Spinnerskan

Sedan ett par månader har Sivan börjat sova med mig i sängen på nätterna. Hon har gjort det en gång tidigare och det var i januari 2016. Då låg jag och grät i sängen på kvällen. Jag var inne i en oerhört svart period av mitt liv. Då kom hon till mig i sängen för första gången och lade sig nere vid mina fötter.

Nu har det blivit en vana för henne. Oftast vill hon ligga med sitt huvud på min högra underarm. Hon ligger aldrig på min vänstra sida och jag tror det har att göra med att hon inte har någon snabb reträttväg därifrån. Den sidan står direkt mot väggen och hon känner sig nog lite instängd där. Vi skedar lite. Jag är förstås storsked och hon ligger på min högerarm. Jag brukar låta min vänsterhand ligga på henne som ett tyngdtäcke. Ibland tar jag hennes baktassar och svans i min vänsterhand och håller lite lagom hårt. Normalt rycker hon bort tassarna om jag fingrar på tassarna men att jag håller hårt i dem tycks hon tycka om. Ibland lägger jag en täcksnibb över henne men det brukar inte gå särskilt länge innan hon börjar tycka att det känns konstigt. Så fort jag rör ett finger i kontakt med henne börjar hon spinna. Om jag kliar henne lite extra runt munnen sträcker hon på halsen så mina "klifingrar" kommer åt hennes mungipor. Då spinner hon i falsett.

I natt hade hon somnat före mig. Hon låg på min högra sida men inte på min arm. Hon låg utefter min högra kroppsida och sov. Ljudlöst. Plötsligt började hon spinna förnöjt. Utan att jag rört på mig alls. Undrar vad som framkallade det? Hon tänkte sig eller drömde sig till att hon mådde gott troligen och det kändes väldigt stort. Hon njöt av min närhet bara. Inte av kli. Det behövs normalt kli för att hon ska spinna.

Det är något visst med kroppslig tillit.

Idag bytte jag internet och TV-leverantör till Allente. 

Då blev jag tvungen att gräva i "orkesterdiket" igen men det gick bra till slut. Till slut var alla kablar på plats i de nya apparaterna. Nu lär jag skicka tillbaka den gamla elektroniken till Tele2.

Jag kollade lite youtube-klipp från Torrevieja ikväll. Det är ett par som kallar sig "Between the lakes" som har en kanal där. De bor ganska nära min lägenhet och flera av deras filmer täcker det område där jag bor. Bl a denna där man flyger över min lägenhet flera gånger. Det som är intressant kanske är omgivningarna så man får en vink om hur lägenheten ligger.

Även denna från min kvarterskrog. I slutet av den filmen är man precis över området där min lägenhet ligger.

Jag åt ost och kex till kvällsmat. 

Tre olika sorters päron hade jag köpt på Maxi. Gud vad gott det är med päron.

Malning och målning

Vaknade och blev förvirrad av att vissa klockor ställt om sig automatiskt. Men nu är det vintertid igen tydligen.

Jag målade klart min "snippmålning" på morgonen. Upphöjd lila klitoris. 

Jag gjorde färdig en annan också. Det är ansträngande för axlarna att sitta och måla vid staffli. Jag var tvungen att sträcka ut mig på soffan lite efteråt. 

Jag malde tobak på eftermiddagen. Som sista delen i snuscirkeln. 

Endast en från snuscirkeln kom och jag malde ungefär hälften. 

Kvarnen uppställd. Jag mosar sönder de torra bladen så gott jag kan. 

Bladnerverna klipper jag av i kortare bitar och sedan ställer jag mig och makar ner det till malningen.

Jag hade så ont i nacke och axlar från målningen. 

Kvällspromenad med en väninna ikväll i mörkret. Runt Stenstalidskolan i ungdomens fotspår.

En månad kvar (i förrgår)

Jag var så exalterad efter pensionsbeskedet i förrgår att jag glömde nämna att det då var exakt en månad kvar tills jag åker till Spanien för min "decembervistelse". Sex veckors vistelse denna gång. Jobba två av dessa.

I går hände inte mycket. La mig tidigt och läste. Idag upp 07:00 för att invänta gryningen. Kl 10 åkte jag ner till marknaden i kvarteret Vågen och folkbadade. 

Ensam bland människorna. Jag träffade några jag pratade med en kort stund ändå.

Nuförtiden när jag kommer med kamera på magen får jag frågan om jag är fotograf. Folk är inte vana att se riktiga kameror längre. Jag behöver alltid förklara mig numera varför jag bär omkring på något så otympligt som en extra apparat för att ta bilder. Jag tycker att mobiltelefonen tar väldigt bra bilder men med den riktiga kameran har jag flera möjligheter som jag ibland vill utnyttja. T ex att zooma.

Idag var det två personer som frågade mig om jag zoomade in ansikten. Jag sa att jag zoomar in fåglar bl a. De är mycket vackrare än människorna, urskuldade jag mig. Jag var på något vis tvungen att urskulda mig. Misstänkt för att zooma in människor. Jag fick verkligen förklara att jag gillade att zooma in fåglar och byggnader. Konstigt.

Det var en kvinna som sa att hon tyckte jag var vacker också. Jag har aldrig sett henne förut men hon stod och sålde flummiga kristaller och drömfångare. Hon kanske trodde jag var en sådan typ som gillade sådant. Jag har mitt flummiga utseende och klädsel emot mig.

I väntan på att gallerierna skulle öppna kl 12 gick jag och åt lunch hos "Gretas" inne på vintergatan. 

En konstig matportion men jag blev lagom mätt. Det smakade också exakt som det såg ut. Men det var riktigt potatismos. En "mosbricka" delux, typ. Tja... Mätt blev jag ju.

Någon hade pyntat ett elskåp lite extra ändå. Trevligt!

Jag lade ut 26 musikböcker på Tradera under förmiddagen. Imorgon lägger jag ut lika många till.

Det kom en vinylbläddrare från "Böppa" i dag också och fick med sig en bunt skivor. Och en växtfysiologibok. Sådana böcker trodde jag inte någon annan än jag skulle vara intresserad av.

Jag fortsatte att måla under kvällen. En av mina målningar är "reserverad" av en väninna. Hon ska hämta den någon dag. Jag har kommit på att jag ska måla lite förenklade snippor och vulvor i fantasifulla former och kulörer. Formen är vacker och enkel på något sätt och snipporna rymmer så mycket mystik. I alla fall för mig som är man.

Jag påbörjade ett "Snippstim" här i kväll.

En storvulva som jagar ett stim småsnippor. Jag fortsätter på den imorgon. Den behöver torka lite nu.

4 maj 2029

Idag fick jag ett hum om mitt målsnöre. Vad jag ska sikta emot de närmaste åren och jag sprang hoppsande från mitt möte med Nordeakontoret idag.

Idag kom jag äntligen iväg till banken efter två missade tidigare möten. Jag är så dålig på ekonomi och har gått och oroat mig länge. Dels för att jag trott att jag behöver arbeta längre än till 65 år för att kunna få ut en rimlig pension och dels för att mina lån ska innebära extremt ökade utgifter nu när räntorna går upp.

Jag har funderat mycket över köpet av lägenheten i Spanien. Hade jag verkligen genomfört det om jag vetat om dessa höjda räntor? Jag genomförde ju affären före den 24 februari när allt vände. Pandemin var just "slut" men då började Putin bråka i Ukraina. Närområdet blev oroligt med allt vad det innebär. Höjda räntor, inflation, ökade livsmedelskostnader, ökat elpris, ökat drivmedelspris mm. Huspriserna rasar.
Idag fick jag reda på att jag hade bundit räntan i tre år på det lånet. D v s en ränta på 1,74%. Hade jag valt rörlig ränta där hade det inneburit mycket högre kostnader per månad. Jag har ytterligare tre smålån med rörlig ränta och de har förstås blivit dyrare men de är heller inte så stora. Jag amorterar duktigt på dessa också så jag känner mig trygg i det.

När vi körde mina data genom beräkningsverktyget "Min pension" insåg jag att jag kan gå i pension den 4 maj 2029 och då få 17887 kr brutto i månaden. Då skulle jag klara mig galant att gå runt på de kostnaderna jag har i Spanien vilket vid mina senaste beräkningar hamnade på under 8000 kr. Då är t o m mat inräknat. Jag har en ljus framtid att se fram emot. Jag har också en vinst att vänta när jag säljer kapellet. Det hade jag inte vågat hoppats på när jag gick till banken idag. Jag har så dålig koll så jag hade inte blivit förvånad om de sagt att jag är tvungen att jobba tills jag är 68 år före att kunna få ut 8000 kr netto i månaden.

Därmed anser jag att jag har ett datum att sikta emot. Datumet i dagens rubrik på blogginlägget. Jag har redan nu lagt till datumet i min Outlookkalender.

På väg från banken såg jag buskar med snöbär. Eller "smällbär" som vi kallade dem när jag var liten och jag var bara tvungen att plocka ett bär, släppa ner det på trottoaren och trampa på det. Innan jag trampade drog jag mig till minnes hur det lät. Och efter ca 40 år låter smällbären likadant. Det kommer de antagligen göra i oktober 2064 också när jag sedan länge är borta.

Vår tid på jorden är begränsad och jorden och naturen i sig är helt obrydd. Det bara pågår och pågår i all oändlighet såvitt den enskilda människan kan begripa. Nu vet man ju inte om smällbären är utdöda 2064 men om de inte är det kommer barn trampa på dem även 2080. Så är det.

Ikväll hade jag min vän "Pullan" här som bläddrade bland mina skivor och fick med sig en liten bunt. Det minskar i hyllorna.

Och jag tog mig ett par glas vin för att fira min mållinje.

Försäljning

Affärerna går bra och jag säljer en del skivor. Nästa steg är böcker. Jag ska börja med min "musiklitteratur" har jag tänkt. Böcker lägger jag ut på Tradera och idag hämtade jag vadderade påsar som kommit med DHL till Maxi.

Det räcker ett litet tag i alla fall.

Jag tänker mig att lägga ut annonserna på Tradera nu till helgen. Om ni ser något intressant kan ni komma hit och köpa innan dess. När de väl är inlagda hos Tradera får ni leta efter dem där.

Detta går ut i en första omgång.

De flesta går ut till utgångspris 100 kr. Några mindre betydliga (vissa pocket) blir betydligt billigare. Några som är svåra att få tag på läggs ut för mer än 100 kr. Ungefär så. De flesta är på engelska.

Vad gäller resten av mina böcker kan ni höra av er och fråga via FB om jag har den och den. Eller komma hit och kika om vi gör upp tid. Jag tar bara in en intressent i taget eftersom det är så trångt framme vid bokhyllan.
Jag fotograferade av alla böcker för ett tag sedan men en hel del nytt har tillkommit. Ni kan få de bilderna om ni vill sitta hemma och bläddra bland mina böcker. Skicka ett meddelande i Messenger "Önskar bokförteckning) så svarar jag och skickar en pdf-fil med bilder på alla bokryggar.

Idag testade jag min nyinköpta skarpsill.

Riktigt god att äta som den är men behöver lite mer salt. Bara att stoppa i munnen och tugga. Varken ben eller fenor märks i munnens känsliga slemhinnor. Då hade inte jag kunnat äta dem. God rökt smak och fin-fin konsistens.

Serveringstips.

I helgen är det öppet hus med konstutställningar och ateljéer i kvarteret Vågen i Kristinehamn. Det får bli en sväng ner dit och titta. Även om jag inte tänker köpa mer konst nu kan det ändå vara skönt för hjärnan att låta ögonen ta in något vackert och projicera det inne i den grånande skallen.

Sålde lite skivor idag igen. Nu känns det ingenting när de gamla albumen lämnar kapellet. De pengarna jag nu fått in ska bl a gå till en ny dammsugare direkt när jag kommer till lägenheten i Spanien.

Grått, mörkt, blött, kallt, dystert och Guds straff

Igår var jag i Hagfors. Jag åkte buss dit och hem för ett möte. Själva mötet var väl trevligt men resan genom ett oktobervärmland var allt annat än upplyftande. Där satt jag ensam i en stor buss så när som på en annan ytterligare passagerare, helt utlämnad till en uttråkad busschaufför och utan tillgång till toalett eller kaffe eller någonting. Jag såg människor vid de olika "knytpunkterna" som var lika uttråkade och på väg någonstans dit de egentligen inte ville. Folk på väg till skola eller jobb. Jag såg dystra vyer.

Som här i norra utkanten av Molkom. 

Drypande kalla skogar fulla av älgflugor och ruttnande, maskstungna svampar och skriande nötskrikor.

Själva resmålet glittrade inte heller direkt. En mörkare tegelsten över "A:et" gör att det ser ut som om det står "Städshus". I stadskärnan helt dött. Några loppisar öppna där det satt tanter och drack kaffe. EPA-traktorer och pizzerior. Malplacerade välklädda tjänstemän på någon pizzeria som intog dagens lunch. De som rörde sig på stan hade ickenordiskt utseende. 

Pizzerian vid resecentrum i Hagfors där en förklädesklädd pizzabagare kom ut med jämna mellanrum och tog en cigg. Nästan folktomt. Smaskandet av vinterdäck i det blöta väglaget. Bilhjul utan navkapslar. Marken torkar troligen inte upp något mer innan nästa sommar nu. 

På hemvägen ville alla hem. Trötta och inga större tankar om att kvällen skulle bli underbar eller ens bättre än dagen i sig. Mörkt och dystert. Irriterat. Dessutom missade jag bussen från Hagfors på grund av ett missförstånd och fick vänta till nästa avgång. Jag gick in och ställde mig på COOP i Hagfors för att inte frysa ihjäl. På COOP pensionärer och några skolbarn som också sökt värmen.

Nära svenskt rekord i dysterhet skulle jag vilja säga men det är ju så här det är varje höst och vinter. Denna dag kunde lika gärna infallit i början av januari så som vintrarna är nu för tiden.

Jag kom hem strax efter kl 19 och kollade rapport och stupade sedan i säng. Jag frös fortfarande.

Jag har börjat läsa boken "Du store Gud - hur religionen förgiftar allt" av Christopher Hitchens. Den handlar om hur religionen ställer till det i världen. Det låter som ett bråk i sandlådan där barn bråkar om vilken seriefigur som är den bästa. Kalla Anka eller Bamse. Ingen ger sig förstås utan hävdar att Bamse är bättre än Kalle Anka och vice versa. De här gossebarnen tar det sedan vidare även i vuxen ålder och tar sig rätten att flyga in i World trade center på Manhattan för att deras ståndpunkt enligt deras vanföreställningar (religionen) tycker att det är en bra och rimlig åtgärd. De är så övertygade och starka i sin tro att de tycker de gör något bra. Guds straff för homosexualiteten i Amerika bl a.

Jag tror också det är utsiktslöst att försöka övertyga en muslimsk man att han gjorde något dåligt när han kastade sin egen dotter över balkonräcket i ett miljonprogram i någon förort. Deras vanföreställning är större än allt och vi ateister måste på sätt och vis ta hänsyn till att det skedde i guds namn. Det är inte riktigt PK att ha synpunkter på de vanföreställningar som religion innebär. 

Det är som att de blir lite "förlåtna". De vet inte bättre, liksom. Jag föraktar de som låter sin religion utgöra deras sanning och undviker dessa människor så gott jag kan. Men jag måste också förhålla mig till dessa människor som om de vore normalbegåvade vilket jag har väldigt svårt för. Människor som hänger upp sina liv på vad fantasifigurer påstås anse om hur vi ska leva.

Våldtäktsmän, pedofiler, hustrumisshandlare och djurplågare bör vi däremot förakta men om det sker i Guds namn bör vi ha lite överseende med det.

Jag hamnar ofta i sådana här resonemang med mig själv och låter dem få utlopp här i bloggen. Tröttande? Ja kanske det, men jag kan inget annat. Det är så viktigt för mig för stunden när jag tänker så här så det måste skrivas ner. Men någon kanske också måste skriva om annat än hur det går för Färjestad i ishockeyn och att det är formel 1-kval idag. Sådant som i min värld inte är värt någonting.

Alla människor tänker väl i olika stor utsträckning på livet och vår omvärld. Om vad som är viktigt men förvånansvärt få inlägg på t ex Facebook handlar om det. Där ska det glättiga och ytliga framhållas men arenorna för djupare funderingar är få. Vi kanske behöver ett "Brainbook"?

Sålde en rejäl bunt skivor ikväll också.

Måleri

Vaknade 05:55, tände och läste ut "Vardagar 5" av Lundell. Nu har han inlett en mailkorrespondens med "N". Eftersom jag sett i "skvallerspaltarna" att kontakten kommer att leda till en ny relation för han som är 70+ ska det bli intressant att se hur han tänker om att gå in i en ny relation. Han är skeptisk. Vet att dat bara kommer att leda till en massa trubbel. Att han inte borde göra om dumheten igen nu när han trivs så bra med sitt egna liv. Hög igenkänning där även från min sida. Men nu får jag inte veta hur det går på ett tag. "Vardagar 6 & 7" här ännu inte kommit i pocket och jag orkar inte ligga i sängen och hantera inbundna tegelstenar. Men jag har annat att läsa tills de släpps.

Målade på förmiddagen. Behövde göra färdig Felix stora tavla som han ska ha över sängen. 

I bakgrunden hade jag sällskap av "Böda camping" på TV:n. Jag märker hur jag mer och mer föraktar det där svenssonlivet med husvagn och barnfamiljer där pappan går och dricker öl hela dagarna medan mammorna diskar och bevakar barnen. Skalar potatis. Sopar i förtältet. Framåt kvällningen får mannen sin tid i strålkastarljuset vid grillen. Mamman hackar sallad. Inte för att någon av dem tycker att salladen behövs men det ser bra ut i barnens och grannarnas ögon. Sedan middag med grannarna. Aldrig ensamma bara föräldrarna. Eftersom de inte längre har någon kärlek kvar riskerar sådana kvällar på tu man hand att bli tysta eller irriterade. Då behöver man andra vuxna som sköldar. Några andra vuxna att imponera på istället för att bli ifrågasatt och föraktad av sin uttjatade partner. Ibland kommer någon fri människa och sätter sig och gästar bordet. Då är denne "spexig" och en glad jävel. Skulle man själv göra samma sak och spexa till det skulle partnern gå och lägga sig i bitter förödmjukelse. Samma partner som uttalar meningen: "Han är allt bra spexig den där Olsson" som säger "Måste du skämma ut dig på varje fest?" 

När den fria människan lämnar bordet tänker alla att de hellre skulle vilja ha dennes liv. Och här sitter de nu kvar vid sorgens bord och föraktar varann ännu mer. Varför inte välja att vara den fria människan. Har denne fria människa inte ett roligare liv där ingen bestämmer över denne eller har åsikter om hur denne är, ser ut, pratar, äter, låter, rör sig, skrattar, luktar och dricker. Jo, svarar jag självsäkert. 

Samtidigt saknar den fria människan (jag) stunderna av hudkontakt, igenkännande blickar, tillit, djup förståelse, känslan av att vara vi mot världen och mallighet som en fantastisk vän/partner KAN innebära. Åtminstone en tid innan även det blir bitter vardag. Ungefär som Lundell antyder när han aktar sig för att bli för engagerad i "N". Men han kommer att åka dit även denna gång. Det visar senare historien. Det är bara att hoppas att det blir annorlunda och helt underbart "den här gången". Liksom jag själv kanske fantiserar om ibland. 

Allt man skriver är självbiografiskt. Det kan knappt vara något annat om man inte har en otrolig fantasi. Möjligen kan vissa saker vara "anonym-vän-biografiska" men vissa känslor måste man själv haft för att kunna beskriva dem i text.

Som tur är beskriver inta alla människor sina liv i skriven text. Det är hela tiden en balansgång gällande hur mycket av sig själv man ska bjuda på. Men bjuder man inte på något får man aldrig något tillbaka i form av djupare tankar. Det finns väl inget mer ointressant än ytliga tankar om sport, mode, träning, inredning, kostreligioner mm. 

I kvällningen gjorde jag Felix tavla färdig. När den torkat några dagar ska jag sätta fast fästanordning på baksidan. Jag behöver undersöka kvaliteten på väggen där den ska hänga också för den blev förstås ganska tung.

Idag var Kurt här. En av de vänner jag haft som längst i livet. För många år sedan lånade jag Frank Zappaskivor av honom och blev helt såld. Idag var han här och köpte skivor av mig. Det kändes som om cirkeln slöts lite. Han tjatade hela tiden på mig att jag kommer att ångra mig. Men det gör jag inte. Med varje liten skivbunt som lämnar kapellet känner jag mig allt säkrare på att jag inlett avvecklingen i helt rätt tid. Troligen kommer Kurt tillbaka i närtid och plockar igen. Jag kan lätt föreställa mig vilken guldgruva jag har i hans ögon. Jag skulle själv velat vara i hans situation. En önskedröm som går i uppfyllelse. Vi har otroligt lika musiksmak och han blev nästan hispig när han fritt fick bläddra bland allt godis.

Men för min del är det över nu. Nu inleds en ny era.

Efter Kurt kom en annan kille och plockade till sig ett gäng skivor. 

Nu är det tre personer som varit här och fyndat och det känns mindre jobbigt ju fler som varit här.

Handlade lite spännande saker på Maxi och hyllan "Världens mat" igen. Korvar, "halva" och skarpsill i olja.

Halva är så himla gott. Det är ju "godis" men so what?

Helgen lider mot sitt slut och imorgon ska jag vara i Hagfors hela dagen.

Tidigt i säng och påbörja ny bok är väl det som står på programmet nu.

Försäljning av kvarlåtenskapen efter Eddie Persson

Redan nu börjar jag sälja ut mitt bohag. I går beställde jag 300 vadderade postpåsar för skickande av böcker. Mina vinyl- och cd-skivor kan man också komma och välja ibland på plats. Även övriga inventarier är till salu. Jag ska skapa ett konto till vilket jag kan föra över inkomsterna från mina försäljningar så jag får en liten buffert för inledningen av mitt nya liv.

Ni som känner mig och vet att jag har något som ni gärna skulle vilja köpa är välkomna att höra av er.

Felix och jag åkte till Karlstad kl 10:30 idag. Vi var de första gästerna på galleriet och vi träffade vår kära vän Karin.

Det fanns jättemycket fina nya målningar jag inte sett förut och jag vill ha flera av dem men nu är det slut på spontaninköp i Sverige. Inga mer loppisar eller spontanköp till kapellet.

Efter den kulturella upplevelsen gick vi till Claes Olsson så jag fick köpa lite penslar, en akrylfärg och grejer för att göra upphängningsanordningar till mina färdiga målningar. Jag monterade på dessa också när jag kom hem sedan. Nu går de att hänga upp om man vill och har plats.

Vi åkte sedan till Bergvik och åt.

Buffé och vi blev proppmätta båda två. Så mätta att vi inte gick in i en enda affär efteråt utan gick ut till bilen och åkte hem.

När jag kom hem började jag omgående att testa min nya brandgula färg. Jag satte mig och provblandade till lite olika lila kulörer också. 

Kladdade lite på en ny målning och fick besök av min trognaste bloggföljare som ville komma och bläddra lite bland vinylskivorna. Och det fick han gärna. Han köpte en liten bunt så nu är försäljningen igång. Det kändes ingenting när han klev ut med bunten under armen. Imorgon kommer en annan kille för att bläddra bland cd-skivorna.

Klockan är 18:20 nu och jag vill bara gå och lägga mig och läsa. Men det är inte bra att lägga sig före kl 20. Jag läser någon timme och sedan åker ögonen igen men sedan somnar jag inte. Då tänder jag och läser en halvtimma till och sedan kan jag ändå inte somna. Jag har också problem med vänster axel. Jag känner av lite karpaltunnelsyndrom i högern också så jag har lite problem med båda armarna. Det kvittar nästan hur jag ligger så är det inte riktigt bra.

Tankar inför framtiden och avvecklingen av kapellivet

Jag har så otroligt mycket prylar som jag älskar. Alla mina böcker. Min ljudanläggning. Mina tavlor. CD-, och vinylskivor. De här sakerna kommer jag inte få med mig ner i graven och även om jag kunde det skulle jag inte ha någon glädje av dem ändå. I mogen ålder har man hunnit skaffa sig en del saker och en del av dem tycker man väldigt mycket om och ett liv utan dem är nästan otänkbart. Hur bär man sig åt för att göra en sådan stor fråga tänkbar tro?

Jag tänker mig mer och mer att leva återstoden av mitt liv i Spanien. För min hälsas och för mitt välmåendes skull. En del av sakerna skulle jag kunna ta med mig ner till lägenheten men jag får inte plats med så mycket där. På något sätt tycker jag också om att leva i den avskalade lägenheten därnere. Där har jag egentligen inga personliga saker alls och kommer troligen heller inte att börja bygga upp ett nytt "Eddiemuseum"där. Min hjärna kommer ju alltid vara med mig som arkiv och idéspruta. Det kanske räcker med den och den får ju alltid plats högst upp på kroppen i sitt skräddarsydda schatull.

Men hur det än är så är ju verkligheten sådan att jag kommer att få ett problem den dagen när jag ska sälja kapellet. Om alla saker då är kvar härinne blir det förmodligen så att det mesta kommer att gå till "brännbart" för att bli av med det snabbt. Därför överväger jag redan nu att börja avyttra sådant jag inte ska ha med mig till Spanien. Men det är sååå svårt. Dessutom har jag börjat med min nya hobby att måla. Redan nu börjar det bli ett problem eftersom jag egentligen inte har plats för mina alster. De färdiga målningarna betyder inte så mycket för mig heller som själva skapandet av dem gör. 

Jag tycker iofs om att titta på dem men nu står de bara i en hög mot en vägg. Jag har ingen plats att ha dem uppställda så de syns ens. Jag kanske ska samla alla mina egna "verk" och i början av januari varje år köra årets produktion till tippen för att påbörja det nya årets produktion.

Jag måste ändå försöka få till en plan för hur jag succesivt ska göra mig av med mitt bohag. Jag funderar på att börja sälja av mina tavlor som jag själv köpt. De betingar ju ett helt annat ekonomiskt värde men också ett känslomässigt dito. Konst och andra tavlor är inte så lätta att sälja eftersom de är så personliga. Det är nog där jag måste börja eftersom det kommer att ta längst tid att finna köpare till dem. Mina egna målningar har jag inte samma "känslor" för och de betingar heller inget värde.

Jag hörde en gång en berättelse om en konstnär (tror jag). Han hade en väldigt stor produktion men trots att han var duktig och trots att folk frågade honom om de fick köpa tavlor av honom så svarade han alltid nej. Hans tavlor var inte till salu. Istället brände han alla sina tavlor med jämna mellanrum. I stora bål där allt det vackra bara fick brinna upp.

Det kanske är det som är grejen även om man för alltid kommer att vara en medioker konstnär. Att göra produktionen känd, få en del "följare" och sedan bränna alltihop. I några år. Att göra sig ett namn på det viset. Att han är den konstnären som aldrig säljer några av sina verk hur mycket man än tjatar på honom eller hur stora belopp man än erbjuder.

Efter några år släpper man ändå några till försäljning och tar ut skyhöga priser och bränner resten.

Jag hade en liknande tanke en gång i min ungdom faktiskt när jag samlade på frimärken. Jag hade ett norskt frimärke i flera hundra exemplar. Ett skitfult brunt frimärke med en råbandsknop på. Jag vet inte varför det hade blivit så att jag hade så många exemplar men så var det. Jag hade kunnat fylla ett antal frimärksalbum men samma märke. Då tänkte jag att om jag bränner alla utom ett måste ju det kvarvarande exemplarets värde stiga något.

Eftersom jag är den personen jag är och inte skulle orka leva med en dold agenda är det förstås inget för mig. Därför har jag också sagt att jag skänker bort mina egentillverkade målningar mot att den som får dem kan övertyga mig att denne tycker så mycket om tavlan att denne kommer att ha den på väggen i sitt eget hem. Eller byter till sig en målning för en sexpack Norrlands Guld 3,5. Det går jag också med på. Annars kan jag lika gärna samla dem på hög tills den dagen då jag kör allt till Strandmossens återvinningsstation. De jag skänker bort finns i ett "Fotoalbum" som jag döpt till "Målningar" på Facebook under min profil. Hör av er om ni vill. Ni kanske hittar något ni vill köpa också när ni ändå är i mitt hem.

I dag är det fredag igen. Jag och Felix ska till Karlstad i morgon förmiddag. På en konstutställning där min favoritkonstnär Karin Fast Aronsson ställer ut. Idag (fredag) inleds hennes utställning med ett vernissage på galleri "Konst i Karlstad". I övrigt har jag inget planerat i helgen förutom att sätta på hänganordningar för uppsättning på mina egenskapade målningar. Jag ska måla lite också. Kanske dricka lite vin. Eller öl. Lyssna på musik. Läsa. Slumra. Dagdrömma. 

Herregud jag har ju att göra hela helgen inser jag.

Mat med Felix

Felix var här och åt Cevapcici ikväll. Jag hade köpt lite olika röror jag ville att han skulle få testa.

Kajmak, Tabbouleh, Hummus, Chilihummus och ajvar.

Det var väldigt gott.

Felix hade bråttom vidare så jag tog det lugnt resten av kvällen som vanligt. i kväll tar jag paus från målandet också. Jag målade lite innan han kom och snart är jag klar med den stora målningen åt honom. Han ser fram emot det säger han. Jag ska göra en upphängningsanordning på baksidan av den också. Även en ram faktiskt. Jag hoppas kunna göra allt det i helgen men det beror lite på vädret. Jag behöver kunna stå ute och såga bl a.

Jag tycker om torsdagar. Nu är det bara en arbetsdag kvar denna vecka.

En röd, en grön...

Jag håller på att förbereda skivor för att måla på. I går påbörjade jag en röd. Eftersom jag inte kunde somna gick jag upp i natt och drog på ett lager till. 

I morse var den torr och jag var nöjd med den så efter två lager. Sedan påbörjade jag en grön. Jag ska göra en gul och en blå också sedan. 

Den gröna nöjde jag mig med efter två strykningar. 

Och påbörjade en gul. 

Och en blå. Då har jag gjort en av varje snart. Efter det ska jag fylla de olika bakgrunderna med spännande förgrunder.

Idag på Maxi upptäckte jag en ganska ny hylla. 

Jag har sett den i ögonvrån den senaste tiden men nu granskade jag innehållet mera noggrant. Mycket spännande och jag fick feeling och köpte en massa olika saker.

Markfrost idag på morgonen.

På Rusta (tror jag). En felstavning. Insexnyckel heter det...

Den sista bakgrunden blir blå. Också bara en strykning

I dag fick jag flera lila kulörer av akrylfärg som jag beställt från Amazon. Jag har massor av idéer för kommande "verk". Jag låg och tänkte ut nya skapelser i natt när jag inte kunde sova. Det här med att måla är roligt.

De två tuberna till vänster är en blå och en röd och det är de två man ska använda för att få de riktigt djupa lila kulörerna. Det går inte att blanda vilken röd och blå som helst. Jag har provat men det blir oftast brunt. Det är just de här två man ska ha. De två till höger är olika nyanser av färdigblandad lila.

Nu kan det bli en riktig "Deep purple extravaganza" här i kapellet i helgen. Jag har som sagt idéer...

Tog en långpromenad med en väninna på kvällen.

Hög svansföring

Ett underbart uttryck. 

Så här ser det ut i verkligheten när kapelldrottningen malligt går och visar vem som bestämmer i kapellet. Dessutom vänder hon ryggen till av totalt ointresse för sin omgivning. I min värld är det katterna som ägnar sig åt svansföring. Hästar också kanske om vi ser till tamdjuren. Hundarna verkar inte ha samma kontakt med sin svans och bara vevar med den och slår ner saker i sin omgivning när de hoppar runt helt okontrollerat och inte ens själva förstår var de är. De ser alltid ut att fråga sig: "Hur hamnade jag här?". Katter använder den mer som en semafor för att signalera olika saker med. Hundar signalerar glädje med sina svansar så till den milda grad. De viftar så de knappt kan hålla balansen. Och underkastelse genom att sticka in den mellan benen.

Katterna kröker lite subtilt på svanstippen när de paradgår över golvet genom sina domäner. Att "gå på cat-walken" känns igen. Mannekängerna signalerar samma sak som lilla Sivan gör helt naturligt till vardags. Värdighet. Vi övriga "familjemedlemmar" betyder ingenting för katterna. 

Medan hundar med sina ögon hela tiden verkar vilja fråga: "Hur kan jag behaga dig?".

Sivan har förstås järnkoll på sin omgivning oavsett om hon sover eller ej. Alltid på sin vakt. Men när hon mår riktigt skönt verkar hon släppa lite på det. När hon ligger och snarkar lite och ryckdrömmer. Men hon har inte släppt det även om hon ger sken av det. Hon har ändå koll. Hon gör aldrig något som hon inte själv vill göra. Hon bestämmer över sig själv och över allt.

Hundar lägger sig lydigt i en lerpöl om ägaren beordrar det. Allt för att behaga.

Idag köpte jag mera gouache i andra kulörer. Det var tydligen Rusta jag varit på och handlat den första flaskan igår. De är så lika - Rusta och Dollarstore - och så ligger de bredvid varandra i Kristinehamn. Jag höll på att leta mig förtvivlad i dag på Dollarstore innan jag förstod.
Jag tror det duger till att grundmåla med. För bakgrunder. Ytan blir lite mattare än med akrylfärg. 

Den första blev så här. "Cerise" stod det på förpackningen men den blev allt lite väl mörk och matt för att lysa cerist som jag hade hoppats. Det blir ingen lyster i gouachen. Tre strykningar på denna cerisa.

Jag ska måla upp ett antal bakgrunder nu i olika kulörer.

Här en i "Bränd Umbra". En strykning.

Två strykningar.

Och tre strykningar. Fortfarande lite våt. Konstiga reflektioner i målningen gör att den drar åt blått. Men den är brun.

Idag har jag haft mössa på mig inne hela dagen. Det blir kallt när huvudet är nytrimmat.

Ett girigt flin

Jag kommer få svårt att lära mig tycka om Ulf Kristerssons provocerande leende. Jag kommer t o m få svårt att inte själv bli provocerad av det. Men jag måste inte lära mig tycka om det heller. Jag har för övrigt svårt att tycka om någon i vår nya regering. I min värld utgör de "The dark side".

Ny arbetsvecka.

Jag tog en sväng och handlade på förmiddagen efter att jag haft ett onlinemöte. Om jag folkbadade igår tog jag bara ett snabbdopp idag. Vattnet i havet utanför Torrevieja var 23 grader nu på morgonen men det anses kallt.

Jag tog en tur till Dollarstore. Jag brukar köpa ganska trevliga penslar där. Jag köpte en tub gouashfärg. Jag har inte provat det förut. Den var lite för "blaskig" i mitt tycke men jag kanske har någon användning för den.

Däremot hade de mjölmask men det köpte jag inte. För dyrt kilopris för att överväga att använda dem som livsmedel också.

Jag fortsatte lite på Felix stora tavla i kvällningen.

Och lite lila tårar på min senaste väggkaramell.

Det börjar bli lite trångt för mina målningar nu. Jag får väl lägga på hög men någon seriös konstnär kommer jag inte att bli. Jag vill bara kludda. Jag själv blir i alla fall glad av mina målningar. Både när jag gör dem och när jag ser dem. Ett ganska billigt nöje om man ser till materialkostnaden.