Sista norska kaviartuben påbörjad

Idag öppnade jag den sista norska kaviartuben. Det ska bli så skönt när detta test är över. 

Jag tror det egentligen är kombinationen jag är trött på (kaviar, ägg, Aromat och Hönökaka. På knäckebröd är det fortfarande underbart med kaviar. Särskilt Ejderns då och jag kommer nog aldrig köpa annan kaviar än den sorten. Är inte livet för kort för att tvinga i sig Kalles, Svennes och alla andra uppblandade, jolmiga och smetiga sorter?

Idag beställde jag fröer från Impecta. Jag ska också smyga runt längs dikena häromkring för att samla på mig lite mogna frökapslar vad det lider. Jag hittade klotpyrola och rödfibbla i diket mitt emot häromdagen. Jag ska ta reda på hur de frökapslarna eller frukterna ser ut.

Habitus

Idag pratade jag med en kollega som - liksom jag själv - är intresserad av vilda växter. Vi pratade bl a om Lids-, respektive Krok & Almqvists flora. Hon hade lärt sig nyckla (artbestämma) växter med "Lids flora". Jag själv har nycklat med "Kroken". De olika universiteten föredrog olika floror. I Umeå där hon gick hade de "Lids". På Göteborgs universitet föredrog man den andra.

Vi pratade också om begreppet "Habitus". Jag tror faktiskt jag bloggat om det förut men det skadar inte att upprepas. Habitus när det används i naturvetenskapliga sammanhang om växter och djur, står det för: "ett djur eller en växts allmänna utseende, de sammanlagda kännetecken för ett djur eller växts yttre"

Det vill säga det som gör att man direkt kan se att en Volvo Amazon just åkte förbi. Det var inte en Ford Escort. Men vad är det som gör att man då kan skilja dem åt? Båda har fyra hjul, framskärmar, vindrutor, backspeglar och lyktor. Det är inte enkelt att lära någon hur en Volvo Amazon ser ut om man med ord måste försöka förklara hur man vet att det är en Amazon och inte en Escort. 

Lite så är det med växter och allt annat också. När man "nycklar" växter tittar man på detaljer i lupp och utesluter det som inte stämmer hela tiden. 

Det kan se ut så här. När man väl kommit fram till vad man tror att det kan vara, finns inget facit heller. Ofta duger det inte ens att titta i en flora med färgbilder. De enda gångerna man fick klart för sig om man hade kommit rätt i nycklingen eller ej var när man hade tenta. Examinatören hade själv plockat växterna och satt dem i olika vaser framme på katedern. Gräs är väldigt svåra att nyckla. Ibland behöver man t o m mikroskop.

Andra växter är enklare. Åtminstone till enklare artbestämning. En Prästkrage vet de flesta hur den ser ut. Att det sedan finns jättemånga sorter som ser nästan likadana ut är sällan intressant för vanliga människor.

Det är habitus när man ser en Schäfer på stan. Man vet att det är en hund och att det inte är en tax. Man ser direkt att det är en Schäfer tack vare de sammanlagda kännetecknen för Schäferns yttre.

Man kan också på långt håll känna igen personer bara på deras sätt att gå eller deras hållning. Även om man bara ser ryggen på dem. Hållning och gång verkar vara något som vi "lär" oss redan i ungdomen. Jag kan känna igen ryggarna på flera - numera vuxna - människor som jag inte sett sedan de var tonåringar.

Jag har länge tänkt på att det borde finnas en mobilapp där man kunde fråga vad det är man ser genom att ta en bild av föremålet. Om någon som kom från en annan kultur och undrade vad det är för stora plastpaket det ligger på en åker man passerar förbi med tåget. Är det älgägg? Om personen då kunde ta ett foto och fråga en gigantisk expertpanel. Och på så sätt få ett svar där det står att det du fotograferat är en ensilagebal och sedan en förklaring om vad ensilage är.

När jag tänkte det första gången visste jag inte ens vad jag skulle söka på i Appstore. Identifieringsapp?

Nu ser man hur folk använder sådana appar och det verkar finnas hur många som helst nu. För att artbestämma växter finns en uppsjö av olika identifieringsappar. De heter ofta något med "Plants". 

Finns det då någon app som kan identifiera lite av varje?

Jag har hittat en app som jag själv testat och som oftast ger rätta svar. Appen heter "Google Lens". Google har ju flera olika appar och jag har fyra av dem i min iPhone. Google Maps, Earth, Translate och Lens. Translate översätter text från ett språk till ett annat. Man kan säga en mening på svenska; t ex Goddag och så spelar den upp frasen på t ex Tjeckiska. Man kan snabbt byta mellan översättningarna och skulle på så sätt kunna föra en enklare konversation med en utlänning man möter och där man inte har ett gemensamt språk. Där man lägger en mobiltelefon mellan sig. Som en schackklocka där man klickar när man gjort sitt drag. Den läser även skriven text med kamerafunktionen. Man för bara kameran över menyn på restaurangen så översätter den från tjeckiska till svenska. Man kan också ladda ner språk för att kunna använda den offline när man är utomlands. Jag har t o m testat den på en tjeckisktalande kvinna där hon fick vara facit. Jag frågade appen om det fanns anka på menyn. Appen läste upp en mening som skulle varit gångbar på restaurang i Tjeckien enligt henne. Inte helt perfekt men... Sådant som artighetsfraser kanske man utelämnar för att det ska bli förståeligt.

Mitt senaste tillskott i Googlefamiljen är Google Lens som också är gratis. 

Själva ikonen ser ut så här.

Jag gick runt och testade lite hur duktig den var. Här följer ett antal exempel.

Nagelknipsare. Här hade appen lite problem innan det blev rätt. Som man kan se får man några exempelbilder och kan på så sätt avgöra om google gissat hyfsat rätt.

En tumstock. Inga problem alls.

En psoriasissalva. Här valde google att visa den verksamma substansen i salvan. Jag kollade på tuben och det stämde.

En tändsticka. Inga problem det heller.

Ett russin. Hur lätt som helst.

En ungersk korv. Här fotograferade jag etiketten och när jag scrollade ner fick jag förslag på var jag skulle kunna köpa korven. Jag skulle säkert kunnat fördjupat mig om jag hade haft lust i denna sorts korv en hel kväll genom att bara fortsätta att söka på ingredienser, historik och allt mellan himmel och jord.

Jag ville utmana appen lite så jag tog en lite mer udda bild.

Appen tog den också.

Även personer kände appen igen. Här ett inramat foto av musikern Captain Beefheart (Don Van Vliet). Jag är säker på att jag kunnat få reda på hur han låter när han sjunger också.

Och växter.

T om en Ford Focus från 2012. Appen svarade alltså inte "Bil" vilket man kunde tro. Den svarade t o m med modell och årsmodell.

Jag tror dock inte appen varit till hjälp på växtfysiologitentan när jag skulle nyckla fram ett speciellt gräs. Det dröjer nog inte förrän de här apparna klarar det också.

Ett eko av Felix

Häromdagen när jag var på Maxi såg jag en av Felix kompisar som jobbar där. Jag tror inte han såg mig. Han pratade med en kollega och då hörde jag hur han sa ordet "dock". Som i: -Liljekonvaljer blommar inte hela växtsäsongen. Dock blommar de underbart intensivt i början av juni varje år.

Felix överanvänder ordet "dock" och jag är rädd för att han fått den vanan från mig. När jag hörde "Ersa" säga dock i ett sammanhang tänkte jag direkt att han kanske fått den vanan av Felix som kanske fått den av mig. Långsökt kanske men inte helt omöjligt i en liten kommun som Kristinehamn.

Brakandet ute i köket har inte hörts på ett tag heller. Betyder det något? 

Här är ytterligare en kattlämning på altanen.

En söndertrampad fulltankad fästing som trillat av Sivan och som jag i min tur trampat sönder. Hinner jag upptäcka dem tar jag dem i toapapper och lägger i toan. Jag blir alltid sur när jag trampar sönder dem. Det blir så äckliga fläckar som inte är helt enkla att ta bort.

Böcker

I går kväll rensade jag lite bland mina böcker. Jag kastade inga böcker. Jag bara lade undan dem på en annan plats. Bland annat barnböcker som inte behöver stå i bokhyllan. Jag gjorde ett litet roligt fynd bland dessa.

Dessa tre titlar är troligen den första kontakten jag hade med böcker överhuvudtaget. Jag visste att jag hade alla tre delarna men inte att det var mina egna tre exemplar mamma läste ur när jag var liten. 

Jag hade för mig att jag köpt dem i efterhand till Felix men så var det alltså inte. Plötsligt blev fyndet jättestort för mig. De tre titlarna som inledde resten av min kärlek till böcker och det skrivna ordet. Jag minns hur trollbunden jag var när hon läste. Hur jag skrattade åt Emils tokiga upptåg. Vad jag älskade Alfred för den mansförebilden han var. Förståndig men ändå lekfull och han tog Emil på allvar som ingen annan gjorde och var hans bästa vän. Det var en sådan mansförebild jag letade efter under hela min uppväxt.

Mansförebilder av idag ska nog inte vara riktigt som Alfred var. Blyg, stark och trulig. Dansade gärna när han fått lite brännvin i sig och tog pigorna om hakan. Men han var ärligheten själv och var aldrig elak. Jag minns när pigan Lina frågade honom om han tyckte om henne. Hur långt inne det svaret satt och han uttryckte sig förstås jätteklumpigt när han väl erkände att han "var allt lite förtjust i henne". 

Pappa Anton var också en härlig personlighet. Hur han hävdade att han alltid hade rätt men också hur han fick ge med sig när han blev överbevisad. Och det hände ofta. Och att han ändrade sig helt prestigelöst.

Mamma Alma var en riktig bullmamma och Krösamaja en vidskeplig, virrig tant som vältrade sig i konspirationsteorier. Krösamaja måste ändå varit en skådespelare som de väldigt gärna ville ha med i produktionen. Hennes röst var den enda som var dubbad. Samma med Pruskeluskan i Pippi. 

Ida den väna lillasystern som självaste Emil var en förebild för och den fåfänga och den obotligt romantiska pigan Lina. Vilket gäng de var men de var väldigt lätta att tycka om allesammans.

Efter min rensning fick jag plötsligt 0,76 hyllmeter till mitt förfogande. Ca 50 pocketböcker kanske? Ca 1 års konsumtion kanske? 

En kär gammal klenod jag har i bokhyllan. "A rest stop for rare individuals".

En "prydnadssak" som verkligen betyder något för mig. Bara två veckor efter jag bodde på Chelsea hotel i New York den 19 maj 2011 slog det igen för gott och byggdes om till bostadsrätter. Ett helgerån förstås.

Jag såg en så trevlig dokumentär på SVT-play igår. "Småskalighetens hjältar" hette den. Fantastiska människoporträtt. Särskilt 54-åriga Christl och hennes får.

Sverige inför lättnader i coronarestriktionerna fr o m torsdag den 1 juli och 18-åringar och äldre erbjuds vaccin fr o m idag i Värmland. Samtidigt finns orosmoln på himlen bl a i Australien och USA. Man ser en ökad spridning av deltavarianten.

Att skapa behov (Del 2)

Efter att jag skrev det förra inlägget har jag tänkt mer på samlandet. En vän till mig skrev följande på FB:

"Har funderat över samlande och svårighet att göra sig av med pryttlarna min slutsats är manlig sentimentalitet. Kvinnor är mer rationella."

Enligt min egen erfarenhet så är det faktiskt nästan bara män som samlar hysteriskt. Man ser ju program på TV om "Hoarders" och många av dem är kvinnor men då handlar det ofta om rena sopor som de inte kan göra sig av med. Samlande är nog ändå något annat även om man ser "inslag" av seriöst samlande i deras beteende.

Häromdagen skrev jag på bloggen om det här med att samla på hibiskusar. Att det blivit stora pengar i det på sistone och att jag inte vill vara en del av det. Faktum är att jag tror att det är en tillströmmande hop av män som gett sig in i "Köpes/Bytes-cirkusen" runt hibiskusarna. Vi som tycker om hibiskus för de vackra blommornas skull kan tröttna lite då. Det är i alla fall vad som delvis hänt för mig. Och att jag ständigt blir drabbad av ohyra. De här eftertraktade sorterna går knappt längre att köpa för de som älskar hibiskus för utseendet och man inser att just den sorten kommer jag aldrig kunna köpa och ha här hemma eftersom den betingar så högt pris.

Medelålders män inser plötsligt att de har en massa pengar över. De har allt vad de behöver och därför köper de sig en HD för 100 000 kr. Eller ett armbandsur för 75 000 kr som de lägger i en byrålåda. Så tror jag inte kvinnor gör. Men vad gör de då med sitt "överskott" av pengar i medelåldern? Eller får de sällan något överskott p gr a att de är kvinnor och har tjänat sämre under livet? 

Ett fåtal kvinnor jag känner "unnar" sig något extra i det skedet av livet när de egentligen har råd. Någon köper en jättedyr cykel, en annan köper ett litet sommarställe eller kolonilott för att ha ett ställe att drömma sig bort till under mörka vintern och att vara vid under den korta vackra sommaren. Någon kanske reser. Med en likasinnad väninna men mer sällan ensam tror jag. Ingen kvinna köper armbandsur eller sportbil. Kanske en handväska men jag tror inte det heller faktiskt. Detta avslöjar kanske vad lite jag begriper om kvinnor.

"L" är i alla fall en sådan kvinna och det är det jag tycker så mycket om hos henne. Jag förstår henne på ett djupare plan och hon förstår mig.

Tjejer verkar oftast inte bli lika trollbundna av samlande. Ett år kom ordet "tjejsamla" med på "Nyordslistan" och jag förstod direkt vad det betydde. I webbtidningen "Språktidningen" från 2012-01-09 står en definition av tjejsamla att läsa:

"Det går att se tjejsamla som ett uttryck för att det kvinnor gör är avvikande och inte lika seriöst eller värdefullt som det män sysslar med. Men det går också att se tjejsamla som ett annat sätt att samla, att någon ”nöjer sig med några stycken av det man samlar på”, som det heter i Språkrådets definition av ordet."

Idag föll jag till föga för ett inköp jag bevakat en tid. Jag är så otroligt nöjd med att jag köpt en egen kundkorg på Maxi. Jag har länge gått och funderat över hur det kommer att bli den dagen då min älskade korg går sönder. Tänk om det var en engångsföreteelse att man fick köpa en egen korg. 

Idag fick jag se att det fanns nya att köpa så jag köpte en direkt. Jag kommer nog aldrig ha båda korgarna med mig in samtidigt på Maxi. Den nya får stå tills den andra går sönder. Då kommer jag känna mig jättenöjd när jag varit så förutseende att jag omedelbart kan ta reserven i bruk.

Det är också en form av det samlande jag tidigare beskrivit. Att se till att man har reserver av saker och ting. Jag vet inte hur många tusen kronor det ligger runt om i kapellet i form av uppbundet kapital. Extra borrar, stickssågsblad, deosticks som jag köpt endast för att det känns skönt att ha som reserv om något plötsligt tar slut. 

Idag tog jag fram en ny deo som jag hade ståendes i ett skåp. Direkt köpte jag en ny för att kunna ställa in i skåpet igen. Jag skannade in två stycken faktiskt men tog bort den ena eftersom jag ville få ytterligare ett tillfälle att känna mig planerande för framtiden och rik nästa gång min deo tar slut då jag direkt köper en ny reserv. Jag vill hela tiden ligga ett exemplar före av mångt och mycket. Konserver med krossade tomater har jag nog ett överflöd av t ex. Jag vågar knappt kolla. I själva verket är inte sakerna mer än minuter bort om behovet plötsligt skulle uppstå. Det är ändå en tillfredsställelse i att kunna ersätta ett förbrukat sticksågsblad med ett nytt som man bara trollar fram ur lådan i uthuset. Det är rikedom på något sätt. Lika självklart som att man inte går ut i skogen och letar ved varje gång man vill tända upp i braskaminen.

Idag ägnade jag mig också åt det tveksamma lilla "roliga" pysslet att fylla på veckans Dosett med mediciner. Det är ändå en trevlig stund av pysslig sysselsättning då jag känner mig nöjd efteråt. Att från olika förpackningar skapa ordning inför kommande medicinintag.

Jag gick också igenom tobakslandet och rensade det ogräs som kommit upp. Snart är bladen så stora att ogräsrensning blir överflödigt. Inget annat kan växa under de skuggande plantorna till slut.

Jag såg en fantastiskt fin dokumentär om Max von Sydow på eftermiddagen.

Peps Persson avled idag, 74 år gammal.

Att skapa behov

Något som jag ofta omedvetet ägnar mig åt är att skapa behov som jag för en timme sedan inte visste att jag hade eller att jag skulle komma att få. Det kan vara vad som helst egentligen. Senast handlade det om författaren Carlos Castaneda. En författare jag läste i min ungdom. En kväll kom jag på att jag gillade hans böcker för 30 år sedan. Då fick jag för mig att se om det fanns fler titlar av honom än de jag redan hade. Efter att ha kollat upp honom på Tradera, Adlibris och Bokbörsen med flera siter insåg jag att det fanns fler titlar än de sex jag redan har i min ägo. Men de var förhållandevis dyra. Skulle jag komplettera min lilla samling?

Det är det som är grejen. Att fylla på en samling av någonting som man tycker om. Det kan egentligen handla om vad som helst. Frank Zappa på vinyl, böcker av "Slas", Fröding m fl, svenska ölburkar från 70-talet, mm. Men till vilken nytta? Det kanske är så att det är en mänsklig drivkraft vi har. Att sträva efter att få "kompletta samlingar" av någonting. Inte för att visa upp för andra utan endast för den egna tillfredsställelsen. Jag vet en tjej som samlar på majblommor. Jag tror hon saknar två årsblommor för att få en komplett samling. Det finns ju en anledning till att hon inte har dessa i sin samling. De är väldigt ovanliga och om de någon gång läggs ut till försäljning blir de förstås jättedyra eftersom det finns fler samlare som saknar just dessa två. Priset kan trappas upp till tusentals kronor. För en liten metallnål och några plastkransar med rätt kulör. Det totala värdet för materialet i föremålet är 0 kr men det finns ett annat värde som är desto högre. För det egna välbefinnandet kan det ändå plötsligt verka vettigt att köpa en majblomma för 5 000 kr. Ett pris som kanske vida överstiger det totala priset för den övriga samlingen.

Men sedan då? Kommer man att ta fram samlingen och titta på den och njuta av att den är komplett och särskilt betrakta de som är ovanliga och njuta extra av dessa? Det är inte så säkert. Man kanske bara lägger undan samlingen när den är komplett och dör ifrån den till en arvtagare som bara kastar samlingen sedan. Ovetandes om dess värde. När samlingen är komplett har man förlorat något snarare än att uppnått något. Efter att min kompis Roland fått en lax på över tio kilo på Vänern slutade han att fiska lax. Strävan mot målet är det viktiga. Och alla upplevelser strävan gett upphov till under "jakten". Lite samma sak som att målet inte är målet utan upplevelserna på vägen dit.

Men gör det något att eftertraktade föremål bara försvinner? Man har ju egentligen inget ansvar att bevara saker till eftervärlden. 

Vid varje frånfälle (nästan) efterlämnas något som tycks värdelöst men som betytt mycket för den avlidne. Hur det betytt något vet bara den avlidne själv många gånger. Säckvis med mattrasor, knappar man sprättat bort från ett utslitet plagg som ska kunna användas på nytt mm. Efter min mamma hittade jag ingenting som skulle kunna vara ett uttryck för hennes samlande.

Vid närmare eftertanke inser jag att det kanske inte är en mänsklig drivkraft som kommer till uttryck hos alla. När jag i mitt sinne försöker förstå vad mina vänners samlarobjekt skulle kunna vara så kommer jag inte på något. Jag tänker då på vad man skulle hitta i personens kvarlåtenskap efter dennes död och inser att i de flesta fall blir svaret "troligen ingenting".

Då återkommer jag till funderingen att jag kanske skulle börja sälja av mina samlarobjekt till någon som förstår deras värde. Jag har ju som sagt inget ansvar inför eftervärlden att bevara originalupplagor av Gustaf Fröding. 

Jag kan tänka mig att många sådana böcker gått i soporna eftersom de efterlevande inte vetat vad de gjort. Det gör ont i mig bara jag tänker tanken. I bästa fall har de blivit till sanslösa loppisfynd. Jag har en dröm om att hitta ett frödingoriginal på en loppis för tio kronor. Kanske med dedikation t o m. "Från Er tillgifne vän Gustaf Fröding". Jag önskar också att jag hade iskylan att pruta ner boken till en femma eftersom att "någon har kladdat och skrivit något i boken". En sådan berättelse skulle vara underbar att få ha i sin repertoar av underbara händelser i livet.

För en tid sedan läste jag vännen Daniels inlägg på Facebook där han skrev något i stil med; "Nu har jag snart en komplett samling av alla svenska förstadagsbrev" och jag förstod honom precis men förstod i det samma att det samtidigt kommer att innebära en förlust för honom. 

Igår läste jag ut, "Dottern", Anne B Ragdes sista del av "Berlinerpopplarna-sviten". Boken avslutades väldigt fint men med några lösa trådar som ger Ragde en möjlighet att skriva flera delar. Trots att det står på baksidan av boken; "Med Dottern avslutar Anne B Ragde succéserien om släkten Neshov som inleddes med Berlinerpopplarna." Jag började med boken "Farenheit 451" direkt efter Ragde.

Sivan börjar komma till åren.

Jag tycker att hon blir allt ljusare i pälsen under sin lilla haka. Hon kommer inte efterlämna något till eftervärlden förutom lite hår som jag kommer hitta i kapellet tills jag själv lämnar in för gott.

Ett och annat klösmärke på möbler och lite pälsfett och lort på saker som hon haft för vana att stryka sig emot.

Ytterligare kattlämningar

I morse när jag kom ut på altanen låg två "pölar" med hårkorvar i mitten. Från början hade det nog varit spylödder som omslutit korvarna men det hade fallit ihop till vätska. Det kan mycket väl varit Sivan som stod bakom de här spyorna. Hon äter mycket sorkar den här årstiden. Jag spolade bort spyorna med trädgårdsslangen.

Jag åt ägg och sill till frukost och lade mig sedan för att läsa en stund igen. Det var soligt när jag vaknade men sedan mulnade det på. Sedan började det att regna. Underbart sommarregn som behövdes för tobaksplantorna som växer så det knakar nu. Det kom tyvärr inte många droppar då. Jag tog bilen till MacDonalds och köpte två dubbla cheeseburgare och en milkshake jordgubb. Jag var hungrig igen men jag var inte sugen på något av maten jag hade hemma. När jag körde hem igen började det att spöregna. Som en åskskur utan åska. Jag tog mig inte ur bilen när jag kom hem så jag åt hela måltiden sittande i förarsätet medan regnet dånade i plåten.

Sedan gick jag in och la mig och läste ut Lonely Planet´s guide to Prague. Sedan läste jag några kapitel av "Dottern" också. Under tiden jag låg och läste åskade det lite och när jag steg upp var det solsken igen. En dag som var gjord för att slappa inne med en bunt böcker.

Jag beställde en egen Lonely Planet-guide av lite nyare datum från Adlibris och en bok som hette "The 500 Hidden Secrets of Prague".

Midsommarafton 2021

När jag skulle somna igår och låg och läste om vandringsturer i Prag hörde jag oväsen från katter på altanen. Det händer då och då att någon strykarkatt kommer för nära Sivan och då brukar det kunna bli lite liv en stund. Det slutade efter två råkurr med tillhörande skrik. 

Imorse när jag kom ut hade en katt bajsat mitt på altanen. 

Det har aldrig hänt förut. Jag tror att det var ett uppkäftigt visitkort från strykarkatten. Jag har svårt att tro att Sivan skulle bajsa så öppet inom sitt eget revir. 

När jag skrev "mitt på" menade jag det verkligen. 

Det var som om katten hade mätt upp altanen och markerat mitten med ett kryss och sedan lagt sin hög exakt på mitten. 

Själva placeringen innebar ytterligare en provokation och förstärkte intrycket av ett kaxigt visitkort.

Jag planterade om ett gäng hibiskusar. 

Vissa som jag knappt tror levde. Men vi får se om det finns växtvilja kvar i de som ser ut som pinnar.

Jag passar på att klippa ner dem lite också men tidigare sparade jag sticklingar och satte på rotning för att ha lite att byta med och sälja. Nu kastar jag in det jag klipper i skogen. Jag är trött på den där cirkusen med bytes & säljes. Det verkar finnas mer och mer pengar i det. Sticklingarna blir bara dyrare och dyrare. Man kan få många hundralappar för en stickling av en ovanlig sort.

Jag sparar fortfarande vissa klöverytor till pollinerarna och det bara kryllar av dem nu.

Numera har det blivit så krångligt att föra in växter till Sverige från främmande länder. Det har med sjukdomar och ohyra att göra och det är bra att det är så. Men jag ska ta reda på vad som gäller inför framtiden. Jag har ju alltid tagit med sticklingar hem men då vattenrotade utan jord. Om jag kan arbeta från Spanien halvårsvis i framtiden och transportera in växter till Sverige på ett lagligt sätt, är jag säker på att inkomsten från sticklingarna skulle kunna finansiera flygbiljetterna.

Sivan och jag har firat midsommar ihop i år igen. 

Hon sover. Flyttar sig från soffan på altanen till golvet och tillbaka. Dricker lite vatten. Sover en stund igen och drömmer så det rycker i framtassar och mun. Jag sitter och dumglor ut genom spaljén med piprankorna på grusvägen och lyssnar på Jethro Tull och dricker folköl. För första gången har de äldsta piprankorna fått blommor. Det är ju blomformen som givit namn åt piprankan. Här i lite olika utvecklingsstadier.

Imorgon slår nog Schersminen ut också och gud vad gott det kommer att dofta på altanen då.

Det är något visst när doften stryker in med vinden runt hörnet till där jag sitter.

En kväll i kapellet inte helt olik andra sommarkvällar.

Lonely Planet har verkligen de bästa guideböckerna. Jag ska köpa den senaste när jag kommer till Prag. Den jag lånade av "L" är från november 2012. Snart tio år gammal alltså. Och det är alltså åtta år sedan hon och jag var där. Felix och jag var där 2016 också.

Det är intressant hur Felix och min relation utvecklats under pandemin. Vi har inte umgåtts alls knappt. Han har varit hos sin mamma eller med sin flickvän, Sara. Inte här hos mig. Det känns som om min roll som pappa är över nu. Han behöver kanske en pappa att rådfråga om saker men jag behöver ingen son. Däremot har han blivit en jämbördig vuxen som jag älskar över allt annat på jorden. Det känns verkligen som om vi klivit ur våra gamla roller - pappa och barn - och det känns jättebra. Han kan välja att vara med mig om han tycker det är roligt. Annars kan han strunta i det också. Han har ännu så länge ingen egen bostad förstås. Han bor hos sin mamma men många nätter tillbringar han också hos sin flickväns mamma eller pappa. Det är inte omöjligt att han kanske väljer att vara hos mig i perioder heller i framtiden. Här har han ju en egen lägenhet med kök och badrum en trappa upp när han vill och han är alltid välkommen.

Idag midsommarafton tror jag att många festar och känner att pandemin närmar sig slutet för denna gång. Det är människorna väl unt! Det har varit en konstig tid. Särskilt för de som är väldigt sociala och behöver folk omkring sig. För mig har det nästan bara varit som vanligt. Däremot har jag inte behövt skämmas för att jag vill vara för mig själv. Jag hatar verkligen att mingla bland folk jag inte känner. Ibland står det "Mingel" på programmet när jag är på konferens någonstans. Då flyr jag alltid någonstans där ingen hittar mig. Herrtoan t ex. Eller ännu hellre hotellrummet. Det verkar som om jag slipper det i framtiden också.

Semesterdag?

Konstig semesterdag. Jag startade jobbdatorn direkt på morgonen eftersom jag lovat att hjälpa en inspektör i Arvika med att skriva ut etiketter i Excel. Jag blev sittande och svarade på mail och dylikt så jag arbetade hela förmiddagen av misstag. Det gör inget.

Sedan låg jag mest i soffan och tittade på TV. Jag lyfte ut ett arbetsbord jag ska ha imorgon när jag planterar om hibiskusar. Jag vattnade också tobakslandet och mina clematisar.

"L" var här med två pragböcker jag ska låna av henne. 

Jag ska lägga mig och läsa dessa ikväll. De var med den gången hon och jag var där tillsammans 2013. Lonely Planet är lite väl gammal egentligen när det gäller restauranger och sådant men en del finns säkert kvar. Promenadboken ser jag verkligen fram emot att ha som stöd för mina planer.

Sabina var här på kvällen och vi satt på altanen och pratade en god stund innan hon drog vidare till Karlstad. Det var längesedan vi sågs och det är alltid ett kärt återseende även om jag har svikit henne lite när det gäller vårt gemensamma intresse, Hibiskusar. Vi pratar ändå växter och jag är hennes privata biolog i det avseendet. Morkullorna flög över oss flera gånger under kvällen. De flyger nog för andra gången i sommar.

Pragdrömmar

Jag fick min sommarpresent från jobbet igår. Jag hade redan förstått att det var en handduk men den kommer jättebra till pass faktiskt.

Rådjuren går runt kapellet. Igår kväll såg jag en ensam råget på tomten vid två tillfällen. 

Först på framsidan vid vägen, foto från prediksalen.

Sedan foto från köksfönstret.

Men tobaken låter de i alla fall bli. Jag har elstängsel runt men det händer att jag glömmer att spänningsätta det ibland. Förra året hade troligen en grävling varit inne en natt då jag glömt att sätta på stängslet. Inget var avbetat men det hade grävts och bökats. Troligen efter mask. 

Idag grottade jag ner mig lite i Prag igen. Jag har saknat drömmandet och satte därför igång det igen genom att googla och läsa på.

Den Pragguiden på Youtube jag bäst tycker om är "Honest guide to Prague". De lägger upp nya guider varje vecka. Det har funnits jättemånga kapitel som tyvärr är borttagna på grund av någon sorts oenighet med deras arbetsgivare. Men det går ändå att se flera av de gamla som tur är. Det verkar vara svårt att ta bort filmer från Youtube. Det kommer också nya avsnitt hela tiden och de kommer att spela in vissa av de gamla filmerna igen då de nu har de fulla rättigheterna till sina filmer. De har också gjort en guidebok som säljs hos Prags bokhandlare. Jag ska köpa den så fort jag kommer ner.

Jag fick besök på eftermiddagen av en vän som också odlar tobak. Hans plantor har kommit betydligt längre än mina. Han sa också att rådjuren struntar helt i hans plantor. Jag kanske inte behöver ha mitt stängsel då. Rådjuren äter annat för honom men tobaken får vara ifred.

Jag tog några eftermiddagsöl och tittade på en Roy Anderssonfilm, "Om det oändliga" som ligger ute på SVT-play t o m den 29 juni. Jag gillar hans filmer och karaktärer. 

Ikväll tog jag också reda på gårdagens snusjäsning. Jag hade att göra ett bra tag. Min Alida innehöll väldigt mycket bladnerver och jag körde snuset genom köttkvarnen två gånger som jag brukar.

Så här söta snuskorvar blir det efter två gånger genom köttkvarnen. 

Exakt 2 kilo snus blev det. Eller ja... 1 999 gram. Det blev mindre volym än tidigare också. Nu ska denna sats stå i kylskåpet en månad och mogna. Jag använder inte några smakessenser alls numera. Jag tycker det blir lika gott utan. Jag har i en liten mängd "essens/konsistens-/färg-givare" som heter "Pandoras Palmarosa". En sådan flaska innehåller ca en deciliter vätska. Den ger en liten smak av citrus/bergamott/lime liksom och den smaksättningen måste jag bara ha.

Jag fick en dosa av min väns snus när han var här idag. Han har en helt annan smakpreferens än jag. Han har aldrig i någon smak alls. Dessutom är hans snus mycket mera grovmalet än mitt. Det är gott det också men jag tycker ändå att mitt är godare. Hans smakar bara tobak. Det är ju en smaksak och man har helt enkelt olika smak. Han tar motvilligt i mitt snus om jag bjuder honom och att stoppa det i munnen finns inte i hans värld.

Jag minns när jag var i 20-årsåldern. Jag umgicks med honom redan då. Vi jobbade ihop på Casco. Han lade in en stor snus då och spottade ut tre prillor sedan. Ungefär en fjärdedels snusdosa. Han stoppade in en jättesnus mitt under överläppen. Skinnfliken som delar överläppen delade också hans prillor. Han stoppade in snus rakt upp och tog ut; först den ena sidan och sedan den andra. Prillan hade ju kluvits då. Sedan spottade han ut en liten prilla också som hade gömt sig någonstans upp under ena ögat. Han hade "gropar" upp under kinderna av idogt snusande.

Kvällen slutade med att jag drack mina nio burkar Norrlands guld. Det är väl klart att jag ska ta en liten blecka mitt i veckan när jag ändå har semester.

16 mm

Det har kommit 16 mm regn sedan igår. 16 mm som jag inte såg en enda droppe av. Jag låg och läste tidigt och somnade också ganska snabbt varvid regnandet undgick mig helt. Jag tackar ändå och tar emot. Nu kan det räcka på ett tag ändå. 

Jag läste ut Fjodor Resjetnikovs "Pråmdragarna". Inget litterärt mästerverk och skrivet i en naiv ton som inte lyckades övertyga. Men elände, lera, lort och umbäranden fick jag i alla fall mycket av. Boken var i stort sett det enda författaren hann åstadkomma under sitt korta liv. Han dog i trettioårsåldern av lunginflammation.

Sedan satte jag tänderna i "Dottern" som är sista delen av den svit av böcker som Anne B Ragde skrivit on kvinnan Torunn i Neshov, Trondheim. Eftersom det är en del av en svit inleds den med en massa upprepningar ur de tidigare böckerna. Som om hon velat att boken även ska kunna läsas fristående. För mig som läst de föregående böckerna blir det onödiga tillbakablickar. Det blev glesare med påminnelser ju längre in i den nya berättelsen jag kom men rätt som det var dök det upp ytterligare en återblick. Hoppas att inte resten av boken blir likadan. Annars tycker jag mycket om berättelsen om Torunn och hur hennes liv utvecklar sig.

De där salt/söta plommonen jag köpte på den asiatiska livsmedelsbutiken i Karlskoga var ingen hit direkt och det är oklart om jag ens kommer att äta upp dem. Framförallt är det eftersmaken som är besvärande. När jag var liten blandade jag Salta katten med Tuttifrutti i munnen. Det var en smakupplevelse då och eftersmaken på de torkade plommonen känner jag så väl igen från eftersmaken från den tablettblandningen. Tung och jolmig eftersmak som är svår att bli av med sedan. Sötsliskig och besvärande. Salta katten och Viol var en bättre kombination att blanda i munnen.

Idag har det sett ut att regna hela dagen men det har ändå bara kommit 1 mm (kl 17). Det har mest blivit Playen och läsning idag. Jag har satt en omgång snus på jäsning också. Denna gång gör jag snus bara på sorten Alida. I år har jag bara odlat Alida och det är nu jag ska ta reda på om det blir bra att göra snus på Alida uteslutande. Jag hade Black Mammoth också förra året så jag har blandat de två sorterna för att göra snus förut. Jag har också testat att göra snus på bara Black Mammoth Det funkade och blev gott. Anledningen att jag bara odlar Alida i år är att den verkar mogna snabbare än Black Mammoth. Det är viktigt att få så lång torksäsong som möjligt.

Det blir nog soffan resten av kvällen också. Jag ska åka ner till järnvägsstationen kl 21 och möta kollegan Britt. Hon ska fortsätta hem med bussen sedan men hon ska leverera en sommarpresent från Karlstads kommun genom att sträcka ut den till mig genom bussdörren.

Första semestervardagen

Statsminister Stefan Löfvén förlorade den misstroendeförklaring som ägde rum idag på morgonen.

Jag tog en tur till Karlskoga och käkade indiskt. Själva stadskärnan är inget man blir särskilt glad av.

Favoritrestaurangen hade bytt namn och personal. Det var heller inte buffé längre. 

Beef Madras. Gott ris och lite sallad med raita. 

Jag skulle köpt till ett Naanbröd också. Nuförtiden köper man inte till ett bröd eller något annat litet när man kommer på det i efterhand. Det blir för krångligt att betala ett Naanbröd för 10:- med kort. Inte särskilt populärt heller eftersom det kostar kortterminalinnehavaren mer än det smakar. Stället hade blivit sämre men det var okej ändå. Inte ens riktig Cola. Denna hette "Alla tiders cola" men den var inte alla tiders.

Jag köpte också en burk torkade plommon på en asiatisk livsmedelsbutik. Jag frågade efter något salt att "plocka" direkt ur förpackningen och kvinnan i affären föreslog dessa. Salta plommon?!?!? -Både salta och söta, sa hon.

På hemvägen köpte jag också en "lyxshake" på Max för att suga på i bilen. "Salted caramel". Den var alla tiders ändå. Jag kan dock verkligen inte med papperssugrör. Varför ett sugrör i papper när ändå sked och lock är av plast? En sked som inte ens kommer till användning.

Nya böcker idag också.

Två dagbokssamlingar av Lundell, de enda som hittills kommit ut i pocket. 4:an och 5:an finns också men ännu ej i pocket. Anne B Ragdes sista del i "Berlinerpopplarnasviten" enlig vad som skrivs på baksidan. Jag har tyckt mycket om de tidigare böckerna. Den sista delen har redan funnits på norska i ett år men jag har väntat på översättningen.

Uppblötta fingertoppar

Den lilla sparvungen Sara Wedlund avled igår. 45 år gammal. Hon var så bräcklig och skör när hon tog friidrottsvärlden med storm. Så ledsamt. Vissa människor tycker man om för att de är de de är. Sara var en sådan. Jag önskade henne verkligen allt gott men såg att hennes liv var en kamp. Det kändes som om jag ville prata förstånd med henne när hon åts upp inifrån av sin anorexi. Jag har tänkt på henne genom åren. Hur hon plötsligt försvann från världsarenorna. Det var alltså så här det slutade. Så ledsamt.

Jag led så när hon hamnade i rampljuset. Hon var inte rustad för det. Hon ville bara springa fort. Uppmärksamheten var besvärande för henne.

Igår kväll lyckades jag smörja in Sivan med en dos fästingmedel. Hon låg på soffan bakom mig på altanen hela kvällen i skydd för åskan och åskskurarna. Åskan bekommer henne inte.

Gårdagskvällen blev väldigt lyckad. Jag satt under altantaket och drack många öl och såg hur naturens törst släcktes av åskskurar. Underbara åskregn som gav mycket vatten. I den andra stora åskskuren kom det 7 mm. Totalt 12 mm på lördagskvällen. 

Jag höll i kalla ölburkar med utanpåliggande kondens hela kvällen så fingertopparna blev uppblötta som om jag hade badat. 

Lyssnade på Zappa sedan när jag att in. Och tittade på kortfilmer av Roy Andersson. Jag älskar verkligen hans stil och funderar på att köpa hans samlade verk "Roy Andersson Collection" på blu-ray. Jag har svårt att hitta mer information om produkten och det är inte aktuellt i nuläget ändå. Hans egen webbplats verkar behöva viss omsorg.

Jag kollade dokumentären om honom på SVTplay. Det går inte så bra för honom i livet tyvärr om man bortser från hans filmproduktioner. En lite tragisk dokumentär.

Sedan gick det inte att somna.

Man somnar ju till slut ändå. Det gör man väl alltid. Klockan var i alla fall över tre innan jag lyckades.

Idag söndag vaknade jag kl 9. Åt frukost och cyklade 1,5 mil. Hultet - Mio - Maxi och hem. Jag hade sänkt sadeln lite inför dagens cykling och det kändes lite bättre. Jag har egentligen problem med tre saker som jag försöker att komma runt. Träsmaken av sadeln men det tror jag är en vanesak. Händerna som somnar. Jag trodde det skulle bli något bättre när jag sänkte sadeln. På så vis behöver jag inte ta emot mig lika mycket mot styret. Jag sitter ju framåtlutad och det blir lite tyngd på händerna. Det kändes något bättre idag men händerna somnade ändå till slut. Jag fick jätteont i huvudet av hjälmen idag. Jag har en stor hårknut bak och det blir lite som att sätta på sig hjälm och sedan trycka in en tennisboll bak i hjälmen. Jag är väldigt ängslig när jag cyklar också. Jag är så rädd för att ramla så jag blir överdrivet försiktig i alla moment. Idag cyklade jag faktiskt en bit utan hjälm. Det kändes verkligen inte bra men jag hade så ont av hårknuten. Jag stannade efter en stund och ökade storleken lite på hjälmen. Det blev faktiskt bättre.

Jag åker igenom så häftiga sjok av dofter på mina cykelturer. I skogen luktar det varm barrskog och mysk. Bland villorna luktar det blommor och av grillat. Schersminen har börjat blomma lite nu. Inte min egen men jag har cyklat förbi några underbart doftande buskar idag.

Jag tog en dusch när jag kom hem och åkte ut till Snickarn i Ölme en stund och satt där och pratade. Det drog in mörka moln och jag åkte hem. Jag var förbi Maxi först. Medan jag var därinne brakade helvetet lös. Det regnade och åskade så det dånade inne på Maxi. 11 mm kom det i skuren.

Jag fick ett sms av Felix där han påminde mig om en händelse i New York. Vi var ute och gick på morgonen den 20 juni och folk vi mötte gratulerade mig. Jag fattade först inget men det var "Fathers Day" och okända människor vi mötte sa grattis till mig. Märkligt men väldigt trevligt.