Idag fredag är det en vecka sedan jag insjuknade i Covid. Det innebär att jag skulle kunna ge mig ut i samhället igen och inte behöver isolera mig mer. Man ska dessutom varit feberfri i två dygn och det har jag också varit.
Detta innebär emellertid inte att jag kommer att ge mig ut bland folk igen. Jag tror t ex inte att jag behöver handla i helgen ens. Jag äter så lite nu. Jag har fortfarande ingen matlust och tjusningen med olika smaker är borta eftersom jag fortfarande inte känner varken smak eller doft.
Veckan som gått har jag bara arbetat och sovit. Jag har inte haft någon lust att skriva. Jag har bara väntat under arbetsdagarna att jag ska få lägga mig och läsa och sova igen. Till veckan kan det bara bli bättre men den här helgen ska jag ta vara på genom att sova, läsa och tänka.
Det står en trailer på grusvägen bakom kapellet med en jättestor grävmaskin på. Det är aktivitet på gång i "luckstugan". Stugan där Arne Löv en gång bodde. Det är klart att man blir lite orolig när det ska byggas något så nära mig. Jag vill veta vad det ska bli där. Jag pratade med honom som utför åtgärder på tomten och han säger att han ska sätta upp ett litet bostadshus på plintar på tomten när luckstugan är riven. Jag tänker givetvis på de transporter som kommer att ske till och från tomten under byggprocessen. Det går dessutom rykten att det inte alls är ett bostadshus som ska byggas utan en maskinhall. Jag ska prata med byggnadskontoret igen till veckan. Jag tänker på mitt dricksvatten som ligger nedströms tomten. Han säger också att han vill leda bort vatten från tomten och då kommer det att innebära en del för vattenföringen i de diken jag har runt mitt hus.
Trailen har stått på grusvägen hela dagen eftersom en hydraulslang gick av när de skulle lasta av grävmaskinen. Det rann ut ganska mycket hydraulolja innan de insåg vad som hänt. Jag stod och såg på hela tiden.
Namnet "luckstugan" har den fått för sina blå fönsterluckor som satt på huset. Idag gick jag upp och tittade och tog med mig en av luckorna hem för att sätta upp som ett minne av stugan och Arne. Jag ska skruva upp den som ett litet smycke på min uthusvägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar