Idag när jag var på Maxi gick jag ner till trädgårdsavdelningen för att få en "vår-boost". Jag tycker så mycket om att se att fler än jag själv ser att våren är på ingång. Det liksom bekräftar mina iakttagelser att våren är på väg och dagarna blir längre. Det blir också som ett kvitto på att jag gör rätt som börjar ge krukväxterna näring nu och att jag sår fröer.

söndag 2 februari 2020

Golv

Gick upp kl 7 och drack kaffe och tog en macka. Det såg ut att kunna bli en fin dag och vid 8:30 satte jag på mig arbetskläder och började ställa iordning dagens arbetsplats.
Här skulle jag tillbringa dagen tills golvet var klart tänkte jag.

Jag tänkte inte starta sågen förrän kl 9 men 08:58 kunde jag inte hålla mig längre.

Det var kallt och jag började lägga golv. Jag hade inte räknat med att få någon sol på mig. Solen går ju inte upp så högt på himlen den här årstiden. Men slutligen kom den över trädtopparna lite i alla fall. Efter en stund gick jag in och tog en smörgås och en kopp kaffe och gick ut och fortsatte. Klockan 12 var jag klar.


Jag plockade in alla verktyg och avvecklade dagens arbetsplats och kl 12:30 låg jag i soffan och var färdig med mitt dagsverke.

Härinne ska tobaksplantorna få stå med växtbelysning i maj månad. Härifrån ska de flyttas ut på friland när risken för frost är över. Rummet ska nog användas till att torka tobaksbladen i också.

lördag 1 februari 2020

Enkelt snickeri i grådasket

Mitt konstintresse håller i sig och i veckan gjorde jag en liten ny investering mot en vackrare livsmiljö här hemma. Vacker för mig själv. Tycker Felix det är vackert så är det också bra. Om någon annan tycker något så får de göra det.
Den här gubben köpte jag i veckan. "Trådtjack" av finaste kvalitet. Jag föll pladask igen för något vackert igen. Jag tror jag fört detta resonemang någon gång förut när det handlar om blommande hibiskusar.
Det är mina ögon i kombination med min hjärna som gör saker vackra. Min näsa kan vara inblandad också i en vacker upplevelse. Saken i sig är inte vacker. Det är samma med musik. Det är oftast inte ens någon idé att diskutera vilken musik som är bra eller vacker. Där är det mina egna öron och min hjärna som skapar det vackra i samspel med varann. Det kan inte bli samma samspel i någon annans huvud. Det som är vackert för mig är inte vackert för en annan.

Trådgubben på bilden såg ut som om man ritat en tuschteckning med en finspetsad tuschpenna och tagit tag i örat och lyft upp tuschet från papperet. Den var tredimensionell. Jag belyste den med en LED-spot så en skugga bildas bakom. Konstnären heter Daniel Henningsson och jag köpte den på Konsthantverkarna i Karlstad. Jag har faktiskt beställt ett verk till av honom.

Idag åkte jag till Beijer och köpte regelvirke till ett bjälklag i uthuset.
På en och en halv timma var ett bjälklag på plats. Det var ruggit och grått och jag tog inte ens ut byggsågen för det där lilla utan sågade för hand. När jag plockat in allt var klockan 13:30 och jag tänkte att "det som är gjort, år gjort". Jag hade planerat att hämta brädor till golvet imorgon men eftersom det hade gått så snabbt att bygga bjälklaget kunde jag lika gärna åka och hämta brädor idag.
Så det gjorde jag och la dem på altanen inför morgondagens fortsättning då det ska bli golv. Det ska bli trevligare väder imorgon också och jag ser fram emot att ställa upp sågen, mäta, såga och bygga. Jag tog beslutet att inte isolera golvet och i och med det kommer jag heller inte isolera väggarna i framtiden. Utrymmet får förbli ett kallt utrymme.

Hibiskusarna har börjat upptäcka ljuset igen och ikväll näringsvattnade jag för andra gången i år. Det är snart dags att börja klippa och plantera om. Jag hålls helst ute när jag planterar om men det är det nog lite för kallt för ännu. Jag ska i alla fall börja klippa så smått och ta sticklingar och sätta på rotning.