Igår när jag la mig och läste blev jag kastad tillbaka till 70-talet som i ett trollslag. Författaren beskriver en företeelse som jag själv önskar att jag kommit mig för att skriva ner. Författaren skriver: "Han fingrar på en styv mjölkfläck på sin plyschtröja". Jag minns precis hur de där mjölkfläckarna kändes. De torkade liksom i toppen på ludden i plyschtröjan och blev till en liten fläck som kändes vass och skrovlig när man tog på den. Det var en sådan kontrast mellan det mjuka och lena tyget och den skarpa och "kakiga" fläcken. Fläcken satt bara i borsten på tröjan, inte i själva väven. Man kunde röra fläcken lite i sidled utan att den lossnade. Skulle man få bort den krävdes en nagel. Minst. Fläcken gick först bort när morsan tvättade tröjan sedan.
Boken heter "Jävla karlar" av Andrev Walden.
Min mamma lade ofta tvätt i blöt. Hon hade något system på badrumsgolvet med kulör- och vittvätt i olika hinkar. Om jag uppmärksammade henne på att jag hade en fläck på tröjan så ropade hon alltid: -Läggeniblöt! En av hinkarna var en återanvänd gul cylindrisk tvättmedelshink som det stod "Fenom" på.
"Fenom - Skitbra", sa reklamen.
Felix kom och åt i kvällningen och vi rakade av mig håret inför sommaren. Jag serverade "Rice and beans". En rätt som jag och Ivar i New York alltid beställde på puertoricanska restauranger i The Bronx. Denna variant blev jättegod.
Nyfriserad inför solen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar