När jag bloggat klart igår satte jag mig och drack några öl och lyssnade i genom ett flertal Alice Cooperalbum. Vilka minnen de väcker ändå. Cykelturer till Vangstorp för att meta abborre i de tidiga tonåren. Just då var det albumet "Lace and Whiskey" som kommit 1977 och jag fyllde 13 och jag nynnade medan jag trampade. Det var det näst sista albumet som det gick att lyssna på. "From the inside" kom 1978 och det var riktigt bra. Lace and Whiskey kanske bara var en svacka? Allt efter From the inside var värdelöst och allt därföre var jättebra. Lace and Whiskey fick jag lära mig att lyssna till men det märktes att det var på väg utför då. Jag minns att jag blev så glad när From the inside kom. Jag kände att det var på väg tillbaka till den gamla Alice.
Jag köpte ytterligare några album efter det men det gick inte att lyssna på skiten; Flush the fashion, Zipper catches skin, DaDa och Constrictor. Och värre blev det. Om man läser en Alice Cooperbiografi märker man hur han började få panik vid den tiden. Det var passé med "Skräckrock". Idag har skräckrocken väckts till liv igen av honom och han är igång som förr med giljotiner och blod. Jag har aldrig sett honom live. Och jag tror inte jag såg rörliga bilder på honom före 1985. Jag minns att det var en upplevelse att se rörliga bilder första gången. Jag hade hela mitt rum tapetserat med Alice Cooper från 1972 och tills jag flyttade hemifrån 1982. De flesta teckningarna jag gjorde i skolan var på Alice i olika situationer med ormar och självlysande penisfodral, sådant jag tyckte var coolt då. Alltid med en Budweiser i hand. White trash-ölet i USA nummer 1.
Vilket otroligt hörselminne man har. Fotografiskt hörselminne?!?!? Jag kommer ihåg alla nyanser i hans sång när jag hör dem. Jag kan köra ett plötsligt slag på en imaginär trumma till en låt jag inte hört på 35 år och jag vet exakt hur långa pauserna är i olika låtar mellan två händelser. Jag kan sjunga med i fraser på tiondelens sekund även om sången inte alltid följer takten. En plötslig tendens till rundgång i en låt tar jag nog också på hundradelen när. Åtminstone på en tiondel.
Ett musikstycke upplevs längs en tidslinje där händelsen före påminner om vad som komma skall. Det är därför man kommer ihåg men om någon skulle fråga mig hur min mormors röst lät skulle jag inte komma ihåg det hur jag än försökte. Däremot skulle jag garanterat känna igen den om jag hörde en inspelning av den. Min mammas röst kan jag däremot plocka fram ur minnet om jag vill. Oftast hennes arga eller bittra röst.
Tänk om alla minnen var så starka. Det kanske är bra att de inte är det.
Jag satte också en fördeg till surdegsbröd på kvällen. Den skulle jäsa över natten.
Här innan jäsning.
Sedan fick den stå ostört i natt.
Samtidigt satte jag "kross" på svällning i kylskåpet.
Jag gick upp kl 7 och fortsatte med mitt surdegsbak. "L" var fortfarande ute och sprang enligt trackerappen. Hon hade en ny uppskattad målgångstid till 09:38. Hon startade kl 10 igår och det ser ut att bli närmare 24 timmar alltså. Det ska bli intressant att höra henne berätta om denna upplevelse vid tillfälle. Bara hon inte fördärvar sig. Hennes sluttid blev 23:26:16. Nästan 23 och en halv timma alltså. Ojojoj! Tänk vad mycket tankar hon haft i sin hjärna under den tiden.
Här har fördegen jäst och hela fördegen är nu en surdeg som fått jästsvampsliv. På förmiddagen blandade jag till den riktiga degen.
Här är allt det goda nerblandat. Nu ska det jäsa till ikväll. Nyponskalkross, russin, solroskärnor, pumpakärnor och tranbär.
Jag tog en tur ner till Biffen för att kolla hans tobaksodling. Han har kommit betydligt längre än jag och börjat skörda på allvar. Sedan till Maxi där jag träffade Aja och Fiffi. Det var längesedan så vi pratade en stund.
Jag tog en tur ut till Freddie också och tittade på hans tobaksplantor. Det står allt mer klart att 2022 kommer att bli ett dåligt tobaksår för mig. Vi håller fortfarande på att analysera vad som gått fel just i år.
Jag tog ett varv i tobakslandet och plockade lite tjuvar. De växer inte heller som de brukar. ett väldigt konstigt år. Jag är så väldigt trött och vill bara sova och sova. Det blir inget gjort för mig mer än att jag ligger och tänker. På oväsentligheter. Jag har en orkesmässig svacka som också spiller över på min kreativitet. Det blir nog läsning resten av dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar