Jag funderar lite på vad det är som är så trevligt med att vara i Spanien. Eller vilken annanstans än i kapellet förresten. Här i Kristinehamn är jag "den där Eddie". Någon som folk vet vem det är och har olika meningar om och syn på. På andra platser är jag ingen. Jag behöver inte leva upp till att vara den vanliga gamla Eddie. Ibland tänker jag faktiskt så.
I Spanien har jag fått en ny chans att skapa en Eddie som jag kanske hellre vill vara. Jag märker att jag enklare kan sätta mina gränser när jag fortfarande är ett oskrivet blad. Jag kan sätta upp "regler" för umgänge med mig. Jag säger nej oftare. Men om jag träffar någon jag klickar bra med och vill ha en fortgående relation kan jag ändå göra det på mina villkor. T ex det här med att dricka öl mitt på dagen. Jag gör inte det eftersom jag inte tycker det passar. Jag tycker inte det passar till mat och inte i stekande sol. Det är mycket enklare för mig att "slippa" dricka öl mitt på dagen i ett helt nytt sällskap. Här hemma finns det ett subtilt "tryck" på att man ska dricka öl på soliga uteserveringar mitt på dagen.
I kväll ska jag på "fest" här i Kristinehamn. En reunion på Mastmagasinet för oss som är födda 1964 och 1965. Jag är som vanligt kluven inför ett sådant evenemang. Det ska verkligen bli jätteroligt att se alla människor som korsat ens väg. Samtidigt känner jag att det förväntas något av mig. Att vara den Eddie jag var då.
Igår ville jag dricka öl för att självmedicinera men gjorde det inte på grund av att jag ska ut ikväll. Ikväll ska jag dricka öl för att bli lättsam och på samma nivå som alla andra. "Roligare". För att stå ut bland alla människorna. Jag föredrar att självmedicinera faktiskt.
Extra tungt känns det att "Nollan" avled hastigt för mindre än en månad sedan. En underbar man och vän som jag tyckte mycket om även om vi knappt umgicks. Han var också den som var mest tänd på den här festen. Imorgon ska han begravas. Vi får försöka hedra honom så gott det går.
10 exemplar av min bok ska också delas ut av festgeneralen Erik Stenberg. Jag ska signera om folk vill det så jag lär ha med min bläckpenna i benfickan på byxorna.
Jag var ute till Sannavallen och tittade när grabbarna från 1964 och 1965 spelade fotboll på eftermiddagen.
Dessa fina män som är lika välbevarade som jag själv.
Om drygt en timma ska jag ner till festen och jag börjar bygga upp lite självförtroende redan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar