Sista pysslet

Jag åkte till Maxi imorse och tog farväl av Felix som jobbade. Sedan åkte jag till snickaren i Ölme en sista gång. Jag har gjort en tonfiskröra till Felix som han kan äta av här när jag är borta. Jag ska städa av lite häromkring innan jag lägger mig. Daniel Ståhl tog OS-guld i diskus idag och den andra svensken tog silver. 

Idag fick jag mail från Lufthansa igen där de begärde att jag skulle ladda upp mitt covid-bevis till deras site. Det gjorde jag förstås. Nu är det bara en seg transportsträcka tills jag kan påbörja min resa. Som alltid är det nervöst om jag ska höra väckarklockan imorgon eller ej. Jag ska ställa den på flera tider för säkerhets skull. 

Min väska väger 13 kg när den är fullpackad.

Nästa inlägg kommer förhoppningsvis imorgon - söndag - kväll från ett hotellrum i Prag.

Resfeber

Min pragresa närmar sig och jag har faktiskt blivit lite nervös. Jag är så ovan att resa nu. Men jag vet att det kommer att gå bra. Är det något jag kan så är det att resa på egen hand. Det som kanske spökar för mig är att jag nästan under en hel dag kommer vara avskuren från övriga världen. Att jag inte omedelbart kan kommunicera om jag vill det. Något är det i alla fall som spökar.

Den 30 juli 2020 satt jag här och tog några pilsner. Rubriken på inlägget jag skrev då var "På toppen av min existens". Faktum är att jag mår ännu bättre nu. Jag skrev också att det enda som fattades mig var att ha något att se fram emot. Jag längtade till Prag redan då och nu är jag snart där. Nu har jag ordnat det så att jag plötsligt har jättemycket intressant att se fram emot.

Nästa vecka när jag är framme kommer hela dagarna vara fulla av en massa intryck. Jag är så medveten om att det varit så fattigt med intryck under pandemin. Jag känner mig vidöppen för alla intryck. Jag ska gå och le på trottoarerna och titta folk i ögonen. Jag ska njuta av varenda tugga av maten och varenda klunk av drycken. Jag planerar alltid att dricka en massa öl men det brukar ändå inte bli så. Jag orkar liksom inte längre. Det är så mycket annat som är viktigare även om jag skrävlar med att jag ska dricka så mycket god öl på min resa. Öl blir det förstås men inte varje kväll och absolut inte på dagtid.

Jag ska låta mina tankar leva sina små egna liv och jag ska dokumentera en del av dem i text. Jag kommer att tänka på Felix och att han skulle varit med många gånger. Jag ska fotografera saker som han kommer att skratta åt. Framförallt ska jag reflektera över vad jag själv tänker.

Jag ska unna mig och inte snåla. Vill jag ha något ska jag köpa det. Jag kanske t o m köper ett veckokort på kollektivtrafiken så jag slipper köpa enstaka biljetter varje gång. En annan variant är att köpa tio enkelbiljetter. Det blir billigare och jag tror inte jag kommer att åka så mycket.

Idag kompletterade jag min reskost lite. Jag ska lägga kvar lite proviant i bilen inför hemfärden har jag tänkt.

Saltlakrits måste jag ha med också. Köpte salta skruvar i lösvikt idag. Det är viktigt att de ligger i plastpåse så de är färska och mjuka. Salta bildäck går tydligen inte att få tag i längre. Det var så längesedan jag var i Danmark också. De har en sort som heter "Pletskud" där som är underbar. Pletskud verkar betyda "Mitt i prick" eftersom det är en piltavla med en pil i bulls-eye på påsen. 

En gång när jag bodde i Göteborg hade jag en oöppnad påse Pletskud liggande i lägenheten. Jag lånade ut lägenheten till en kompis och när jag kom tillbaka var påsen borta och ersatt med en påse "Djungelvrål". Det var jobbigt och jag har inte riktigt kommit över det än faktiskt. 

Träffade Felix en stund idag för sista gången innan min resa. Träffade också hans fina flickväns mamma för första gången. Felix och Sara har varit ett par i ett år nu. De är otroligt fina tillsammans. 

Felix och jag tog en promenad och pratade. Jag kanske ser honom imorgon också eftersom han arbetar sitt sista pass som jordgubbsförsäljare imorgon förmiddag. Sedan är jordgubbssäsongen över för denna gång.

Jag klippte gräsmattan idag. Det var längesedan sist och det känns bra att jag hann innan resan. Jag lyckades också smörja Sivan med fästingmedel igen mellan hennes små skulderblad. Hon har varit med mig på altanen hela eftermiddagen som om hon ville umgås lite extra innan jag far iväg. 

Hon låg under stolen jag satt på hela kvällen när hon inte blev extra sällskapssjuk som här.

Hon verkar vilja upp men vågar inte riktigt. Hennes nöjda lilla mun och den smått gråhåriga hakpälsen är det vackraste jag vet.

Här är jag nu. Redo att ge mig ut i vimlet i Europa och återupptäcka världen på ett helt nytt sätt efter pandemin. På ett djupare plan på något sätt. Mer på allvar och inte bara för nöjes skull.

Imorgon lördag ska jag förbereda det sista inför resan. Jag räknar med att sätta mig i bilen och köra mot Gardemoen senast kl 07:00 på söndag morgon.

Kaviartestet avslutas

Nej, nej, nej, nej!

Vegiar är nog det vedervärdigaste jag någonsin ätit. Det var nog kanske en överdrift men det är inte långt undan.

Utlåtandet och poängen talar för sig självt.

Det fanns ingen möjlighet att hantera denna kaviar på något annat sätt än enligt bildserien nedan.

Ölburkarna i metallåtervinningen är utländska och har ingen pant. En bekant till mig var här och drack dessa. Själv befattar jag mig inte med något annat än Norrlands Guld, 3,5 när jag är på hemmaplan.

Jag var tvungen att få bort smaken genom att direkt äta två mackor med Ejderns.

Här följer en sammanställning av hela testet.

Den norska kaviaren har en mer aptitlig färg, annars skiljer den sig inte från den svenska smakmässigt. Kaviar i Norge är generellt dyrare än i Sverige.

Sex sorter hamnade under medelbetyget som blev 5,84 poäng.

Totalt testades 32 sorter.

Den dyraste svenska kaviaren var Ejderns Drott-kaviar men absolut inte den godaste.

Ejderns extra fina orökta var överlägset bäst och det finns ingen anledning för mig att någonsin köpa något annat.

Att byta prislappar

En sak som jag inte har någon koll på nuförtiden är snatterier. I skolåldern visste man om ett par grabbar som var kända för att snatta. Småsaker och godis. Det var särskilt populärt att snatta doftsuddigum. Här i Kristinehamn kallade vi snatta för "palla", liksom man pallar äpplen. De kända pallarna uppvaktade flickor med att ge dem doftsuddigum. Jag tror inte det hjälpte. De fick nog inte fler tjejer trots sina gåvor.

Det fanns andra sätt att få det man ville utan att betala. En del satt i system att byta prislappar. På den tiden satt det prislappar på alla varor. Om man lyckades pilla bort en prislapp på 149:- och flytta över en annan från en billigare vara på t ex 39:- så var man ju hemma ekonomiskt. En del prislappar var i princip omöjliga att få bort hela utan att det syntes att de petats bort. Prislappana försågs dessutom med "brottanvisningar" så de inte skulle gå att få av i ett stycke. Ett gissel när man ville ta bort den missprydande prislappen på ett skivomslag t ex som man ärligen köpt. Jag minns att jag frågade om skivhandlaren hade några exemplar som han inte satt prislapp på. Ibland hade de det och det kändes bra att få ett exemplar i skivsamlingen utan ett utsmetat spår av en prislapp på framsidan. I dagens samhälle med streckkoder är nog detta ett övergivet sätt att klara sig undan billigare.

När jag kom hem satte jag däremot en adresslapp på skivomslaget som talade om att den hörde hemma på Magister Lööfs väg 10. På framsidan överst i högra hörnet. Det var på den tiden man lånade och lånade ut skivor.

Ytterligare en variant fanns om man ville ha en svårpallad vara t ex ett kastspö. På stora Domus nere i stan fanns två ingångar med kassor i båda ändar. Man gick in och köpte ett kastspö till fullpris och betalade i kassan vid utgången mot Södra torget. Sedan gick man ut och gav kastspöt till en kompis som stod där och väntade och sedan gick man runt till ingången på Kungsgatan med kvittot liggande i fickan. Hämtade ett likadant kastspö, gick igenom kassan vid Södra torget igen och visade kvittot eftersom man redan betalat kastspöt men varit inne i butiken igen. Sedan gick man direkt med det till servicedisken och ångrade köpet och fick pengarna tillbaka. Därute stod kompisen med det första kastspöet.

Jag har skrivit denna inledning som om jag själv var en pallare men jag vågade aldrig palla själv. Jag har aldrig tagit någonting utan att betala för det. Däremot har jag gjort en annan sak som inte var helt ärlig. Jag hade en vitlökspress som plötsligt en dag gick sönder. Ena handtaget gick helt enkelt av när jag skulle pressa en vitlöksklyfta. Jag visste att de fortfarande sålde likadana på Domus så jag gick dit och köpte en likadan. Sedan gick jag in med kvittot och den trasiga vitlökspressen och fick pengarna tillbaka. Jag tryckte på att just den modellen av vitlökspress numera helt hade förbrukat mitt förtroende helt och jag ville därför ha pengarna tillbaka istället för att ta en ny.

Elscootrarna har kommit till Karlstad nu och jag har även sett dem i Karlskoga. Jag hoppas verkligen inte att de kommer till Kristinehamn också. Sjukhuset i Karlstad får in skadade varje dag nu som varit med om en scooterolycka. Jag verkligen avskyr sådana här nymodigheter där ett behov skapas av entreprenörer som vill sko sig på alla lättlurade.

Igår läste jag ut min pågående bok som inte alls var varken bra eller intressant. Det är sällan jag läser en bok som inte efterlämnar något minne efter sig men så var det med den. Om sanningen ska fram övergav jag den innan den riktigt var färdigläst. Det händer att jag gör så. Jag har inte tid att läsa halvdana litterära verk.

Jag påbörjade "Sofies värld" istället. Jag är inte riktigt bekväm med tonen i boken men jag ska fortsätta att läsa den. Jag slogs också av att "N-ordet" förekommit två gånger redan trots att jag bara hunnit till sidan 47. Inte för att det gör mig något men man har ju blivit van att studsa till när man ser det i text. I äldre böcker är det inte så konstigt men denna upplaga jag läser är från 2021. Det kanske bara är en tidsfråga innan man ser stora brinnande bokbål med denna upplaga av Sofies värld.

6 mm regn kom det i natt. Eftersom marken redan var våt kom detta tillskott till god nytta direkt förstås.

Jag tog en bild av den hängande tobaken i går kväll. 

Nu är det nästan fullt bakom uthuset. Efter ett par dagar brukar knippenas axlar falla ner något och då går det att hänga dem tätare. Jag har nog bara ett skördetillfälle kvar i år men det kommer inte innebära en lika omfångsrik skörd som igår. Jag har också två fulla papperskassar med knastertorra blad som jag troligen mal innan jag åker till Prag. Luftfuktigheten är 47% inne och 99% (!) ute just nu i samband med en regnskur och åskvärme. Inte optimalt för att mala alltså. Helst vill jag ha en luftfuktighet mellan 20 och 30% men det kommer det inte bli inom de närmaste månaderna tror jag. Jag kanske väntar med att mala ändå. Jag köpte extra papperskassar idag på maxi så jag kan lagra på det viset tills malningsförutsättningarna blir bättre.

Idag torsdag är det också läge att börja planera inför matinköp så det mesta som Felix inte kommer att ha glädje av är uppätet. Jag ska också göra den tonfiskröran som han tycker så mycket om så det står en färdig omgång i kylskåpet åt honom. Den gör jag på lördag. Rostbröd har jag köpt redan och lagt i frysen. 

Han ser fram emot sin vecka här i kapellet på egen hand och med sin flickvän.

Jag letar konserter i Prag också men just under min vistelse är det lite tunt. Jag skulle så gärna vilja se en konsert med Adrian Minune men det får jag kanske aldrig. Musikgenren är "Manele music". Zigienarmusik kallar jag det. Man blir så glad av musiken. Hoppas jag hittar någon konsert. Om man har råd att anlita Adrian Minute till en privat fest kan det antagligen inte bli mera fulländat i de kretsarna. Här ett klipp från ett sådant tillfälle.

Min första kontakt med manelemusiken var i zigienarfilmen "Gadjo dilo". Där sjöng just Adrian Minune låten "Tuttifrutti" och jag älskade låten direkt. En underbar film med lort, guldtänder, sprit och lera.

En annan genre som jag också skulle vilja se en konsert med är klezmermusik. En östeuropeisk instrumental judisk stil som ger lika mycket sprittningar i benen. Här kommer ett smakprov.

Helt omöjligt att sitta still till detta!

Det blev inte mycket vettigt gjort denna dag. Jag hade en miljöchefsträff online på förmiddagen trots att jag har semester. Det är viktigt med kontinuiteten och det kan jag bjuda på.

Idag flyttade jag ner mitt natthärbärge från Felix till ordinarie säng igen. Jag har längtat ner för att slippa känna mig som en objuden gäst uppe hos honom. Jag fattar egentligen inte varför jag känt så men nu när den värsta hettan verkar vara över kan jag gott sova nere igen. Jag ser fram emot att lägga mig och läsa ikväll. Imorgon kväll ska jag ta den sista ölkvällen i kapellet före Prag. Själv hemma, berusad och endast iförd underkläder.

Det regnade till och från hela dagen. Ytterligare 4 mm kom innan jag la mig och läste för kvällen.

Eddies värld

Nu har jag bestämt vilken skönlitterära bok som ska få följa med till Prag. 

Valet föll på "Sofies värld". Jag har på senare tid tänkt att ju snabbare jag kommer igång med den, desto snabbare får jag kanske en inblick i min egen tankevärld. Det ska bli trevligt att läsa den. Jag öppnade boken och läste de första meningarna och jag kände direkt att det var svårt att slå igen den. Men det gjorde jag och lade ner den i resväskan.

Väskan är för övrigt snart färdigpackad. Det senaste jag kom på var att jag skulle ta med mina arbetsshorts. De är så bra med alla sina fickor. Det kvittar ju hur jag ser ut därnere. Ja här i stan också förresten.

Lite Falu rödfärg har ingen tjeck dött av att se vad jag vet.

Strumpor, t-tröjor och kalsonger har jag redan packat. Det blir två par shorts. Dessa och ett par lite "finare". Långbyxor reser jag i. En skjorta reser jag också i och några fler plagg tar jag nog inte med. Blir det kris och kallt köper jag adekvat plagg. Ett par Crocstofflor åker med också som jag kan ha när jag ska ner på hotellfrukosten. Skohorn är med som vanligt.

Jag har fortfarande gott om plats kvar i resväskan men jag tar med min egen kudde också. Jag har en sådan där "tempuraktig" kudde som är hård men formar sig efter huvudet. Jag är så van den så den blir bra att ta med. Dessutom behöver jag inte skämmas över någon snusfläck om jag somnar med snus inne.

Det kom 19 mm regn i åskvädret igår. I natt hade det kommit ytterligare 3. Det är bra men det får gärna komma ännu mer.

Imorse kom Sivan. Hon var väl lite hungrig förstås och jag ställde ut hennes skål med mat innan jag tog en liten morgonpromenad.

Här har hon suttit en stund. På sina små bakben. Dessa spår måste väl vara bland de gulligaste som finns. Hur hon satt sig ner lite och tittat ut över trädgården och funderat. Hon har säkert tänkt lägga sig framför altandörren sedan för att jag ska se henne och ställa fram mat. Hon jamar inte. Hon krafsar inte. Hon bara lägger sig med ryggen mot altandörren och väntar på mig. Det är sällan hon behöver ligga särskilt länge. Jag har vant mig vid att titta dit så fort jag reser mig upp ur soffan.

Jag har börjat hänga tobak inne nu. Här torkar den det sista innan jag lägger ner de torra bladen i en papperskasse. Jag går igenom alla blad med jämna mellanrum och sorterar ut de som är knastertorra. Det här blir en ganska vanlig syn en bra tid framöver. Luftfuktigheten ökar nu också och det gör att det torkar långsammare. Det som en dag varit torrt kan ha blivit lite fuktigt igen nästa dag. Man får passa på att mala när det är en torr dag.

Idag skördade jag nog den största tobaksskörden hittills i år. Det blev jättemycket att ta reda på och det tar faktiskt flera timmar. 

Nu är det inte mycket blad kvar. De flesta stora blad är skördade i alla fall. Det är oklart om jag skördar något mer innan resan nu.

Tidningen var här igen och gjorde ett nytt reportage. Denna gång om distansarbete. Journalisten som skrev om tobaksodlingen kom ihåg att vi pratat om "det nya normala arbetslivet" också. Jag var orolig att folk kan tröttna på den där Eddie Persson och jag bad honom fråga sin chef om hon verkligen tyckte det var en bra idé. Det tyckte hon och jag kom på att jag faktiskt har en del tänkvärda saker att bidra med i frågan så jag tackade ja. Troligen kommer det med i fredagens nummer som del i en större artikel om distansarbete och det nya normala.

Meningen med livet - Smakerna

Det skulle vara ett ledsamt handikapp om man inte kände smak. Smaksinnet är tätt sammanbundet med luktsinnet. Ta en tesked med socker och kanel och tugga runt samtidigt som du håller för näsan. Släpp sedan taget och andas med näsan och upplev den smaksensationen.

Jag minns goda smaker jag känt genom livet. Smakerna väcker minnen. En god pizza är inte bara pizzasmaken utan även allt som hände under måltiden. Min pragresa nu kommer att innebära många trevliga återseenden med olika smaker. Bl a just den där goda pizzan som Felix och jag åt på "La piccolo Perla" som är den bästa jag ätit. Jag vet inte om den fortfarande ligger i toppen för Felix också vilket den en gång i alla fall gjort.

Ibland kan gulascherna nere i Europa smaka "djur". Det har jag varit med om både i Prag och Budapest. Det hoppas jag att jag slipper denna gång. Hotellfrukostar ser jag fram emot. De är oftast bra var man än hamnar. Coissant till frukost kanske. Jag brukar dricka the till frukost när jag är på hotel. Alltid Earl Grey och fyra sockerbitar. Till det mackor - gärna av segt bröd - med smör och salami. Det hoppas jag få i Prag. Samtidigt får man ju inte vräka i sig frukost. Man måste ju bli hungrig igen framåt lunch så man hinner få två lagade mål mat om dagen. Mest för att prova roliga rätter.

Jag ska gå ut tidigt på morgonen har jag tänkt så förmiddagarna egentligen skulle vara nog för ett dagsprogram. Ligga på hotellet någon timme efter lunch och sedan ut på nya äventyr igen.

Jag kommer ändå dricka världens godaste öl.

Den näst sista kaviaravsmakningen redovisas idag också.

Ejderns Drottkaviar som jag sett fram emot var inte alls som jag mindes den. Jag mindes den som en lyxig Ejderns men den påminde bara om de andra mellanklasssmörjorna. Guldkork och allt. Jag ska testa Vegiar också men sedan får det vara slut. Jag ska då sammanställa testet och sedan bara köpa Ejderns kaviar i fortsättningen.

Mistel

Den 27 januari 2018 sådde jag några mistelfröer på min rönn. Idag när jag tittade på rönnen såg jag något jag inte sett förut.

Fem små mistelplantor!

Så underbart fantastiskt roligt! Nu är min rönn dessutom fridlyst. Mistel är fridlyst och det skyddet ärvs till trädet den växer på.

Tryckande värme även idag. 

Jag har skördat en omgång tobak igen och det blev många pauser och deletapper innan de nyskördade bladen kom upp på torkställningen.

Nu är det mesta skördat och plantorna står där och blir spinkigare och spinkigare. Jag tog ner elstängslet idag också.

Köpte chokladmjölk för att testa Skånemejeriers version innan det är skarpt läge om en vecka. Den var god.

En vecka kvar (och en natt)

Igår kopplade jag in GPSn i bilen för att se hur lång tid den skulle behöva på sig för att guida mig till Gardemoens långtidsparkering. Tre och en halv timme skulle det ta. Jag dubbelkollade också så att gränsövergången vid Charlottenberg/Morokulien är bemannad och det är den. Det blir intressant att se hur lång tid det kommer att ta i tullen. Inte alltför lång tid antar jag. Jag hör inga nyheter om köer vid gränsen precis men jag är alltid ute i god tid.

Tydligen behöver man fylla i en blankett till den Tjeckiska smittskyddsmyndigheten inför inresa och det gjorde jag igår digitalt. Jag kollade igenom alla pappershandlingar en gång till inför resan och hemförsäkringspapper och det lilla EU-kortet är med.

Igår kväll fick jag besök av en gammal kollega. Ronny och jag träffas i bästa fall en gång om året. Däremellan har vi ingen kontakt. Det har blivit något av en tradition att sitta här hos mig och diskutera livet. Vi har haft ett uppehåll förra året när det var pandemi. Nu är vi båda fullvaccinerade. Han har dessutom haft sjukdomen. Vi har alltid saker att prata om och gårdagens samtal tog vid där det förra slutade för två år sedan i princip. Det blir lite repetitioner också förstås eftersom vi båda börjar bli lite gaggiga.

Jag skördade tobak igår också så nu kan även det anstå några dagar. Jag tittade lite på OS-invigningen innan jag sov middag en stund i soffan. Jag hann i alla fall irritera mig på hur varje land bar sin flagga vid inmarschen. Det var två personer som höll i samma flagga i de flesta fall. En man och en kvinna men jag såg hur obekväma alla var med det. De hade antagligen blivit tillsagda att en man och en kvinna ska hålla i flaggan men det går ju inte att vara två och hålla i en flagga med en stång. Herregud vad de krånglade för att allt skulle gå politiskt korrekt till. Det blev bara urdumt men ingen kunde heller komma och anklaga arrangören efteråt att en man burit nationens flagga. Jag avskyr samhällets uppenbara PK-iver i allt nuförtiden. 

Sivan kom förbi en sväng igår också. Blev kliad, fick lite mat, drack vatten och satte sig direkt på favoritstället på pass för att fånga en sork. Vilket drömliv hon har den där lilla tjejen.

Jag har faktiskt också ett drömliv. Jag gör som jag vill utan att fråga efter. Vad gäller yrkeslivet har det också kommit till ett stadie där jag och arbetsgivaren inte har olika syn på min roll. Jag har världens bästa jobb även om jag just nu har semester. En gång i livet fasade jag för att sista semesterveckan skulle gå mot sitt slut. Så är det inte längre. Inte som det var då. Självklart är det enklare att vara helt fri från plikter men de plikter jag har idag i yrkeslivet är spännande och intressanta.

Jag har en spännande höst framför mig. Min chef har sagt att jag kan arbeta hemifrån resten av livet. Ett distansarbetsavtal ska skrivas. Min arbetsgivare kommer att få skriva en massa individuella distansarbetsavtal. Många medarbetare kommer att få arbeta på distans i framtiden men bara en viss procent av arbetstiden. I mitt fall kommer jag att få arbeta på distans till 100%. Behöver jag ett konferensrum för ett fysiskt möte ska jag kunna boka det i samhällsbyggnadshuset i Karlstad där jag tidigare suttit.

Det ska bli intressant att se hur ett sådant distansarbetsavtal ska upprättas för min del. Jag är ju angelägen att det skrivs på ett sådant sätt så jag kan sitta var som helst i hela världen och arbeta online. I Linnebäck, Vålberg eller på Manhattan. I min värld är det ingen skillnad. Huvudsaken är att jag har en pålitlig internetuppkoppling. Har jag bara det kan jag sitta ute i rymden om det vore möjligt. Jag oroar mig lite för att Spanien inte ska vara OK tyvärr. Men det blir en spännande höst som sagt. Inte bara för min egen framtid utan för hela världen. Jag tror inget kommer att bli som före pandemin och jag tror även att det mesta kommer att bli bättre för den enskilda människan.

I morse när jag vaknade gick jag ett varv runt tobakslandet. Jag tror faktiskt det mesta kommer att vara skördat innan jag åker till Prag om en vecka. Det vore ju väldigt bra om det hängde på tork medan jag är borta. Vi får se. Det känns overkligt att min kropp ska förflytta sig över jorden igen. Det känns som om det var så längesedan sådana nöjen var möjliga. Jag vet ju faktiskt inte om jag kommer iväg. Plötsligt kan kanske läget förändras och länder stänger ner igen. På fredag om en vecka ska jag sätta mig här och dricka öl och bli berusad och tänka spännande tankar om den kommande resan. Packa lite och dagen efter (lördag) ska jag ordna med det sista. Göra thekakor med stekt ägg och lägga i kylen. Lägga mig tidigt och läsa och ställa klockan för första gången på jättelänge.

Under veckan som kommer nu ska jag introducera Felix lite när det gäller kapellboendet eftersom han ska bo här när jag är borta.

Det har varit väldigt varmt idag och jag har inte gjort mycket mera än att sitta på altanen och titta. Jag läste lite i pragböckerna igen och åt korvbitar som snacks. Jag brukar köpa spillbitar av korv i charken på Maxi och skära upp i tärningar. 

Här fick den vackra askkoppen bli en korvhållare istället.

Jag tog med mig snusfabrikör Anders ner till snusfabrikör Michael med tobakskvarn och en kasse tobak jag tänkte mala. Vi korrigerade inloppet till kvarnens knivar så det blir lättare att mata ner hela blad. Sedan malde jag mina blad och åkte hem igen.

Det blir tidig sänggång med läsning och AC ikväll. Tydligen ska det regna i början av nästa vecka och det är välkommet nu.

Förstasidesstoff (igen)

Idag var det reportage om min tobaksodling i lokaltidningen igen. De var här även förra året just när pandemin börjat bli allvarlig. I mars 2020. I förrgår gjorde de ett uppföljande reportage.

Dagens Kristinehamnspost.

Uppslag 1.

Uppslag 2.

Den stora bilden på uppslag två försökte jag och fotografen att återskapa från det förra reportaget men det blev inte bra. Det var meningen att det skulle synas skillnad så jag hade ställt mig på samma ställe som då för fotografering. Det är så mycket grönare nu så att effekten uteblev.

När jag hade varit nere på redaktionen och hämtat några ex av tidningen satte jag mig på en soffa på Kungsgatan och läste. Jag träffade två pensionärssystrar från Uddevalla som såg vilsna ut så jag erbjöd mig att hjälpa dem. Jag skulle gå tillbaka till bilen som stod vid Rusta och jag tog med dem via stadsparken och berättade Gustaf Frödings historia i staden för dem på vägen.

Sedan åkte jag till Felix mamma och la ett ex av tidningen i hennes brevlåda så Felix skulle kunna läsa. Därefter blev det en tur till Maxi. Jag åkte upp till Kvarndammen en sväng också och gick ett varv. Det växer otroliga mängder Jättebalsamin där och jag ville se hur beståndet utvecklats. Jättebalsamin är invasiv och markägare är skyldiga att ta bort plantor om de slår upp.

Den är ganska vacker ändå och har säkert börjat som trädgårdsväxt en gång. Det är vanligt att de invasiva arterna har sitt ursprung från handelsträdgårdar där de såldes innan man förstod. Blomsterlupin är ju en typisk sådan växt t ex.

Här ett helt hav av växten nedanför Sågarbostället.

Mera om ängen

Jag tog ett varv i vägkanterna runt mig idag igen för att samla på mig lite mer ängsväxter. Jag tog hela plantor av Förgätmigej. Jag hittade ett stort bestånd av Gulsporre som jag ska bevaka när de går i frö. Likaså Nysört. Min Rödfibbla jag haft koll på var jättesvår att hitta när den inte blommade längre men jag lyckades till slut. Jag hittade flera intressanta sorter som jag inte kunde artbestämma och när jag kom hem kollade så förstod jag ändå inte vad jag sett. Jag gick tillbaka och tog med min flora. Det var tydligen Jordrök, Knölsyska och Revormstörel jag sett tidigare. Jag hittade Röd-, och Vitplister också.

Här Revormstörel.

Jag insåg också vad svårt det är att hitta de överblommade växter man tittat ut för framtida fröinsamling när jag letade efter Rödfibblan. När jag går ut i fortsättningen ska jag märka upp blommorna med en liten plaststicka så jag hittar dem igen. Praktlysing såg jag också men den vill jag inte ha. Den lilla Pyrolan hade slåtteraggregatet tagit när de körde av vägkanterna för några veckor sedan.

Jag fick böcker idag också. Robert Musil "Om dumheten" och "Sofies värld" av Jostein Gaarder. Sofies värld har jag länge tänkt köpa. Som jag förstått är den en mjuk ingång till filosofin som jag ibland faktiskt ägnar mig åt när jag gör mina nedskrivna formulerade tankar som i alla fall jag själv upplever som något stort filosofiskt. 😃 En tänkare har jag ju ändå alltid varit. Och livsnjutare.

Idag hängde jag fram tobaken i solen igen. Igår hängde den i skugga hela dagen. Jag brukar växla lite. Ingen skörd idag heller. Kanske imorgon.

Igår under min pragresearch hittade jag en restaurang som jag skulle kunna äta på varje dag flera gånger om dagen. Den heter "Havelska Koruna". Det är dessutom bricklunch så några gamla tanter kommer troligen att stå och sleva upp maten. Jag kommer inleda med att säga "Dobre den" som betyder "Goddag". Sedan blir det till att peka. Det kommer att bli mycket matbilder i mina blogginlägg i Prag. Det är maten jag längtat mest till.

Jag har börjat packa lite också. Jag kan inte hålla mig längre nu.

Pragförberedelser

Idag uppdaterade jag min GPS som ska visa vägen till Gardemoen den 1 augusti. Jag läser och tänker mycket på Prag nu och ska börja göra färdplaner över hur jag ska ta mig från hotellet till olika platser med kollektivtrafiken. Jag kommer att samla på mig resor med kollektivtrafik så jag köper dygnskort de dagar jag planerar att åka. Jag kommer att gå så mycket som möjligt men en del saker jag vill till ligger en bit bort.

Idag tog jag hand om de växter jag fått.

Här hamnade Pernillas Tibast.

Och här gjordes plats för Amis ängsruta.

Här är hennes äng inympad i min. Det ska bli jättekul att se om jag lyckades få med Gulmåran levande. I så fall hoppas jag också att den sprider sig ut ifrån Amis centrum i övriga ängen.

Det kanske kan bli en framtida "gå-bort-gåva". Man delar med sig av en ruta av sin egen äng till någon annan. Det kan ju bli en varaktig present om det vill sig väl.

Idag har jag gjort en lista på David Cerny-verk med närmaste busshållplatser och allt. Jag har också kollat matställen i anslutning till platserna. 

De verken som jag inte behöver åka till har jag inte kollat adresser till. De är i stan där jag normalt rör mig ändå. Jag kommer i första hand åka spårvagn och i andra hand buss. Jag prioriterar att röra mig i markplanet så jag ser Prag samtidigt som jag förflyttar mig. Får jag bråttom kan jag åka tunnelbana nere i den mörka underjorden där det ser ut som i alla tunnelbanenät i hela världen.

Meningen med livet - Det viktiga visuella

Det är njutbart att titta en stund på vackra saker. Vad som är vackert är individuellt och jag vill gärna omge mig med föremål jag tycker om att vila ögonen på. Min konst av Karin Fast Aronsson och Cal Schenkel skänker glädje varje dag. Även mina planscher från rockhistorien. Alla bokryggar i bokhyllan och de få "prydnadssaker" jag har. Prydnadssakerna är föremål som betyder något för mig eller som bara är vackra.

Jag köpte en apoteksvåg, "Axel Kistner, Stockholm" häromdagen som jag älskar för dess vackra former. Ett smäckert bruksföremål med väl avvägda detaljer.

Likaså denna askkopp som jag också köpte för utseendets skull.

"ARA beslagfabrikk Oslo-Örje"

Askkopp för publika utrymmen så som väntrum och liknande från 50-talet skulle jag tro. Ingen ska någonsin få fimpa i denna så länge den är i min ägo.

Jag kan titta i timmar på Sivan. Hon är fulländad. Hennes förnöjda lilla mun och hennes mjuka tassar med svarta trampdynor. Hennes tunna kattläppar och hennes morrhår.

I Prag ska jag titta på alla vackra byggnader. Människor kan också vara vackra om man slipper att umgås med dem. Då tänker jag inte på fotomodeller utan vanliga människor. 

Vackra blommor och alla deras detaljer. En skål med nyplockade blåbär där det nästan ser ut som om det är imma på bären.

Igår låg jag och tittade upp på molnen. Det var längesedan jag gjorde det.

I natt sov jag uppe hos Felix igen. Nu är det inte riktigt lika varmt inomhus längre så egentligen kan jag ligga i min egen säng. Det känns som om jag inkräktar lite på Felix hem. Det är ingen bra känsla att vara naken hos Felix. Det känns nästan som ett övergrepp. En konstig känsla som jag inte kunde förutse. Trots att jag själv bott i det rummet under flera år.

Jag sover jättegott däruppe och hoppas att känslan går över. Känslan kommer i alla fall att gå över efter ett tag den dagen jag flyttar upp min egen säng dit.

Det var studiebesök hos mig idag. Ett gäng på fyra personer från Björneborg med min vän Pernilla i spetsen. Hon hade med sig en liten tibastplanta som hon inte ville ha i sin egen trädgård eftersom den är giftig. Jättetrevligt! Kurt var här en sväng också. 

Imorgon kommer NKrP (Nya Kristinehamnsposten) hit och ska göra ett nytt reportage om tobaksodlingen. I mars 2020 var de här förra gången. Det var precis i början av pandemin.

Jag skördade 22 knippen idag.

Nu börjar det synas att jag kommit en bit på väg med skördandet. Jag har nog snart skördat hälften.

Jag hade en papperskasse full med torra blad från årets skörd som jag malde i den nya kvarnen.

Så här blev det. Det var lite krångligt eftersom vi ännu inte modifierat den. Nu ska jag börja fylla min balja med årets tobak.

Ängen

Igår fick jag besök av min blomstervän Ami. Hon hade tagit med en liten bit äng till mig.  Det enda som jag själv inte hade var nog Gulmåra. Den hoppas jag väldigt på.

Jag fick också rådet att slå min äng redan nu eftersom allt gräs håller på att gå i frö. Så jag testade först med min nyinförskaffade lie men den var alldeles för slö och jag har inget bryne. 

Jag tog då trimmern istället och körde tills batteriet tog slut. Idag är det nyladdat igen och jag ska ta en bit till.

Igår gjorde jag också ett par generalrepetitionsmackor som jag ska ha när jag åker till Gardemoen. 

Thékakor som jag delar och har extrasaltat Bregott på bägge halvor. Och ett stekt ägg däremellan med Aromat på bägge sidor. Normalt delar jag inte Thékakan utan brer smör direkt på och lägger på ägget. Jag upplever det tjocka brödet lite obehagligt då. Torrt. Det torra brödet hamnar under tungan så att nästan käkarna låser sig när jag ska tugga utan att brödet har smörjts upp av saliven. I år testar jag ett nytt sätt för att få bort den upplevelsen. Smöret måste ha stått i rumstemperatur innan annars är det omöjligt att bre på de sköra brödskivorna.

Här ligger ägget inbäddat inne i brödet som en hamburgare. Jag testade hur det blev istället. Överläppen upplevde inte ett blött Aromatigt ägg när jag bet över mackan som den brukar och det var positivt. Mackorna hade legat i en plastpåse i kylskåpet över natten - så som de kommer att ligga natten till den 1 augusti. Sedan låg de på köksbänken någon timma för att komma upp i rumstemperatur innan jag åt dem. Jag äter inte Thékakor annars Thékakor har kommit att bli "utflyktsbröd" för mig. 

Det blev som jag trodde. Efter en timma i rumstemperatur åt jag den ena. Då stördes jag lite av att ägget fortfarande var kallt. Efter två timmar åt jag den andra. Då var den perfekt tempererad så jag får nog vänta med att äta mina mackor till efter gränsen när jag ska till Gardemoen.

Igår drog jag med mig min bäddmadrass med sängkläder upp till Felix övervåning. Där finns det AC och det var underbart att sova i ett svalt rum. Det är första gången jag gör det och kan inte begripa varför jag inte gjort det förut. När Felix längre inte har ett behov av att ha en sängplats i kapellet ska jag flytta upp dit.

Idag hade jag inget planerat. Det kom upp en kille till mig i en underbar svart nercabbad Buick Electra från 1965. Han hade sett på FB att jag odlade tobak så han var nog här ca en timma.

Jag satt i skuggan och läste långa stunder idag. Jag slog mera av ängen också och "harkade" bort det slagna gräset. "Harkade" = räfsade på värmländska.

Jag längtar redan upp till ACn på övervåningen ikväll.

Jag tog en cykeltur på en timma ikväll. Jag cyklade bl a genom stadskärnan. Det är inte ofta jag är där nuförtiden.

Imorgon tar jag nog en skördedag igen. Det går väldigt fort i år och jag får vara glad att det också är bra torkväder.

Jag kollade in konstnären David Cerny i Prag också. Jag har sett flera av hans verk men jag kanske ska ta en runda och titta på dem igen nu i augusti. Det känns nästan overkligt att jag snart är där. 

Tobaksodlingen

Igår bjöd jag in intresserade till kapellet för att lära sig hur man kan bli självförsörjande på snus. Jag trodde intresset skulle vara större än det var. Men det är väl som vanligt när jag själv tycker att jag fått en glimrande idé. Den var inte så glimrande som jag trodde.

Det finns en FB-grupp som heter "På gång i Kristinehamn...". Där skrev jag att folk som var intresserade kunde komma idag (söndag) kl 10 om de ville veta mer. Ingen skrev att de skulle komma men några tycktes ändå intresserade. Idag nu på morgonen ändrade jag inbjudan till att vara öppen och om någon vill komma så är det bara att titta in här. Jag är ju hemma hela dagarna i stort sett. Vi får väl se om någon kommer någon dag.

Igår kväll satt jag på altanen och njöt av sommarkvällen.

Jag tog också den obligatoriska sommarbilden med min vackraste klematis i motljus.

Idag räknade jag lite på vad förra årets skörd gav. När jag hade malt allt hade jag fått ihop 5,754 kg torr tobak. Jag hade 120 plantor förra året. Det bli ca 48 gram per planta. Förra året hade jag inga bladnerver med i malningen i och med att de inte går att mala i en matberedare. Nu har vi gått ihop och köpt en riktig kvarn, jag och tre snusfabrikörer till. Nu kommer det att gå som en dans att mala även nerverna och i och med det få ut betydligt mera på varje planta. 

Förra vintern samlade jag ihop alla bladnerver och eldade upp dem. Det ångrar jag nu när jag kunde malt dem istället. Om jag hade haft dem kvar hade jag kunnat mala dem och späda ut årets tobak med.

I år har jag ca 90 plantor men borde ändå få ihop mera tobak viktmässigt.

Till frukost åt jag två knäckemackor med en två månader för gammal pultost. Jag trodde den hade en längre hållbarhet. Jag fick den av Sabina för ett bra tag sedan. Den smakade ändå som den skulle. Den har ju en lite rutten smak även när den är färsk. Den doftar som mögelost men med ett subtilt inslag av förruttnelse.

Idag blir det inte många vingslag. Jag har inte tänkt skörda någon tobak heller. Om inte någon kommer och vill se hur man gör vill säga. Läsning kan nog passa denna dag. Just nu har jag hela sommarsemestern framför mig. Fyra fria veckor.