Vandring i ytterområde och mitt i smeten

I natt ramlade jag i mörkret. Jag skulle upp på toa men orkade inte tända. Jag ramlade över någonting som jag tror var stolen i rummet. Jag fick jätteont på höger sida revben och trodde jag hade skrapat upp hela sidan. I morse när jag vaknade fanns det inte ett spår av nattens olycka. Jag hade inte ens ont i sidan. Jag började tvivla på om jag drömt alltihop. Men på eftermiddagen när jag satte mig och kände efter hade jag ont ändå.

Standardfrukost denna morgon.

I morse styrde jag kosan österut längs Moldau. 

Jag gick över bron Hlávkův most idag. 

Det växte Platanträd på den lilla ön i floden.

Och på andra sidan såg det ut att bo folk under bron.

Jag hade siktet inställt på marknaden vid Holešovice. Ett slakthusområde som hyser en massa krimskramsbutiker bl a. Men också en saluhall faktiskt.

Det luktar alltid så gott av grönsaker på sådana ställen. En doft av rotselleri kanske. Eller persilja.

Tjeckerna äter ju sina äckliga karpar också. Här pekar man ut den man vill ha så håvar försäljaren upp den och slår ihjäl den. Tror jag i alla fall. 

I en tank bredvid fanns några gäddor också. Det fanns en annan fisk också som jag inte kände igen. Den såg ut som en mal utan skäggtömmar.

Jag mötte en kvinna som doftade honung i två sekunder när hon passerade. Svensk burkhonung som det luktar när man öppnar locket på en burk med sån där vitaktig kristalliserad honung. Inte rinnande nyslungad. Det luktar lite torrt, sött. 

När "L" och jag var här för många år sedan fanns det en massa asiater med stånd som sålde krimskrams och märkeskopior och allt annat men de fanns inte kvar nu.

Nu var det tomt mellan de gamla slakthusen. Jag såg en intressant sak som jag såg på bilden nu. Det ser ut som det ligger någon sorts takpannor på taken. Så såg inte taken ut från andra sidan. Där var det glastak. Troligen för att få in så mycket ljus som möjligt men också så lite direktsol från söder som möjligt.

Det är sådant här jag lägger märke till och tänker på när jag släntrar runt om dagarna.

Jag såg en man som satt på en bänk och åt soppa och jag frågade var han köpt den. Han pekade på ett café (Kavárna Kopeček) bredvid så jag gick in och köpte en tomatsoppa jag också. Det satt ett småberrusat pensionärsgäng och stojade och drack snapsar och öl. Jag satte i öronpropparna och fick frid. Det var ett gulligt gäng ändå. Ganska välklädda och bara glada i varann.

39 pengar. Cirka 15 svenska.

Utanför fönstret stod en kvinna med en cigarett i mungipan och sprutade spray under armarna innanför jackan. Direkt på tröjan under. Hon sprutade inga dåliga mängder heller. Usch vad lortigt tattaraktigt.

När jag ätit var benen helt slut och jag undrade hur jag skulle ta mig från stället. Kroppen var helt färdig efter promenaden. Jag drumlade ändå iväg åt ett håll där jag trodde det skulle finnas kollektivtrafik och efter lite frågande och letande hittade jag en tunnelbanestation.

Biljetter till kollektivtrafiken kan man endast köpa i vissa kiosker eller i biljettautomater. Dessa finns bara på tunnelbanestationerna vad jag vet så jag var tvungen att ta mig till en sådan. Man kan inte köpa biljett ombord på bussar och spårvagnar och eftersom jag inte kan använda min mobiltelefon här kan jag heller inte köpa sms-biljetter. 

En torr fontän. 

När jag kom fram till Metrostationen Vltavská köpte jag fem biljetter så jag skulle ha ett litet lager i fickan om jag skulle behöva åka något akut.

Det växte Bellis perennis på en gräsmatta bland hundskiten också. Om man går på en gräsmatta och det plötsligt lyfter en svärm flugor några decimeter framför fötterna är det dags att vara på sin vakt.

Jag satte mig en stund på mitt sköna sittunderlag och riggade upp kameran. 

Det satt ett gäng fyllon en bit bort och jag fick inte vara i fred särskilt länge innan det skulle tiggas och krånglas.

Jag gick ner i tunnelbanan och åkte till stationen "Muzeum" för att byta till en annan linje. 

Det är verkligen en speciell stil i Prags tunnelbana. 

Jag åkte till Malostranská och satte mig i en liten park utanför Kafkamuséet. Jag övervägde att gå in. Jag har varit där förut men det var inget att ha. Jag tänkte att jag kanske tycker det är bättre nu när jag fördjupat mig så mycket i Kafka.

Men det var verkligen inget att ha den här gången heller.

Mörkt och knepigt. Det är svårt att få ett grepp om personen Kafka redan som det är och det hade muséet inte heller lyckats med. Det hade man kanske önskat.

När jag var klar slank jag in på restaurang Tkalcovský Dvůr där jag var på min förra resa. De hade så god gulaschsoppa så jag ville ha en portion av den igen. Nu vet jag hur jag ska återskapa den hemma i mitt eget kök också.

Men först en onsdagsöl.

Och den lilla soppan.

Sedan jag installerat Nordeas "Wallet-app" ser jag alla transaktioner jag gör inom ett ögonblick. Denna måltid kostade 42 svenska.

Sedan gick jag över Karlsbron för att ta den närmaste vägen till hotellet. Usch vad turister det är. Jag trodde det skulle vara lugnt i november men icke! När jag ska ta den närmaste vägen till hotellet hamnar jag tyvärr alltid mitt i smeten där jag inte vill vara. Jag vill inte se de dumma turisterna som gör dumma turistgrejer och tar dumma selfies på Karlsbron.

Jag tog ett par timmar på rummet innan jag gav mig ut igen till kvällens jazzkonsert på "Jazz republic".

Men jag var slut i hela kroppen och hungrig efter dagens soppkost. Jag tänkte gå till lokalkrogen "Lokál" men det var fullt så jag släntrade vidare mot jazzklubben för att ta något där innan jag gick in till konserten. Jag kom på att jag hade sett en nyöppnad indisk kedja som heter "Bombay express". Indisk snabbmat men när jag tittade i kartappen fanns inte restaurangen där jag trodde. Jag litade ändå mera på mitt eget minne och visst låg den i den nyöppnade gallerian som jag trodde.

Jag beställde "Paneer Tikka masala" men den såg inte riktigt ut som den gjorde på bilden. Klicka på länken och se vad jag trodde jag beställde.

In kom detta. Det smakade nästan ingenting heller. Dessutom var det ett spår av en kocktumme längst ner på ristallriken. Engångsporslin och bestick förstås. Men lassien var god.

Sedan satt jag och tänkte och skrev lite anteckningar om upptäckter jag gjort som gäller mig själv. Jag samlar dessa upptäckter i en liten anteckningsbok jag har med mig när jag är ute och går. Hemma har jag block på varje bord jag sitter vid så jag bara kan anteckna allt jag kommer på. Även vid sängen om jag tänker till innan jag somnar.

En vacker dag ska jag sammanställa allt och efterlämna till Felix. Jag börjar få ganska bra kläm på vem jag i själva verket är, vem jag varit och vem jag troligen kommer att bli. Det snuddar lite vid "meningen med livet". Meningen med mitt liv alltså. Inte andras och heller inte mänsklighetens mening med att knalla runt några årtionden på denna jord.

Givetvis tänker jag extra mycket när jag är ute och reser. När jag är hemma tänker jag också förstås men då får jag nästan konstruera utmaningar att sysselsätta mig med. Många timmar går också åt att titta på TV, arbeta och läsa. Det blir inga längre stunder jag sitter och tomglor rakt ut som det kan bli när jag tänker på resande fot. På en flygplats, på ett café eller på en betongkant en bit ifrån några tjeckiska fyllon på en Metrostation i Prag.

Jag satt kvar med min lassie och smuttade som om jag inte ville att den skulle ta slut. Klockan var 19 och jag tänkte gå till jazzklubben tidigast kl 20. Plötsligt tog jag beslutet att jag skiter i den där jävla jazzen. Dessutom hade jag redan hörselproppar i eftersom folk pratade runt omkring mig. Hur ska det då bli på jazzklubben? Jag skulle vara tvungen att dricka några öl för att ha något att göra och tanken på öl bara tog emot. Och gud vad skönt det skulle vara att ligga avklädd på sängen och läsa istället.

Det här är en av de stora fördelarna med att resa ensam. Att jag bestämmer helt och hållet själv.

Sagt och gjort. Jag köpte en mangolassie också och sög på på hemvägen.