fredag 31 juli 2020

Stilla sensommarkväll

Ikväll är det en sådan där stilla sensommarkväll som uppträder någon gång per år. Inga fåglar sjunger. I perioder hoar skogsduvan lite försiktigt men däremellan hörs inget liv från djurriket. Inte ens insekter. Jo förresten. Någon trollslända som flyger mellan kapellet och uthuset och åstadkommer ett litet fladdrande ljud med vingarna. Det är en sådan där kväll då hela skogsbrynet är stilla utom en enda asp som rasslar med löven. Som om vinden bara kom åt just det trädet.

Sivan kom nyss. Hon lunkade över gräsmattan i sakta mak, åt lite och lade sig sedan på soffan.

Det är varmt på altanen och helt stilla. Nästan för varmt när jag sitter i direktsol. Det enda ljud som hörs kommer från 26:an där någon ströbil passerar. Jag hör också båtar från Varnumsviken då och då. Det har ju varit en konstig Pokerrun i år utan den där stora festen som brukar höra ihop med det evenemanget. Det verkar som om de där åbäkena till båtar är kvar i stan och tar sig några turer nu på kvällen.
Det knäpper plötsligt till ibland när mekanismen som sköter öppning och stängning av ett takfönster i växthuset börjar röra sig. Det ska förstås stänga nu inför natten. 

Det verkar vara någon kläckning av flygmyror också. Det blir fler och fler i motljuset över trädgården. Jag är inte så förtjust i de där kläckningarna. Flygmyrorna dråsar ner överallt och jag vill inte ha dem på mig. Vare sig i håret eller innanför kragen.

Jag har ett visst ansvar för grannkatten Doris denna vecka. Jag sitter här och spanar efter henne. Hon brukar gå nedför Karlsbergsvägen vid den här tiden på kvällarna. Jag har portionsförpackningar med blötmat redo här på altanen. Vi kommer ganska bra överens hon och jag men hon är lite reserverad. Så fort jag hör att fåglarna börjar föra mer liv och bli oroliga så spanar jag efter henne. Det brukar vara ett gott tecken på att det är en katt i närheten. Jag har också tagit på mig att vara vårdnadshavare för grannens robotgräsklippare. Den kör i diket ibland och då räddar jag den.

Nu är solen nere under trädtopparna och det blev svalt och skönt här på altanen. Inga mygg. Inga knott, bromsar eller fläckflugor. Jag har inte sett en enda geting här i sommar heller. I våras såg jag någon drumlig drottning men henne slog jag ihjäl på en gång.

En ekorre klättrar upp för en asp i skogsbrynet. Det är inte så ofta jag ser ekorrar här. Han undersökte ett bohål där jag tror det bott hackspettar.

Idag körde jag in bilen på baksidan av kapellet och den har hamnat mitt i blickfånget för mig här där jag sitter. Ju mera jag tittar på bilen desto overkligare blir det. Bilen är min men jag uppskattar inte dess former. Bara dess funktion. Jag har aldrig sett (tittat på) bilen i sin helhet förut. Jag har sett dörren där jag kliver in och instrumentbrädan. Den är ett bruksföremål. Jag har också sett fören och aktern på den när jag letat efter den på någon parkering. Jag har nog aldrig tänkt på hur hela min bil ser ut i profil. Jag har sett andra bilar i trafiken som jag vet är av samma modell som min men aldrig min egen. Den är ful. Silverfärgad och ful. När man köper begagnat kan man inte välja kulör.

Inga kommentarer: