Hjärnans egna liv

Häromdagen frågade min vän Sabina mig hur jag kunde planera var jag skulle torka tobaksblad i höst innan jag ens sått tobaksfröer. För mig är svaret så självklart att jag inte ens riktigt förstod frågan.

Min hjärna fungerar så. Endera dagdrömmer jag och planerar eller också är jag fokuserad på det jag gör. När jag är fokuserad och blir störd, blir jag irriterad.
När jag åker tåg dagdrömmer jag. Jag kan innan själva resan påbörjas planera vad jag ska dagdrömma om på resan. Renovering av uthuset? Nej det tänkte jag på förra gången. Tobaksodling? Ja. Det kan jag ju drömma om denna resa. Det var ett tag sedan jag planerade tobaksodlingen inne i skallen. När jag är i Hallsberg har jag tänkt på hela processen från att så fröer tills jag lägger in den första snusen som blev resultatet av odlingen. Jag har ju aldrig odlat tobak så jag vet inte riktigt hur de olika stegen kommer att gå men jag är otroligt beredd när det väl är dags. När jag tänkt igenom hela processen kan jag börja om från fröet igen och planera allt en gång till. Jag kommer under tiden på olika lösningar eftersom jag inser att allt inte kommer att gå som jag tänkt.

Jag testar olika saker inför processen. Hur många krukor får plats på en plastplatta med kanter som jag tänkt ha plantorna på efter omskolningen?

Svaret är 18 tydligen. Då behöver jag 9 plastplattor. Hur stor golvyta kommer det då att gå åt i uthuset? Var hänger jag då växtbelysningen så att ljuset faller optimalt på alla plantor o s v. För mig är detta bland det viktigaste i mitt liv. Att ostört få dagdrömma.

När jag är fokuserad och utför något sorts arbete befinner jag mig i en bubbla. Jag älskar också att vara i den där bubblan och känna ett "flow". Att förbereda 30 krukor för sådd genom att fylla på lagom med jord i alla. Bara stå där och ösa i jord. Någorlunda samma mängd i varje, inte för mycket och inte för lite. Monotont men skapar ett flow och en bubbla. Tillfredsställelsen när förberedelserna är klara och jag kan påbörja nästa monotona moment. Göra gropar i varje kruka för att lyfta över plantor i som ska omskolas. Sedan lyfta över varje planta och trycka till lite runt om för att slutligen vattna allt lite försiktigt så inte den späda lilla plantan oroas för mycket i sin nya miljö. Tänka på hur plantorna känner när de fått mer utrymme och näringsrikare jord. Föreställa sig att de känner hoppfullhet inför framtiden. "Här kommer jag att trivas", tänker de.

Igår lade jag hibiskusfröer i blöt över natten.

Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen och tänka igenom allt noga. Inte förväxla fröer och sorter. Om man blir tveksam till vilket frö som är vilket förlorar växten sin identitet. Hibiskusarna heter ibland olika saker; t ex Dainty pink, El capitolio mm. Om man blir osäker på vad man har för sort framför sig så får man döpa om den till NoID (no identity). Det duger inte att gissa och man måste vara noggrann varje gång man riskerar att blanda ihop dem. Det är en utmaning när man har många sorter igång samtidigt.

Nu har jag nickat fröerna och planterat dem försiktigt i en kruka med såjord på toppen och bördig jord under. Man nickar fröer genom att skära av en liten kant på fröet. Bara så att det ska bli lättare för grodden att tränga ur det hårda fröskalet. De gror ändå men det tar mycket längre tid.

Nu ska den lilla drivbänken placeras på golvvärmen med växtbelysning över. Sedan är det bara att vänta.

Idag när jag var på Maxi gick jag ner till trädgårdsavdelningen för att få en "vår-boost". Jag tycker så mycket om att se att fler än jag själv ser att våren är på ingång. Det liksom bekräftar mina iakttagelser att våren är på väg och dagarna blir längre. Det blir också som ett kvitto på att jag gör rätt som börjar ge krukväxterna näring nu och att jag sår fröer.