Stilla sensommarkväll

Ikväll är det en sådan där stilla sensommarkväll som uppträder någon gång per år. Inga fåglar sjunger. I perioder hoar skogsduvan lite försiktigt men däremellan hörs inget liv från djurriket. Inte ens insekter. Jo förresten. Någon trollslända som flyger mellan kapellet och uthuset och åstadkommer ett litet fladdrande ljud med vingarna. Det är en sådan där kväll då hela skogsbrynet är stilla utom en enda asp som rasslar med löven. Som om vinden bara kom åt just det trädet.

Sivan kom nyss. Hon lunkade över gräsmattan i sakta mak, åt lite och lade sig sedan på soffan.

Det är varmt på altanen och helt stilla. Nästan för varmt när jag sitter i direktsol. Det enda ljud som hörs kommer från 26:an där någon ströbil passerar. Jag hör också båtar från Varnumsviken då och då. Det har ju varit en konstig Pokerrun i år utan den där stora festen som brukar höra ihop med det evenemanget. Det verkar som om de där åbäkena till båtar är kvar i stan och tar sig några turer nu på kvällen.

Det knäpper plötsligt till ibland när mekanismen som sköter öppning och stängning av ett takfönster i växthuset börjar röra sig. Det ska förstås stänga nu inför natten. 

Det verkar vara någon kläckning av flygmyror också. Det blir fler och fler i motljuset över trädgården. Jag är inte så förtjust i de där kläckningarna. Flygmyrorna dråsar ner överallt och jag vill inte ha dem på mig. Vare sig i håret eller innanför kragen.

Jag har ett visst ansvar för grannkatten Doris denna vecka. Jag sitter här och spanar efter henne. Hon brukar gå nedför Karlsbergsvägen vid den här tiden på kvällarna. Jag har portionsförpackningar med blötmat redo här på altanen. Vi kommer ganska bra överens hon och jag men hon är lite reserverad. Så fort jag hör att fåglarna börjar föra mer liv och bli oroliga så spanar jag efter henne. Det brukar vara ett gott tecken på att det är en katt i närheten. Jag har också tagit på mig att vara vårdnadshavare för grannens robotgräsklippare. Den kör i diket ibland och då räddar jag den.

Nu är solen nere under trädtopparna och det blev svalt och skönt här på altanen. Inga mygg. Inga knott, bromsar eller fläckflugor. Jag har inte sett en enda geting här i sommar heller. I våras såg jag någon drumlig drottning men henne slog jag ihjäl på en gång.

En ekorre klättrar upp för en asp i skogsbrynet. Det är inte så ofta jag ser ekorrar här. Han undersökte ett bohål där jag tror det bott hackspettar.

Idag körde jag in bilen på baksidan av kapellet och den har hamnat mitt i blickfånget för mig här där jag sitter. Ju mera jag tittar på bilen desto overkligare blir det. Bilen är min men jag uppskattar inte dess former. Bara dess funktion. Jag har aldrig sett (tittat på) bilen i sin helhet förut. Jag har sett dörren där jag kliver in och instrumentbrädan. Den är ett bruksföremål. Jag har också sett fören och aktern på den när jag letat efter den på någon parkering. Jag har nog aldrig tänkt på hur hela min bil ser ut i profil. Jag har sett andra bilar i trafiken som jag vet är av samma modell som min men aldrig min egen. Den är ful. Silverfärgad och ful. När man köper begagnat kan man inte välja kulör.

På toppen av min existens

Idag har jag suttit på min altan hela dagen. Så som jag brukar göra denna konstiga sommar. Konstig för att det känns som om den är över men som den knappt började. Min semester närmar sig slutet. Det har i alla fall gått över hälften av tiden. Sommaren är konstig eftersom jag inte snickrar också. Det enda kroppsarbete jag utför är att pyssla med min tobak och mina hibiskusar.

Ikväll när jag satt här och läste så slog det mig att det inte finns någon annan som känner den här platsen bättre än jag. Jag har liksom blivit ett med kapellet. Jag skulle inte vara densamma utan mitt kapell där jag har kunnat förverkliga dröm efter dröm i tio års tid. Just nu behöver jag inget mera. 

Jag har allt jag behöver. Det finns ingenting jag önskar mig som jag inte kan göra verklighet av endera genom att köpa det eller att skapa det. Jag är inte färdig med kapellet än. Det är något rum kvar som ska göras i ordning, det ska målas lite här och där men allt känns överkomligt. Jag kan unna mig att sitta på altanen och läsa böcker och äta stekt halloumi med flottiga fingrar.

Så bekymmersfri som jag nu känner mig har jag nog aldrig känt mig förut. Jag behöver inte mer än det jag har här och nu.

Den här pandemin har varit en underbar tid i mitt liv. Att slippa påtvingad gemenskap och närhet med främmande människor som jag bara upplever som störningsmoment. 

Det enda jag egentligen behöver är nog alltid något att se fram emot. Det kan vara saker av de mest varierade slag. En hibiskus som ska till att blomma, att skörda tobaken och få ordning på alla torkade blad, ett bokpaket från adlibris och en resa kanske. Jag längtar till Prag hela tiden när jag läser Kafka t ex. Och till New York där Ivar finns och ljudet av Manhattan.

Denna ljuvliga hibiskus blommade idag. Den har aldrig blommat förut och är namnlös. Hos mig heter den NoID 11.

Det kom ett paket med böcker också. Jag ska ta tag i den ena redan ikväll.

En kylig juli

Det verkar inte bli något sommarväder i år. Det är mest inomhussysslor som låter sig göras nu. Jag försöker sitta ute på altanen och läsa men det blir nästan för kallt. Det har regnat så mycket de senaste dagarna så jag har inte skördat någon tobak heller. En del blad har mognat och jag kommer att få ett stort skördejobb när vädret blir bättre. 

Idag kom en laddning kafkalitteratur igen så nu har jag att göra ett tag. Insåg tyvärr att jag missat att beställa den del av brevkorrespondensen som utgör nästa delen av den löpande historien i den kronologiska ordningen av hans brev. Jag kan ju inte bara hoppa över den och läsa året efter. Jag har annat att läsa av honom som inte är kronologiskt beroende. Dessutom kommer det tre böcker imorgon med posten som inte har ett dugg med Kafka att göra.

Dagarna i kapellet tillbringas inomhus nu.

Jag har börjat röja ur Felix barnrum och ska anpassa det för ett tonårsboende. Han är ju oftast hos sin mamma nu men jag ska även inreda en fristad åt honom här.

Här får han en hel övervåning för sig själv med kök och eget badrum om han så vill.

Jag har försökt att få min blogg utskriven till en bok av ett företag men har hittills gått bet. Jag tänker mig att få en kopia upptryckt i pappersformat så Felix och hans efterlevande kan läsa vilka tankar deras förfader en gång hade. Jag har bloggat i tio år med vissa luckor men jag skulle önska att jag fick läsa min egen fars tankar och funderingar så som han själv nedtecknat dem. 

No arms

Jag hade besök igår av en bekant från Örebro. Han var med om en hemsk olycka och blev av med båda armarna för många år sedan. På 30-årsdagen efter olyckan beställde han en ny nummerplåt till sin bil.

Thomas är i mångt och mycket en fantastisk person med livsglädje och äventyrslusta. Han räds inte att hamna i situationer där en armlös riskerar att stå sig slätt.

Vi satt och pratade en god stund på altanen innan vi åkte ut till Panncentralen och åt lördagslunch.

Pizza med sardeller och kapris. Salt så det förslår men jättegod.

Sedan åkte jag till Felix på Maxi och köpte tre liter jordgubbar av honom. En liter grädde åkte med hem också och det var underbart efter den salta pizzan att äta jordgubbar med grädde och socker.

Kurt kom på besök också och satt en stund på altanen.

Jag läste ut "Förvandlingen" av Kafka och fortsatte med en utgåva av ett antal noveller som heter "En svältkonstnär". Däri finns bl a "Eldaren" som jag tycker så mycket om. Till veckan kommer nog ett nytt paket från Bokus med fler titlar.

Snickaren kom och satte sig en stund på altanen idag. Vi pratade lite om ett fristående torkhus att bygga nästa sommar. Det känns bra att ha ett uppslag till dagdrömmeri inför vintern. Det här utbygget som jag började med i våras och nu håller på att riva, skänkte mig så mycket underbar dagdrömmeritid så det har nästan varit värt att bygga det och riva det direkt.

Idag gjorde jag ett ryck och rev lite till när snickaren hade åkt. Nu finns snart inga spår av drömmen. I veckan ska jag göra mig en sväng till tippen för att tömma kärran.

Vädret är konstigt. Det är kallt och blåsigt. Det är nätt och jämt så jag vill sitta på altanen och läsa. Jag ska planera en ny road-trip för mig och Felix.

Dagens färgklick.

Lite mellansnack

Det händer inte så mycket de här dagarna. Felix är inte här och jag sitter på min altan och läser. Jag skördar tobaksblad varannan dag ungefär. Däremellan händer inte så mycket.

Jag har mycket fina hibiskusar som blommar här nu.

Och tobaken växer så den snart är lika hög som jag själv.

Jag sitter på altanen och tänker på ett nybygge. Ett hus att torka tobak i. Ett hus att kunna ställa upp kapsågen i och måla liggande detaljer utan att de blir utsatta för nyckfullt väder. Ja. Vi får se. Än så länge är det på planeringsstadiet. Attefall?

Jag läser min Kafka. Nu har jag läst de böcker jag har som är nya för mig. Hans brevkorrespondens. Jag väntar nu på en ny sändning av böcker med brev från Bokus. Under tiden läser jag om de romaner han faktiskt gav ut. Den första var "Förvandlingen". 

Den kan jag rekommendera som ett första möte med Kafka för nytillkomna beundrare. Där kan man bekanta sig med hans sätt att skriva. Från en betraktares synvinkel. Berättelsen innehåller precis det som Kafka blivit känd för. Den inledande overkligheten som sedan accepteras i hela berättelsen. 

Gregor Samsa vaknar en morgon och har förvandlats till en insekt. Det är inget mer med det. Av beskrivningarna av varelsen att döma så har han blivit en skalbagge. Det framgår inte att han är en skalbagge men allt tyder på det. 

Om man läst lite om hur Kafkas uppväxt och liv varit så förstår man att han beskriver sitt eget liv litegrann.

Jag tycker det är väldigt konstigt att Kafka blivit så känd som han blivit. Men "Förvandlingen" slog tydligen an en ton hos läsarna som gjorde att de ville ha mer. Han blev en stor författare och staden Prag slår mynt av att han levt där. Han hade en väldigt liten bokproduktion men han var så speciell och lätt att tycka om. Lätt att känna medlidande med.

Road-trip (fyra mellansvenska småstäder)

Kl 9 hämtade jag Felix hos hans mamma. Idag skulle vi ut på road-trip igen.

Jag inledde dagen med frukost framför TVn. Kantarellmacka till frukost. Jonas kantareller från igår.

Vi styrde kosan mot Laxå, vår första anhalt.

Det är något visst med de här övergivna samhällena där bara invandrare rör sig i sakta mak bland affärerna på dagtid. Några svarta kvinnor med slöjor och barnvagnar. En ensam medelålders man som sitter på en bänk och spottar nötskal. Ytterligare en annan man som sitter utanför sin affär med sitt radband i handen. Bara invandrarbutiker, någon tatuerare, någon frisör, något "nail-spa", pizzerior, obemannade solarier, kanske en begravningsbyrå och ICA eller COOP. Många skyltfönster med brunpapp för fönstren. En secondhandbutik som inte är öppen. Inget liv. Ingen glädje alls.

Här står jag framför ett "köpcentra". Det fanns bara en butik därinne. En orientallivs. Resten av butikslokalerna var tomma.

Här står Felix vid den övergivna huvudgatan. Laxå, som så många andra mindre städer har kommit att bli en spökstad.

Resan gick vidare till Askersund. Det var skillnad det! Båtliv, en massa butiker, bevarade trähus och hela staden full av folk. En underbar liten pärla i mellansverige.

Anledningen till att den här road-trippen blev av överhuvudtaget var att Felix och jag tittade på en SVT-produktion som hette "Tjuv och Polis". För er som inte såg det så handlade det om ett tiotal utvalda normalsvenskar som fick i uppdrag att genomföra ett inbrott och stjäla en miljon kronor. Bytet delades sedan upp och man skulle därefter hålla sig undan polisen till ett visst datum för att ta hem segern i tävlingen. Det var då Felix tyckte det verkade vackert i Askersund och föreslog att vi skulle åka dit.

Och det var vackert. Jättemysig liten ort som levde och frodades. Vi åt lunch där.

Vi tog dagens pasta med oxfilé och pepparsås.

Vi var också inne på en liten konstbutik där de hade underbart vackra fågelakvareller.

Skärfläckor och sångsvanar målade med en fantastisk känsla och närvaro. Man skönjer en lucka bland konsten på väggen...

En sångsvan fick faktiskt följa med hem till Kristinehamn. Jag kunde inte lämna den där i Askersund. Då hade jag ångrat mig efteråt. Den platsar inte bland de färgglada karamellerna från Karin Fast Aronsson men för tillfället får den vara där.

Vi gick också till "Jonas leksaksbod". Jonas var en av "tjuvarna" i TVserien och vi ville gå till hans lilla butik som vi sett på TV. Han stod där bakom disken och vi pratade en god stund med honom. Hans leksaksaffär var av ett lite udda slag. Den tillhör ingen kedja (vilket i sig är unikt idag). Han hade inget LEGO. Han vill inte konkurrera med "Lekia" som också finns på orten. Däremot hade han byggsatser och sällskapsspel. Och musikinstrument.

Jonas var inte en av dem som klarade sig undan polisen med sitt pengabyte. Endast en av deltagarna klarade sig att hålla sig undan polisen till det utsatta datumet. Men det var på sekunden att den deltagaren klarade sig.

Askersund lämnade ett fint spår i minnet. Vi drog vidare till Hallsberg.

Stämningen i Hallsberg var densamma som i Laxå och allt jag nyss skrev som beskrev Laxå stämde även här. Varför dör dessa platser? Köpcentra utanför städerna på högproduktiv jordbruksmark är nog en orsak förstås. Innerstäderna dör.

En tröstlös bild på Felix bland övergivna butiker.

Vi blev inte gladare av vårt nästa resmål, Kumla.

Precis samma stämning där. Dött. Ingen glädje. Misstänksamma blickar när jag och Felix som nykomlingar gick på "shoppinggatan". Ett invandrargäng där en kille hade en keps där det stod "Pimp" mitt i pannan. 

Tyvärr är inte Kristinehamn mycket bättre. Jag känner samma stämning här numera. Stadskärnorna dör i småstäderna och man vill för allt i världen inte vara där.

Vi åkte vidare till Örebros köpcentrum Marieberg. Felix hade ett ärende på IKEA men sedan åkte vi hemåt. Vi gjorde faktiskt ett stopp i Karlskoga också.

Jag mindes att jag en gång köpt mald tobak och snussmaksättare där. Jag skulle behöva en liten flaska bergamottolja så vi stannade till. Men jag hittade inte någon som sålde snustillbehör längre.

Väl hemma sedan fick jag se att någon (människa) har varit inne bland min tobak och brutit av två plantor.

Jag såg spår av en människofot i diket. Inget djur skulle bryta av två plantor på det viset utan att det heller skulle bli en massa spill runtomkring. Gärningspersonen är troligen en ung kille. Han var förmodligen inte ensam heller för då skulle han aldrig gått in och tagit två plantor. Troligen två eller flera unga killar som passerade förbi och bröt av två plantor och bar med sig en bit vad de nu skulle ha dem till. Jag gick en bit från kapellet för att hitta plantorna slängda i något dike men hittade inga.

Denna lilla smäckra skönhet blommade i alla fall när jag kom hem.

En Dainty pink.

Händelserik dag

Gick upp kl 8 och läste ut en Kafkabok. Brev mellan 1909 och 1912. Påbörjade genast nästa bok med brev. Kl 10:30 kom snickaren och vi satt och pratade. Han skulle ge mig ett handtag när jag skulle sätta upp mer, lite tjockare, linor att hänga tobak på.

Det var snart gjort och nu hänger blad här från två skördetillfällen.

Jag satte mig och läste igen när han åkte. 

Då kom en annan bekant på oanmält besök. 

Med sig hade har kantareller till en macka och nyplockade blåbär. Min gamle vän Jonas har inte varit här sedan jag fått iordning och vi satt och pratade en bra stund.

När han åkte drog jag till Maxi och handlade lite och pratade med Felix som stod utanför och sålde jordgubbar. Man kanske inte får säga jordgubbar längre förresten. Man kanske ska säga jordmänniskor eller något. Vi pratade kort om morgondagens road-trip som vi ska göra.

När jag kom hem satte jag mig och läste igen och fick plötsligt för mig att jag skulle ringa Sabina. Vi pratade gränsöppning och hibiskusar i 52 minuter. Jag har lite koll på tiden som denna semester går åt till att prata med andra människor. Givetvis har jag en exceltabell för detta där den sammanlagda tiden räknas ut automatiskt. I torsdags pratade jag i en halv minut men då avrundade jag uppåt. Grannen skrek till som om han skadade sig. Jag ropade: -Vad hände? Då hade han nästat ramlat ner från taket till poolhuset.

Sedan tog jag itu med att spruta alla mina hibiskusar med såpvatten. Jag har sådana problem med spinn. En jobbig ohyra som verkar omöjlig att bli av med. 

Det tog jättelång tid att gå igenom alla och blanda till såpvatten med jämna mellanrum. Jag var helt slut efteråt.

Belöningen jag fick efteråt var inte dålig.

Jag åt blåbären med socker och en trea grädde. Gud vad gott det var. Jag skulle kunnat ätit hur mycket som helst. Jag ville aldrig att det skulle ta slut.

Lördag i tobakslandet

Jag gav mig ut i tobakslandet i morse men det går knappt att vara där nu så tätt är det. Jag började nypa bort blomställningar och tjuvar men det går snart inte att röra sig i landet längre. Min "Black Mammoth" vill gå i blom. Jag släpper upp en och sätter en nätpåse över så att den inte korspollineras av "Alida". Senare på kvällen satte jag en nätpåse även över en Alidablommning som jag tänker spara. 

Här är mitt tobaksland med nätpåsar över en Alida och en Black Mammoth. De är självpollinerade så jag får förhoppningsvis rasrena fröer i kapslar i respektive nätpåse vid skörd.

Plantorna växer helt otroligt starkt. Jag minns när jag hanterade plantorna när de var millimeterstora. Jag har lärt mig mycket redan detta första odlingsår. Sådant jag tar med mig till nästa.

Jag lagade till en "Rice and beans" idag igen. En puertoricansk rätt som jag gärna äter i New York. Jag har kommit på hur jag ska få till den med mina enkla medel här i Sverige. Det kanske inte ser så aptitligt ut men det är riktigt gott. Jag har fått till ganska goda bönor faktiskt. Med chili, lök och vitlök. Steak serveras till och egentligen "Steak and onions" men jag orkade inte steka en massa lök. Lövbiff får vara "Steak" i min rätt och det är det närmaste jag kommer originalet. Och en massa koriander på riset.

Idag skulle Felix och "gänget" sova i militärtält vid Hults badplats så jag körde ner dem. Militärtältet kom i en stor och tung låda så jag fick köra med släpkärran. Hoppas de får en fin natt i Hult. Det kan bli en underbar solnedgång där ikväll om de har tur.

När jag kom hem satte jag mig på min altan och läste Kafka och tog en öl. En liten skörd av tobaksblad gjorde mig sällskap i den fina sommarkvällen.

Jag har rivit lite mer också.

Nu ser det ut så här. Det minskar och samtidigt ökar mitt behov av virkesförvaring men jag löser nog det.

Ju mer Kafka jag läser desto mer längtar jag tillbaka till Prag. Min nästa utlandsresa går nog dit. Kanske till våren om världsläget är mer gynnsamt.

Metal man has hornet's wings

Varje gång jag ser en bålgeting tänker jag på Frank Zappas låt "Metal man has hornet's wings". Idag har jag sett två bålgetingar och således tänkt på låten två gånger.

Det är också en massa trollsländor som helikopterflyger över tomten. Stannar upp ibland och ger sig av vidare. Nästan inga fåglar. Talgoxar som kivas i skogsbrynet. Det är nästan så man får lite höstkänning. Att allt börjar ta slut. Jag har tyvärr t o m börjat höra gräshoppor.

Jag har legat inne ett par dagar och bara lagt på mig mera hull. Jag har tittat på TV, läst Kafka och ätit onyttigt. Intressant med Kafka. Att han har blivit så stor på något vis. Även i Sverige. Nästan ingen har läst honom men nästan alla vet vem han är. Att han skriver "svårt".

Han skriver lite svårt, det måste medges, men han skriver så oerhört vackert. Man måste inte förstå det tvetydiga i hans berättelser. Han skriver så speciellt. Jag själv blev trollbunden när jag läste "Eldaren". Det var så det började för mig. Och sedan "I straffkolonien". Nu fördjupar jag mig i brev och dagböcker. På samma sätt som jag en gång gjort med Gustaf Fröding. 

Det är så jag gör. Gillar något och nördar ner mig till den milda grad. Det är mitt sätt att ta vara på jordelivet. Men till vilken nytta för framtiden? Ingen.

Idag har jag skördat lite tobak. 

Jag har tillverkat små galgar att hänga tobaken på så jag enkelt ska kunna flytta mina bladknippen utan att de faller isär. Bladen blir ju väldigt sköra när de torkar.

Jag trär på blad på mina galgar. Sedan hänger jag dem i solen att "förtorka".

I och med att jag hänger dem på galgar kan jag flytta hela knippen utan att bladen går sönder. Jag kommer att lasta över mina "galgar" till ett kvastskaft och förflytta allt till ett annat torkställe när de förtorkat.

I och med att jag inte fick bygga en torklada så måste jag komma på ett hållbart sätt att långtidstorka tobaken innan jag kan göra snus av den. Då har jag förtork i solen, sedan under tak bakom uthuset och slutligen troligen uppe på vinden ovanför prediksalen. Jag har satt in en hygrometer där nu för att kolla luftfuktigheten. Medan jag sitter här på altanen ser jag hur bladen torkar i solen. Hur klorofyllet lämnar bladen och de gulnar. Hur livet lämnar bladen.

Ikväll dricker jag pilsner i solen och ska snart gå in och lyssna på Santana.

Mina hibiskusar är så vackra att jag helt enkelt är tvungen att lägga upp ett antal bilder på den.

Grannens nya familjemedlem "Sally" skäller hysteriskt av ingen anledning alls. En ny bålgeting flyger in under altantaket och jag tänker: "Metal man has hornet's wings".

Surgurka

Nu har västeråsgurkorna börjat dyka upp i handeln. Jag har spanat efter dem en tid och nu är de här. Jag köpte ca två kilo idag för att göra en sats surgurka.

Västeråsgukor, krondill, chili, pepparrot, svartavinbärsblad och vitlök behövs. Och saltvatten.

Här har jag varvat mycket vitlök, chili, pepparrot och gurka. 

Jag har också kokat upp 5 liter vatten och tillsatt 2,5 hekto grovsalt.

Gurkor och de andra grönsakerna syns inte på denna bild. 

När saltvattnet kallnat kunde jag tillsätta även detta. Och tyngder så att allt grönt kommer under vatten. Annars möglar det. Här lade jag på en assiett upp-och-ned och sedan ställde jag ett litermått ovanpå som jag fyllde med vatten så att tyngden uppnåddes. Nu ska det stå i rumstemperatur i tio dagar och sedan ska det provmakas. Jag brukar aldrig misslyckas med detta så jag är helt cool.

Första fria vardagen i semestern. Det är lite speciellt. Att kunna göra vad man vill trots att det är måndag och ingen räknar med en. Jag fortsätter att läsa Kafka och försöka förstå hans författarskap. Han var ju väldigt speciell faktiskt. Han ansåg bland annat att om man skulle få till något litterärt fulländat så måste det skrivas i ett svep. Man ska påbörja en berättelse och sedan slutföra den. Berättelser kommer till författaren om natten och då är det bara att plocka ner dem och tämja dem. 

Efter att han skrivit novellen "Domen" under 10 timmar en hel natt var han euforisk. Det var så författande skulle ske. I ett svep. Men det blev den enda berättelse han skrev "i ett svep".

Därför finns ett antal intressanta inledningar att läsa bland hans efterlämnade litterära kvarlåtenskap. Sådant han börjat på men som han inte fullföljt. Det är konstigt att varje inledning jag läser som han skrivit gör att jag blir så nyfiken på hur det hela skulle kunnat utveckla sig.

Han skriver på ett speciellt sätt. Han berättar hur en utomstående person uppfattar sin omvärld. Inte hur han själv uppfattar sin omvärld. Som i inledningen av "Förvandlingen", troligen Kafkas mest kända berättelse: "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättestor insekt".

Att det är helt overkligt att man ska vakna som en stor insekt helt plötsligt diskuteras inte i berättelsen. Hur hans familj reagerar på att det skett är hela historien. Hur de äcklas över honom. Hans pappa försöker till och med att skada honom genom att kasta äpplen på honom. Och det är av en sådan äppelskada han senare avlider.

I Kafkas berättelser får man bara acceptera att berättaren är en hund till exempel. Och att hela berättelsen bygger på en overklighet. Det finns nästan alltid något overkligt i berättelserna som man bara har att acceptera. Men han har skrivit så mycket fint och klokt och så det är bara att inse att allt inte alltid  behöver vara verkligt.

Ikväll sitter jag och lyssnar på "The Outlaws" och minns tillbaka på de tillfällena när jag sett dem i New York med omnejd. Hur jag senaste gången på "Sony hall" mötte den lilla asiatiska flickan "Su" som jag sedan träffade någon dag efteråt och tog en kvällspromenad med.

Hur hon och jag fick en speciell kontakt som gör att vi skriver till varandra än idag. Hon är polis i New York med allt vad det innebär i dessa tider med Covid och "Black lives matter". Hon kämpar mot demonstranter och polishatet som uppkommit i USA sedan ett par poliser dödade en svart man genom att sätta ett knä mot hans hals. Avskyvärt förstås men det har slagit bakut på de amerikanska poliserna. De vågar knappt gripa någon numera eftersom de har ögonen på sig på ett helt annat sätt. Det är väl klart att de ska granskas och inte använda övervåld. Men nu säger de upp sig från sina tjänster för att inte hamna i situationer där de kan bli anklagade.

Jag tänker på "Su" och hur "Blue lives matter". Hur poliserna i USA gör sitt bästa i sina mörkblå uniformer för att alla ska ha det rimligt bra. Det finns svin bland poliserna och det har vi sett när de brukar övervåld. Men bland New Yorks 35 000 poliser så tänker jag på lilla Su som vill att alla ska vara snälla och glada. 

Imorgon har jag förhoppningsvis lite vackra hibiskusar att se fram emot i växthuset. 

Två olika sorter med underbara blommor. Faktiskt mina favoriter bland mina drygt 35 sorter.

Min Oriental moon visar också sina bästa sidor när hon fäller ihop sig inför kvällen.