Jag har en konstig känsla av att min glädje läcker ut någonstans ur mig. Det har varit så sedan jag fick Covid men nu är jag ju frisk igen. Konstigt. Jag kan inte begripa vad som hänt. Förut kändes det som om glädje kom till mig och fyllde på min glädjetank varje dag men nu har innehållet i tanken sipprat ut och inget tycks fyllas på heller.
Men jag är trött och vill helst bara sova. Orken till allt tryter och jag får verkligen anstränga mig för att få något gjort. Jag vet inte vad som ska till för att ändra på detta.
Jag tror jag upptäckt baksidan av HSP på ett påtagligt sätt. Jag har varit så glad när jag förstått hur jag fungerar. Jag har t o m haft ambitioner att starta en regional HSP-grupp här i Värmland. Men när jag följer HSP-grupper på FB blir jag förtvivlad. Det är så mycket ledsamheter där och folk beskriver sina ohållbara livssituationer hela tiden. Deras tankar på självmord och hur misslyckade de känner sig. Kort sagt vilket helvete HSP innebär för dem. För mig är det precis tvärtom. Först nu förstår jag mig på mig själv och mår gott i det.
Jag får gå ur de där grupperna igen. Jag orkar inte med all negativ input och jag ska ta tillbaka mitt erbjudande till föreningen att starta en regional grupp här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar