Äntligen lite regn! Jag behöver vatten till min tobak som växer så att det knakar. Jag fick ett jättetrevligt paket från Bokus i början av veckan och jag har gett mig i kast med den första boken av denna bokhög.
Det fick bli en bok där författaren Hans Blomqvist beskriver Kafkas författarskap. Boken har titeln "Den oerhörda värld jag har i mitt huvud".
De fyra översta är egentligen de fullängdsberättelser som givits ut. Jag hade dem förut men nu har de kommit i nyöversättning.
Han var ju lite av en särling men inte så farligt tycker jag.
Framförallt skrev han på ett speciellt sätt. Han tyckte inte om att ha historien klar för sig innan han började skriva. Han fick ett infall och började skriva något och oftast kom han inte längre än till en inledning innan han övergav berättelsen. Därför finns inte så många kompletta verk utgivna. Däremot finns massor med dagboksanteckningar och brev och det är intressant att få en inblick i vad som rörde sig i den mannens huvud. Dessutom skriver han på ett sätt som tilltalar mig. Det är ju bara att läsa titlarna på bokryggarna ovan så blir man nyfiken.
Jag har jobbat denna vecka så något större arbete har inte blivit utfört här vid kapellet. Igår kväll började jag i alla fall att plocka isär mitt utbygge lite mera. Jag tog genast virket för att göra iordning mitt lilla utrymme i uthuset där jag tror jag ska torka tobak.
Tobaken växer hysteriskt och kräver en hel del arbete nu. Plocka tjuvar, se till att den inte går i blom och faktiskt börja skörda lite smått. Jag har gjort iordning ett torkställe utomhus där jag ska "förtorka" bladen lite.
Här har jag satt upp 40 meter nylonsnöre under takfoten på uthuset. När de torkat där ska jag hänga in dem i uthuset. Först nu förstår jag nog hur skrymmande mina tobaksblad kommer att bli.
Igår när jag skulle somna konstruerade jag en liten galge för att hänga blad i. Jag kom på att jag kommer att behöva flytta de torkade bladen och då duger det inte att sätta ihop bladknippen med gummisnoddar som jag tänkt från början. Knippena skulle sedan hängas upp grenslandes över snöret hade jag tänkt. Det skulle gå sönder så mycket blad i själva flytten då så jag skulle bli vansinnig. Jag konstruerade därför en liten galge i teorin. I förmiddags kunde galgen bli verklighet.
En sådan här konstruktion kommer att bära ett antal blad. Jag gjorde en mall som jag viker ståltråden efter. När jag sedan ska flytta in tobaken så flyttar jag galgarna.
Och här är min första lilla skörd. Jag borstade av "bös" från bladen innan jag hängde upp dem. Det går åt lite galgar märker jag men det är bara att börja producera.
Jag fick också en kartong torkade blad av en kompis.
Hibiskusarna i växthuset växer också bra. Flera av dem behöver klippas ner men det tar emot när de har blomknoppar.
Blogginlägget avslutas med dessa vackra färger som jag ser från altanen när jag tittar ut. De här lila kulörerna är det vackraste jag vet.
Jag läste en gång en bok där en gammal kvinna låg på sin dödsbädd. En anhörig var där och höll henne i handen. Den gamla kvinnan sa:
-Kan du ta hit en skål med blåbär?
Den anhörige sa: -Men kära du. Du vet väl att du inte kan äta?
-Jag ska inte äta. Jag ska titta på dem, sa hon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar