Förberedelser

Jag tänker mycket på min spanienvistelse nu. Jag har börjat skriva ut handlingar som är viktiga att ha med. Jag har börjat bygga en liten hög med saker som ska med men som inte ska packas ner i resväskan. Resväskan ligger fortfarande öppen sedan pragresan och jag plockar ur lite grejer ibland och fyller på med annat.

Det ska bli en fantastisk upplevelse att vakna i lägenheten i Torrevieja för första gången söndagen den 12 december och ta en promenad i grannskapet. En promenad jag redan tagit många gånger i Google earth. Jag vet egentligen inte alls vad jag kommer att tycka men jag är nyfiken och öppen för nya intryck.

Idag blev jag tyvärr tvungen att starta bilen också eftersom jag hade en tid för vaccination av säsongsinfluensa. Jag kombinerade utflykten till vaccinationslokalen med ICA Maxi och lite nödvändiga matinköp. Jag kunde tyvärr inte ta tredje dosen för Covid då det inte gått riktigt 6 månader sedan jag fick den andra dosen den 16 juni. Annars hade jag fått den också.

Igår blev Magdalena Andersson utsedd till Sveriges nya statsminister och idag presenterade hon de nya statsråden. Alla säger att "de ska vända på alla stenar" i ett antal olika frågor. Jag tänkte att jag skulle göra mitt för den nya regeringen så jag gick ut och vände på den här i alla fall. 

Jag kanske vänder på några fler när tjälen går ur. Det känns bra att kunna bidra lite.

Det har varit kallt idag. -12 när jag gick upp och det har legat runt -10 under dagen.

Titta så vackert! Tänk att man kan uppfyllas av kärlek tack vare ett så subtilt stimuli som Sivans fotspår.

Jag fortsätter att bevaka utvecklingen av inreseregler till Spanien. Jag är inte helt säker på att jag kommer iväg. Det vore väldigt ledsamt. Jag skulle så gärna komma undan kylan här och få en nytändning av planer inför framtiden. Tänk att jag ska få vara själv nästan en månad. Så länge jag minns har jag haft en dröm om att få arbeta som fyrvaktare på en stenig ö i havet. Att vara själv utan att riskera besök är inte för alla men för mig är det det enda rätta. Endast ett fåtal personer tycker jag om att träffa numera. Jag måste i alla fall få bestämma själv om jag vill umgås en stund eller ej.

Jag köpte en systemkamera ikväll på Blocket. En Sony A6000 som jag hört mycket gott om. Den ska jag utforska i Spanien. Jag lär kolla ett antal youtubeklipp innan jag får den. Den skickas till mig från en privatperson i Uppsala. Jag behöver köpa en enkel kameraväska och ett minneskort och sedan är jag klar för fotoäventyr i Spanien. Det går också att koppla in kameran på min stereolupp så det kan bli lite vackra bilder från den världen vi inte kan se normalt.

Soffsöndag

En lite krispig söndag trots att det bara var några få minusgrader. Jag pratade en timma med Ivar i New York igår. Det var jättelängesedan. Vi är båda ganska dåliga på att hålla kontakten. Jag försökte förklara om min insikt att jag kommit fram till att jag är högkänslig. Det var inte så lätt på engelska men jag ansåg ändå att det var värt att försöka. Jag märker hur knagglig min engelska blivit. Det var flera år sedan jag tyckte att den flöt på.

Jag förklarade också för honom att jag kanske aldrig mer åker till New York. Han förstod. Han vill gärna komma hit men jag tror inte att det kommer att ske. Det var roligt att prata med honom. Det starka bandet vi ändå har märktes under samtalet. 

Imorse skrev jag ett utkast till bokens förord. Jag lade också upp det i bokprojektgruppen på FB. Jag kommer att lägga upp lite "teasers" där under resans gång. Jag omnämner Lars Jansson i förordet och jag skrev till honom sedan och berättade det. Jag tror inte han kom ihåg telefonsamtalet. Åtminstone kommenterade han inte det. Han kommer till Kristinehamn för en spelning den 20 januari och då ska jag försöka gå och titta. Tyvärr har han en trumpetare (Peter Asplund) med sig. Det kan bli jobbigt för mina öron med trumpetstötar i tid och otid. Det får mig att tveka lite. Jag skrev i alla fall till Jansson att jag ska ge mig tillkänna efter konserten för att se om han minns mig.

Tyvärr glömde jag att ta bilder igår när jag var hemma hos Karin Fast Aronsson och diskuterade bokomslaget. Jag bad henne att skicka en bild på idéskissen från igår så jag kunde lägga ut den på bokens FB-sida.

Hon skickade över bilden till mig. De oranga lösa lapparna har inget med det färdiga omslaget att göra mer än att de ger en fingervisning om var objekten på framsidan kommer att hamna.

Karin har fått i uppdrag att tänka sig en bild av mig till höger på framsidan av boken. Att hon också hela tiden ska ha boktiteln i åtanke; "Allt det vackra jag har i min hjärna - det rika inre livet i en högkänslig mans grånande skalle". På ryggen av boken ska en baksidestext och en streckkod in. Och min högra hand i vilken det sitter en fjäril. Handen hamnar på baksidan av boken. Jag har också beställt "vackra bubblor" som strömmar ur mitt huvud. Hon ska ju illustrera "Allt det vackra jag har i min hjärna". Det vill jag att hon gör med kulörta bubblor. Hon kommer dessutom att ha mycket att säga till om men jag bestämmer ändå i slutänden. Jag vill t o m uppmuntra henne med att komma med åsikter. Det där med måleri kan hon verkligen (anser jag).

Detta är en utvikt bok av exakt de formaten jag har tänkt att min bok ska ha. Boken är också utgiven av tryckeriet BoD som jag själv tänkt anlita. Denna bok har 144 sidor men jag är övertygad om att min bok kommer att innehålla ca 300 sidor. Den enda skillnaden då blir att själva bokryggen blir dubbelt så tjock som den på bilden. Den lila bokryggen kommer att bli otroligt vacker i bokhyllan. Och sticka ut bland andra mer intetsägande bokryggar.

När Karin är färdig låter jag målningen scannas in av någon som har en stor scanner. Sedan lägger jag på titeltext, ryggtext och baksidestext med streckkod i datorn med ett passande läsbart teckensnitt och med en kontrastrik kulör mot den lila bakgrunden.

Ikväll blir det inget kluddande. Jag längtar redan efter att få lägga mig och läsa. Jag läser en bok som heter "Galen i insekter" av Dave Goulson. Jag läste hans bok "Galen i humlor" för ett tag sedan och tyckte den var intressant och trevligt skriven. Det är samma recension som jag ger denna bok. Jag var tvungen att ta en liten paus från HSP-litteraturen men snart ska jag ta mig an den igen. Jag har två olästa böcker i ämnet, liggande på kö. Bland annat en av Elaine Aron.

Omikron

En krispig morgon i kapellet. Minus 5 på morgonen. Den nya Sydafrikanska varianten har fått namnet Omikron. Utvecklingen av virusvarianten kommer vi att behöva följa i media ett tag framöver.

Idag åkte jag över till Karin i Karlstad för att diskutera olika målningstekniker. Jag vet ungefär vad jag vill komma fram till och lära mig. Jag vill måla stora färgfält med starka kulörer uppblandat med pyttesmå detaljer. När jag tänker tillbaka på hur jag ritade när jag var liten så gjorde jag precis så. Jag tyckte om att lägga orimligt med tid på att få en bräda att se ut som en bräda med kvisthål och allt som hörde till. Jag var aldrig en särskilt duktig tecknare men känslan för detaljer har jag alltid haft. Liksom Karin har jag alltid målat/ritat tulpaner i alla fall. Det är kanske därför jag tycker så mycket om Karins konst.

Idag har jag pepprat Karin med frågor och provat på att kladda lite och blanda kulörer. Jag behöver hjälp med att förstå "perspektiv" och "djup". "Skuggeffekter" som gör att det inte bara ser platt ut. Det kommer att bli svårt. Det kanske inte ens kommer att gå. Även om jag inte kommer att kunna prestera mästerverk så kommer jag i alla fall kunna prestera något. Om inte annat ett eget naivt uttryck. Jag behöver också lära mig lite "färglära" åtminstone översiktligt.

Vi diskuterade bokomslaget och nu förstår hon hur jag har tänkt mig. Vi lär väl bolla målningen fram och tillbaka ett antal gånger. Jag hittade en lila målning hos henne som jag ville att hon skulle utgå ifrån.

Innan jag åkte till Karin lyfte jag in sommarhjulen i uthuset och lastade istället in det lilla konstnärsmaterial jag hittills samlat på mig. Jag tittade in på Jula på ditvägen för att komplettera med lite grejer. En liten förlängningssladd och ledspottlampor till bokhyllan för utbyte när de gamla ger upp. 

När jag kom hem åt jag spagetti bolognese. En riktig bolognese med grov högrevsfärs och lufttorkad skinka. Ett "långkok" på ca tre timmar. Jag hade över sedan igår - halvfryst - i en gryta på altanen.

Sedan beställde jag lite mer målerigrejer från Amazon och gick upp och ställde i ordning ateljén. Jag provade lite att blanda kulörer och den lilla masonitskivan jag kladdat på tog jag med. Tyvärr fastnade det silkespapper i den våta färgen. 

Här har jag ställt upp den på staffliet. Jag fick också till en väldigt bra belysning.

Sedan satte jag upp en grundmålad mdf-skiva; blandade vitt, rött och blått i olika mängder och gick igång.

Jag märkte hur svårt det var att rita raka linjer. Färgen i penseln tar slut så snabbt att det nästan blir en färgklump i början av strecket och efter några centimeter finns ingen färg kvar i borsten. När denna första "bakgrund" torkat i morgon bitti kan jag fortsätta eller måla över alltihop. Det är jag som bestämmer helt och hållet hur det ska målas och när målningen är klar.

Sydafrika

Idag på morgonen blev jag orolig. Det har uppstått en ny mutation av viruset i Sydafrika som man inte tycks rå på på samma sätt som den vanliga varianten av Covid. Denna variant tycks ta sig förbi immunsystemet. Storbritannien har stängt gränsen för inresande från några afrikanska länder. Andra länder har följt Storbritanniens exempel. Jag är rädd för att hela världen kommer att påverkas av detta inom några dagar. Ikväll kom rapporter att man hittat den nya varianten i Belgien. Som vanligt är det bara en tidsfråga innan den nya varianten är här. Man ser också att alltfler dubbelvaccinerade hamnar på intensivvårdsavdelningarna.

Det är två veckor kvar tills jag ska till Spanien. Jag är rädd för att den nya varianten av virus kommer att påverka den resan. Igår skriv jag till 1177 och begärde ett "tillfrisknandeintyg". Det är tydligen något man kan få efter genomgången infektion. Jag tänker att det kan vara ytterligare ett bra dokument att visa upp tillsammans med covidbeviset.

Jag eldar här ikväll. Det är nästan 7 grader kallt ute. Sivan ligger vid min fotände i soffan och kandelabern är igång.

Jag har jobbat i en timma med bokprojektet ikväll men nu stänger jag ner datorn och kollar på TV. Jag förbereder mig lite för det stora arbetet med boken som ska ske i Spanien. Jag ska ta med det riktiga tangentbordet. Det kommer att behövas när jag ska skriva mycket i jul.

Idag besiktade jag också släpkärran och det gick bra. Jag lät också "Gummicentralen" skifta mina sommarhjul till vinterhjulen. Det kändes väldigt bra och nu vågar jag mig ut på E18 igen. Men bara i dagsljus. Jag undviker mörkerkörning nuförtiden.

Imorgon kanske jag åker till Karin i Karlstad och diskuterar målning och provar på lite. Vi får se...

Ateljén

Ateljén tar form. Nästa steg är att få en introduktion av Karin Fast Aronsson men det blir hemma hos henne.

Jag har köpt MDF-skivor som jag fått uppsågade. Sedan har jag grundmålat dem med vit takfärg så att inte underlaget ska suga vätskan ur akrylfärgen. Jag har fått mitt staffli också och här ställde jag upp det med en tavla som Karin målat. 

Tavlan hängde på konstmuséets höstsalong och jag åkte och hämtade den åt Karin idag så hon slipper åka till Kristinehamn bara för det.

Så här blev min ateljé. Belysningen ska förbättras men nu finns förutsättningarna för ett skaparförsök.

Idag har jag suttit i ett hybridmöte hela dagen och är helt slut. Det är så jobbigt när många sitter i ett rum och pratar i munnen på varann. Det är en konferens i Göteborg men jag tyckte det var orimligt att åka dit. Två hotellnätter och kostnader för ett konferenspaket och tåg. Nu blev det gratis istället för Miljösamverkan. 

Vid ett tillfälle idag frågade jag deltagarna om de inte kunde ta sina datorer och gå till sina hotellrum istället. Så alla pratade och lyssnade på samma villkor. Det blir en mycket bättre ordning då också om alla räcker upp handen och pratar när det är deras tur. Idag var det olidligt. Förmiddagen imorgon kanske tyvärr blir likadan. Jag föreslog att de skulle skicka en mikrofon mellan sig och prata i den. 

Återigen kommer jag i kläm eftersom jag inte prioriterar att träffas fysiskt vilket tycks vara jättestort för de andra. Att mingla och att de små samtalen mellan arbetspassen är ett "kitt" som är så värdefullt. Sitt på hotellrummen och fika tillsammans på hotellet då, tänker jag. Asociala Eddie.

Arbetet i skogen ovanför mig fortsätter också.

Nu är det inte mycket kvar av Arne Lövs Luckstuga.

Idag satte kommunen ut snökäpparna också.

Lunchbesök av Sabina

I förmiddags var jag nere på miljökontoret i Kristinehamn och träffade den enda inspektören som var inne på kontoret. Min vän Sabina Sändh kom förbi idag och vi lunchade på "Brödernas" i Kristinehamn. Hon tog en 100 gr ostburgare och jag tog en 300 grammare. 

Jäklar vad kött och vad mätt jag blev.

Alltid trevlig att få en stund med min kära vän Sabina.

Min älskade Felix har varit i Tokholm och mönstrat idag men han slapp bli uttagen till militärtjänstgöring. En stor sten lättade från mitt hjärta. Inte ska han kasta bort ett år till tveksam nytta när han är så ivrig att fortsätta studera på universitet.

Det har varit en folkintensiv dag i mitt liv. Nu längtar jag efter att lägga mig i sängen och läsa om någon timma.

Allt det vackra jag har i min hjärna - det rika inre livet i en högkänslig mans grånande skalle

Efter att ha brottats ett tag med tankarna på ett livsprojekt har jag nu kommit fram till att jag ska försöka skriva en bok. Tankarna har funnits länge men det är först nu jag egentligen haft något att skriva om. Mer än en märklig dagboksblogg i alla fall. Det skulle inte gå att sälja en sådan bok. Så intressant är inte en mans liv. Förutom Ulf Lundells liv kanske. Han ger ju ut dagböcker i sin serie "Vardagar". Jag har en viss behållning av att läsa de böckerna faktiskt. Jag tycker det är intressant att få en inblick i en annan vuxen mans liv. Jag känner ju igen en massa tankar som jag själv haft förstås.

Efter min Pragvistelse när jag också fick Covid har jag varit lite låg. Och tänkt att bokprojekt är en dum idé men nu har jag återfått livsglädjen.

Boken kommer att handla om hur mitt liv varit. Som högkänslig man utan att ha förstått att det är det jag är. Nästan varenda konstig situation jag hamnat i och/eller hur jag har hanterat situationerna. Nu i efterhand med min nya insikt kan jag också se hur jag hade kunnat tänka annorlunda och agerat på ett annat sätt. Min ständiga oro över att inte överensstämma med "normmannen". 

Jag har den sista tiden letat efter sådana böcker som vänder sig just till män. Vi högkänsliga män har ju en lite annan problematik att brottas med än kvinnorna. Kvinnorna kommer enklare undan med att vara känsliga och tänka mycket. Vi män ska leva upp till ett machoideal där inget biter på oss. Tror vi i alla fall. Vi tror att det är sådana män kvinnorna vill ha och så är det ju många gånger också. En "handy-man och karlakarl" är mera intressant än en tafatt och försiktig tänkare. 

Framförallt skulle jag vilja nå vilsna unga män som strävar efter att uppnå en mansnorm som de aldrig kan nå upp till. Att de kan bli fina män ändå och omtyckta för sin empati och värme. Omtyckta för att de kan prata om känslor. Inte behöva skämmas för att de gråter till en sorglig film.

Jag har satt upp ett antal kapitelrubriker till boken. Ett skelett som jag ska hänga kött på i form av text. Jag har redan börjat hänga kött på en del ben men ska fortsätta. Jag har mina anteckningsböcker som jag skriver upp nyckelord i. Jag har ju hela bloggen att gå igenom också för att utveckla mina tankar ännu mer. 

Dagens titel på blogginlägget är tänkt att också bli titel på boken.

Den stora skrivinsatsen ska ske i Spanien nu över jul. Det kanske blir boksläpp till sommaren då.

Jag har valt ett koncept som kallas "BoD" (Books on demand). Böckerna trycks först efter de beställts av någon. Man kan beställa via Adlibris, Bokus och Amazon. det går även att beställa ett exemplar från den lokala bokhandlaren. Jag själv beställer böcker så ibland. Det betyder ju också att jag inte behöver skicka ett manus till ett förlag och bli refuserad gång på gång vilket jag med säkerhet skulle tro att jag skulle bli.

Jag har också anlitat min favoritkonstnär Karin Fast Aronsson för utformningen av omslaget. Hon är jätteengagerad och det är roligt att bli påhejad.

Idag skickade jag en skiss till henne på hur jag tänker mig omslaget. 

Originalet till omslaget ska jag sedan köpa av henne. Jag förutsätter att jag får första tjing och jag kommer också vara med i hela processen. Jag vet vad jag vill ha och vet att hon kan åstadkomma det.

Loppis och uppbyggnad av hobbyutrymme

Jag inledde dagen med att ligga och läsa. Jag läser en intressant bok av Thomas Andersson som heter "Sårbar man". En väldigt fin bok om en mans inre live i motgång och medgång.

Sedan fick jag för mig att återta en del av kapellet som bara står öde. Felix är ju nästan aldrig här och sover längre så jag återtar övervåningen bit för bit. Jag åkte till ett par loppisar och var ute efter ett avlastningsbord och en vaxduk. Vaxduken ska jag täcka golvet med där jag ska sitta och måla.

Jag hittade två alldeles underbara fat som jag inte kunde låta bli att köpa.

Rostfria fat av designern Pierre Forsell. De var inte billiga men jag kunde helt enkelt inte låta bli.

Jag hittade också ett litet furubord och en bit vaxduk. Jag håller på att inreda en pysselhörna i köket uppe. Där har jag vatten och kan slabba lite. Jag har också skickat efter ett enkelt staffli som ska stå mot väggen med vaxduken under. Min vana trogen köper jag utrustning innan jag ens vet om jag kommer att tycka det är roligt att måla. Till glädje för de i min omgivning som sedan får köpa mina överilade inköp till kaffepengar. Jag satte upp en växtbelysning också för att se vilket ljusspektra en sådan innehåller. Till veckan ska jag köpa MDF-skivor och masonit att måla på.

Jag ska sätta upp en vanlig LED-belysning också.

Jag köpte två små glaserade krukor att förvara saker i också. Mina penslar och mina palettknivar.

Färg

Jag hade anmält mig till en prova på kväll ute på konstmuséet för att kladda lite med olika färger. Tillfället blev tyvärr inställt på grund av för få anmälda. Då får jag anlita min egen konstnär Karin Fast Aronsson för ett utbildningstillfälle.

För att inte behöva slösa färg på en obildbar idiot har jag köpt egen färg på hennes inrådan. Idag kom färgen men den ena burken var locket spräckt på. Ingen katastrof kanske men tråkigt och söligt innan jag ens öppnar burkarna. Jag överlever dock.

Det ska bli skönt med helg nu. Ta det lugnt och äta, skriva och läsa. Måleriet får dröja tills jag är helt återställd och tills jag fått på vinterdäck på bilen innan jag drar till Karin i Karlstad. Smak och lukt är tillbaka mer eller mindre. Nu är det inte ett besvär längre.

Jag pratade också lite med han jag ska låna lägenheten av i Torrevieja. Om tre veckor är det ju dags för mig att åka dit.

Arbetet med luckstugan verkar gå vidare också. Jag hör att det är verksamhet där på dagarna och i morse tog jag en kort promenad och tittade. De har fyllt upp marken framför huset. Huset ska rivas.

Det läcker någonstans

Jag har en konstig känsla av att min glädje läcker ut någonstans ur mig. Det har varit så sedan jag fick Covid men nu är jag ju frisk igen. Konstigt. Jag kan inte begripa vad som hänt. Förut kändes det som om glädje kom till mig och fyllde på min glädjetank varje dag men nu har innehållet i tanken sipprat ut och inget tycks fyllas på heller.

Men jag är trött och vill helst bara sova. Orken till allt tryter och jag får verkligen anstränga mig för att få något gjort. Jag vet inte vad som ska till för att ändra på detta.

Jag tror jag upptäckt baksidan av HSP på ett påtagligt sätt. Jag har varit så glad när jag förstått hur jag fungerar. Jag har t o m haft ambitioner att starta en regional HSP-grupp här i Värmland. Men när jag följer HSP-grupper på FB blir jag förtvivlad. Det är så mycket ledsamheter där och folk beskriver sina ohållbara livssituationer hela tiden. Deras tankar på självmord och hur misslyckade de känner sig. Kort sagt vilket helvete HSP innebär för dem. För mig är det precis tvärtom. Först nu förstår jag mig på mig själv och mår gott i det.

Jag får gå ur de där grupperna igen. Jag orkar inte med all negativ input och jag ska ta tillbaka mitt erbjudande till föreningen att starta en regional grupp här. 

Luckstugan

Idag åkte jag till Maxi kl 9 och handlade så jag skulle kunna göra en gulaschsoppa. Tyvärr är smaksinnet fortfarande utslaget. Jag kan känna en viss liten smak men det är inte som förut. Jag har legat och slumrat i soffan till skidskyttet hela dagen medan min soppa puttrat på spisen. Det är inte säkert att jag äter den idag ens. Jag spydde ordentligt runt lunch. Inget maginnehåll men långvarig torrhulkning. Jag hostar så jag spyr. 

Jag tänker på Torrevieja. Där är det varmt nu och folk badar fortfarande i havet. Det ska bli så otroligt roligt att utforska en trakt jag aldrig varit i. I lugn och ro. Ingen stress. 

Imorgon kommer det förhoppningsvis ett bokpaket igen. Jag läste ut en "Elaine Aron" idag och har fortfarande en intensiv period då jag utforskar min högkänslighet. De tre titlar jag nu inväntar handlar också om det.

Jag håller på med ett litet experiment på baksidan. Jag har bränt en fläck med en varmluftspistol för att se vad som händer. Jag ska gå ut idag igen och ge fläcken en omgång med värme. Jag tänker att gräset ska dö och att jag sedan kan räfsa bort det för att få fram en yta att sprida ängsfröer på. Inte "bränna" bort gräset. Bara döda. Arbetet jag gjorde i somras med att mossrika en plätt av gräsmattan var väldigt jobbigt och innebar ett helt lass mossa till tippen. Det kanske går att slippa det tänker jag.

Jag har beställt "svettslang" för att bevattna tobaksplantorna med till sommaren. En slang som jag lägger ut på marken direkt intill plantorna och kopplar på vatten en stund varje dag kanske. Att ställa upp en spridare och vattna är lite ineffektivt. Mycket vatten försvinner genom att dunsta och hamna fel. Nu ska det bli en mera kontrollerad vattning.

Jag hörde hur grävmaskinen höll på vid luckstugan idag och nu när det tystnat gick jag upp och tittade.

Takpannorna var borta och fönstren urplockade. Nu finns den nog snart inte längre.

Soffan

Soffan nästan hela dagen. Resten av dagen i sängen. Hosta men fortfarande på rätt väg. Idag tog jag en liten bit lakrits och tyckte att jag kände lite smak.

Jag startade upp min gamla skanner från 2007 och tänkte skanna in några gamla bilder men det gick inte. Det verkade som om det inte gick att få till några bra drivrutiner. Felix har varit med på "Öppet hus" på Brogårdsgymnasiet idag som en av representanterna för NA. Jag har dåligt med energi fortfarande men sov jättegott i natt.

På kvällen när jag tog ett par mackor tyckte jag att jag kände lite smak igen. Makrill i tomat.

Trots det känner jag mig lite modstulen. Det är nog bara att låta tiden gå så tror jag det blir bättre av sig självt. Imorgon kan jag gå ut igen och ska ta en sväng till Maxi.

Det börjar rätta till sig

Idag fredag är det en vecka sedan jag insjuknade i Covid. Det innebär att jag skulle kunna ge mig ut i samhället igen och inte behöver isolera mig mer. Man ska dessutom varit feberfri i två dygn och det har jag också varit.

Detta innebär emellertid inte att jag kommer att ge mig ut bland folk igen. Jag tror t ex inte att jag behöver handla i helgen ens. Jag äter så lite nu. Jag har fortfarande ingen matlust och tjusningen med olika smaker är borta eftersom jag fortfarande inte känner varken smak eller doft.

Veckan som gått har jag bara arbetat och sovit. Jag har inte haft någon lust att skriva. Jag har bara väntat under arbetsdagarna att jag ska få lägga mig och läsa och sova igen. Till veckan kan det bara bli bättre men den här helgen ska jag ta vara på genom att sova, läsa och tänka.

Det står en trailer på grusvägen bakom kapellet med en jättestor grävmaskin på. Det är aktivitet på gång i "luckstugan". Stugan där Arne Löv en gång bodde. Det är klart att man blir lite orolig när det ska byggas något så nära mig. Jag vill veta vad det ska bli där. Jag pratade med honom som utför åtgärder på tomten och han säger att han ska sätta upp ett litet bostadshus på plintar på tomten när luckstugan är riven. Jag tänker givetvis på de transporter som kommer att ske till och från tomten under byggprocessen. Det går dessutom rykten att det inte alls är ett bostadshus som ska byggas utan en maskinhall. Jag ska prata med byggnadskontoret igen till veckan. Jag tänker på mitt dricksvatten som ligger nedströms tomten. Han säger också att han vill leda bort vatten från tomten och då kommer det att innebära en del för vattenföringen i de diken jag har runt mitt hus.

Trailen har stått på grusvägen hela dagen eftersom en hydraulslang gick av när de skulle lasta av grävmaskinen. Det rann ut ganska mycket hydraulolja innan de insåg vad som hänt. Jag stod och såg på hela tiden.

Namnet "luckstugan" har den fått för sina blå fönsterluckor som satt på huset. Idag gick jag upp och tittade och tog med mig en av luckorna hem för att sätta upp som ett minne av stugan och Arne. Jag ska skruva upp den som ett litet smycke på min uthusvägg.

Blöt natt

Jag hade jättefeber i natt och vaknade i en sjö av svett. Jag höll på att frysa ihjäl sedan när jag var tvungen att lämna sängen. En liten smal remsa av sängen var torr. Detsamma med täcket. Kudden var oanvändbar men jag lyckades pussla ihop en smal torr plats att sova vidare på sedan. Jobbigt. Jag slängde sängkläderna i tvättmaskinen men det var en stor ansträngning. Jag fasar för hur det ska bli att bädda i de tvättade sängkläderna sedan. Det brukar vara mera ansträngande att bädda än att riva ur.

Jag har i alla fall arbetat på under dagen i min egen takt. 

När jag skickade ut denna bild till mina kollegor tyckte de att jag såg blek ut.

Under dagen kom också bekräftelse på att jag har covid. Eller bekräftelse förresten. Jag fick ett meddelande från 1177 att jag skulle fylla i ett formulär för smittspårning. Meddelandet började så här: "Eftersom provsvar visar att du har Covid är du skyldig att fylla i detta smittspårningsformulär". Jag hade inte fått något provsvar innan. Provsvaret kom ett per timmar efteråt ändå.

Ikväll ska jag lyssna på en onlineföreläsning med Elaine Aron. Kvinnan därborta i USA som myntat begreppet "Highly Sensitive Person". Det ska bli roligt att lyssna på henne. Sedan ska jag lägga mig i renbäddad säng och hoppas att inte denna natt blir liga febrig som gårdagsnatten.

Hemma igen

Allt var sig likt när jag kom hem. Sivan låg på sin ordinarie plats och verkade inte saknat mig nämnvärt.

Jag åkte raka vägen och gjorde ett covidtest när jag kom hem. Jag är ju fortsatt snuvig. Svar om två dagar.

Nu försöker jag komma in i normala rutiner tills spanienresan om en månad. Det ska bli så otroligt spännande att bekanta sig med en helt ny plats. Och att "L" kommer ner sista veckan ska bli så underbart roligt. Vi ska enas i en lägenhet under en vecka. Det kommer nog bli en utmaning för oss båda som inte är vana att behöva ta hänsyn till en annan människa i påtvingad närhet. För mig blir det lite som ett jätteintressant experiment och det finns ingen jag hellre genomför det experimentet med än henne.

Konstig avslutning

Jag gick inte utanför dörren igår på kvällen. Jag hade fått lite feber igen och näsan var helt täppt. Jag hade jättesvårt för att somna. Men jag tänkte väldigt bra saker så det gjorde egentligen inget.

I morse vaknade jag kl 8 och fick gå upp och spy. Jag kan inte förstå varför. Jag ska gå till apoteket idag och köpa feberdämpande och nässpray.

Jag orkade inte få i mig frukosten heller. Det får lösa sig under dagen.

Klockan 11 ska jag ha lämnat rummet men jag är kvar in i det sista. Jag får se om jag letar upp ett hörn i lobbyn och sitter där och skriver lite.

Annars kanske jag stämmer av hemresan när jag kommer till Stockholm.

Lördag i Prag

Jag hade en svår natt. Jag lade mig kl 20:30 och när jag krupit ner fick jag frossa. Jag kände hur febern kom och blev orolig. Det är inte precis så att man vill insjukna när man är på resa. Febern tilltog och jag låg och skakade under täcket. Allt gick så fort. 

Det blev jobbigt för mig att andas. Ett andetag räckte inte. Jag lyckades inte tömma lungorna på koldioxid och suga in nytt syre i den takt jag är van vid. Ibland fick jag nästan panik och tog något sorts forcerade dubbelandetag för att bli mätt på syre. Jag hann tänka jättemycket på min situation. Jättesjuk på ett hotell i Prag. Hemresa i övermorgon. Får man över huvud taget resa om man är sjuk i dessa tider?

Jag la t o m fram "mina papper" mitt på golvet nedanför sängen om jag skulle behöva ringa för att få hjälp.

Då kände jag hur febern börja släppa. Jag kunde t o m lätta på täcket lite. Men då kom en hemsk huvudvärk istället. Jag kände av bihålorna och ansiktets alla ben gjorde ont. Det var outhärdligt och jag lyckades åka ner till receptionen och tigga till mig några tabletter. När jag kom upp på rummet tog jag en och efter en kvart hade smärtorna lindrats. Då tog jag den andra tabletten också och ringde ner till receptionen och bad killen där att skriva upp namnet på tabletterna på en liten lapp så jag kunde köpa egna tabletter idag. 

Jag hade aldrig sett den killen förut så jag var osäker på om jag skulle träffa honom igen och fråga. Jag sa: -Skriv läkemedlets namn på en lapp och rumsnummer 69 så hämtar jag den imorgon.

Jag vaknade kl 7 men kunde somna om till kl 9. Jag har blivit lite förkyld men huvudvärken är över. Jag åkte ner och käkade en normal frukost och plockade upp lappen till mig i receptionen. Jag blev förvånad över hur dåligt killen skrev. 

Som skrivet av ett litet barn.

Denna lördag hade jag tänkt åka till den lilla bondemarknaden i Náplavka. Jag var där förra gången och konstaterade att det bara fanns grönsaker att köpa. Jag köpte en silverring på en loppispråm som låg förtöjd vid kajen. Det är dessutom kontanter som gäller och det har jag inga kvar.

Jag hade också tänkt att besöka Vyšehrad. Ett gammalt borgområde på en kulle med vacker utsikt och ett slott. En fin kyrkogård finns där också. Dessutom blev det vackert väder idag. Jag tror jag försöker ta mig dit ändå. Inte till bondemarknaden men till borgområdet. Helst skulle jag vilja åka runt i en liten permobil en sån här dag. Jag läste nyligen en bok vars titel var så träffande på flera sätt: "Från foten av Tibidabo till Vysehrad: På resa i en introvert högkänslig mans själ". Den var för övrigt inte särskilt bra och jag fattade inte vad som fått honom att ha med Vysehrad i titeln. Det fanns knappt ett spår av platsen i boken sedan.

Jag tog tunnelbanan och jag fasade för alla backar jag skulle behöva gå i vid borgen. Jag har hört att det är backigt och brant. Men det var det inte när man kom dit med tunnelbana. Hade jag däremot tagit spårvagn som jag tänkte först hade det blivit en väldig massa klättring.

Jag tog jättemycket bilder men jag lägger upp ett axplock här.

Först avdelningen för selfies.

Sedan vidunderliga vyer. Den första bilden är på Pragborgen. Ganska skabbigt tak på huset nere till höger.

Kyrka.

Samma kyrka med miljonprogram i bakgrunden.

En bro.

TV-tornet.

En gata.

Moldau.

Kyrkogården.

Samma lila blombukett från olika vinklar.

Avdelningen vackerheter.

Avdelningen detaljer. En avlövad murgrönestam.

En utsmyckad metallbit i en hålighet i en mur.

När jag gick in i området såg jag en restaurang som jag började leta efter när jag kände mig färdig med borgområdet. "Balkan grill" mindes jag och hade gått och laddat för att få Ćevapčići. Men de serverade bara dryck idag tyvärr.

Jag gick mot tunnelbanan igen och hittade ett litet matställe på vägen. "Crazy fries" hette det och jag kunde väl ta en tallrik extra goda lyxfries (som jag givetvis trodde). Det var inte särskilt lyxigt.

Pommesen badade dessutom i soya så den löstes upp till en gröt i botten. Alldeles för salt blev det också och inte alls gott. Bacon skulle det vara enligt beskrivningen men då var de i så fall otroligt fint hackade. Skitmat.

Så här ser förpackningen till medicinen ut. Paracetamol och coffein för värk.

När jag kom hem köpte jag med en kaffe upp på rummet. En "Espresso macciato". Jag har väl aldrig hört talas om något dylikt. Det var en klunk kaffe totalt i en liten mugg. Jag öppnade också min mystiska godisbit.

Av förpackningen att döma får man ingen som helst ledtråd. Lite olustigt att det står Ceptik vilket osökt leder in på avloppstankar. Sedan figuren på förpackningen. Vad är det liksom?

En lintott med bockskägg och horn. Halva pojken är en ko med kedjor. Kedjor var det tvungen att vara med förstås. Tjeckerna kanske vet direkt vilken figur detta är.

Själva godisbiten smakade exakt som skånska pepparkakor men med ett litet syltlager emellan, Den var väl ok.

Efter att ha legat på rummet och läst en stund märker jag att febern smyger sig på lite igen. Jag går inte ut något mer idag alltså utan bäddar ner mig istället. Det känner man igen att det brukar bli lite värre på kvällarna när man är sjuk. Men ikväll är jag mer beredd än jag var igår.

Jag tänker så mycket bra och intressanta tankar hela tiden och försöker skriva ner dem i mitt lilla block. Jag skulle behöva föra över mycket av tankarna till mitt "Livsdokument" som jag börjat skissa på sedan en tid tillbaka. Jag har tänkt att göra det framförallt när jag är i Spanien om en månad. Imorgon har jag inget hotellrum att ta min tillflykt till men jag kanske kan hitta en vrå här i de allmänna utrymmena där jag kan sitta och skriva. Jag blir tvungen att ställa in mitt bagage i ett "bagagerum" under dagen och jag har aldrig gillat det. Det känns som om vem som helst kan gå in och hämta min väska.

Nu hoppas jag på en god natts sömn. Imorgon blir det en lång dag med flygplatser och transfer. Ett nytt hotellrum imorgon natt i Sverige också innan jag får bädda ner mig i min egen säng.

Regn och lite lägre tempo

Vaknade 9 och tog det lugnt på rummet när jag ätit dagens frukost. Idag funderade jag på att leta upp paternosterhissen. Jag blir lätt obekväm i situationer när jag känner att jag är i vägen för folk. Hissen finns ju på en arbetsplats där de anställda använder den. De måste vara väldigt trötta på att det står en klunga turister och blockerar den. Jag trodde det skulle vara lugnt på turistfronten nu men där fick jag tji.

Idag knatade jag iväg till gatan Jungmannova. Jag har bara gått den när jag strosat runt utan mål förut men idag tänkta jag gå den en rejäl bit. Jag gick men den blev snart tråkig så jag vände.

Jag såg denna underbara skylt ovanför en entré.

Undrar vad "Te Ta" står för.

Jag såg underbar konst på ett litet galleri. 

Men det var alldeles för dyrt för mig tyvärr.

Sedan började jag bli hungrig och tänkte gå till Světozor där jag var i går så jag skulle få ett smakprov på deras köttfärslimpa. Jag fotograferade flera vackra saker på vägen dit.

Ett vackert staket. Det fanns nog flera hundra meter av det där staketet i parken. Det kanske är trevligt att tillverka en sektion men sedan borde det allt bli ganska tröstlöst.

I bakgrunden syns de skrämda damerna igen.

En väldigt vacker plåtskodd dörr.

En annan trevlig port där plattjärnen böjts lite så en utstickande formades.

Udda belysning men fin.

En rejäl kvinnostaty men så otroligt smäcker.

När jag ögnade igenom dagens meny insåg jag att de inte hade köttfärslimpa idag. Då är det sista chansen imorgon. Om jag orkar kämpa för det. Den restaurangen är också den enda hittills där bara kontanter gäller. Jag har ganska precis till en lunch kvar tror jag.

Lite väl tidigt med julskyltning kan jag tycka.

Jag gick till Ovocný Světozor och tog en lättlunch bestående av två mackor en liten cappucino och en limedrink. 

Två olika röror på mackorna. Den till höger var det böcklingpastej på och en liten sardell med kapris. Den röran till vänster verkade vara gjord av hackade ägg och majonäs. Jag fick en liten smak av räka också.

Limedrinken var helt underbar och var ungefär som mojito utan rom.

Detta ställe är lite mera modernt. Här sitter inga pilsnergubbar heller.

Detta vackra "skåp" satt utanför "Lucerna music bar" där jag och "L" var på konsert med Beth Hart.

Skåpet består bara av en glasdörr med karm och används för att sätta upp affischer och program bakom. Det fanns säkert tio sådana vackra ramar inne i Lucerna passagen.

Sedan gick jag hem igen. Idag avbröt jag mitt gående innan kroppen kraschade och sa ifrån.

Jag lyckades köpa ett klädesplagg på hemvägen också på rea.

En blåmes. De är tydligen röda inuti.

Jag tillbringade ett par timmar på rummet innan jag tog mig en liten sväng igen. Skulle testa Lokál igen men det var fullt kl 16. Jag gick till första bästa på en liten tvärgata för att få min fredagsöl och lite mat.

Stället hette U Templáře och såg ut som vilken tjeckisk krog som helst. Jag gick in där och tog en öl till att börja med. 

Så här kommer servitören ihåg hur många öl jag druckit. Det blev totalt tre kryss.

Men jag skulle ju ha lite mat i magen så jag tänkte beställa några förrätter att plocka med. Den enda förrätten de kunde erbjuda var "Pickled cheese-mix with garlic and olives", á 46 pengar. Jag beställde två.

Men det skulle visa sig bli lite väl mäktigt att trycka ner i magen när dessutom två öl runnit ner så lätt innan maten kom in.

Osten var helt fantastiskt god men det hade räckt med en. Jag sköljde ner den med en tredje öl och sedan var jag nöjd och skulle betala. Jag lade upp mitt kreditkort och han sa "Cash only". Det är det första stället denna resa där de inte tar kort. Restaurangen i Světozor gör inte det heller men det vet jag ju innan. Här fanns inga varningar. Jag visste att jag hade en 200-lapp i fickan och lite mynt.

Ett danskt grabbgäng satt bakom mig. Jag informerade dem om debaklet. En av dem fick gå iväg till en ATM för att ta ut cash. Givetvis varnade jag dem också för de ATM-automater som finns överallt. Det är också bara lurendrejeri. När du stoppar in ditt kort kommer en meny upp med ett antal belopp att välja. Det är jättehöga belopp. Man behöver inte så mycket kontanter under en hel resa. För att välja lägre belopp måste du krångla dig ner lite i systemet så du får välja det du vill ta ut. Låt säga 1000 pengar. Det klarar man sig långt på eftersom alla (nästan) tar kort. Du kanske får förslag på 30 000, 20 000 och 10 000 i första vändan. 1000 pengar är ca 450 svenska.

Växelkursen de erbjuder är dessutom jättedålig. Sedan tillkommer en uttagsavgift som är fräckt hög.

Gå istället till en tjeckisk storbank och ta ut pengar i deras automater. Det är det mest fördelaktiga för dig.

Jag satt som på nålar och väntade på notan och när den kom in var den på 317 pengar. Jag hade - i fickan en 200 pengarssedel två 50-pengarsmynt och ett 20-pengarsmynt. Herregud vad lättad jag kände mig. Annars hade jag behövt tagit hjälp av danskarna för att lösa ut mig. Jag tänker inte ta ut mera kontanter nu när jag fick slut. Det är ju bara två dagar kvar och då klarar jag mig utan. Men jag kan inte gå och äta köttfärslimpa imorgon som jag tänkt.

När jag kommer hem ska jag testa på en sak som jag länge funderat på. Jag har anmält mig till en provapåkväll ute på muséet den 18 november där man får prova olika målartekniker. Min konstnär "KFA" har också lovat mig lektioner om jag vill.

Idag gick jag in på en pappershandel och köpte mina första penslar.

Vi får väl se vad Karin säger om dem.