Spanish-Eddie

Jag funderar lite på vad det är som är så trevligt med att vara i Spanien. Eller vilken annanstans än i kapellet förresten. Här i Kristinehamn är jag "den där Eddie". Någon som folk vet vem det är och har olika meningar om och syn på. På andra platser är jag ingen. Jag behöver inte leva upp till att vara den vanliga gamla Eddie. Ibland tänker jag faktiskt så.

I Spanien har jag fått en ny chans att skapa en Eddie som jag kanske hellre vill vara. Jag märker att jag enklare kan sätta mina gränser när jag fortfarande är ett oskrivet blad. Jag kan sätta upp "regler" för umgänge med mig. Jag säger nej oftare. Men om jag träffar någon jag klickar bra med och vill ha en fortgående relation kan jag ändå göra det på mina villkor. T ex det här med att dricka öl mitt på dagen. Jag gör inte det eftersom jag inte tycker det passar. Jag tycker inte det passar till mat och inte i stekande sol. Det är mycket enklare för mig att "slippa" dricka öl mitt på dagen i ett helt nytt sällskap. Här hemma finns det ett subtilt "tryck" på att man ska dricka öl på soliga uteserveringar mitt på dagen.

I kväll ska jag på "fest" här i Kristinehamn. En reunion på Mastmagasinet för oss som är födda 1964 och 1965. Jag är som vanligt kluven inför ett sådant evenemang. Det ska verkligen bli jätteroligt att se alla människor som korsat ens väg. Samtidigt känner jag att det förväntas något av mig. Att vara den Eddie jag var då.

Igår ville jag dricka öl för att självmedicinera men gjorde det inte på grund av att jag ska ut ikväll. Ikväll ska jag dricka öl för att bli lättsam och på samma nivå som alla andra. "Roligare". För att stå ut bland alla människorna. Jag föredrar att självmedicinera faktiskt.

Extra tungt känns det att "Nollan" avled hastigt för mindre än en månad sedan. En underbar man och vän som jag tyckte mycket om även om vi knappt umgicks. Han var också den som var mest tänd på den här festen. Imorgon ska han begravas. Vi får försöka hedra honom så gott det går.

10 exemplar av min bok ska också delas ut av festgeneralen Erik Stenberg. Jag ska signera om folk vill det så jag lär ha med min bläckpenna i benfickan på byxorna.

Jag var ute till Sannavallen och tittade när grabbarna från 1964 och 1965 spelade fotboll på eftermiddagen. 

Torbjörn Stoltz och Erik Stenberg.

Unknown och Casal Kenth.

Håkan Försth och Magnus Karlsson.

Jan-Anders Lundberg

Anders Palm

Dessa fina män som är lika välbevarade som jag själv.

Om drygt en timma ska jag ner till festen och jag börjar bygga upp lite självförtroende redan nu.

Låg fredag

Hade ett jobbigt samtal med min chef idag för att diskutera mina semesterplaner. Det var inte roligt alls och vi verkar inte förstå varandra. Vi måste reda ut detta och sätta regler som går att rätta sig efter. Det är inte bra när man missförstår varann. Chefen gick inte med på mitt förslag för januari månad så det blir bara december. Jag bokade om flygbiljetten som då blev mycket dyrare. Jag åker den 27 november och kommer hem den 8 januari. Då slipper jag inte kylan ändå i januari. Jag borde förstått att jag inte kunde planera utan att fråga.
Hon var också inne på att jag kanske inte kan ta semester hur jag vill utom i juli. Det flesta tar ju semester på sommaren och då blir det inte mycket för mig att agera på och ta tag i. Återigen problem när man inte följer normen med "industrisemester".

Detta tog udden av denna fredag. Jag önskar så att jag kunde bli fri från arbetslivet. Jag älskar mitt jobb men nu blir det tungt ett tag. Plötsligt känns pensionen för långt borta. Om jag bara kunde byta arbetsgivare till en som var mera tillåtande och såg till de anställdas personligheter istället för normer. 

I organisationen är alla lika värda - oavsett kön, läggning, färg eller vad det vara månde - men allas hjärnor och vanor ska helst vara lika verkar det som. Deras hjärnor ska vara stöpta i samma form men inte nödvändigtvis deras kroppar. De anser inte att bohemer och kufar tillför något till de vältränade ungdomarna som har samma åsikter om allt. Den spik som sticker upp ska slås ner. Det är inte någon idé att tro att vare sig min hjärna eller kropp skulle stå modell för den gjutformen.

Trots min besvikelse över min arbetsgivare ville jag inte låta munnen och magen lida för mitt misstag så jag tröstade mig lite med råbiff.

Lagom. Ca 100 gram mald ryggbiff.

Sommaren 2022

Det verkar bli en kall sommar i år. Jag har flyttat ner från övervåningen igen. 15 mm regn igår och i natt. Jag behöver inte ha tillgång till AC på nätterna. Inte ens fläkt faktiskt. Jag somnar utan täcke men när jag vaknar ligger jag tydligen under täcket ändå. Detta svala väder påverkar tobakens tillväxt negativt. Det ska bli intressant att se vad resultatet av årets skörd blir i år.

Jag ser fram så emot min nästa spanienvistelse att det inte gör något att den svenska sommaren passerar omärkt förbi. Jag märker hur svårt jag har att uppskatta de fina sommarstunder som ändå dyker upp när jag har spanienvistelsen att se fram emot. Det är svårt att leva i nuet. Just nu verkar jag bara klara att leva i nuet när jag ligger och läser på kvällarna. Annars är mina tankar på annat håll hela tiden.

Jag saknar en skrivare här hemma. Det dokument jag arbetar med just nu kräver nästan att jag skriver ut det ibland för att få rätt överblick över det. Jag brukar maila filer till miljökontoret i Kristinehamn för att de ska skriva ut och jag kan åka ner och hämta. Nu verkar det vara så liten bemanning att jag inte får svar när jag mailar. Det tar någon dag innan de svarar i alla fall så jag hinner bli otålig men idag kunde jag hämta det.

Jag åkte hem med mitt dokument och arbetade vidare på det.

Efter jobbet åkte jag och hämtade ett paket med ett larm som jag ska ha på min scooter.

Här jag jag funktionstestat det och packat ner det för att lägga det i resväskan. 

Sedan åkte jag till Maxi. Jag behövde en thékaka till en räkmacka. Jag köpte mjölk också. 

Men vilken gullig thékaka jag hittade. Den ropade på mig och fick mig att spricka upp i ett leende.

Guldscannern

Idag på Maxi fick jag "Guldscannern" för första gången. 

Jag blev glad trots att jag bara skulle ha en tub majonäs. Guldscannern innebär att man får en viss procents avdrag på hela köpet och tänkte köpa två gasolgrillar, en TV , gräsklippare och dammsugare men jag insåg att jag inte hade behov av något av det. Däremot tänkte jag fira genom att köpa ryggbiff och göra råbiff.

Jag köpte ryggbiff, två gula lökar, 12 ägg och en tub pepparrot. 194:- Glad i hågen stegade jag malligt mot självscanningskassan och checkade ut. Jag tänkte titta hur stor rabatten blev men det syntes inte. Jag frågade en tjej där var jag kan se rabatten men hon sa att man måste säga till i kassan att man haft guldscannern så kassörskan kunde knappa in det innan man satte scannern i dockningsstationen. Jag skulle alltså inte få någon rabatt. Jag frågade om hon inte kunde ordna det i efterhand men det gick förstås inte. -Det står en skylt vid scannrarna när du hämtar ut dem vad som gäller för guldscannern, sa hon. -Den registreras som vilken scanner som helst om man inte säger till, avslutade hon.

Jag blev så besviken och gick till förbutiken och ville göra ett återköp på alltihop. Jag ska faanimej inte ha någon jävla ryggbiff i sådana fall tänkte jag. Jag drog hela min snyfthistoria.
-Här har jag handlat i alla dessa år. Jag är minsann här nästan dagligen och just idag skulle jag bara ha en tub majonäs. Men jag blev så glad och kände mig utvald att jag tänkte om och skulle fira med en god köttbit.
Jag hade inte behövt dra min snyfthstoria för tjejen i förbutiken för hon sa att hon ger mig rabatten i efterhand istället. Då gick det tydligen.

Men rätt ska vara rätt så jag fick rabatten i alla fall. Fina pengar att få ändå... Nästan 20 spänn. 😊

När jag var nere på gymmet efter jobbet gick jag in på Minervabokhandeln och upptäckte att de sålt ett exemplar av min bok. Trevligt.

Vardagar

Vaknade kl 6 men låg och tänkte till kl 7. Läste lite i min "deckare" innan jag gick upp. Det känns som om deckargenren inte tillhör mig. Det känns också som det finns olika sorters deckare. Jag minns förr när jag försökte mig på något som andra tyckte var läsvärt. Där det beskrevs hur ett pistolskott lämnade pipmynningen och kulan gick in i tinningen på vänster sida och kulan tog med sig den största delen av hjärnan på offrets högra sida och hela den benflisiga gröten spreds ut över bilens vita motorhuv. En sådan deckare är inte detta. ´"Glasbruket" av Arnaldur Indriðason är snarare en kriminalroman.

Det har varit lite jobbigt ändå att läsa den och det blir nog ingen mer av den författaren på ett tag. Om ens någonsin. Det är helt enkelt inte min grej. Huvudpersonen heter Erlendur Sveinsson och är den typiska kriminalarkaraktären. En - iofs inte försupen - medelålders kriminalare. Han röker däremot vilket tyder på viss dekadens. Han hinner aldrig duscha, äter snabbmat och är allmänt sjavig. Singel med trasig relation bakom sig. Erlendur har dessutom en dotter som är missbrukare. Som blir med barn och han hämtar henne i knarkarkvartar och släpar hem henne för avtändning och rengöring. Det är jobbigt för mig att läsa om hennes omöjliga kamp mot missbruket. Och hans oro över henne. I slutet av boken verkar hon komma på fötter men jag misstänker tyvärr att hon kommer trilla tillbaka till den misär hon levde i. Annars behövde hon inte beskrivas som hopplös missbrukare redan i första boken om Erlendur. Jag har ju inte läst fler böcker men jag befarar att det kan fortsätta så även i de andra böckerna och jag vill inte det. Jag vill att hon ska bli av med sitt missbruk och bli en lycklig ensamstående mamma. Jag är rädd för att jag skulle bli besviken där. Som jag blev på min morbror som valde alkoholen framför mig. Jag måste ändå säga att jag var nöjd med hur boken slutade.

Det verkar behövas ett missbruk hos någon av huvudpersonerna i sådana här böcker. Om det inte är "hjälten" själv så någon av hans anhöriga. Boken är välskriven men eftersom allt är påhittat tycker jag hela tiden att "det där var väl onödigt att beskriva så in i detalj". Jag tycker helt enkelt inte om att läsa otäcka saker. Jag tycker heller inte om "feelgood". Jag tycker om sanning.

I sängen på morgonen tänkte jag också på samtalat jag och "L" hade haft igår. Hur jag inte riktigt kan få nog av att prata med henne. Hur jag fascineras av hennes sätt att leva och vara. Hur lika vi är i vårt tänk och hur självklart vi förstår varandra. Bara det är fantastiskt - att någon förstår sig på mig.

Processen i min gurkhink har kommit igång med lite grumligare lag och lödder på ytan men på morgonen doftade det inget. På eftermiddagen började det dofta lite mjölksyrabakterier och det är en god doft i min näsa. Jag skördade några gurkor till också och lade i kylskåpet inför nästa inläggning. De är egentligen trevligast när man skördar dem ganska små.

För några dagar sedan pratade Felix och jag om Manhattan. Vi gör det ibland och vi tycker båda om det. Han har ett otroligt minne när det gäller platser och händelser där. -Det var då vi skulle ner och äta indiskt på "Curry in a hurry", kan han säga och han minns också väldigt ofta var det ligger. -I hörnet Lexington av och tjugofjärde, fyller han i. 
-Vi måste åka dit igen, sa han plötsligt. Men han vet att jag troligen aldrig mer kommer att åka dit. Att jag älskar Manhattan men att jag är färdig där. Nu får han åka dit och göra Manhattan till sitt eget nästa gång. Som den ensamresenär jag är, önskar jag att han kunde bli likadan men jag tror nog att han helst reser med sällskap. Jag skulle ändå bli väldigt glad om han någon gång provade att resa ensam. Var som helst för att gå runt med sin egen hjärna. Det är trots allt en helt annan upplevelse än att resa i sällskap.

Nu ska jag ge honom min karta så han själv kan sitta och fantisera som jag har gjort.

Jag skördade tre tobaksrader innan det började duggregna men hann inte ta reda på dem direkt efteråt. De fick ligga i en hög tills det blir uppehåll igen innan jag fortsatte. Från det att jag tar bladen tills att de ska hängas vill jag att det ska ta så kort tid som möjligt egentligen. De är lättare att hantera när de har spänsten kvar direkt efter skörd. Det gick bra att hantera dem på eftermiddagen och nu hänger de på tork.

Finns det bara "snygga" kortdistanslöpare? Både på herr- och damsidan?

I kväll börjar jag på "Vardagar 3" av Ulf Lundell. Det ska bli skönt att gå tillbaka till den formen av läsning. Brottstycken ur hans ensamma vardagsliv och hans funderingar. Hur han reagerar på det som händer i den stora världen utanför Österlen. Mycket likt hur jag själv reagerar och resonerar.

Tobaksskörd och folköl

Jag rullade upp eltråden till tobaksinhägnaden i morse. Det första steget att avveckla årets tobaksodling. Sedan skördade jag två rader.

Här sitter jag och spolar bort skräp från bladen. Jag tycket mycket om att sätta upp arbetsstationer.

Sedan flyttar jag över bladen till mitt behandlingsbord där jag snittar upp bladets mittnerv och trär upp det på en liten galge.

Därefter hänger jag galgarna på en mellanstation innan jag bär bort dem bakom uthuset där de får hänga och torka.

Här får de hänga ett tag. Blir det soligt och varmt hänger jag fram dem en stund på dagen.

Mellan varven tog jag igen mig i min stol och lyckades få se att jag har en liten "Mitra" på huvudet, Gulligt.

Jag tog lite "close-ups" på några av mina vackra ängsblommor. Tänk att det kan finnas så mycket vackert runt omkring oss om vi tar oss en liten stund och granskar detaljer.

Johannesört.

En okänd skir vit skönhet.

Brunört.

En underbar liten larv med brandgula lysande fläckar. Jag filmade den lite när jag pratade med den och la upp på FB om ni vill se rörlig bild på den. Den hade en liten egenhet. Det kom ut en brandgul grej i ansiktet på den när den blev irriterad. Jag tror det kommer att bli en svärmare av något slag av denna larv.

Jag fortsätter att lyssna på sommarpratare när jag gymmar. Jag får alltid med mig något av dem. Saker som är viktiga i livet som jag kommer att ha glädje av. Idag lyssnade jag på Emma Hamberg som jag inte har en aning om vem hon är. Mycket intressant och mycket livsglädje som till och med tände en liten gnista i mig som annars är så tillfreds med livet.

Lite mer packning

I den varma sommarkvällen avslutade jag torsdagen med att styrka de sista uthusdörrarna med roslagsmahogny.

En årlig syssla. Svetten rann över hela kroppen och det sved i ögonen när svetten hade fyllt ögonbrynen så det rann över. Inga bitande insekter i alla fall.

Igår fortsatte packningen av resväska också.

Jag fick min cykelhjälm som jag beställt och lade ner den. Plus ett par hörselkåpor. Jag måste ha hörselskydd när jag drar för gallergrinden till uteplatsen i lägenheten. Den gnisslar så det skär i öronen när jag behöver stänga och öppna den och det blir ett antal gånger per dag. Jag kan inte manövrera dörren och hålla för öronen samtidigt. Jag beställde också hörselproppar. Jag har svårt att vara i affärer och bussar med mycket folk där det också finns skrikande barn med. Det är mindre skämmigt att ha hörselproppar än att demonstrativt sitta med fingrarna i öronen. Speciellt för mitt sällskaps skull. När jag är själv bryr jag mig inte men det blir jobbigt att under en hel bussresa sitta med fingrar i öronen.

Jag köpte en ny kylväska igår också så jag kan ha med alla sprutor jag behöver för en längre vistelse. Det är så dumt att de är kylvaror. Det innebär ett väldigt krånglande på ditvägen. Speciellt om jag har en övernattning innan min flight. Då är jag beroende av att hotellet hjälper mig med kyl och frys under natten. SAS ändrade min avgång igår och ändringen innebär en övernattning på Landvetter då planet lyfter kl 6 mot Alicante.

Det blir en tung extra last med kylväska och flera kylklampar. Det gör också att jag aldrig kommer att kunna flyga utan incheckat bagage. Jag måste undersöka närmare om jag kan ta ut min medicin i Spanien och hur man då går tillväga. Högkostnadsskyddet gäller men jag måste ligga ute med pengarna tills jag kommer hem och kan begära dem tillbaka från Försäkringskassan eller vilka det är som går in med ersättningen.

Idag när jag parkerade vid Maxi kunde jag läsa detta på displayen. Snart 9 000 mil alltså.

Tidig kväll med läsning av den isländske författaren.

Årets surgurka

Jag har samlat på mig lite västeråsgurkor inför en inläggning och igår kväll tyckte jag det var dags. Jag gick till en granne och hämtade svartvinbärsblad. Resten av ingredienserna köpte jag hem förrgår.

Här ligger nu varvat; chili, pepparrot, vitlök, gurkor, krondill, vinbärsblad och - nytt för i år - ingefära.

Nu ska det stå i två veckor ungefär. De får stå i tvättstugan där det är varmt och skönt för bakterierna. En upp-och-ner-vänd assiett, en glasskål och en gatsten som tyngd.

En brevlåda till en anrik liten verkstad som fortfarande lever kvar gick jag förbi på min promenad idag.

Och de vackra riddarsporrarna.

Jag skriver och skriver på dagarna. Jag omarbetar ett gammalt dokument som heter "Beredskapsplan vid akuta händelser avseende livsmedel och dricksvatten". Det är behövligt att uppdatera detta dokument i dessa kristider med oroligheter, pandemi och värmeböljor. I den tidigare versionen fanns inte Myndigheten för säkerhet och beredskap (MSB) ens.

Idag kom det en klokrypare och knallade runt på väggen framför mig vid skrivbordet. Han håller nog till i bokhyllan normalt.

Bokningarna fortsätter

Innan jag la mig i går satte jag mig in i transfermöjligheterna till och från Göteborg. Med de tider jag fick för flighterna ser det ut som om jag kan åka från Kristinehamn samma dag som jag ska flyga. Likadant på hemvägen sedan så jag slipper hotellövernattning i Göteborg. Det värsta är att jag räknar med att flygtiderna kommer att förändras. Det är mera regel än undantag nuförtiden. 

Jag bokade tågbiljett ner till Gbg den 27 november i alla fall och lade den utskrivna biljetten i min röda plastficka där resehandlingarna förvaras. Jag beställde också en cykelhjälm från XXL som ska med ner i vinter.

Jag har fått svårt att somna på kvällarna nu en period igen. Jobbigt. Läste ut Lundells "Vardagar 2" och påbörjade Arnaldur Indriðasons "Glasbruket". Verkar trevlig.

Vaknade kl 7 och bemannade min arbetsstation. Det blev varmt idag också. Intressanta nya rön om solning på SVT:s morgonnyheter. Man ska inte smörja sig längre. Man ska anpassa tiden i solen istället. Brist på sol innebär högre risk för cancer än solning. Malignt melanom medräknat.

Smittspridningen ökar i Europa igen. Det är varianter av Omikron som står för ökningen. Extremhettan i Europa fortsätter också och det brinner i medelhavsländerna.

Tog en promenad i solen och lyssnade på sommarprataren Lena PH. Intressant. Det är verkligen givande att lyssna på andras tankar och egenheter. Ska fortsätta med det. Gick igenom koloniområdet där stora riddarsporrar stod och blänkte pärlemorskimrande blått i solen. Efter en tid blir de matta och pärlemorglansen försvinner tyvärr.

Efter bokning av nästa resa går hjärnan verkligen igång och jag kan känna på ett helt annat sätt hur jag vill att min kommande vistelse ska bli. Jag försöker göra det även när jag inte har något nytt planerat men det är mycket svårare då. Nu är jag precis där jag vill i min drömvärld. Seriöst och verklighetsbaserat drömmande. Jag börjar sätta upp mål för kommande vistelse. Jag ska köpa en cykel om jag så ska köpa en ny. Jag ska få blandaren i köket fastsatt i diskbänken eller utbytt. Jag ska gå igenom utrymmet under sängen och rensa där. Jag ska se till att få överflödiga möbler bortkörda på ett eller annat sätt.

Jag har börjat fundera lite över hur jag egentligen vill tillbringa min tid i lägenheten så länge som jag inte kan vara där när jag vill. Den bokade resan nu innebär drygt två månader i lägenheten. Ledighet varvat med arbete enligt det förslag jag ska lägga fram för min chef. Men då går alla mina semesterdagar åt på ett bräde. Jag kanske ska planera två vistelser per år istället med en månad varje gång. Ju mer jag tänker på det desto vettigare verkar det. Jag tycker ju om att vara i kapellet också. Två månader kanske blir väl länge? Det vore ändå intressant att prova nu över julen.

Ett alternativ kanske vore att vara där halva januari och februari varje år. När det är som kallast och jobbigast här. För att slippa vara med om hur kylan påverkar min kropp negativt. Och en tur igen på hösten. Halva oktober och hela november? Då behöver jag bara vara här hela december. I februari har redan våren börjat i Spanien. Mandelträden börjar blomma. I oktober och november är lite av den varma hösten kvar.

Jag tänkte bjuda Felix på stekt salt sill någon dag så idag tillagade jag det till mig själv för att få en smakportion då jag kunde försöka tänka mig in i hur han skulle reagera på rätten. Jag är tveksam faktiskt men jag älskar det förstås.

Så fint!

Sedan grädde. Jag tillhör dem som tycker det passar med lingonsylt till. Inte bara passar förresten. Det är ett måste likväl som rödbetor till isterband.

Det blev lite väl mycket gräddsås och därför lite väl fett.

Jag måste försöka få ordning på sömnen igen.

Ett överilat beslut (igen)?

Bemannade min arbetsplats kl 06:00.

Jag läste på New York-nyheterna i morse att snitthyrorna har gått upp på Manhattan.

"The average rental price in Manhattan in June was $3,145 for a studio, $4,278 for a one-bedroom, $5,722 for a two-bedroom and $9,469 for a three-bedroom, according to the report."

Allt fler kontorshus byggs om till lägenheter på Manhattan. Efter pandemin har endast ca 8% av tjänstemännen återgått till att vara på jobbet 5 dagar i veckan.

Jag drömde tre olika drömmar om rådjur i natt. Den sista utspelade sig i Göteborg där jag gick in på en bakgård där jag bott och såg ett rådjur. Jag gick sedan bort till en mur som avgränsade innergården som var ca 2,5 m hög och ställde mig en halvmeter från muren. Då hade jag ett annat rådjur - en bock - mellan mig och muren. Jag såg den inte när jag gick dit ens men när jag stod där började det röra sig runt smalbenen. Bocken tog ett språng rakt upp och ställde sig på muren innan den försvann. I språnget rev han upp undersidan på min högerarm med sina horn.
Jag berättade om det hela för en kvinna som stod påklädd i en å med vatten upp till halsen. Vattnet var kristallklart och jag såg att hon fingrade på en halv braxen under vattnet. Vad säger man om en sådan dröm?

Underbar sommarkväll och min ena klematis i motljus.

Jag bokade flygbiljetter inför min kommande resa till lägenheten idag. Ett "vågat" beslut men jag övervägde ändå ganska noga innan jag tryckte på "Boka". Resan innebär hela december och januari i Spanien.

Risker med denna tidiga bokning:
- Flyger med SAS.
- Planeringen bygger delvis på välvilja hos min arbetsgivare som jag ännu inte stämt av med.
- Dålig koll på hur man tar sig till Landvetter. Fixar jag det utan övernattning i Göteborg?

Fördelar med denna bokning:
- Billigt (endast 1 772:- t o r).
- Billig transfer i Spanien under dagtid (ca 25 € med kollektivtrafiken istället för 120 € med taxi.
- Kommer hem i mitten av februari och då är den värsta kylan förhoppningsvis på upphällningen.
- En planerad resa att se fram emot och räkna ner till. Livet får en helt ny mening när en resa väl är bokad.

Alla tankar blev betydligt mycket roligare efteråt. Nu kan jag smida planer för vistelsen i lägenheten igen. Det är verkligen skönt att ha ett datum att sikta på i framtiden. Jag är inte lika tillfreds om jag inte har det.

Arbetsvecka igen

Hade svårt för att sova trots en timmas läsning så jag gick upp och installerade Felix gamla XBOX-360 och spelade lite Diablo. Men det är svårt när inte Felix är med och förklarar. Ändå gör det något med mig. Jag ryser i hela kroppen när jag blir attackerad av mina digitala fiender och jag känner en stor tillfredsställelse när jag utfört en massaker på halvdöda och zombies och diverse vedervärdiga monster. När man själv blir dödad kan man välja var i miljön man vill återuppstå. Direkt på platsen där man dog eller på andra platser där man kan pusta ut lite innan man ger sig in i striden igen. Ganska hjärndött men som sagt så händer det saker i min kropp när jag spelar. Jag stängde av efter en stund och återupptog läsandet i stället. Jag sover på övervåningen nu men trivs bättre nere i mitt lilla krypin som kan bli så mörkt. På övervåningen kan jag inte göra något åt ljuset. Det är också en sak som är bättre i lägenheten i Spanien. Att det är mörkt när jag vill sova.

Gick upp kl 7 och startade ugnen inför gräddningen av denna surdegslimpeomgång. Så här blev resultatet.

Jag penslade med vatten denna gång och strödde på flingsalt. Ytterligare ett experiment.

Sedan satt jag vid datorn i princip hela dagen.

Jag senarelade min lunch till 13:30 då jag tog pizzalunch på Maxi. Jättegod Vesuvio!

Jag hade också böcker med mig till de som beställt och jag flaggade för det i FB-gruppen för boken. Ingen kom. Kanske för kort varsel för folk i semestertider. Samtidigt som många säkert har ledigt och kan anpassa sin maxitur för att kunna handla samtidigt som man får med sin bok. Nåväl. Jag får prova igen.

Denna bil såg jag på maxiparkeringen igår. "The Wall"-tatuering.

Min klasskamrat Maria kom upp och hämtade sin bok som hon tidigare tingat.

Jag gjorde ett gympass i kväll och åkte sedan hem till soffan. Tidig kväll.

Lördagskväll med Alice

När jag bloggat klart igår satte jag mig och drack några öl och lyssnade i genom ett flertal Alice Cooperalbum. Vilka minnen de väcker ändå. Cykelturer till Vangstorp för att meta abborre i de tidiga tonåren. Just då var det albumet "Lace and Whiskey" som kommit 1977 och jag fyllde 13 och jag nynnade medan jag trampade. Det var det näst sista albumet som det gick att lyssna på. "From the inside" kom 1978 och det var riktigt bra. Lace and Whiskey kanske bara var en svacka? Allt efter From the inside var värdelöst och allt därföre var jättebra. Lace and Whiskey fick jag lära mig att lyssna till men det märktes att det var på väg utför då. Jag minns att jag blev så glad när From the inside kom. Jag kände att det var på väg tillbaka till den gamla Alice.

Jag köpte ytterligare några album efter det men det gick inte att lyssna på skiten; Flush the fashion, Zipper catches skin, DaDa och Constrictor. Och värre blev det. Om man läser en Alice Cooperbiografi märker man hur han började få panik vid den tiden. Det var passé med "Skräckrock". Idag har skräckrocken väckts till liv igen av honom och han är igång som förr med giljotiner och blod. Jag har aldrig sett honom live. Och jag tror inte jag såg rörliga bilder på honom före 1985. Jag minns att det var en upplevelse att se rörliga bilder första gången. Jag hade hela mitt rum tapetserat med Alice Cooper från 1972 och tills jag flyttade hemifrån 1982. De flesta teckningarna jag gjorde i skolan var på Alice i olika situationer med ormar och självlysande penisfodral, sådant jag tyckte var coolt då. Alltid med en Budweiser i hand. White trash-ölet i USA nummer 1.

Vilket otroligt hörselminne man har. Fotografiskt hörselminne?!?!? Jag kommer ihåg alla nyanser i hans sång när jag hör dem. Jag kan köra ett plötsligt slag på en imaginär trumma till en låt jag inte hört på 35 år och jag vet exakt hur långa pauserna är i olika låtar mellan två händelser. Jag kan sjunga med i fraser på tiondelens sekund även om sången inte alltid följer takten. En plötslig tendens till rundgång i en låt tar jag nog också på hundradelen när. Åtminstone på en tiondel.

Ett musikstycke upplevs längs en tidslinje där händelsen före påminner om vad som komma skall. Det är därför man kommer ihåg men om någon skulle fråga mig hur min mormors röst lät skulle jag inte komma ihåg det hur jag än försökte. Däremot skulle jag garanterat känna igen den om jag hörde en inspelning av den. Min mammas röst kan jag däremot plocka fram ur minnet om jag vill. Oftast hennes arga eller bittra röst.

Tänk om alla minnen var så starka. Det kanske är bra att de inte är det.

Jag satte också en fördeg till surdegsbröd på kvällen. Den skulle jäsa över natten.

Här innan jäsning.

Sedan fick den stå ostört i natt. 

Samtidigt satte jag "kross" på svällning i kylskåpet. 

Jag gick upp kl 7 och fortsatte med mitt surdegsbak. "L" var fortfarande ute och sprang enligt trackerappen. Hon hade en ny uppskattad målgångstid till 09:38. Hon startade kl 10 igår och det ser ut att bli närmare 24 timmar alltså. Det ska bli intressant att höra henne berätta om denna upplevelse vid tillfälle. Bara hon inte fördärvar sig. Hennes sluttid blev 23:26:16. Nästan 23 och en halv timma alltså. Ojojoj! Tänk vad mycket tankar hon haft i sin hjärna under den tiden.

Här har fördegen jäst och hela fördegen är nu en surdeg som fått jästsvampsliv. På förmiddagen blandade jag till den riktiga degen.

Här är allt det goda nerblandat. Nu ska det jäsa till ikväll. Nyponskalkross, russin, solroskärnor, pumpakärnor och tranbär.

Jag tog en tur ner till Biffen för att kolla hans tobaksodling. Han har kommit betydligt längre än jag och börjat skörda på allvar. Sedan till Maxi där jag träffade Aja och Fiffi. Det var längesedan så vi pratade en stund.

Jag tog en tur ut till Freddie också och tittade på hans tobaksplantor. Det står allt mer klart att 2022 kommer att bli ett dåligt tobaksår för mig. Vi håller fortfarande på att analysera vad som gått fel just i år.

Jag tog ett varv i tobakslandet och plockade lite tjuvar. De växer inte heller som de brukar. ett väldigt konstigt år. Jag är så väldigt trött och vill bara sova och sova. Det blir inget gjort för mig mer än att jag ligger och tänker. På oväsentligheter. Jag har en orkesmässig svacka som också spiller över på min kreativitet. Det blir nog läsning resten av dagen.

Kvarndammen

Vaknade kl 7 och drack ett par koppar kaffe. Såg ut att bli en fin dag. Idag ska jag delvis följa "L" via webben när hon springer "The Gax" på Österlen. 100 miles. Hon startade kl 10 och beräknas - utifrån nuvarande hastighet - korsa mållinjen strax efter kl 2 i natt. 

Jag åkte ner och tränade för första gången efter hemkomsten och det märktes påtagligt att jag tappat muskelstyrka. Då är det bara att bygga upp det igen och jag har tänkt börja försiktigt igen. Jag ska också beställa tid hos fysioterapeut för att få reda på hur jag behöver träna för att stärka mig där jag har de största svagheterna. Jag ska köra min cirkelträning som vanligt men öka på med riktad styrketräning där den behövs mest för att jag ska bli stadigare och kunna ta emot mig om jag ramlar. Jag skulle också behöva gå ner i vikt så jag inte är så framtung.

Jag åkte hem och duschade och åt lite och tog cykeln upp till Kvarndammen. De här helgerna med bluesfesten blir alltid lite jobbiga då jag slits mellan olika viljor. Halva jag vill vara där och bli berusad, dansa för mig själv och lyssna på bra musik. Den andra halvan vill vara hemma och ta det lugnt och slippa alla människor. Det blir alltid väldigt dyrt också och det känns onödigt att betala 1 000 kr för en helkväll ute. Det landar där ungefär i och med att jag måste åka taxi fram och tillbaka. Att åka taxi hem från en bluesfest brukar också kunna bli ett äventyr eftersom kapaciteten på taxikörningar här i stan är så liten. Att vänta en timma på en bil brukar inte vara ovanligt en sådan här helg.

Turen till Kvarndammen var lite trevlig. Jag, Roland och Jan gick ett varv bland våra minnen där och jag pratade lite med politikerna som var där som jag också känner sedan gammalt. De hade ingen ny plan för området men de ville väldigt gärna att jag skulle komma och prata med dem under något möte för att visa vad jag kommit fram till genom åren. Det gör jag gärna. Det kom upp ett trevligt förslag under eftermiddagen som jag verkligen gick i gång på. Förslaget kom från en gammal bekant, Jocke Melin som tyckte man kunde rusta upp byggnaderna och använda området som ett festivalområde nu når inte bluesfesten mm får vara i stadsparken längre. I helgen är det ju bluesfest. Tyvärr på Mastmagasinet där jag inte tycker det hör hemma. Det ska vara utomhus och då vore faktiskt kvarndammen perfekt. Naturliga läktare i "Höla" och oändliga campingmöjligheter.

Jag tog ett varv i trädgården i eftermiddag. Jag har ju slutat att klippa gräs på de flesta ställena i år. Jag har även påbörjat ett ängsprojekt under förra året.

Så här klipper jag nu. En liten klippt plan framför altanen och sedan stigar till platser i trädgården jag ofta besöker. Även någon liten genväg mellan de olika stigarna.
Jag tycker det är vackert med det höga gräset när det vajar i vinden. Nu börjar det bli gult och jag ska snart slå det men när det är färskt och grönlila och blankt är det jättevackert.

Här stig till växthuset och framsidan.

Här har jag sparat en mittsträng med klöver där jag ibland kör in med bilen.

Det här är delen jag avsatt till äng.

Den enda inplanterade blomman jag kunnat hitta är två olika sorters skallror; Ängsskallra och Höskallra. 

Närbild av en av skallrorna. Annars är det bara befintliga blommor som kommer. Jag åg att Grässtjärnblomma gynnades när jag slutade klippa. Och Daggkåpor, Prästkragar och Blåklockor. Vitmåra och Stormåra. Inte så mycket problem med Maskrosor, Tistlar, Skräppor eller Hallon som jag befarade.

Mistlarna växer jättebra också och är nästan dubbelt så stora som i våras. Det verkar vara något djur som äter av dem. Det gillar jag inte och lär åtgärda det.

"L" är fortfarande ute på sitt 16-milslopp.

Jag följer henne så gott jag kan men hon har långt kvar. 

På kartan ser det inte riktigt ut som om hon kommit halvvägs. Hon verkar snart vara i närheten av där Ulf Lundell bor.