Varm dag på jobbet. Felix och jag åkte raka vägen till Vilången för ett kvällsdopp. Han var jättetrött när vi kom hem och somnade som en stock kvart i åtta. Jag har äntligen lyckats renskriva ännu en dag i New Yorkdagboken.

Kolla länken till höger.

Igår blev det inte mycket gjort. Värme, sviter från lördagskvällen och ett löfte att åka ut och bada med Felix på kvällen.

Idag påbörjades sista arbetsveckan innan semestern. Jobbade över ikväll då det är mycket som bör vara undanjobbat innan sommarledigheten.

Jag tog med grytan till kapellet.

Här står den på trappan till kapellet.
Den är på dryga 9 liter, som sagt. Kommer nog att inviga den inom kort. Får se om det blir långkok i helgen kanske.

Var nere och badade i Gottbol idag. Det var första gången jag var där. Jättefin badplats men vattnet var hemskt kallt. Felix badade ändå förstås med blå läppar som följd. Vi hade med matsäck och mös en bra stund i alla fall.

Nu är Felix hos sin mamma igen och hans pappa har hemfallit åt musiklyssning och folkölsdrickning som vanligt. Livet är allt bra underbart!

Idag kom min gjutjärnsgryta med Bussgods. Grytan är på drygt 9 liter och har tre fötter, lock och ett riktigt bärhandtag. Den ska jag göra "utomhusgulasch" i till hösten. Man gör upp en eld och petar sedan in glödande kol under grytan som får hålla värmen. Jag ska ta några foton på den när jag packat upp den. Den står kvar på jobbet under helgen.
För många år sedan var jag i Ungern och var på gårdsfest där man kokade gulasch. Herrn i huset var bra full men gick och gullade med grytan hela tiden. Gulaschen blev UNDERBAR. Jag har sedan dess viljat ha en trädgårdsgryta. I Ungern hänger grytorna i en trefot över elden. Denna kommer dock att stå i glöden.
Jag vet inte varför jag tycker så mycket om långkok. Det är något magiskt över det. Tiden blir en krydda på något vis. Jag har en emaljerad gjutjärnsgryta härhemma och långkok på över fem timmar är inget ovanligt i detta hushåll.
Sitter och läppjar på en folköl. Lyssnar på en platta med gruppen Caravan från 1968. Felix har fällt in hovarna för längesedan. Det är otroligt vad det tar på krafterna för en liten människa i det varma vädret. Han var helt förbi av trötthet redan vid halv åtta.

Hörde idag att det varit ett glatt gäng på väg upp till kapellet på midsommar men de hade fastnat på vägen i hos en av mina grannar.
Det var jättesynd att ni inte kom upp. Jag hade två elgitarrer och en sångmick uppkopplade på två rörförstärkare från 60-talet. Dessa spelade genom ett par PA-toppar med tillhörande subbor. Det hade väl varit mumma att få spela riktigt feta gitarriff igenom.

Det blir väl fler gånger. Vi får ha ett "Chapel-Jam" här vad det lider. Flera musiker har redan anmält intresse. Men då ska vi vara utomhus och spela. Den 15 augusti är det ju 40-årsjubiléum för Wodstock. Det kanske kan vara lämpligt att fira det.

Felix sover och jag har fått en bunt cd-skivor på posten. Sitter nu och lyssnar på en Santanaplatta från 1968. I skivbunten fanns också en skiva med den konstiga gruppen Gentle Giant och fem skivor med gruppen Caravan.
Pratade med snickaren ikväll och fick lite nytändning inför helgens kapellarbete.

Nu på morgonen lade jag upp ett litet fotoalbum på min Facebooksida. Fotoalbumet innehåller skyltar i New York. Kolla här.

Slipade och spacklade dörren en gång till. Tog det lite lungt i värmen. Pumpade ur brunnen en gång till men nu får det nog fylla på i två dygn nästa gång.

Har precis gjort ett inlägg i New York-bloggen också. Klicka på "New York 2009" till höger i fönstret.

Ca halva brunnen hade fyllts upp när jag kom till kapellet idag. Jag startade pumpen igen för en ny tömning.

Vattnet ser fint ut men luktar en aning järn. Det var oljeskimmer på vattenytan också när jag började pumpa ur vattnet.

Brunnen är fint stensatt. En del gamla rör sticker ut från väggarna. Ett rör sticker nog iväg till det som en gång varit tvättstuga i uthuset.

När jag pumpat brunnen torr igen gick jag in till inomhusarbetet på övervåningen. Kan väl inte påstå att jag hade speciellt mycket arbetslust. Det här med skrapning, slipning, spackling är inte särsikt roligt. Man tycker hela tiden att man kan vara mera noggrann än vad man orkar med. Det är svårt att veta när man varit "tillräckligt" noggrann.

Här ses dörröppningen till den oinredda vinden ovanför prediksalen. Med lite god vilja kan man se att det ligger två parallella brädor ovanför den vita plasten med texten "Rockwool". De två parallella brädorna är en del av taket på prediksalen. Det innertaket ska rivas och höjas 1,30 m. Då kan jag bygga ett sovloft för min säng utöver prediksalen med ståhöjd sedan. Dörren här kommer alltså bli dörren till loftet från Felix rum. Jag måste också ha en trappa från prediksalen upp direkt till loftet för att slippa gå genom Felix rum när jag ska gå och lägga mig. Jörgen har en telfer som lyfter 250 kg. Det finns planer på att använda den för att bygga en hiss upp till loftet från prediksalen. I så fall bygger jag om den gamla predikstolen till hisskorg. Det kan bli nåt det...

Dörren till sovloftet ligger på operationsbordet. Jag har skrapat, tvättat, slipat och grundmålat denna sida. Ikväll spacklade jag en första gång. Sedan gav jag mig på dörrfoder och socklar runt rummet.
Man har tapetserat ut på dörrfoder och golvsocklar. Jag skär ett snitt i hörnet mellan, i detta fall, dörrfoder och vägg. Sedan skrapar jag bort tapetrester från fodret. Jag vill måla även den sidan av fodret innan jag tapetserar igen.

Lånade pump av snickaren idag och pumpade ur allt vatten ur brunnen på gården. Jörgen och jag har pysslat med lite elektronik. Idag hade jag en nystart på kapellrenoveringen. Nu har jag ju faktiskt varit ledig från renovering en tid. Jag började med att plocka ur en dörr som jag skrapade, tvättade och slipade. Målade också ena sidan med grundfärg innan jag tog kvällen.

Dagen efter kvällen före. Jörgen var i kapellet före mig och Anders och röjde. Vi tog långfrukost på balkongen och sedan ville Anders se på nåt F1-grejs som jag inte fattade vad det var. Jag läste under tiden.

Grillen invigdes med potatis och Civapcici som jag gjorde till gårdagskvällen. Jag gick på folkölen igen.

Slappar efter maten.

Nu har jag två trappstolar. Nu fattas bara ett trappbord också.

Anders och jag åkte till lägenheten igen och nu läppjar vi på en varsin "Bloody Maria" (som Bloody Mary men med tequila).

Peace, love and music-fest i kapellet.

Midsommarafton blev en lyckad dag. Felix och jag var i Järnvägsparken där an klättrar som en apa och har förvånansvärt bra armstyrka i de där tunna små barnarmarna. Jag kom till kapellet ca 13:30. Jörgen var redan där och hade ställt upp musikanläggningen. Vi hade ett par integrerade monoförstärkare av märke Dynacord, Eminent och de fick spela genom ett par PA-toppar med tillhörande subbasar. Det lät "mäktigt". Jörgen åkte och gjorde lite kompletterande inköp och jag rustade vidare och drack pilsner.

Jörgen kom tillbaka och då kom även Anders från Karlstad. Sedan kom Jörgens syster, Molle, helt otippat. Sedan kom Ingemar och festdeltagarna var redo att äta. Jag hade gjort ingefärssill och chilisill. Anders hade lagt in honungssill med Whisky och den blev min favorit. Han hade också förberett en varm överaskning där inläggningssill stektes i ugnen. Därefter lade man filéen i tunnbröd tillsammans med potatis, rödbetor och rödlök. Mycket gott!

När sittningen var över kom Jörgens kusin Per med flickvän, Helena, på varsin moped.

Vi lyssnade på musik och pratade.

Både Ingemar och Anders hade med gitarrer och Molle sjöng så vackert i kapellet.

Molle lägger precis ifrån sig mikrofonen här.

Anders spelar sittande.

Ingamar kompade.

Undertecknad...

Bloggföljaren "Therese" kom in på en titt mot slutet av kalaset också.

Mot slutet av kvällen gick Jörgen ut och kissade när han plötsligt fick se sin katt sittandes på gatan framför kapellet. Katten hade "hittat" pappa Jörgen och satt och väntade utanför. Så långt har katten troligen aldrig gått förut. Han har ganska tydliga revirgränser runt Jörgen hus och han lämnat ogärna sitt revir. Det är ändå ett par hundra meter från Jörgens hus till kapellet och man ser inte husen från varann.

Jörgen hade åkt hemifrån med bil vid 14-tiden på eftermiddagen. Han hade heller inte berättad för katten att: -Jag ska bara ner till Eddie i kapellet. Katten kunde omöjligt ha vetat vart Jörgen skulle åka. Hur kunde han då veta att Jörgen var i kapellet? Ingen vet. Han kunde inte se Jörgen hemifrån. Han kunde heller inte höra Jörgen. Han kan knappast ens hört att vi spelat musik från kapellet. Kanske ändå, och i så fall känt igen någon "Jörgenlåt". Det var troligen när vi spelade Big Brother and the Holding Company, live at Winterland 1968, som katten lystrade i så fall. Den skivan har gått varm hema hos Jörgen. Det är ett ofattbart mysteriun.

Katten gick som en hund bredvid Jörgen på hemvägen och det var först när revirgränsen korsades som katten skuttade iväg mot huset.

Jag och Anders gick hem till mig för natten och jag låste upp ytterdörren kl 02:11.

Klockan är några minuter över 13. Fr o m nu är det kapellet son gäller.

Alla är välkomna! Grill och bra musik finnes!

Nu ligger sillen i lag och ölen på kylning. Ser fram emot en lång dag i kapellet tillsammans med glada vänner.

Det verkar som om min kompis Ingemar dyker upp i kapellet på midsommarafton också. Jättekul och nu är vi fyra musikgillande karlar som ska sammanstråla i musikens, matens, sommarens och pilsnerns tecken.
Men flera får plats. Sitter ni i en lägenhet och är bloggföljare så tveka inte. Dörrarna står öppna för alla i kapellet!
Sillinläggningar finnes och grill för den som vill ha grillat. Ta med mat, dryck och cd-skivor till kapellet.

Grannar längs Filipstadsvägen och Karlsbergsvägen är särskilt välkomna!

Var uppe och monterade grillen vid kapellet. Det lutar åt att den invigs på midsommarafton då vi har en liten fest i kapellet i all enkelhet. Mat, dryck och musik. Vi kommer stundtals att spela mycket starkt. Anders från Karlstad kommer. Jörgen tittar garanterat dit och sedan står väl dörrarna öppna för de som inte har någon annanstans att ta vägen eller bara går förbi i midsommarkvällen.

Jag lade upp ett nytt datum i New York-bloggen nyss. Det tog 2,5 timme att skriva det inlägget. Det tar längre tid än man tror att blogga.

Tillbaka till kapellet igen. Klippte gräset idag och tog det lugnt. Fick ett väldigt lödsug framåt kvällningen och lödde några trådar i min förstärkare. Det krånglade tyvärr så jag lade ner det ganska snart. Åkte och handlade grytbitar och grytgrönsaker och åkte hem och satte igång ett långkok istället. Köttsoppa blir det.

Köpte en grill till kapellet också.

Jag har förstått att det fortfarande är svårt att kommentera New York-bloggen. Jag har gjort vissa inställningar så vi får väl se om det går bättre nu. Annars går det bra att kommetera här för den som önskar.
Idag har Felix och jag byggt Lego hela eftermiddagen. Det lär bli Lego imorgon förmiddag också eftersom det fortfarande ligger framme. Imorgon eftermiddag ska jag till kapellet och göra ett ryck. De förste oktober drar närmare och då har jag ju tänkt bosätta mig i kapellet.
Gitarrtema på SVT2 ikväll så dä finns mycket att se. Gin och tonic också...

Det kommer att vara mest hänvisningar i huvudbloggen ett tag nu när jag inte kan vara i kapellet. Idag har jag lagt upp ännu ett datum i dagboken från New York, 2009. Länk till höger.

Det har inte varit möjligt att kommentera mina sidobloggar har jag fått reda på. Nu är detta emellertid åtgärdat så nu är ni välkomna att kommentera eller ställa frågor.

För er som haft problem med www.kapellet.net så kan jag meddela att det också verkat ordnat sig nu.

Ikväll är det musiklyssning med tillbehör som gäller för mig. Just nu spelar Yes, "Yesterday" från 1974.

En vanlig arbetsdag. Felix och jag planterade sedan en solros vid kapellet. Felix hade fått sätta ett frö på dagis och idag satte vi ut plantan. Jag fortsatte att uppdagera New York-bloggen med ytterligare ett blad ur dagboken idag.

Nu har jag börjat lägga upp resedagboken i en sidoblogg också!
Klicka på "New York 2009" här till höger. Jag har bara lagt in första dagen ännu och meddelar här när jag får in fler dagar.

Har haft en sömnig dag idag. Kunde inte sova alls inatt och gick inte ens och lade mig. Sov en timme på tåget upp till Stockholm dock.

Nu har jag skapat en liten "sidoblogg" till denna. Sidobloggen behandlar bara min tur till Woodstock. Jag kommer inte att göra flera inlägg där.

Ni finner länken till sidobloggen till höger på skärmen.

Glöm för all del inte att läsa inlägget under detta som också är nytt.

En orolig natt. Sov i 2-timmarsintervaller och led av svåra svettningar vid varje uppvaknande. Arbetsdagen gick ändå som den skulle.

När jag satt på barer och drack pilsner i New York så skrev jag en hel del. Bl a försökte jag beskriva varför jag trivs så bra med att bara vandra i staden. När jag sedan började läsa boken "Stad av glas" av Paul Auster så läste jag till min förvåning den perfekta förklaringen till hur jag känner det. Så här:

"New York var outtömligt, en labyrint av ändlösa steg, och hur långt han än gick, hur väl han än tyckte att han blivit bekant med dess gator och områden, kom han aldrig ifrån tanken att ha gått vilse. Vilse inte bara i staden utan även inom sig själv. Varje gång han tog en promenad kände han det som om han ginge ifrån sig själv, och genom att överlämna sig åt gatornas rörelse, genom att reducera sig själv till ett iakttagande öga, kom han undan kravet att tänka, vilket mer än någonting annat gav honom ett slags ro, en välgörande inre tomhet. Världen fanns utanför honom, omkring honom, framför honom, och den hastighet med vilken den hela tiden förändrades gjorde det omöjligt för honom att uppehålla sig någon längre stund vid varje enskildhet. Det var rörelsen som var det viktiga, detta att sätta den ena foten framför den andra och liksom låta sig hänga på släp efter den egna kroppen. Genom att han vandrade utan något mål likställdes alla platser, och det hade ingen betydelse var han befann sig. På sina mest lyckade vandringar nådde han fram till känslan av att vara ingenstans."

Det var häftigt att läsa denna beskrivning för den stämde helt och hållet in på min egen känsla av att gå i staden. Ingen annanstans har jag känt så förut. Jag tänker inte på livet i Kristinehamn när jag går där. Jag tänker inte på mig själv eller mina nära. Jag tänker inget alls, bara konstaterar vad jag ser. Det kan ha att göra med att staden är så stor så det hinner aldrig bli ointressant omkring mig. Affärer, konstiga och normala människor, utryckningsfordon, lustiga boningshus, parkavsnitt, allt plötsligt bara dyker upp omkring mig överallt. Det finns aldrig någon chans att min omgivning blir monoton med likadana hyreshus på båda sidor i flera kilometer. Jag hinner aldrig bli uttråkad av omgivningen och hinner heller då inte sluta vara nyfiken.

Jag antar att man tyvärr inte kan förstå känslan om man aldrig haft den men det här är i alla fall ett försök att förklara varför det är så häftigt för mig att vara i New York. Denna känsla kan men troligen heller inte få om man inte är ensam och det är också därför som jag aldrig skulle kunna tänka mig att åka dit i sällskap med någon.
Det fanns en ensam norsk kille på hotellet där jag bodde. Han försökte få gå med mig på mina turer men jag sa till honom rakt ut att jag inte ville ha sällskap. - Jag tänker så bra när jag är ensam här och det är därför jag åker hit, sa jag. Sanningen var nog alltså den att jag inte tänker alls när jag är här och det är det som är så befriande skönt. Om jag någongång skulle åka dit i någon annans sällskap, skulle jag nog behöva åka dit en vecka i förväg för att få uppleva "mitt New York" först. Då skulle jag nog med glädje möta någon god vän på flygplatsen för att sedan guida denne i staden. Detta är också orsaken till att jag råder alla i min omgivning att åka dit ensamma, att det är just det som är den stora grejen.

Sill är inte bara sill!

Gjorde en sillanrättning ikväll. Inget märkvärdig utan bara en burk inlagd sill och fem färskpotatisar. Då insåg jag hur otroligt mycket jag längtat efter detta. Nu är det ju inte så att jag äter sill och potatis en gång i veckan eller ens var tionde dag. Det var det svenska jag längtat efter. Ingen pizzaslice i hela norgamerika kan mäta sig med den portionen jag åt här ikväll.

Hemresan var en lång och jobbig historia. Vaknade halv sju i söndags morse. Duschade, packade klart mina pinaler och gick sedan och åt frukost på Veseleka (hörnet 2nd Av och E 9 st). Åt i lugn och ro. Gick sedan tillbaka till hotellet och hämtade väskorna.
Tog en taxi till Penn station och därifrån tåget till Newark international airport på New Jersey-sidan. Var där i väldigt god tid. Satt och läste och tittade på folk.
Checkade in mitt bagage vid 14-tiden och klev ombord på planet 16:40. Planet lyfte 17:20 och landade i Stockholm kl 07:05. Då hade det blivit måndag också. Sov inte en blund på hela resan. När jag landade var ju klockan 24 New York-tid och det har ju varit då jag lagt mig tidigare.
En av mina väskor var inte med på bagagebandet. Jag och några andra utan fullständigt bagage gick till en lucka och skulle anmäla förlusterna. Då kom en och ropade att det kommit ut flera väskor och som tur var fanns min med där. Det var väskan med Felix alla leksaker också.
Stressade iväg till flygbussen som blev fullsatt. Jag satt inklämd mot ett solfönster av en kvinna i nylonjacka som pratade oavbrutet med en vännina om ett spårprov som hennes jakthund utfört. Varje gång jag vidrörde hennes ärm med min arm klibbade jag fast av svett.
Det var trafikkaos i Stockholm och till slut reste jag mig och sa: -Släpp fram mig, jag får panik! Jag pallade inte att sitta klämd mellan kvinnan och fönstret utan fick inta en friare position bak i bussen och kunde äntligen andas.
På centralen var det till att vänta en timme och när jag kom ombord på tåget hade jag ännu inte fått någon sms-biljett. Tåget var i stort sett fullt och det var fruktansvärt varmt. Luften stod stilla som i ett växthus. Jag fick stå upp med mina två väskor. När konduktören kom löste det sig med biljett i alla fall. Hon kunde se att jag betalat. Platsbiljett hade jag dock ingen men konduktören trodde det skulle finnas platser längre bak i tåget. Problemet var att jag inte kunde ta mig dit med min packning bland alla människor och deras väskor. I Södertälje fick jag kliva av första vagnen och springa med mina väskor till den sista innan konduktören visslade i sin pipa.
Där fanns också en sittplats som väl var. Jag var tvungen att få sova.

Men det gick inte. Jag sov inte på hela den resan heller och det är först nu jag kan få ro att krypa ner i min plastfria säng. Måste iofs vika en tvätt från resan som ligger i sängen först.

God natt. då!

Äntligen kan jag skriva å, ä och ö igen!

Hemma efter en tuff och lång hemresa. Tvättmaskinen snurrar och jag ska äta sill ikväll. Först ska jag träffa Felix och ta en tur till kapellet.
Jag har en hel del bild- och textmaterial som jag måste få ordning på innan jag kan lägga ut någon egentlig reseberättelse men det kommer!

Sista natten i plastad sang!

Nu ska jag ga och ata frukost pa Veseleka, dar Joey Ramone at frukost. Konserten i gar kvall med Blue Oyster Cult var bra. Det roligaste var anda att kolla in den amerikanska skitfulla publiken.

Klockan 17.15 lyfter planet mot Sverige igen. Jag ar helt nojd och behover inte stanna har langre!

Nu har jag varit pa Rock and Roll hall of fame, konsert med Dave Weckl och till Woodstock sedan jag skrev senast. Allt har varit bra men idag var nog bast anda. Att fa sta pa platsen dar allt hamde for 40 ar sedan. Det var inte alls lika roligt att kora bil daremot. Vi korde fel pa vagen dit och nar vi akte hemat hamnade vi mitt i rushen. Holl pa att bli tokig.

Tva kvallar kvar har nu. Ikvall maste jag nog ut och ta mig nagot starkande efter all den spanning som bilkorningen ledde till. Imorgon ska jag se Blue Oyster Cult.

Ska beskriva allt jag ar med om utforligare nar jag kommer hem!

Var pa konsert igar kvall med Ed Palermo Big Band. Det var ok. Ed himself hade ju onskat att jag skulle presentera mig den har kvallen och nar jag gjorde det var han anda inte intresserad av att prata med mig. Skivan var fem dollar dyrare pa konserten an i affaren sa jag kopte ingen i ren trots.
Tog taxi hem och stannade vid St Marks place for en nattpizza. Det regnade nastan hela dagen igar och inatt ocksa. Nu ar det dock uppehall. Vet inte riktigt vad jag ska hitta pa idag. Har fortfarande ont i fotterna. Ska ga och kolla om det ar lang ko till "Rock'n'roll hal of Fame". Ikvall blir det jazzkonsert igen.

Ytterligare en dag i promenadens tecken. Ivar och jag gick uppfor ostra sidan efter att vi atit ostron pa Grand Central. Vi maste hyra bil for att komma till Woodstock. Det gor vi pa fredag. Da ska jag kora bil pa Manhattan. Det blir roligt... Jag som tycker det ar stort och krangligt att kora i Karlstad.

Ikvall blir det tidigt i sang. Maste vila fotterna. Kom just hem fran underbar jazzkonsert med Larry Carlton p[ Blue Note. Skithaftigt.

Natti, natti.

Sov lange idag. Var pa en pub, Jones, alldeles bredvid dar jag bor och blev bjuden pa en jattesup. Det var vodka med chilifrukter i. Idag ska jag ata ostron pa Grand Central Oyster bar. Ikvall ar det dags for den forsta konserten ocksa. Larry Carlton med gruppen Foulplay pa klubben Blue Note. Ivar och jag ska umgas idag. Fortfarande bra vader och det ar val tur det. Det ar inte roligt att ga runt i regn. Igar satte jag stegrekord med min stegraknare. Drygt 33 000 blev det.

New York ar en konstig stad. Jag har skrivit ner en hel del funderingar som jag ska delge er nar jag kommer hem.

Jag mar bra aven dena dag. Full forstas...

Nu har jag hittat dator igen. Stan ar inte oversallad av dem precis. Det ar lite stressande att ha tio minuter pa sig att gora ett inlagg...
Naval, allt ar bra forutom att mina fotter smartar for varje steg jag tar. Och manga steg blir det. Runt 28 000 om dagen narmare bestamt. Jag har haft en valdig tur med vadret. Forsta dagen regnade det dock lite. Sangen har jag vant mig vid nu.

Idag ska jag handla lite har jag tankt. Det masta av pengarna har hittills gatt till ol och mat.

Det ar bara att borja ga igen da...