Midsommarafton 2021

När jag skulle somna igår och låg och läste om vandringsturer i Prag hörde jag oväsen från katter på altanen. Det händer då och då att någon strykarkatt kommer för nära Sivan och då brukar det kunna bli lite liv en stund. Det slutade efter två råkurr med tillhörande skrik. 

Imorse när jag kom ut hade en katt bajsat mitt på altanen. 

Det har aldrig hänt förut. Jag tror att det var ett uppkäftigt visitkort från strykarkatten. Jag har svårt att tro att Sivan skulle bajsa så öppet inom sitt eget revir. 

När jag skrev "mitt på" menade jag det verkligen. 

Det var som om katten hade mätt upp altanen och markerat mitten med ett kryss och sedan lagt sin hög exakt på mitten. 

Själva placeringen innebar ytterligare en provokation och förstärkte intrycket av ett kaxigt visitkort.

Jag planterade om ett gäng hibiskusar. 

Vissa som jag knappt tror levde. Men vi får se om det finns växtvilja kvar i de som ser ut som pinnar.

Jag passar på att klippa ner dem lite också men tidigare sparade jag sticklingar och satte på rotning för att ha lite att byta med och sälja. Nu kastar jag in det jag klipper i skogen. Jag är trött på den där cirkusen med bytes & säljes. Det verkar finnas mer och mer pengar i det. Sticklingarna blir bara dyrare och dyrare. Man kan få många hundralappar för en stickling av en ovanlig sort.

Jag sparar fortfarande vissa klöverytor till pollinerarna och det bara kryllar av dem nu.

Numera har det blivit så krångligt att föra in växter till Sverige från främmande länder. Det har med sjukdomar och ohyra att göra och det är bra att det är så. Men jag ska ta reda på vad som gäller inför framtiden. Jag har ju alltid tagit med sticklingar hem men då vattenrotade utan jord. Om jag kan arbeta från Spanien halvårsvis i framtiden och transportera in växter till Sverige på ett lagligt sätt, är jag säker på att inkomsten från sticklingarna skulle kunna finansiera flygbiljetterna.

Sivan och jag har firat midsommar ihop i år igen. 

Hon sover. Flyttar sig från soffan på altanen till golvet och tillbaka. Dricker lite vatten. Sover en stund igen och drömmer så det rycker i framtassar och mun. Jag sitter och dumglor ut genom spaljén med piprankorna på grusvägen och lyssnar på Jethro Tull och dricker folköl. För första gången har de äldsta piprankorna fått blommor. Det är ju blomformen som givit namn åt piprankan. Här i lite olika utvecklingsstadier.

Imorgon slår nog Schersminen ut också och gud vad gott det kommer att dofta på altanen då.

Det är något visst när doften stryker in med vinden runt hörnet till där jag sitter.

En kväll i kapellet inte helt olik andra sommarkvällar.

Lonely Planet har verkligen de bästa guideböckerna. Jag ska köpa den senaste när jag kommer till Prag. Den jag lånade av "L" är från november 2012. Snart tio år gammal alltså. Och det är alltså åtta år sedan hon och jag var där. Felix och jag var där 2016 också.

Det är intressant hur Felix och min relation utvecklats under pandemin. Vi har inte umgåtts alls knappt. Han har varit hos sin mamma eller med sin flickvän, Sara. Inte här hos mig. Det känns som om min roll som pappa är över nu. Han behöver kanske en pappa att rådfråga om saker men jag behöver ingen son. Däremot har han blivit en jämbördig vuxen som jag älskar över allt annat på jorden. Det känns verkligen som om vi klivit ur våra gamla roller - pappa och barn - och det känns jättebra. Han kan välja att vara med mig om han tycker det är roligt. Annars kan han strunta i det också. Han har ännu så länge ingen egen bostad förstås. Han bor hos sin mamma men många nätter tillbringar han också hos sin flickväns mamma eller pappa. Det är inte omöjligt att han kanske väljer att vara hos mig i perioder heller i framtiden. Här har han ju en egen lägenhet med kök och badrum en trappa upp när han vill och han är alltid välkommen.

Idag midsommarafton tror jag att många festar och känner att pandemin närmar sig slutet för denna gång. Det är människorna väl unt! Det har varit en konstig tid. Särskilt för de som är väldigt sociala och behöver folk omkring sig. För mig har det nästan bara varit som vanligt. Däremot har jag inte behövt skämmas för att jag vill vara för mig själv. Jag hatar verkligen att mingla bland folk jag inte känner. Ibland står det "Mingel" på programmet när jag är på konferens någonstans. Då flyr jag alltid någonstans där ingen hittar mig. Herrtoan t ex. Eller ännu hellre hotellrummet. Det verkar som om jag slipper det i framtiden också.