I går kväll rensade jag lite bland mina böcker. Jag kastade inga böcker. Jag bara lade undan dem på en annan plats. Bland annat barnböcker som inte behöver stå i bokhyllan. Jag gjorde ett litet roligt fynd bland dessa.
Dessa tre titlar är troligen den första kontakten jag hade med böcker överhuvudtaget. Jag visste att jag hade alla tre delarna men inte att det var mina egna tre exemplar mamma läste ur när jag var liten.
Jag hade för mig att jag köpt dem i efterhand till Felix men så var det alltså inte. Plötsligt blev fyndet jättestort för mig. De tre titlarna som inledde resten av min kärlek till böcker och det skrivna ordet. Jag minns hur trollbunden jag var när hon läste. Hur jag skrattade åt Emils tokiga upptåg. Vad jag älskade Alfred för den mansförebilden han var. Förståndig men ändå lekfull och han tog Emil på allvar som ingen annan gjorde och var hans bästa vän. Det var en sådan mansförebild jag letade efter under hela min uppväxt.
Mansförebilder av idag ska nog inte vara riktigt som Alfred var. Blyg, stark och trulig. Dansade gärna när han fått lite brännvin i sig och tog pigorna om hakan. Men han var ärligheten själv och var aldrig elak. Jag minns när pigan Lina frågade honom om han tyckte om henne. Hur långt inne det svaret satt och han uttryckte sig förstås jätteklumpigt när han väl erkände att han "var allt lite förtjust i henne".
Pappa Anton var också en härlig personlighet. Hur han hävdade att han alltid hade rätt men också hur han fick ge med sig när han blev överbevisad. Och det hände ofta. Och att han ändrade sig helt prestigelöst.
Mamma Alma var en riktig bullmamma och Krösamaja en vidskeplig, virrig tant som vältrade sig i konspirationsteorier. Krösamaja måste ändå varit en skådespelare som de väldigt gärna ville ha med i produktionen. Hennes röst var den enda som var dubbad. Samma med Pruskeluskan i Pippi.
Ida den väna lillasystern som självaste Emil var en förebild för och den fåfänga och den obotligt romantiska pigan Lina. Vilket gäng de var men de var väldigt lätta att tycka om allesammans.
Efter min rensning fick jag plötsligt 0,76 hyllmeter till mitt förfogande. Ca 50 pocketböcker kanske? Ca 1 års konsumtion kanske?
En kär gammal klenod jag har i bokhyllan. "A rest stop for rare individuals".
En "prydnadssak" som verkligen betyder något för mig. Bara två veckor efter jag bodde på Chelsea hotel i New York den 19 maj 2011 slog det igen för gott och byggdes om till bostadsrätter. Ett helgerån förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar