Jag gick upp kl 5 och startade datorn. Redan igår tog jag reda på mailen jag fått under ledigheten och några nya mail kommer knappast i dessa tider när de flesta har semester. Jag skulle egentligen varit i Molkom idag men jag snurrade till det så det föll bort helt. Jag hoppas kunna åka dit i morgon i stället för att göra ett litet jobb.
Jag drog till Maxi när de öppnat kl 6 och handlade ingredienser till en chiliconcarne. Vi fick en så god chili hos Mary och Stefan i Torrevieja så jag blev inspirerad. Jag startade upp min chili också så den fick stå och puttra hela förmiddagen.
Jag skulle fått min fjärde covid-dos idag också. Jag hade missförstått. Jag tyckte jag läst på så noga. Det var inte dags för mig att få den fjärde än. Jag hävdade att jag läst mig till att jag tillhörde riskgrupp i och med min KOL. Då var det tydligen bara KOL-patienter som hade en viss medicin det gällde denna gång. Jag får vänta till hösten.
Felix kom hit och fick sig en portion chili och sin packning han hade haft med till Spanien. Vi behövde göra ett extrahål i hans skärp. Det var för stort. Jag gör också extrahål i mina skärp men i andra änden tyvärr. Han hade tyvärr glömt skärpet så det får bli nästa gång.
Jag kom att tänka på en sak i morse. Jag läste en bok av Jan Fridegård för många år sedan. Det var boken "Porten kallas trång". När jag läste ut den insåg jag att sista sidan i boken fattades. Det var ett sådant otroligt antiklimax. Det mesta av berättelsen var i och för sig redan utredd redan innan sista sidan men ändå. Då visste jag heller inte hur många sidor som fattades. Jag köpte ett annat exemplar och läste den sedan. Men det medförde också att jag alltid kollade om den sista sidan fanns kvar i böcker jag köpte på antikvariat efter den händelsen. Ända tills jag insåg att sidor även kan fattas någonstans mitt i i begagnade böcker. Det kan man ju inte ge sig till att kolla innan man köper en bok. Ungefär som att räkna alla pusselbitar i ett begagnat 1 000-bitarspussel.
Varje sida av en berättelse är förstås viktig även om den är mitt i boken. Det är lite som med livet förstås. För helhetens skull, även om inget viktigt avhandlats på de saknade sidorna.
I dag fick jag paket med böcker igen. Jag läser egentligen inte deckare. Jag tycker oftast att de är så otäcka att jag inte vill läsa sådant. Jag har inte gett deckargenren en chans sedan jag försökte läsa en bok av Nesbö som jag fått rekommenderad av dåvarande kommunchefen i Kristinehamn, Lennart Fräjdin.
Den började med att två bröder var ute och badade och hur storebrodern lät sin lillebror drunkna utan att göra något åt det. Jag blev förbannad. Att jag behövt läsa något så otäckt utan att bli förvarnad. Jag undrade vilken sorts människor som kan läsa sådant och tycka att de har behållning av det.
Jag ville bränna boken som hämnd för den olustkänsla den väckt hos mig. Jag hatade boken och ville ha sönder den.
Idag fick jag ett paket från Tradera med två deckare av den isländske författaren Arnaldur Indridason. Jag fick tipset av två personer jag tror riktigt gott om. Lennart Fräjdin blev jag väldigt tveksam till efter att han tipsat om boken med drunkningen. Vi får väl se hur dessa två titlar tas emot av min hjärna. Tänk om det leder till att jag blir misstänksam mot Stefan och Delina som rekommenderade författaren. Det tror jag nog inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar