fredag 31 maj 2024

"Nu kan du checka in"


Ett underbart mejl att få: "Nu kan du checka in".

Idag fick jag också besked från antagningen till filosofikursen i höst. Jag har tydligen vad som krävs för att kunna bli antagen. Det visade sig att jag genom åren lyckats skrapa ihop 300 högskolepoäng. Jag hade faktiskt ingen aning om det. Då är det bara att vänta på antagningsbesked då. Det vet jag inte när det kommer men eftersom studierna bara är för mitt höga nöjes skull så är det inget att oroas över. Det kanske kommer samtidigt som Felix får sitt antagningsbesked från Chalmers den 13 juli. Den 13 juli kanske är ett sådant datum då man får besked.

Jag sover väldigt gott numera men jagas av märkliga mardrömmar på nätterna. Det kanske är den nya medicinen. Jag kan inte härleda det till något annat. Jag sover i alla fall ordentligt. Eventuellt har jag en liten förkylning också. Tät i näsan och lite halsont kan tyda på det.

Jag tänker mycket på min kommande vistelse i lägenheten. Allt jag vill göra. Vilka promenader jag ska ta och vad jag ska äta. Jag kommer att laga mycket mat i mitt opraktiska lilla kök men det är ändå trevligt att pyssla där. Ett litet bekymmer i Spanien är sophanteringen. Den kommunala sophanteringen är verkligen ett problem men även den egna. Man tar inte hand om matavfall där utan det går i samma påse som det andra. Mycket går att sortera som här men de har ingen insamling av bioavfall. Man får heller inte kasta matavfall i sopbingarna före kl 20 på kvällen med hänsyn till de som bor nära sopkärlen. Det börjar lukta så fort i den rådande värmen. Kärlen töms varje natt. I mitt område finns många skumma personer som går igenom innehållet i sopbingarna. De letar efter saker de kan sälja eller materialåtervinna. Det händer att de river ut innehållet ur bingarna och låter det sedan ligga på marken bredvid. Ibland händer det att det står någon vid bingen och tar mina sopor innan jag hunnit kasta dem. Det finns tecken på fattigdom i området runt där jag bor. Det stryker omkring lortiga "mångsysslare" lite då och då.

Jag har börjat bläddra i livsmedelsbutikernas reklamblad med erbjudanden på nätet. Bara för att få lite inspiration inför min första shoppingtur till Carrefour. Grönsaker ska jag försöka köpa på citronmarknaden redan den första söndagsmorgonen när jag vaknar. Om jag har bensin i scootern så det räcker. Det är nog ungefär en mil till marknaden från där jag bor. Bensinmackarna är inte öppna på söndagar och jag har hittills inte lyckats tanka via automat. Instruktioner på engelska saknas ofta trots att halva befolkningen i Torrevieja är utlänningar. En vacker dag ska jag lära mig att tanka på en obemannad station också.


Jag har börjat skissa på en första minneslapp inför shoppingen. Jag går till Carrefour med min "dramaten" när jag ska storhandla. Ska jag köpa kött tar jag med en liten kylväska och kylklampar i dramaten. Det tar drygt 20 minuter att gå hem från affären.

Det mullrar i fjärran runt kapellet och det är kvavt. Sivan jamade förut. Det är inte ofta det sker. Det är något i görningen.

Imorgon blir det en lång resdag. Jag lämnar kapellet strax före 9 på morgonen och kommer till lägenheten ca 22:45 på kvällen.

Nu stänger jag ner datorn och packar den i handbagaget. Återkommer på söndag.

torsdag 30 maj 2024

Melankoliska rum


Jag tog fram några böcker som jag tänkt ta med. Om de får plats vill säga. Nu börjar väskorna bli tunga. "Melankoliska rum" måste jag alltid ha på platsen där jag själv befinner mig. Jag kan läsa snuttar ur den hur många gånger som helst.

Jag förbereder kapellet för Felix övertagande. Sivan har allt hon behöver för två månader och igår lyckades jag smörja fästingmedel mellan hennes små skuldror.


Det syns nästan hur pälsen är lite våt mellan skulderbladen.

Felix kom upp med lite saker som jag ska ta med i det incheckade bagaget. Han har bara en kabinväska när han kommer ner till Spanien sedan.

onsdag 29 maj 2024

Sista gräsklippningen

Långsam arbetsdag. Varmt och skönt och en sista gräsklippning innan avfärd. Belönades med en iskall Norrlands Guld 3,5 i brisen av takfläkten efteråt.


Det mesta är avklarat inför avfärd nu. Jag ska bara köpa grejer till matsäck för resan men det gör jag på fredag. 

Hur jag än anstränger mig känns det inget speciellt inför resan. Jag brukar vara eld och lågor så här innan men inte denna gång. Glädjen i mitt liv har ännu inte kommit tillbaka men det ska bli härligt att skrota runt i lägenheten istället för i kapellet ett tag. Jag har ganska mycket att se fram emot och det är tråkigt att jag inte känner mig mer entusiastisk. Det kanske kommer.

Jag kommer att vara först på plats inför sommaren av de jag känner och brukar umgås med härnere. Dessutom blir jag kvar ett litet tag efter att svenskarna åkt hem igen. Jag har en och en halv månad på mig att lulla runt själv innan Felix kommer ner. Det är jag väldigt glad för samtidigt som jag kommer längta efter honom varje dag. Jag har lovat honom att börja cykla lite innan han kommer så jag har vant mig lite. Cykel är ett bra fortskaffningsmedel för oss därnere. Jag är i så dålig form bara så jag fasar redan för att grensla cykelåbäket.

Jag sökte en distansutbildning idag. Kan Felix plugga i höst så kan jag. Kursen jag sökte heter Filosofins historia och ges av Södertörns högskola. Två delkurser; "Den klassiska filosofin, från antiken till Kant" och "Den moderna filosofin, från Kant till mitten av 1900-talet." Halvfart. Hoppas jag kommer med.

tisdag 28 maj 2024

Rice and beans

Igår när jag la mig och läste blev jag kastad tillbaka till 70-talet som i ett trollslag. Författaren beskriver en företeelse som jag själv önskar att jag kommit mig för att skriva ner. Författaren skriver: "Han fingrar på en styv mjölkfläck på sin plyschtröja". Jag minns precis hur de där mjölkfläckarna kändes. De torkade liksom i toppen på ludden i plyschtröjan och blev till en liten fläck som kändes vass och skrovlig när man tog på den. Det var en sådan kontrast mellan det mjuka och lena tyget och den skarpa och "kakiga" fläcken. Fläcken satt bara i borsten på tröjan, inte i själva väven. Man kunde röra fläcken lite i sidled utan att den lossnade. Skulle man få bort den krävdes en nagel. Minst. Fläcken gick först bort när morsan tvättade tröjan sedan.
Boken heter "Jävla karlar" av Andrev Walden.

Min mamma lade ofta tvätt i blöt. Hon hade något system på badrumsgolvet med kulör- och vittvätt i olika hinkar. Om jag uppmärksammade henne på att jag hade en fläck på tröjan så ropade hon alltid: -Läggeniblöt! En av hinkarna var en återanvänd gul cylindrisk tvättmedelshink som det stod "Fenom" på.
"Fenom - Skitbra", sa reklamen.


Felix kom och åt i kvällningen och vi rakade av mig håret inför sommaren. Jag serverade "Rice and beans". En rätt som jag och Ivar i New York alltid beställde på puertoricanska restauranger i The Bronx. Denna variant blev jättegod.


Nyfriserad inför solen.



måndag 27 maj 2024

Nedräkning


Idag laddade jag dosetten inför kommande vecka. Lördagens medicin har jag i magen när jag flyger ner till Alicante och söndagens fack öppnar jag när jag nyvaket inser att jag vaknat upp i mitt paradis.

Vardagslivet släpar sig sakta framåt. Sömn, arbete, TV och läsning. Inga vidlyftigheter. Jag kan inte riktigt vara riktigt glad och ivrig längre. Medicinen gör inga underverk men full effekt har nog inte uppnåtts riktigt än. Jag får kroppsliga bekymmer när jag sitter vid datorn vid längre stunder igen. Höger tumme och pekfinger domnar lite och på kvällen känns alla leder i högerhanden svullna. Kroppen börjar ge sig. Jag borde nog försöka få mitt karpaltunnelsyndrom opererat ändå.

Förra helgen träffade jag ett gammalt grabbgäng som jag tillhörde en gång i tiden och det var verkligen jätteroligt. Jargongen var precis densamma och det var roligt att hälsa på i den världen igen. I söndags åt jag glass med min vän Ylva vid Picassoskulpturen. Hon är en mycket klok och sansad kvinna som jag tycker mycket om att prata med. Det känns som om vi känt varandra mycket längre än vad vi i själva verket gjort.

Jag förbereder min avfärd. Väskan är nästan färdigpackad och jag har införskaffat sådant som ska med ner denna gång. En flaska Yes diskmedel bl a. Jag är inte nöjd med de spanska sorterna. För att inte tryckförändringar vid flygningen ska trycka ut allt diskmedel i väskan skruvade jag på en kork från en petflaska istället. Jag vet inte om det behövs men jag vet hur deformerade kaviartuberna brukar vara efter en flight.

De första dagarna på plats är redan planerade in i minsta detalj. Åtminstone förmiddagarna. Citronmarknaden på söndagen och La Zenia boulevard på måndagen. Det ska bli fantastiskt skönt att släppa den svenska vardagen lite. Jag kommer att sakna Felix och Sivan som vanligt men resten kan lika gärna kvitta. Jobbet går på sparlåga denna årstid också. Jag har suttit med lite arbete i Excel ett par dagar och det tycker jag ju mycket om i alla fall.

söndag 5 maj 2024

Insättning av ny medicin

En mulen söndag. Trots att det är söndag behöver jag förbereda för den stora dagen imorgon. Den är stor eftersom "Inspektörsspelen" ska hållas för andra gången i historien. Det går av stapeln vid Hultets friluftsgård och det är jag (Miljösamverkan) som är arrangör. I år tillsammans med Örebro kommun. Värmlands och Örebro läns inspektörer och miljöchefer ska göra upp om en vandringspokal och det är 140 personer anmälda. Jag ska grilla åt alla dessa människor imorgon bl a. Tyvärr sammanfaller spelen med min 60-årsdag som jag inte vill att det görs en grej av. Den kan jag hellre hålla för mig själv och fira eller sörja vilket jag vill.

Jag kontaktade min vän Anders och vi gick ett riktigt långt skogsvarv i Djurgårdsskogen. 


Före det återsåg jag den gamla uterinken på Björkvallen där jag tvingades åka skridsko som barn.


Omklädningsrummet där någon vuxen drog för kung och fosterland i skosnörena så jag fick kramp efter en stund i fötterna och höll på att frysa tårna av mig. Jag minns fortfarande doften i omklädningsrummen som jag hatade.


Avbytarbåset där jag gjorde allt för att bli bortglömd och slippa ge mig ut på isen. I blöta stelfrusna jeans eftersom jag ramlat så ofta.


Självmål.

Jag har haft tre jobbiga nätter efter att jag börjat med den nya medicinen Mirtazapin. Den ger mig mardrömmar och jag hamnar i de för mig mest jobbiga situationer. Viktiga roller som tilldelas mig och som jag tar mig an där jag är spindeln i nätet. Drömmarna handlar också om stora folkmassor där jag måste trängas och situationer där det finns märkliga regler jag måste följa.

Innan jag vaknade idag drömde jag att jag hade fått ansvar för att få ihop alla människor som skulle spränga bort en bergstopp som riskerade att brytas av och falla ner okontrollerat. Jag skulle samordna en lastbilschaufför nere på marken, en som skötte en stor kran som stod på lastbilstrailern och personal uppe vid bergstoppen. Allt skulle ske via "radiotrafik" och den enda jag kunde prata med direkt var lastbilschauffören. Kranen kunde inte flytta sig själv utan stod på lastbilen. Jag själv skulle sitta i en jättestor truck som jag aldrig kört förut. Eftersom jag kört truck i många år som ung vuxen hoppade jag bara in i den och började köra men hamnade snabbt i situationer där jag behövde bromsa. På eltruckar bromsar man ofta genom att plötsligt backa när man är på väg framåt. Men på denna stora truck skedde omställningen från framåt till bakåt med en sådan fördröjning så det blev en inlärningskurva för mig. Den åkte alltid mycket längre fram än vad jag tänkte mig. Det tog tid att komma underfund med hur just denna truck fungerade och under tiden körde jag på lite saker. Inget allvarligt men väldigt pinsamt. Det började snackas och jag kände mig dum. Vissa pratade bara skit medan andra skrattade åt mig. 

Det är det mardrömmarna handlar om. Att jag får ett ansvar men inte kan leva upp till den rollen jag hamnat i. Och att folk skrattar nedlåtande.

Det är väl den där gamla känslan av att bubblan snart spricker och att alla förstår vilken jävla nolla jag egentligen är. Jag väntar bara på ett samtal från min chef där jag kommer bli avskedad. 

Känslan av att vara i händerna på någon annan och dennes godtyckliga makt plågar mig. Det är också det som ska bli så skönt med att gå i pension och det är det jag menar när jag säger att jag längtar efter att bli en fri man. Den känslan har egentligen plågat mig hela livet från lärare till chefer genom tiderna. Även kvinnor som jag varit i relationer med. Situationer där någon annan har en viss makt över mig och som jag måste rätta mig efter trots att jag egentligen inte vill.

Jag drömde också om att jag stod i en omöjlig kö för att få mat. Där handlar mitt problem om regler som jag ska följa men när jag inte förstår varför. 

Jag var jättehungrig. Jag befann mig i en kö som ringlade sig fram och tillbaka i serpentinform så som man står när man ska checka in på en flygplats. Med jämna mellanrum mötte jag samma sällskap i den fållan där de kommit lite längre än jag själv. Fållorna var så breda att man stod kanske fyra fem personer i bredd och det blev rörigt då turordningen var svår att hålla. Man stod med helkroppskontakt med sin nästa. Så mycket folk var det. Plötsligt gick det lite snabbare för halva gänget. I den andra halvan där jag ingick gick det trögare. Det där varierade så det gick väl på ett ut. Rätt som det var kom dessutom några som gick åt fel håll i kön och jag blev så irriterad på dessa "idioter". Efter timmar i kön kom jag fram och då sa serveringspersonalen att jag var tvungen att ha en bricka med mig. Jag skulle få vända och gå tillbaka för att hämta en bricka. Inte vid sidan av kösystemet utan motströms i kön. Jag försökte bana mig fram men det var nästan omöjligt och jag visste hela tiden att jag skulle behöva stå i den där kön igen. Jag var plötsligt en av "idioterna".

Att medicinen har denna effekt på mig är ju inte roligt. Men samtidigt känns det bra att den träffar precis de bristerna jag vill komma tillrätta med. Många ångestdämpande preparat ger mera ångest vid insättandet och det är väl precis det jag går igenom nu.

I mitt arbete är jag verkligen spindeln i nätet och jag måste rätta mig efter en massa regler som jag inte förstår. Regeln att man som anställd inom koncernen Karlstads kommun inte får arbeta distansarbete inte får ske från annat land är en sådan regel. Trots att reglerna för arbetslivsförsäkringar ändrats så att det ska bli lättare att arbeta så så tycker inte Karlstad kommun att det är okej. I sin skrift "Distansarbete - Arbete på annan plats än huvudarbetsplatsen" skriver man att "distansarbete är positivt" men att "socialt samspel har ett värde i sig och spelar en viktig roll för en väl fungerande arbetsplats". Det är den formuleringen som gör att jag inte får arbeta från lägenheten i Spanien. Trots att jag har ett distansarbetsavtal som säger att min "huvudarbetsplats" är i kapellet. Jag har allt mitt "sociala samspel" online oavsett var jag sitter i världen men det duger ändå inte. Det känns väldigt jobbigt att rätta sig efter det men "det bara är så".

Det är också väldigt jobbigt för mig att följa regler som hör ihop med samhällets normer som jag inte förstår. Att psykisk ohälsa är tabubelagt, att man inte får säga n-ordet men att man får säga just n-ordet hur många gånger som helst, att det nu också införts z-ordet, att man ska träna och dricka bubbel och vara hurtig, att man inte bör skriva "man" utan hellre bör skriva "en", att koranen och bibeln är något mer än vanliga böcker av papper med pärm och inlaga som vilka sagoböcker som helst och en massa andra oskrivna regler som ändras hela tiden. 

Jag har kommit fram till att det bästa är att isolera sig från den pågående världen så man inte irriterar någon eller behöver irriteras över regler man inte förstår. Det är det jag siktar på med resten av mitt liv. Att få gå runt i min egen lilla bubbla.

lördag 4 maj 2024

Detaljer

Jag märker att jag börjat lägga märke till detaljer igen och det är ett gott tecken. Häromdagen såg jag några döda dödgrävare som låg på gräsmattan. Dödgrävare är asbaggar. En skalbagge som gräver ner döda kroppar och lägger ägg i dem. Larverna kläcks och äter sig ut ur kadavret. De har ett fantastiskt luktsinne och känner doften av as på långt håll och söker sig dit.

Direkt startade en tankekedja i min skalle. Hur hamnade de där? 


Det var sammanlagt nio stycken döda dödgrävare. Sivan kanske dödat en sork och övergett den på gräsmattan. Dödgrävarna hade hittat den och påbörjat nedgrävningen. Något annat djur har tagit sorken och dödgrävarna har blivit kvar på gräsmattan och dött. Ganska orimligt egentligen av flera skäl men det var den enda lösningen jag kom på. Orimlig eftersom allt i så fall har skett över en natt. En sork drar nog inte till sig dödgrävarna förrän den börjar lukta. Det hinner den omöjligt på en sval majnatt. Dessutom var alla dödgrävare döda. Men under dagen klarnade det i mina tankar.

Jag hade tvättat ur mina sopkärl just där på gräsmattan dagen innan. De hade förstås kommit ur matavfallskärlet. Jag har hämtning var fjortonde dag och jag hade inte gjort rent kärlet sedan förra våren. Det borde rimligen vara därifrån de kom.

Jag fick äran att vara med om ett fantastiskt ögonblick igår också. Snickaren och jag satt på altanen i den varma eftermiddagssolen efter jobbet. Plötsligt när vi satt där tysta rasade det ner en massa ved i min vedbod. Det är så varmt nu och torkningsprocesser sker i det dolda förstås. Troligen hade det gjort att det blev obalans i vedhögen och ett litet ras ägt rum. 


Saker som sker hela tiden i vår omgivning. Fysikens lagar råder därute även när vi inte är närvarande. Just denna gång var jag närvarande. 

En annan gång observerade jag en händelse som skett utan min vetskap. Bakgrunden var denna. En stor björk hade blåst ner på andra sidan om Filipstadsvägen. Den hade lagt sig över vägen och toppen låg inne på min gräsmatta. Jag ringde räddningstjänsten och de kom och sågade upp den. Drog bort grenarna från min gräsmatta och lät björkstammen ligga kvar på andra sidan med en stor rotvälta i ena änden. Jag tyckte att stammen stack ut lite väl nära vägen men de valde att inte såga av den ytterligare.

Plötsligt en dag såg jag inte stocken som irriterat mig lite. 


Den hade rest sig upp och stod plötsligt upp inne i skogen igen. Rotvältans tyngd hade fått den att resa sig igen. Det hade jag gärna bevittnat men det skedde i det tysta när det enligt fysikens lagar var dags.

Jag plockade bort årets första fästing från min mage igår. Det finns miljoner av dom här i kapellet och Sivan får fästingar hela tiden trots att jag smörjer henne med fästingmedel. Om jag inte gjorde det skulle hon troligen se ut som en vandrande druvklase när hon kom över gräsmattan.

Jag började med en ny ångestdämpande medicin i förrgår. Hoppas den lyfter mig lite ur den mörka tillvaron. Jag har direkt märkt att jag sover väldigt mycket av den. Idag vaknade jag klockan 8:40 vilket är onormalt. Jag la mig 20:30 igår och somnade så jag sov i 12 timmar. Det är skönt förstås eftersom jag just nu håller på att avverka en transportsträcka tills jag får åka ner till lägenheten. Bara det inte påverkar arbetet så jag inte kommer upp i rimlig tid på morgonen. 

Sivan har fina dagar nu. Hon ligger mest i solen men ibland låtsasjagar hon lite sork i fjolårsgräset.


Ibland blir det för varmt i solen.


Jag tog bort resterna från fjolårets tobaksodling i landet och eldade upp de torra stjälkarna direkt där de växt. 

Tidig kväll med TV och utan öl. Jag vill utvärdera medicinen lite först innan jag vågar kombinera.


Väskan fyllas på igen. Inga kläder alls numera. Allt finns redan därnere.