Kutná Hora

Påfrestande och händelserik dag. Vaknade kl 7 åt snabbfrukost och gick till järnvägsstationen. Jag var där i god tid men det är väldigt svårt att hitta i Prag. Jag gick ju upp till stationen igår men jag hade problem att hitta ändå idag.

Jag var ändå tvungen att yra runt ett tag för att försöka förstå hur systemet med tågnummer och spår funkade. 

Jag gick till en biljettkassa och blev så där otroligt dåligt öststatsbemött som man bara kan bli i de här länderna. Han vägrade prata engelska. Jag fick tag i en kille utanför kassan som hjälpte mig. Det var allt annat är logiskt men till slut satt jag i alla fall i en liten kupé tillsammans med en liten tant i glasögon.

Avgången var försenad. 

Första anhalten var en liten ort som hette Kolín efter ca en timmes resa. Där blev det att vänta ytterligare en timme då tåget till Kutná Hora var försenat.

En stående fika blev det ändå. 

Helt andra priser än i Prag.

Jag hade hoppats att få se en stork på något gärde men jag såg bara bokskogar, skördade majsfält, en fasan och två rådjur.

Efter en resa ytterligare på ca 10 minuter var vi framme i Kutná Hora i alla fall. Det finns tre små järnvägsstationer på den lilla orten och det är nästan omöjligt att förklara hur de hänger ihop. Jag var påläst och klev av vid den första i alla fall och sedan gick jag i ca en halvtimme därifrån.

Utsikt från järnvägsstationen. Märkliga får i ponnystorlek.

Jag hittade en genväg också.

Jag tror det var en gammal hortensia som slingrat sig runt grinden.

Det var snart gjort att hitta benkyrkan. 

Kyrkogården var jättevacker med färska blommor överallt. Det är väl allhelgona här också.

Man får inte fotografera inne i benkyrkan och det gjorde jag inte heller. 

Jag stod snällt utanför och tog en bild.

Men var det något att se då? Tja. Det var makabert om inte annat. Men egentligen inte värt utflykten för min del. Utflykten fick bli just en utflykt. Jag hade satt ett mål men egentligen var det tågkrångel i Tjeckien jag var ute efter och att få se lite landsbygd. Jag tittade in i en katedral också och tog en bild av en förhatlig biktstol. 

Det är väl den värsta "möbeln" som någonsin tillverkats. Jag tänker på alla småpojkar och flickor det gått så illa för i katolicismens namn.

Jag gick från benkyrkan in till stan. Det tog nog en timma genom industriområden och ytterområden. Själva stadskärnan var jättefin. Men jag hade en restaurang i sikte som jag läst om. Jag visste t o m vad jag skulle beställa när jag väl kom dit.

Potatisknödel med strimlad anka och surkål.

Och en tisdagsöl förstås.

Underbart ankkött inne i knödlarna. Det var så fantastiskt gott så det var värt promenaden.

Restaurangen hette Restaurace Dačický.

Jag klev på en liten löjlig rälsbuss nere i stan och fick ta den till den stationen jag klev av på tidigare på morgonen.

Och lämnade sedan Kutná Hora. Jag kommer aldrig mer åka hit. Nu har jag ju varit här.

Men jag köpte en replika av ett kranium.

En makaber prydnadssak. Förpackad i träull med ett intyg att det är en replika. De kanske skulle få tokspel i tullen annars.

Jag hann slappa en timma på rummet innan jag skulle iväg på kvällens pianokonserter.

Jag hävde mig iväg men jag var lite hungrig. Jag skulle inte hinna äta så jag tog med mina salamisnacks och mumsade på på vägen. Jag höll på att aldrig hitta till konsertlokalen men till slut så. En otroligt vacker byggnad. Novoměstská radnice hette stället. Jag gick upp för några trappor i ett hus som nästan var öde. Jättekonstigt men plötsligt var det lite folk och ett bord där de kollade min biljett. Jag visades in i rummet intill. 

Dörren hade så underbara gångjärn att jag var tvungen att ta en bild.

Och vilket lås!

Och vilket rum jag kom in i! Säkert sex meter i takhöjd. Jag valde en plats där jag satt längst fram närmast pianisterna.

Min lila hoodie ligger vid min plats.

Först ut var Jana Bezek. 

En liten blyg tjej med knackig engelska. Det första hon gjorde var att fråga om alla var ifrån Tjeckien. Då lyfte jag bort min andningsmask och sa "Sweden". Då sken hon upp tyckte uppenbarligen att det var trevligt. Vi var ca 20 personer i publiken så det blev väldigt intimt. Sedan började hon spela och det var så fantastiskt vackert att jag nästan började gråta. Lågmält melodiskt och jag tänkte direkt på Keith Jarret och Jan Johansson. Jag frågade henne efteråt vad stycket hette som hon inledde med. "Rex-Lux" hette det. 

Hon spelade några stycken och pratade lite mellan låtarna ibland.
-Den här låten är min upplevelse av skogen inom mig, sa hon och spelade ett underbart stycke igen. Sedan frågade hon mig något om hur det är i Sverige. Då svarade jag: You are playing very Swedish. Like the music of the swedish forest and like Jan Johansson, svarade jag. 

There is a lot of beautiful Swedish music and art, sa hon. Sedan spelade hon låten jag hade hoppats på att få höra, "Airship". Den enda låt jag hört förut. Hon hade noter bara till låtarnas teman. Sedan improviserade hon emellan och kom tillbaka till temat. Jag såg papperet till en av låtarna och det var inga noter alls på det. Snarare figurer och kurvor som hon tittade på ibland.

När jag pratade med henne efteråt sa jag att det lät fantastiskt och jag frågade om hon var influerad av Keith Jarret och Kölnkonserten. Hon hade lyssnat på Keith Jarret dagligen i fem år sa hon.

Killen som spelade efter henne var från Etiopien. 

Samuel Jirga hette han och han spelade lite liknande men väldigt starkt ibland också. För starkt för min smak. Däremellan spelade han melodiskt och vackert och sedan starka stycken då han fullkomligt slog på tangenterna. Det var alldeles för starkt men eftersom jag satt längst fram kunde jag inte med att hålla för öronen. Jag ångrade att jag inte avvikit i paus.

Efter konserten knallade jag genom ett regnigt Prag. Det var mycket folk ute och festade som vanligt. 

Men jag höll väl på att få dåndimpen när jag plötsligt stod utanför en svensk affär. Hade det varit i Torrevieja hade det väl varit en sak men i Prag...

Jag gick in på mitt lilla varuhus "Penny" som jag har runt hörnet. 

Jag köpte med lite tjeckiska jordnötsbågar och en inhemsk ice-tea. Hemsk var ordet.