torsdag 30 april 2020

Ett av naturvetenskapens främsta attribut

Häromdagen var jag på en loppis i Kristinehamn och fick se en sak jag velat ha sedan början av 90-talet. Då jobbade jag i en loppis i Ljungskile. Vi fick in en växtpress och en portör som jag så gärna ville ha. Jag ville ta ut dem istället för lön för den dagen man jag fick inte det för han som ägde loppisen. Jag blev tvungen att sälja mina ögonstenar samma dag till någon jävla idiot som de inte betydde någonting för.

För mig är en växtpress ett av naturvetenskapens främsta attribut. Om man skulle bygga upp en kuliss som skulle föreställa interiören i en vetenskapsmans "laboratorium" så skulle växtpressen stå på skrivbordet.
Jag har nu äntligen fått tag i en växtpress. Jag vet inte vad jag ska ha den till men den är fin och kanske kan utgöra en prydnadsak som passar in i mitt liv.
I pressen ligger en massa lumppappsark, ark som ska suga upp växtsaften som pressas ur växten när man sätter anordningen i spänn.
Det här var vad jag hittade mellan arken. Tre växter och ett halvt danskt frimärke. Inga 10 000 kronorsedlar eller något sådant.
Det ser ut att vara en klöver, en kråkvicker och en smörblomma.
Uppblötta frimärken kunde man förstås också torka i växtpressen.

Jag har pysslat mycket med mina hibiskusar de senaste dagarna. Jag har planterat om och inventerat. Jag har 127 stycken nu, ca 35 sorter. En del är rotade och andra står fortfarande på rotning.
Nu ser mina fönster i prediksalen ut så här. Många krukor med många små hibiskusar och några lite större. Om några veckor ska alla ut i växthuset och få den årliga tillväxtboosten. Då blir det tomt i prediksalen och jag får gå ut för att njuta av dem. De brukar dra igång och blomma när de kommer ut och det ser jag fram emot. Några av dem vet jag inte ens hurdana blommor de får. En överraskning.

söndag 26 april 2020

Mera elstängsel och ett kärt besök

Otroligt vackert väder idag. Tyst och stilla och bara fågelsång. Rödvingetrast och lövsångare och massor av rödhakar.
Jag pysslade lite i solskenet på förmiddagen. Monterade en stickkontakt på en växthusarmatur och justerade två boddörrar som svällt eller krympt i förändrad luftfuktighet.

Sedan grävde jag mellan uthuset där elaggregatat till elstängslet ska sitta och fram till själva stängslet.
Jag bara lyfte undan grästuvor och grävde ur lite och lade ner elslang för tråddragning. Sedan lade jag tillbaka tuvorna ovanpå och trollade bort grävspåren i ett nafs.
Det syns knappt var jag grävt.

Jag slog ner två jordspett på en meter vardera i marken.
Det var jag orolig för innan jag började. Att jag skulle hamna på en sten och slå spetten krokiga men det gick bra.
Jag kopplade ihop jordspetten med jordkabel till huset och drog fram spänningskabeln till staketstolpen.

Då är det bara att koppla på aggregatet sedan när det är dags.

Jag kopplade upp vattenspridaren också och det fick vattna en timma ungefär. Imorgon ska det bli regn och det behövs verkligen här nu.

Min barndomskamrat Tony kom och hälsade på. Vi satt och pratade och skrattade i någon timma. Det var väldigt trevligt och naturligt otvunget. Vi har så otroligt mycket minnen tillsammans han och jag.

Nästa gång är det min tur att hälsa på honom och det ska inte dröja.

lördag 25 april 2020

Gräving, gräving, gräving

Jag har grävt klart för tobaksodlingen nu äntligen. Jag ska ju hägna in min tobak mot harar och rådjur.  Tjocka stolpar ska ner i marken och det är så otroligt stenigt. Det var en hårt packad grusplan på baksidan av kapellet när jag flyttade hit. Sedan lade jag på ett lager med matjord. Så ser markprofilen ut och då är det inte lätt att få ner stolpar. Stolparna måste ju stå stadigt också i och med att tråd ska spännas mellan stolparna. Först hade jag tänkt ha 2 mm galvad stängseltråd eftersom det är snyggast. Men jag fick tänka om och ta nylontråd med stålinlägg istället. Jag skulle aldrig kunna spänna ståltråden ordentligt med det ringa djup jag fick till för stolparna.
Idag fick jag ner alla stolpar och satte upp tråden också. Som jag tidigare beskrivit är eddiekroppen stel, osmidig och trött. Det känns efter en dag med en massa "gräving".

Jag skulle gärna se att det kom lite regn för att få igång mikrobiologin i hästgödslen. Det är torrt  och jag skulle vilja att mera nedbrytning skedde av hästskiten innan jag planterar ut plantorna.
På tal om nedbrytning...
Här i min trädgård ser man vita hoyablad lite här och där. Jag tömmer ju kapellet på hoyor eftersom jag är så trött på kampen mot ullöss. En del blad från hoyorna hamnar på gräsmattan när hoyavraken får stå på altanen en tid.
Det verkar inte som om de svenska mikroorganismerna fattar hur de ska ta sig an exotiska blad. Jag har aldrig sett det här stadiet förut i en värmländsk nedbrytningsprocess.

Nåväl. Nu är jag färdig med stängslet för mina tobaksplantor men jag har ingen brådska med att sätta på spänning på elstängslet ännu. Det är nog en månad kvar tills jag kan plantera ut mina plantor. Men jag börjar bli förberedd.
En sådan här skylt måste man ha om elstängslet gränsar till allmän väg och det gör mitt stängsel.

I onsdags när Felix kom hit fick han se på Instagram att Ica Maxi säljer ut rosa kundkorgar i en begränsad upplaga. Limited edition är ju aldrig fel. Vi störtade omedelbart iväg till Maxi så jag fick lägga vantarna på en direkt. Jag var den andra som köpte en korg.
Jag var rädd att jag inte skulle få någon korg om vi inte åkte direkt. Jag trodde alla ville ha sådana korgar.

Men jag känner mig lite mallig när jag går runt inne på Maxi med denna "unika" dyrgrip.

Idag när jag handlade var nog över hälften av korgarna kvar tyvärr och hade inte blivit sålda. Jag hade inte behövt åka extra för att få en åtråvärd VIP-korg.

lördag 18 april 2020

Lanne

Lanne, ja! Värmländska för land, trädgårdsland i det här fallet.

Gick ut kl 9 och började gräva i lannet. Jag lämnade en varm Siva i soffan. Hon låg och drömde så det ryckte i morrhåren.
Hon sprang nog också i drömmen och försökte fånga något när bägge framtassarna resolut tryckte till soffkudden. Hon vaknade och förstod att hon drömt, sträckte lite på sig och somnade om igen.

Jag organiserade åtta rader genom min grävning. Vilket dåligt skick eddiekroppen är i märkte jag. Jag fick sätta mig efter varje genomförd rad. När jag grävt klart byggde jag en liten upphöjd ställning för vattenspridaren. Eftersom plantorna kommer att bli manshöga så byggde jag ställningen så hög.
När jag var färdig var jag tvungen att provvattna lite för att ställa in spridningen. Det krävs ytterligare finjusteringar innan den vattnar optimalt.
Nu ska allt få sätta sig lite innan jag planterar i slutet av maj.

Här står plantorna i söderläge och växer så länge.

När solen försvann idag gick jag in och satte mig i min lyssningsposition för musik. Jag satte på en konsert med Tasavallan presidentti från 2006 där de kör låtar från karriären. Jukka Tolonen på gitarr förstås. Han var så fruktansvärt sliten då. Tandlös och drogberoende men han spelade som han alltid gjort. Två år senare knivskar han sin fru och åkte i fängelse. Sedan blev han religiös. Vilken fantastisk musiker han var ändå.

Så till veckans konsthängning. Detta är den senaste jag köpt och nu blir det den sista detaljgranskningen av konst på kapellbloggen på ett tag. Detta är den sista stora målningen jag har.
Om den förra målningen som jag detaljgranskade var fattig på detaljer så är denna desto mer detaljrik.
Jag kan ju gå igång på vackra kulörer och den här "fläcken" är en sådan liten sak som gör mig så glad.
Jag får motivet till att det är två stora spännande blomknoppar som står i en vas. Men det verkar vara två sorters blommor eftersom de är så olika.
Det som sticker ut mest och gör mig mest glad är mönstret på vasen.
Den här delen som är så fin.
Denna målning har också ett inslag som jag aldrig sett förut hos konstnären. Vi har diskuterat denna lilla detalj.
Hon tyckte så mycket om den så hon kunde inte ta bort den eller måla över den. Jag är tveksam.

Färgen verkar ha runnit.

En annan sak som ger mig associationer är denna gula figur i målningens överkant.
Jag tänker en otroligt torr och sprucken överläpp.

Jag har även en liten dold konstnärsyttring av en annan kvinna som en gång var en del av mitt liv.
Som en diskret tatuering på en stor och gedigen gammal trappa sitter den.
En elefant och en hund.

Bästa vänner!

torsdag 16 april 2020

New York

Jag längtar till New York. Till ett Manhattan som ser ut som det gör nu. Inga människor. Bara byggnaderna och horisonten. Ett tyst Manhattan. Det är inte så många som upplevt det.

Att möta enstaka människor och prata med dem litegrann. På en gata eller aveny.

Åhh vad jag hoppas att Coronakrisen håller i sig. Världen har aldrig varit bättre än nu med avseende på social distansering. Vilket underbart begrepp förresten; social distansering.

En drömkris för sådana som jag.

söndag 12 april 2020

Påskdagen

Det blåste otrevligt ute idag och jag grävde inget. Jag har ju en del grävjobb framför mig och jag har hittills gjort ett och ett halvt hål av sex.
Idag kompletterade jag min elstängselanläggning med stolpar och isolatorer. Tråden får vänta tills jag vet hur långt det blir. Stolparna ska också ner i hål förstås vad det lider. Jag kanske t o m prioriterar stolphålen framför plinthålen nu ett tag. Det är faktiskt mer bråttom med att få klart elstängslet än torkladan. Torkning av tobaken kommer ju att ske i höst.

Jag bestämde mig för att ta reda på vad blomman hette som fjärilarna tycker så mycket om här i min gräsmatta.
Jag bläddrade igenom Mossbergs "Den nordiska floran" och tittade på bilder för att se om jag kunde hitta den utan att "nyckla" den.
Nycklar växter gör man i "Krok & Almquist Flora".
Jag minns att boken var en dyr rackare men den var "kurslitteratur" när jag läste biologi på Göteborgs universitet.
När man nycklar tittar man på blommorna och kör uteslutningsmetoder hela vägen ner till rätt sort. Så här börjar det. Men det är inte helt enkelt. Jag minns att vi hade nyckeltenta och då fick man använda nyckeln men det var inte lätt ändå. Idag skulle jag nog inte klara att nyckla växter.

I Krok&Almquist Flora finns den vackraste definitionen på något jag någonsin läst. I en ordlista står: Märg - Central lucker vävnad i vissa stammar.

Kan det förklaras bättre?

Men jag bläddrade igenom en bilderbok istället för att få fram vilken växt jag hade i gräsmattan.
Backskärvfrö hette den. Jag hade aldrig hört det namnet tidigare. Men nu vet jag. Och det känns tillfredsställande på något vis.

Thlaspi alpéstre på latin.
Så här framställs den i "Kroken".

När jag var liten och gick i skogen med morfar ville jag veta vad alla växter hette. Och så fortsatte det uppenbarligen. Så till den milda grad att jag ville bli biolog för att kunna "allt".

Men allt kan man inte lära sig. "Kunskapens rot är bitter men dess frukt är söt", hörde jag någon gång under min utbildning och nog var det jobbigt ibland. Men var frukten söt då?

Inte så värst faktiskt.

fredag 10 april 2020

Påsk

Soligt och fint men o så kyliga vindar. Coronaviruset ställer till det för världen vi lever i men jag märker ingen skillnad. Jag går här i skogskanten. Jag var på Granngården med Felix idag. Där var det mycket folk i alla fall. Såpass mycket så man fick tänka sig lite för.
Jag köpte ett elstängselaggregat att ha till inhägnaden av tobaksplantagen. Rådjur kan vara begivna på tobak tydligen och om man har otur är allt nerbetat när man kommer ut på morgonen. Det skulle förstås vara en katastrof. Jag ska planera lite för det innan jag köper stolpar, isolatorer och stängseltråd. Jag vill inte ha heltäckande nät runtom odlingen. Jag vill kunna sitta på altanen och titta på hur tobaken växer.

Vi åkte sedan till Hem&Fix där jag köpte sex betongplintar som jag ska ha till utbygget av "torklada" för tobak och diverseförråd. Nu har jag klart för mig hur jag ska bygga. Planlösning och allt. Snickaren var här igår och vi hade "byggmöte" och diskuterade olika varianter på utformningen.

Felix hjälpte mig att mäta och han fick äran att räkna ut en hypotenusa med hjälp av Pythagoras sats när vi skulle diagonalmäta för att få till rätvinklig yttre gräns för bygget. Jag markerade med små pinnar. När jag kört Felix till Smedby åkte jag hem och började gräva lite.
Men vad stenigt det var. Stora jävla jordfasta stenar. Det är risk för att det kommer att bli stora hål för varje plint. Men jag ska försöka att inte ge upp. Jag påbörjade ett hål idag innan jag frös för illa och började misströsta. Imorgon ska jag fortsätta.

Jag satte mig i solen en stund och värmde upp mina ömmande bröstvårtor. Klematisen har börjat vakna.
Jag gick runt bland alla mina klematisar och letade knopp. Det fanns i stort sett överallt i olika skede av utveckling.

Det är ju fredag idag också och det är dags för en ny tavelhängning. Passande nog heter tavlan "Skärtorsdag". Det fick jag se när jag lyfte ner den från sin ordinarie plats. Detta är den minsta av de stora tavlorna jag köpte av Karin.
Det är nog också den som är den starkast lysande. Två "Karintulpaner" och en sned butelj. Jag hade svårt att hitta favoritdetaljer i denna. Helheten är grejen med denna. Jag måst ändå kommentera några saker.

Det brinner lite i botten av krukan.

Det svävar påskägg i de övre hörnen mot lila bakgrund.

Annars händer det inte mycket. Nu har jag ju t o m planterat om alla mina hibiskusar. Jag ska ta och slå en signal till New York sedan och se hur min Ivar klarar sig i the Bronx dessa dagar.

måndag 6 april 2020

Att blogga

Anledningen till att jag började blogga var att jag köpte det här kapellet. I grannskapet trodde man att det var en ondskefull MC-klubb som hade köpt kapellet. Ryktet sade så i alla fall. För att lugna de intillboende började jag blogga för att de skulle lära känna personen Eddie litegrann och se att han hade goda avsikter med kapellet.

Numera har det blivit en ventil för att släppa ut mina tankar. Det är ju fortfarande delvis en dokumentation av renoveringar och projekt men också ett sätt att beskriva mina tankar. Normala människor kanske beskriver vad de tänkt på, runt ett fikabord kl 14:30 på vardagseftermiddagar med sina kollegor. Om de ens gör det. De kanske hellre diskuterar var clementiner är billigast; på COOP eller Maxi.

Varför delar vi inte med oss av våra funderingar mera? Vi har ju funderingar. Särskilt när vi går omkring själva i våra hem.

Om jag hade haft ett fikabord imorgon kl 14:30 med människor runt omkring kanske jag berättat följande:

"Igårkväll tog jag fram mina vindspel. Förra året när jag var i New York köpte jag två vindspel. De var stämda tillsammans. Det ena i lite ljusare toner och det andra i lite mörkare. Jag hade låtit min vän Ivar beställa dem så de fanns på plats när jag kom.



När jag hängde upp dem igår och de började spela lite så färdades jag tillbaka i tiden. Till förra sommaren när det var så varmt. Just de där försiktiga ljuden från vindspelen när vinden bara oroar dem lite. Inget skrammel som av storm.

Jag minns när jag satt i den varma sommarkvällen förra sommaren och det var 32 grader varmt när klockan var åtta på kvällen.

Bong, bling, blong, ...........Bong, bling, blong, ..............Booong, bling, blooooooong.

Jag minns också när jag kom hem till Ivars varma lägenhet i The Bronx och skulle hämta vindspelen. Jag var så ivrig. Jag hade redan hört dem spela tillsammans via Internet. Man kunde lyssna på dem via Internet ett i taget så jag startade två webbläsare för att få höra dem spela ihop. Jag bestämde mig för dessa två och lät Ivar beställa dem eftersom de tillverkas i USA och de skickar inte ordrar utomlands. När jag öppnade kartongerna de låg i var de så omsorgsfullt inpackade att jag inte ville lösgöra dem. Varje rör var inpackat för sig i en specialdesignad kartong och eftersom jag skulle frakta dem i en resväska över Atlanten, tyckte jag det var dumt att packa upp dem. Det innebar också att jag inte kunde lyssna på dem innan jag kom hem.

Men jag minns när de låg i sina originalkartonger i Ivars lägenhet och jag minns när jag lyfte på kartonglocken på hotellrummet för att visa Felix."

Det skulle jag berätta runt fikabordet imorgon om jag hade någon att berätta det för. Om jag hade trott att någon viljat lyssna.

Varför skulle jag berättat detta då? Det angår väl ingen annan.

Jo, för att få någon form av medhåll. Att någon kanske kände igen sig i det hela. Ett sätt att skapa starkare band till någon av de som kände igen sig bland mina medmänniskor i vardagen. Ett sätt att undersöka om någon av dessa människor som sitter runt fikabordet tänker som jag. Om det skulle visa sig vara fallet skulle mitt band till denna människa kanske stärkas.

Det är nog därför jag bloggar om mina tankar också. För att få förståelse och medhåll på något vis.

Innan jag tog fram vindspelen skurade jag altandäcket med såpa. När jag tog ett varv runt huset fick jag se en gatuskylt som var lortig. På skyltens södra sida växte det lavar och på dess norra sida var det grönt av alger.
Den fick sig en omgång med såpvatten och levang.

söndag 5 april 2020

Omplantering

En grå men ljum vårdag. Jag var ute om mätte lite inför bygge av släpkärregarage och torklada för tobaken. Jag fick t o m ringa Felix för att extrakoll att jag fortfarande behärskar Pythagoras sats.

Kl 16 började det spricka upp lite och jag gick ut och byggde upp arbetsplatsen för hibiskusomplantering igen.
18:30 hade jag planterat om allihop. Trodde jag. Jag hade tydligen missat två.

Jag har också haft auktioner på hibiskussticklingar i helgen på en FB-sida.
Paketen är färdiginslagna för att gå iväg till lite olika delar av Sverige imorgon. Det ska bli varmare väder så nu går det att skicka lite växter.

lördag 4 april 2020

Isbjörnar

Som jag hade sett fram emot denna lördag. Ända sedan jag såg helgens väderleksprognos. Det skulle bli soligt och varmt. Det skulle bli den här helgen som jag skulle plantera om mina hibiskusar.
Jag hade ställt upp bockar för få en bra arbetshöjd. Jag skulle få stå i solen och arbeta, kanske i t-tröja.
Igårkväll snodde jag dessutom ihop en bordsskiva med en slät yta som skulle vara enkel att borsta av.

Jag har 38 hibiskusar att plantera om. Det kanske låter tråkigt men jag har sett fram emot det hela vintern. Att få vara snäll mot mina hibbar och ge dem ny, fet jord. Och bara kasta den gamla urlakade jorden.

Felix och jag gick upp vid halv-nio och åt en lätt frukost och tittade på corona-TV. Sedan gick vi en skogspromenad och åkte och hämtade thaimat. Jag var så ivrig att få börja med hibiskusarna så jag fick verkligen lägga band på mig för att inte stressa iväg Felix hem till Smedby. Jag lade fram lite grejer nära altandörren och klädde mig i arbetskläder medan Felix åt upp det sista. Sen körde jag honom till Smedby och äntligen skulle jag få börja.

Jag hade redan tidigare märkt att det blåste isiga vindar men jag hade hoppats på att det skull mojna lite och att jag skulle hamna i lä vid uthuset. Men det gick inte att vara ute i den där kylan särskilt länge. "Det blåste isbjörnar", som min vän Sabina brukar säga. Mina bröstvårtor blev stora som geléhallon och de skavde nästan sönder sig på insidan av t-tröjan. Varje rörelse var förknippad med smärta.
Det är inte bra för hibbarna att vara ute med bara rötter i den kylan heller. Jag var helt enkelt tvungen att avbryta innan jag ens börjat.

Det blev en besvikelse men å andra sidan sparade jag en fin dag till ett annat tillfälle. Kanske redan imorgon.

Det här är veckans konsthängning.

Detta var den målningen jag föll pladask för den första gången jag var hos Karin och tittade. Jag bestämde mig för denna direkt, kosta vad den kosta ville.
En närbild. Karin har valt att kalla den "Varsågod" och visst känner man sig välkommen till bords efter man tagit emot blombuketten. Kvinnan är en grå gammal mus som nu lyser upp inför min ankomst.
Hon är gammal och gisten men vacker och näpen. De där armarna har gnott under hennes långa liv och hon har fått problem med axlarna på äldre dar. Håret är alltid uppsatt i en religiös Filadelfiaknut mitt på huvudet. Ingen idag levande människa har sett henne utan den där hårknuten.
Ansiktet är ganska intetsägande utan något uttryck. Om man försökt måla dit en näsa och en mun, hade man misslyckats hur man än gjort. Hennes uttryck är bättre utan näsa och mun men om man vill kan man fantisera om att längst ner i ansiktet kanske det ändå finns en antydan till en liten glad mun.
Och blommorna. De har hon förstås själv plockat runt husknuten.

Resten av denna lördag ska jag invänta skymningen och dricka några pilsner. Jag kanske facetimar med New York också. Det blir lite mer av det i coronatider och jag fascineras över hur det sköts där. Trump "rekommenderar" ansiktsmask nu men understryker att det är frivilligt. Han själv tänker inte använda munskydd, säger han.

En annan sak jag sett fram emot att kröna denna hibiskusdag med, var att avsluta kvällen med en konsert av Santana.
Jag beställde den från cdon i veckan och fick den igår.

Fram tills det skymmer går jag ut små korta stunder och sitter och tittar på kapellet. Lyssnar efter fåglar som inte sjunger. Det verkar vara för kallt för dem också. Jag hörde lärka här idag. Annars är det mest bofinkar och kungsfågel på dagtid. På kvällarna börjar koltrastarna och jag spanar varje kväll efter morkulla.

Än så länge har jag inte hört någon rödvingetrast och rödhakarna har tyvärr slutat att sitta i midjehöjd och berätta sina små berättelser.

Bara inte sädesärlan visar sig för då känns det som om man inte har något mer att vänta och att det vänder litegrann. När tornseglarna kommer sedan i maj så är ju sommaren nästan slut.

onsdag 1 april 2020

Sprittsmidning

Jag har hört tre olika journalister som nästan sagt fel. De har börjat att säga "spritt...", och sedan hejdat sig och sagt smittspridning.

Ikväll skolade jag om de tobaksplantor som jag flyttade med pincett den 13 mars. Nu skolades de om till krukor som är ca 9 cm i diameter. Nästa gång de planteras om ska de ut på friland när risken för nattfrost är över. Det är nog närmare två månader dit.

140 plantor som ska växa till sig i ytterligare ett tag.

Jag jobbar hemifrån på dagarna nu. Restriktionerna blir fler och fler. Jag har varit i kontakt med mina vänner i New York. De har det betydligt tuffare än vad jag har det i lilla Kristinehamn. För mig är det inte så stor omställning att leva här och gå runt i mina tankar i skogskanten. Jag märker inget av coronaepedimin mer än att TV-tablåerna har förändrats och att det varje dag kommer nya förhållningsregler vid Folkhälsomyndighetens presskonferens kl 14 på TV.

På ett vis är det intressant att betrakta denna katastrof från läktaren som jag gör. Det blir spännande att se vad det blir av alltihop den dagen vi kan sätta oss ner och blicka tillbaka. Det är mer och mer självklart att det kommer att finnas en tid före och en tid efter Corona. Jag är förvånansvärt likgiltig inför alltihop.

Igår när jag skulle somna tittade jag lite på nyheter från New York. Då presenterade de tre avlidna. En jazzmusiker som spelat med Miles Davis, 62 år gammal. En karismatisk svart präst som blev 46 och en kvinna som blev 36 år. Det gav mig skrämselhicka och det är väl det de amerikanska nyheterna vill åstadkomma. Tidigare har man bara hört om 70+ som är i riskzonen och de flesta som inte klarar sig verkar vara 85+. Plötsligt kände jag mig som om jag tillhörde en riskgrupp. Jag är ju man dessutom vilket tydligen också är en nackdel.

Nejdå. Så länge jag kan råda över mig själv häruppe så är jag inte orolig. Och inte behöver jag vara orolig för Felix heller. Däremot hoppas jag verkligen att hans mormor och morfar slipper att drabbas. Jag själv har ingen generation över mig att oroa mig för annars.