Mygg

Nu har myggen börjat komma. I fredags såg jag den första och igår - lördag - var det fullt av dem i skuggan på altanen. Så många att jag inte sitter där längre.

Jag flydde ut till snickaren i Ölme en stund och satt i skuggan på hans altan istället. När jag kom hem igen lade jag mig och läste. Jag hade ingen ork till någonting och lade mig för kvällen kl 20 och läste till kl 24 innan jag somnade.

Idag söndag tog jag en cykeltur för att ta några foton till inspektörernas sista fototävling. Denna gång får de tre fotouppdrag att välja mellan med olika svårighetsgrad. Ungefär som när man tävlar i simhopp. 

Det allra första som hände på min cykeltur var att jag körde i diket när jag skulle ut från gården. Jag hade inte fått upp riktig styrfart och framhjulet sjönk ner i löst grus och jag kunde inte häva fallet. Jag ramlade handlöst framåt och slog pannan i gräsmattan på andra sidan diket. Hade jag inte haft hjälm på mig hade jag råkat mera illa ut än vad jag nu gjorde. Jag fick ett litet skrapsår på näsryggen. Något tagen av allvaret och insikten att jag är för gammal för att hinna parera fall rullade jag ändå ner till stan med backspegeln hängande under styret. Den hade lossnat.

Det svåraste uppdraget tror jag blir detta.

Fotografera en gammal vägskylt med den klassiska gulmålade stolpen. Det finns inte många sådana kvar och där man ser dem verkar det som om kommunen glömt bort dem helt men att de i alla fall inte är i vägen.

Det näst svåraste uppdraget är att fotografera en grav där årtalet 1900 förekommer. 1800 är också ok. Kanske t o m värt något mer.

Jag fick gå en stund för att hitta min exempelbild faktiskt.

Den enklaste uppgiften är att fotografera en rejäl dammråtta.

Här har man kanske en fördel av att vara ungkarl med katt. Just denna rullade fram under soffan när jag började köra med takfläktarna i prediksalen. Det fanns flera men denna var den mest imponerande.

Ännu en kaviarrecension också.

Denna gång ICAs egna dillkaviar. Åtta sorter kvar nu när jag testat 26 stycken sorter.

En norsk överläkare, Preben Aavitsland, på den norska motsvarigheten till vår Folkhälsomyndighet har twittrat att pandemin nu är över i Norge. Det var ju roligt för dem. Då kan de väl öppna gränsen också kan jag tycka.

På eftermiddagen tog jag bilen till Väse till en före detta kollega. Sandra och hennes livskamrat, Åsa hade satt upp en teaterpjäs (Boet - En performance uppe bland träden) i en lada och bjöd in några gäster. Ett utmärkt tillfälle att komma ut bland folk och öva på att vara lite social igen. Jag trimmade t o m skägget innan.

Det var en mörk enaktare. Det doftade så gott av nyinhämtad björksly uppe på loftet där vi satt.