Somnade jättegott. Tidigt. Men jag vaknade på natten och hade feber. Jag frös så jag skakade och tänkte att det onlinemöte jag skulle ha idag inte skulle bli av. Jag kände att denna feber var allvarlig och jag blev faktiskt rädd. Jag var uppriktigt orolig för att Corona nått även mig.
Men när jag vaknade var det som om inte febern hade hänt. Mycket konstigt. Nu ser jag fram emot en ny natt. Inte lika händelserik om jag får be.
Igår söndag gjorde jag en massa förberedande resor till Prag. Jag kollar Youtube-klipp om restauranger och lägger till intressanta saker i min kartapp så allt är fixat när jag kommer dit. Bland annat så vet jag nu var jag kan äta konfiterad anka. Jag vet också var jag kan åka paternosterhiss.
Jag måste säga att jag fått en liten annan syn på Prag efter jag tittat på Youtube-klippen. En del klipp handlar om hur man ska undvika att bli lurad som turist. Jag har sett allt det där de visar men aldrig gått på det. Det har väl hänt att jag köpt en alldeles för dyr flaska vatten i någon närbutik men värre än så har jag inte blivit lurad.
Tittandet på Youtubeklippen har gjort att jag kommer att undvika turistfällorna ännu mer än vad jag gjort tidigare. Om man skulle försöka vara en vecka i Prag utan att gå över Karlsbron kanske. Det vore en bedrift. Men lika dumt som att undvika det bara för att ha gjort det, kan det kännas att gå över den för att ha gjort det så man kan kryssa av det på någon bucket-list. Någon bucket-list har jag aldrig haft och kommer aldrig att ha.
Idag har jag skrivit klart minnesanteckningar från ett långt möte förra veckan. Jag har börjat spela in mina möten nu för att jag lättare ska kunna skriva minnesanteckningar. Det blir inte riktigt bra det heller. Jag skriver för mycket istället. Jag kom upp i tio sidor minnesanteckningar och jag undrar om någon orkar läsa detta.
Igår (söndag) fick jag mail från personalen i caféet på jobbet där det stod att de saknar mig. Det var ett jättefint mail och jag blev jätteglad. En av killarna där ska göra en ny batiktröja åt mig. Han är jätteduktig och förser snart hela arbetsplatsen med batiktröjor till de som önskar.
Idag köpte jag en matprodukt som jag aldrig köpt förut.
Jag hade så lite räkningar denna månad att jag fick mer pengar än vanligt över på mitt räkningskonto. Då blir det liksom att jag försöker komma på något onödigt att köpa. Jag är inte van att ha så särskilt mycket pengar över varje månad. Men jag ska försöka hejda mig och lägga lite pengar på hög till Pragresa istället.
Det blev ytterligare en bok om Kafka idag som jag letat efter ett tag. Den beställde jag från ett antikvariat så nu har jag något att se fram emot under denna vecka också. En så skön känsla att öppna brevlådan och se en inpackad bok är gott och väl värt 170 kronor. Det tycker i alla fall jag.
Jag avslutade mitt försök att få en brevvän i Prag också. Jag raderade min profil eftersom jag inte verkade få några svar från Prag. Jag fick en brevvän från Toronto däremot och vi skriver lite till varann.
Jag skrev tidigare i ett inlägg att jag tror att jag är på toppen av mitt liv just nu. Trots en del motgångar tycks jag ändå ha förmågan att numera rycka på axlarna åt detta. Detta med Covid har varit en välsignelse för mig. Jag förstår att det orsakat många lidanden men för mig innebär det fortfarande bara ett bättre liv. Jag slipper umgås med folk när jag inte vill. Jag har fått igång jättesnurr på det här med att jobba hemma. Jag har nog aldrig trivts så bra med mitt jobb som nu. Jag känner att jag kan ha en gedigen verksamhet från soffan i vardagsrummet. Jag känner verkligen att jag om möjligt gör ännu mera skillnad nu än före Coronan.
När man som jag lever ensam i en självvald bubbla har jag märkt att jag får en otroligt skev självbild och jag tror att jag betyder något för världen. Och att allt här utanför inte riktigt angår mig om jag inte själv aktivt väljer det.
Jag slipper att bli påmånglad saker som annars drabbar mig i samhället. Hurtiga ungdomar med ett skrivunderlägg som försöker få några minuter och ställa några oväsentliga frågor till mig på Drottninggatan i Karlstad. Om vad jag tänker när jag ser den här logotypen t ex. Jag avskyr att bli påflugen på det sättet.
Människor som låter och luktar i kollektivtrafiken. Jag vill inte att de kommer så nära mig att jag känner deras kroppsvärme. Bara ett varmt säte på en buss får mig att hata min situation. För att inte tala om lukten på offentliga toaletter. Då kommer jag alldeles för nära mina medmänniskor. Allt detta slipper jag nu och jag väljer helt själv nu när jag vill ha människor nära mig.
Men det här med att må bra är också konstigt. Det är som om det inte riktigt är PK att må bra. Det känns som om man behöver hålla inne med att man mår bra för att inte göra sin medmänniska som mår dåligt ledsen.
Jag minns en gång på en arbetsplats där jag jobbade att det var en tjej som var så oerhört lycklig för att hon blivit med barn. I arbetsgruppen fanns en annan kvinna som försökt jättelänge att bli med barn. Av hänsyn till henne ville den blivande mamman inte visa sig glad. Jag förstår det dilemmat men det är så ledsamt.
Jag märker att jag börjar bli gammal. Jag får allt fler diagnoser och som mitt liv ser ut nu så har jag tre sjukdomsspår som var och ett kräver medicinering.
Psoriasis som jag behandlar med sprutor och håller symptomen i schack. När jag fick börja med sprutorna förändrades hela mitt liv till det bättre.
Min sinnessjukdom. Så hette det i alla fall förr och jag tycker det låter bra. Det låter som vad det är helt enkelt. Med mediciner har jag även där fått ett bättre liv när det numera inte alltid ligger ett mollackord på i bakgrunden av min sinnesstämning. Den medicineringen har dessvärre gjort att jag har svårt att somna. Men det har jag förstås också medicin mot nu som jag tycker hjälper.
Och nu KOL. Jag har trasslat lite med mediciner där men nu känns det som om även det löst sig. Och att jag tack vare min KOL kan hävda att jag behöver avhålla mig från umgänge har hittills bara gynnat mig.
Förutom nu när Felix varit lite sjuk ett par dagar. Han var på provtagning för Covid men han hade det inte visade sig. En vanlig säsongsinfluensa alltså men jag får ändå vara försiktig i mitt umgänge med honom också förstås. Det är ju lite tråkigt men han lever ändå allt mer sitt eget liv nu.
Faktum är att det känns som om stekta sparvar flyger i min mun. Jag kom att tänka på uttrycket när jag lyssnade på Roffe Wikström för ett tag sedan. Jag har ju hört uttrycket så länge jag minns och har också kunnat använda det ibland. Jag googlade det nu och det är tydligen ett väldigt gammalt uttryck. Det kommer från en saga om landet "Schlaraffenland" där allt finns i överflöd. Istället för vatten rinner det honung, mjölk och vin i floderna och fåglarna flyger omkring tillredda, färdiga att ätas.
Jag tycker om uttrycket av någon anledning. Jag minns att jag förstod direkt vad det innebar när jag hörde det första gången. Liksom att strö salt i såren, skära guld med täljkniv, glida på en räkmacka och födas med silversked i munnen. Vi använder ju oss av likande aforismer och jag tror de får en ganska lång livslängd om de är bra. Gustaf Fröding hittade på egna som i några fall kom att bli någorlunda långlivade. "En ros är en ros även i ett sprucket krus" används ibland men att åma sig som "en orm på en lie trädd" används däremot inte så ofta.
Nåväl. Nu sitter jag i alla fall här i min soffa och gapar och stekta sparvar flyger i min mun.
Nu är det vardagar igen och jag gör inget annat än att sitta här och jobba och vänta på att jag ska få gå och lägga mig och läsa. En tur om dagen till Maxi blir det också. Ofta strax före lunch. Då är det inte så mycket folk där heller. Men den lilla glimten av andra människor behöver jag ändå.
Jag läser fortfarande Kafka. Just nu brev och något stort hände häromkvällen när jag kom till månadsskiftet augusti-september 1917. Kafka fick diagnosen tuberkulos. Nu är vi lungsjuka båda två. Det är intressant hur han ser på sin sjukdom och hur han skriver om sjukdomen till sina vänner. Han visste ju att det var en dödsdom men jag vet att han levde 7 år till efter diagnosen. Min KOL är väl inte så farlig men man vet väl aldrig.
Det ska bli intressant att läsa vad han skriver i dagböckerna i samband med att han får diagnosen. Jag har en halv bok av brev kvar innan jag fortsätter med dagböckerna.
Idag smakade jag på min andra sats surgurka. Den blev jättebra och hela korianderfrö var en hit. Väldigt svårt att beskriva vad de tillförde men det var en smak jag inte känt förut. Inte alls lik den gröna kryddan koriander.
Lika dum natt inatt med en massa pipknarr och sömnsvårigheter. Jag gick ut ganska tidigt och fortsatte med tobaken. Men det var kämpigt och jag tänkte ge upp flera gånger. Orken finns inte där. Nackdelen med att avbryta är att man måste starta upp allt igen nästa gång när man orkar fortsätta. Jag kämpade således tills jag var klar. Genomblöta handskar och händerna såg ut som de legat blöt en timma.
Efter en lång och varm dusch åkte jag till Maxi och handlade lite. När jag kom hem malde jag all torr Alida tobak som jag har torkat inne.
Nu har jag kroppsarbetat nog för denna helg. Nu blir det soffan resten av dagen och tidigt sänggående med läsning.
Jag har haft en jobbig natt. Återigen har jag vaknat av att jag piper och knarrar i luftrören. Det var därför jag sökte vård förra gången och fick diagnosen KOL. Jag fick ett läkemedel som gjorde att jag slutade pipa och knarra. Efter jag fått diagnosen fick jag byta läkemedel men nu har det blivit sämre igen. När jag väl vaknat efter mitt knarrpip kan jag inte somna om. Jag harklar mig och tar ett testandetag för att se om jag fått bort ljudet. Det har jag vanligen inte. Det kan ha ändrats något och ibland blir det nästan tvåstämmigt. Det blir att jag hela tiden ligger och tänker på min andning och då är det lika bra att gå upp.
Igår flyttade jag all tobak från hängplatsen bakom uthuset. Jag spände upp linor i taket inne i uthuset häromdagen och nu fyllde jag på med ytterligare tobaksknippen.
På dagarna står det öppet och fläktar genom tobaken och på nätterna ska jag köra en liten fläkt för att få lite rörelse på luften därinne.
Idag avvecklar jag mer och mer inför hösten. Jag städade växthuset imorse och tömde vattenslangen och hängde upp den. Jag satte min fönsterskrapa på laddning och byggde om ställningen så jag kan stå på den och göra ren fönster utifrån. Igår kväll googlade jag på Prag i vanlig ordning. Jag beställde också några böcker om Kafka från ett antikvariat. Jag har också sökt en brevvän i Prag. Jag tänkte jag skulle få kontakt med någon där som jag kan dricka kaffe med när jag är på plats till våren. Någon som förstår språket men ändå kan tala engelska. Jag hittade en gift kvinna i min ålder som jag skrev till men har inte fått något svar. Däremot är det en kvinna i min ålder i Canada som har hittat mig och skrev till mig. Det var ju inte riktigt det jag har tänkt mig. Jag tänkte aldrig på att någon skulle kontakta mig. Jag är intresserad av Prag och inte hur det fungerar i Canada. Jag ska ändå svara henne i Canada men sedan går jag nog ur den där brevvänsklubben. Jag får knyta kontakter på plats istället.
Imorse åkte jag till Smedby och hämtade den gamla kompostkvarnen. Den har inte tuggat i sig något på 20 år. Jag tänkte jag skulle testa och mala ner tobaksstammarna i den.
Jag tänkte faktiskt skörda tobak sista gången idag men jag insåg att jag inte behöver mer blad. Jag beslutade mig för att avveckla tobakslandet istället.
Jag tog ner en tredjedel av tobaken idag. Jag orkade inte mer. Jag har nog sämre uthållighet än vad jag haft tidigare. Jag pustar och blir andfådd för minsta lilla nuförtiden.
När jag tagit bort alla plantor ska jag gräva upp rötterna så gott jag kan också. De får jag köra till tippen. Sedan har jag tänkt köra på ett lager hästskit och sedan täcka över alltihop med presenningar för vintern.
Förra helgen när Sabina var här satt vi och pratade. Plötsligt sa hon: -Det känns som om jag håller på att förlora min hibiskusvän, Eddie. Jag fick erkänna att det tar emot mer och mer för mig att kämpa mot ständiga angrepp av ohyra. När jag tittar på mina älskade hibiskusar så detaljgranskar jag dem efter ohyra. Inte efter om det är några nya knoppanlag på gång eller nya ivriga skott. De slutar skänka mig glädje mer och mer tyvärr. Det är mer bekymmer än glädje nu.
Tiny Tina försöker ändå göra mig på bättre humör och slå ut lite men hon lyckas aldrig slå ut mer än så här.
Jag tänker på vad det skulle innebära att förlora alla växter. Mitt kapell har ju kommit att bli växter. Med de fina fönsterbänkarna och mina nio piedestaler. Vad skulle prediksalen vara utan all den grönskan? Vad skulle jag börja med istället som kunde ge mig den avkopplingen det innebär att plantera om växter och gå och vattna?
Jag har provat det mesta i bekämpningsmedelsväg men inget fungerar. Jag skulle vilja kunna hälla i något i vattnet jag vattnar med som gjorde att ohyran dog. Sådana medel finns förstås men bara för yrkesmässigt bruk. Det enda jag inte provat är så kallade nyttodjur i form av skalbaggar eller rovkvalster. Men jag vill inte ha en massa flygande skalbaggar i prediksalen heller.
Idag kände jag för att ta en musikkväll med några öl. Jag lyssnar just nu på Frank Zappa via Spotify. Det har ganska nyligen dykt upp ett album där som heter "The Hot Rats sessions". Jag som lyssnat på Hot Rats många gånger uppskattar detta album med alternativa tagningar av låtar. Just nu lyssnar jag på fjärde tagningen av "It must be a camel".
Igår var jag inne på Arlandas hemsida för att se vilka flighter som var att vänta under dagen. Inga flighter överhuvudtaget från eller till Prag. Inte heller från eller till USA.
Jag fick en liten bunt böcker idag i alla fall. Jag har börjat beställa från Bokus istället för Adlibris. Jag kan välja utlämningsställe via Bokus. Det kan jag inte via Adlibris. Beställer jag från Adlibris måste jag hämta paketet på Nordahls i Vintergatan och jag avskyr att ta mig in i stadskärnan numera. Hos Bokus kan jag välja Nyvélius istället och det är mycket enklare att komma intill och hämta där.
Den där boken av nobelpristagaren Haruki Murakami har en så underbar text på baksidan där handlingen beskrivs översiktligt för att locka till läsning. Det står: "Efter en tid har Okadas ordnade Tokyo-tillvaro bytts mot total förvirring. För att återfå kontroll över situationen börjar han tillbringa alltmer tid i en torrlagd brunn och det är tydligt att inget kommer att bli som det varit." Så underbart! Jag ser mig själv dra mig tillbaka till en torrlagd brunn. Det är väl lite det jag gjort förresten på äldre dar.
Imorgon kommer min hibiskusvän Sabina Sändh hit. Vi ska träffas, prata hibiskusar och livet och äta lunch på Panncentralen. Min vän Psykologanders från Karlstad ska visst också dit imorgon och luncha. Någon av dagarna i helgen ska jag också skörda den sista tobaken. De hotar med kallgrader nu. Men jag har inte mycket kvar att skörda. Någon timmes arbete med upphängning och allt. Nu är problemet hur det ska gå med torkningen av tobaken istället. Kommer den att torka så som jag hängt den eller är det risk att det möglar? Det lär jag bevaka regelbundet.
Jag avslutar dagens inlägg med en hoper hibiskusar som blommar hos mig nu. Det verkar som om de blev blomvilliga när jag tog in dem i prediksalen. Jag har t o m lite förhoppning om att Tiny Tina ska blomma snart.
Jag har ett ganska stort bleck ståendes ute på hörnet av altanen med vatten i. För att insekterna ska kunna dricka vatten så har jag spelkulor av glas däri. Sådana där kulor med lite fina färger i. Jag har också en stenplatta i badet så att inte blecket ska blåsa iväg. Jag har tänkt att humlorna och fjärilarna ska kunna landa på en glaskula som är ovanför vattenytan och sitta där och dricka.
Jag har sett en fjäril sitta där och dricka. Och sädesärlorna har badat där i sommar. Sivan dricker av vattnet också.
Nu när SMHI hotat med frostnätter har jag hällt ut vattnet och ställt blecket under tak. En morgon när jag kom ut låg några spelkulor på altangolvet. Jag misstänkte Sivan. Men i morse fick jag ytterligare en pusselbit i glaskulemysteriet. Det flög iväg tre skator när jag öppnade altandörren. En spelkula låg utanför blecket.
Det är alltså skatorna som busar med mina spelkulor. De gillar ju vackra föremål och är kända för att knycka grejer de gillar och pryda sina bon. Det kanske finns en massa glaskulor att hämta uppe ibland träden häromkring.
Ivar ringde från New York ikväll. Han var ute och gick och under tiden vi pratade gick han över bron från The Bronx till Harlem. Han var så fin. Ivar. En av mina bästa vänner. Han gick där under blå himmel med sin ansiktsmask på.
Vi pratade lite om min KOL. Han hade förstått av mina blogginlägg och "Google translate" att allt inte står rätt till med mig. Men jag lugnade honom. Han var orolig att vi inte skulle kunna gå i timmar på Manhattan som vi brukar. Men det ska vi, han och jag. Många timmar till ska vi gå fram och tillbaka kors och tvärs över Manhattan.
Han borde kommit till "Sugar hill" under vårt samtal. De som minns när rappen kom till Sverige runt 1980 minns också "Sugar Hill gang" och "Rappers delight". Jag köpte den maxisingeln när den kom. Det var något helt nytt då. Jag som hade lyssnat på Alice Cooper innan dess.
Det var roligt att han hörde av sig. Vi brukar prata politik nuförtiden när vi pratar och hur tokigt USA är med Donald Trump. Han hatar Trump och det blir långa, komplicerade politiska diskussioner och det slutar med att jag ber Ivar att flytta hit.
Vad ska det bli med USA? Är de på väg mot en diktatur som Reinfeldt beskriver. Det kanske inte går att åka dit igen. Jag får bli en regelbunden pragresenär istället. Men det är inte detsamma förstås. Prag är bra men New York City är jordklotets huvudstad och det är där jag trivs som bäst.
Så fort jag går ut och tittar ut över tobakslandet så hittar jag nya blad att plocka. Jag tar ett, jag tar två och sedan står jag där med ett knippe i näven igen. Då tar det slut på galgar. Jag klipper till 5 nya galgar av ståltråd och böjer till dem. Sedan har jag fem nya knippen att hänga upp.
Det känns som om jag har kommit till någon sorts beslut om torklada eller inte. Enligt det jag kunnat läsa mig till så ger en tobaksplanta knappt 100 gram torr tobak. På 10 plantor får jag alltså ut knappt ett kilo torr tobak. När man tillsatt vatten hamnar man på 220 gr. En proppfull dosa är ca 50 gr. En planta håller mig alltså vid liv i 4,4 dagar. Då skulle jag behöva ha drygt 82 plantor för en årsproduktion.
I år har jag haft ca 120 plantor och jag borde kunna minska antalet till nästa år med åtminstone 30 plantor. Det skulle ge mig mer plats i tobakslandet och även något mindre torkutrymme än vad jag har i år. Jag har kapacitet för att torka ytterligare en del nu. Jag lär mig mycket av detta första tobaksodlarår. Det betyder att jag inte behöver bygga en torklada egentligen. Om jag gör det är det bara för mitt höga nöjes skull. Men är det värt det?
Vad kostar 25 kvadratmeter byggnad med plåttak? Regelvirke till stomme och brädor till beklädnad, betongplintar, bygglovsförfarande. Minst 10 000 kr förmodligen. Dessutom skulle byggnaden ta bort min utsikt mot skogsgläntan som jag tycker så mycket om.
I så fall skulle jag lägga 10 000 kr på ett nöje. Jag blir osäker nu igen. 10 000 i nöjespengar. Vad får jag för det som är lika mycket värt som de underbara och tillfredsställande stunder när jag bygger. New York tur och retur och några hotellnätter.
Vad ska jag göra om jag inte bygger? Det har inte hänt tidigare. Jag har byggt varje sommar hittills. Jag kanske ska erbjuda mig att snickra åt någon annan bara för att få ha arbetskläder på mig och få känna den underbara känslan av att skapa något. Jag kommer ju att få 10 000 kr över nästa sommar!?!?!?
Ikväll har jag flyttat in alla hibiskusar och sprutat dem med såpvatten så nu är det fullt på fönsterbänkarna igen. Och på piedestalerna.
Jag har börjat spana efter Pragresor med flyg. När jag går in på Norwegian finns det inga flighter förrän i oktober. De verkar inte köra än. Jag ska inte åka i år men jag försöker förstå hur flygandet kommit igång hittills men det är skralt med flighter. Jag ska följa läget under hösten men jag ska inte åka förrän till våren.
Jag kanske ska unna mig 10 nätter i Prag istället för att bygga och åka till New York?
Jag höll på med tobaken från kl 10 till kl 17 med en paus för föda mitt på dagen.
På baksidan här är det fullt nu. Jag kommer klara mig med hängplatser i och med att tobaken i det närmaste är färdigskördad nu. Jag har lite Alida till att skörda men det får plats i det nyinredda utrymmet. Skönt att slippa köra iväg tobaken någonstans.
Idag utnyttjade tobaken till att få lite motion. Normalt bär jag med mig sex - sju knippen varje gång när jag hänger up dem man idag gick jag över hela gården med ett och ett. Jag gick kanske 30 gånger istället för 5. Det är svårt att komma igång och röra på sig. Jag vet att jag borde för KOLens skull.
Att jag får plats med alltihop fick mig att tänka på att jag kanske inte behöver någon torklada. Jaja, sista ordet är inte sagt där än. Jag har nog odlat mer än vad som går åt för en årsproduktion. Jag ska sätta lite färre plantor nästa år. Och glesare. Det är en hel del saker som jag ska göra annorlunda nästa år.
Nu har jag tagit en skön dusch och ska ligga i TV-soffan resten av kvällen. Felix kommer hit sedan och ska sova här inatt.
Det är ett misstänkt föremål placerat vid polisstationen här i Kristinehamn och nationella bombgruppen är på väg hit. Vad händer med lilla Kristinehamn. Det är inte sig likt längre.
Ikväll började jag skörda en omgång till. Jag trodde jag skördat det mesta men det fanns gott om blad kvar och jag är inte färdig än. Det var mycket mer kvar än jag trodde. Jag kommer att få skörda ytterligare innan allt är bärgat.
Jag måste få upp linor att hänga på i alla upptänkliga utrymmen. Jag vill helst inte hyra lokal på stan för att torka tobak. Det finns ett utrymme jag funderat på som jag kanske tar i bruk imorgon. Jag klippte av alla blomknoppar idag också. Förutom de två jag sparar för att få nya fröer till nästa säsong.
Jag sitter fortfarande och drömmer om Prag på kvällarna. Hur jag styr ut på E18 och ställer in fartkontrollen på 100 km/h med GPS:en inställd på Benstockens långtidsparkering. Jag ska ta till gott om tid när jag åker dit. Jag ska se mycket och vandra i parker och gränder. Äta gott från världens alla hörn och skriva ner en massa tankar och ta in en massa intryck.
Jag kan sitta hela kvällar här i kapellet och vandra runt på pragkartan i datorn och läsa olika restaurangers menyer och glädjas över de låga priserna. Jag ska försöka äta confiterad anka i alla fall. Och kanske kanin. Indiskt och libanesiskt. En stor tallrik med hummus och baba ganouche. Ramen? Jag ska prova kök som jag aldrig provat förut. Det afrikanska köket t ex. Jag vet inte att jag ätit afrikansk mat.
Det fina med Prag är att det är billigt att äta ute så man har råd att prova. Eftersom Prag är en storstad finns många restauranger och man kan passa på att smaka alla världens kök. Felix och jag åt på en amerikansk restaurang när vi var där. Ribs och Buffalo hot wings t ex och det smakade som det gör i USA. Undrar vad det etiopiska köket erbjuder t ex. Eller det Sudanesiska. Zimbawe?
Jag hoppas på att få åka i en paternosterhiss också. En hiss man kliver in i under kontinuerlig gång och kliver ur när man är på rätt våningsplan. Jag vet att det finns paternosterhissar i Prag. Det finns nog i Sverige också men de flesta har nog tagits bort undan för undan i och med att det sker en del olyckor i dem.
Och så vill jag ju köpa en rörpostkapsel från sekelskiftet som jag skrivit om tidigare.
Det central- och östeuropeiska köket älskar jag med grytor, knödel, klimp och surkål. Den friterade osten med tartarsås om man bara är lite småhungrig. Nästan alla restauranger i Prag erbjuder råbiff också. Jag har ätit det där men det känns som om man bör vara lite försiktig med rått kött. Det är ju underbart gott i alla fall. Ölen är billig och god också. För mig är dock inte öl en måltidsdryck. Jag dricker helst vatten eller - ännu hellre - mjölk till mat. Jag kommer nog inte beställa mjölk till maten i Prag. Snarare vatten. Av öl tycker jag att man blir för mätt och att ätupplevelsen förtas något. Äter jag indiskt tar jag gärna en lassi. Öl är för mig ett berusningsmedel och inget annat. Ett berusningsmedel som jag föredrar framför alla andra.
Problemet brukar bli att man är för mätt hela tiden och inte orkar/hinner med allt man vill äta. Därför behövs många dagar på plats.
Sedan älskar jag att gå runt i livsmedelsbutiker. Det händer att jag köper något mystiskt för att prova. Alla kryddiga korvar de har. Bakverk och snacks. Mejeriprodukter som kefir, rökt ost och kvarg. Förra gången jag var där gick jag till Tesco varje morgon medan Felix vaknade till liv på hotellrummet och bara tog ett varv bland allt livsmedel.
Denna fredagskväll ska jag vandra runt på Prags gator på kartan och gå in på olika restauranger och kolla deras menyer och drömma. En sådan här kväll är en betydande del av resan. Förhoppningar och förväntningar. Att anteckna i ett block restaurangers namn och kolla kundrecensioner på Tripadvisor.
En bättre fredagskväll än så kan man väl knappt ha.
Märkligt vad mitt liv förändrats den senaste tiden. Från och med i våras känns det som. På dagarna längtar jag till kvällen när jag får lägga mig och läsa. Jag håller fortfarande på med Kafkas brev och dagböcker. Jag är på maj 1916 nu. Hans brev är trevligare ett läsa nu. Han har rett ut ett och annat med sin kvinna Felice Bauer och är inte helt uppslukad av tankarna på henne.
Om man tittar ner på mitt liv lite från ovan får man ett intryck av en eremit som lever lite vid sidan av världen runtomkring. Normalt handlar jag på ICA Maxi en gång om dagen men nu gör jag inte ens det. Mina arbetsdagar fylls med mer arbete nu när "höstterminen" kommit igång. Folk är tillbaka på jobbet och jag kan ha onlineumgånge med kollegor runt om i Värmlands och Örebro län.
Mina dagar går ut på att vakna, dricka tre koppar kaffe till nyheterna på TV. Jobba, ta ett trädgårdsvarv, jobba, hacka grönsaker, sätta igång ett långkok, jobba, röra i grytan, jobba, kolla på Folkhälsomyndighetens pressträff, jobba, plocka ur en tvättmaskin, jobba, stänga av datorn, titta på tv till och med nyheterna kl 19:30, ligga och läsa, släcka kl 21:30, sova.
Sedan börjar det om igen. På helgerna är det likadant förutom att jag inte startar jobbdatorn då. Om vädret tillåter i helgen så skördar jag resten av tobaken och hänger tobaksblad överallt där jag kan. Klockan är 19:00 nu och jag kanske smyger till sängs redan och börjar läsa.
Det har blivit drag på Filipstadsvägen. Igår kom det på plats och det hamnade bak på bilen som jag hoppats.
Hibiskusarna blommar och skänker lite glädje i denna annars så grå vardag.
Tiny Tina däremot har jag slutat hoppas på.
Jag har hängt upp all Black mammoth som jag skördat ikväll. Det tog någon timme eftersom det var väldigt mycket blad. Nu är det i stort sett fullt bakom uthuset.
Igår klippte jag gräset. Det var första gången sedan jag fick min KOL-diagnos så jag tänkte extra på hur jobbigt det var. Men det gick bra. Jag blev knappt andfådd och det är ju ett gott tecken. Ljudet av en motorgräsklippare är ett utdöende ljud nu när alla skaffar robotar. Dit har jag inte kommit ännu. Jag gillar att klippa gräs och det är nog bra med den lilla motionen.
