söndag 28 juni 2020

Sakernas tjusning

Intressant med begreppet "tjusning". Vad man känner tjusning av. Jag fick ett meddelande imorse ifrån min hibiskusvän Sabina. Det startade en massa tankar hos mig och jag väljer att skriva ner tankarna för gott här i bloggen istället för att svara Sabina direkt. Jag har på den senaste tiden märkt att jag gör så. Jag får uppslag till tankar om olika företeelser och dokumenterar dem här i bloggen.

För mig är det nog lite så här vad gäller tjusning. Jag tar tobaksodling och hibiskussamlande som exempel bland annat. Det kan ta emot att veta att man har en massa moment framför sig som måste genomföras. Det gäller tobak såväl som hibbar. Det krävs en massa fysiska insatser för att allt ska gå bra. Vi människor verkar vara oerhört lata av naturen och skulle helst kanske bara ligga i en vilstol. Vi har också en förmåga att bli uttråkade och det är nog tur det. Annars kanske vi skulle bli liggandes där allihop i den där vilstolen.

Att odla är ett evighetsjobb men delmomenten i det skänker så mycket tillfredsställelse. Det utsätter också tålamodet för en prövning men bidrar också till ens tankar om att det finns hopp för framtiden. De som inte kan plantera ett äppleträd och sedan vänta på att det ska ge frukt kanske inte ska odla. 

Jag tycker att jag blivit bättre på att ha tålamod med fler saker i livet tack vare att jag börjat odla. Tillfredsställelsen av att skörda äpplena från träden jag planterade för fyra år sedan får en annan dimension än om jag kunde plockat äpplen direkt när jag grävt ner trädet. Nu är jag inte mycket för äpplen så det är bara en liknelse. 
Ett exempel som jag påminns av just i detta nu när jag sitter med detta blogginlägg är den ljuvliga doften av smultronschersmin. Precis nu kände jag för första gången doften av schersminen som jag planterade för fyra år sedan. Det är första gången den blommar såpass rikligt att doften kommer runt hörnet till min sittplats på altanen. Här kom alltså belöningen idag. Den som var skälet till att jag planterade den överhuvudtaget.

Vad gäller tobak och hibiskusar är det ju ett snabbare förlopp än flera år från att man tänder hoppet tills man får skörda. Under dessa projekt avsedda att uppnå något möter man motstånd av olika slag. Ens egen lättja förstås. Att man inte orkar ta tag i ett delmoment just idag och skjuter upp det till morgondagen. Då kanske man ändå inte kan utföra delmomentet eftersom det kommer annat i vägen. Då blir drömmen en belastning istället och man känner sig dålig. Man får dåligt samvete i vilstolen för att man istället borde beta av ett delmoment. En tid i mitt liv kunde jag inte slappna av och ligga och sola i trädgården. Om jag lyfte ögonlocken fick jag se en flagnande vindskiva eller en rabatt som borde rensas. Jag fick åka hemifrån för att sola. Jag fick ingen ro.

Om man lever ihop med någon kan man också få skuldkänslor för att man hellre borde renovera hus eller liknande än att ligga och sola. Det är ofta ett feltänk i sig. Det är inte alls säkert att den andra tänker: "Där ligger du och latar dig när du vet att du borde måla vindskivorna". Den andra kanske tänker: "Det är dig väl unt att ligga där och njuta en stund eftersom jag vet att du längtat efter det hela vintern."

Just nu har jag väl fyra mera långtgående projekt igång. Jag ska riva utbyggnaden som jag inte fick ha. Det tar förstås emot eftersom den även en liten krossad dröm som jag hade. Som jag planerat varje detalj i uppförandet av men som nu gick om intet.
Jag ska inreda det utrymme i uthuset som delvis ska ersätta det utrymme som jag inte fick skapa i och med utbyggnaden.
Jag ska driva upp tobaksplantor och göra eget snus. Helst en hel årsförbrukning och jag ska ta hand om och ta sticklingar av mina hibiskusar som kan skänka glädje till mig och andra.

Inom alla dessa projekt finns delmoment som jag ser fram emot olika mycket och vad gäller några av momenten väljer jag tydligen hellre att sitta och gruva mig inför dem än att ta tag i dem. Jag hittar olika anledningar till att slippa just nu. En del delmoment ser jag fram emot men för att de ska bli av måste jag utföra delmoment som jag gruvar mig för innan. Ibland stöter jag på yttre motstånd också. Vädret till exempel. Det är för varmt för att snickra eller det regnar för mycket. Emellan de tidpunkterna som vädret omöjliggör aktivitet finns "fönster" där förhållandena är optimala. Ett sådant fönster råder just nu men det ska börja regna om några timmar enligt SMHI. Är det då ens lönt att plocka fram alla saker och etablera en arbetsplats för att kunna jobba någon timma?

En annan ojämn kamp jag måste föra när det gäller odling är ohyra och ogräs. Där gäller det att inte ge upp även om jag vet att om jag upphör med kampen kommer ohyran ta över. Det är en kamp jag aldrig kan vinna. Det är bara att inse det. En yttre kraft som bara motarbetar mig i vad jag än tar mig för. Jag brottas hela tiden med sökandet efter ett motmedel för att en gång för alla slå ner det motståndet men det går inte. Det innebär i alla fall en strävan att hitta den bästa metoden för att bekämpa ohyran och den strävan är skön att vara i och ger viss tillfredsställelse. Tänk om jag löser den frågan? Tänk om det blir jag som kommer på en metod för att få mina hibiskusar fria från ohyra? Tänk om jag kan tillverka eget guld av morgondaggen?

Jag borde nog också plocka tjuvar på mina tobaksplantor. Det tar emot. Det är redan trångt i tobakslandet och jag riskerar hela tiden att trampa sönder blad när jag kliver däri. För att kunna göra det behöver jag sätta på mig stövlar och handskar. Sedan måste jag gå böjd i en halvtimma i denna värmen och när jag har två plantrader kvar kommer jag vara helt slut. Jag kommer att vara törstig och svett. Jag kanske har blivit bromsbiten några gånger och bränt mig på en och annan brännässla.
Men när jag väl börjar går det lättare än jag trott. Det var inte så mycket tjuvar och nu har jag ju redan gått igenom en fjärdedel av beståndet. Inga bromsar flyger omkring mig heller. Rätt som det är är jag färdig.
Det blev inte så jobbigt som jag föreställt mig men framförallt är momentet utfört och behöver i och med det inte utföras på ett par dagar. Det visade sig att tiden för att gruva sig inför delomentet var dubbelt så lång som att utföra det.

Det händer ju också att man går emot lättjan och etablerar en arbetsplats trots att det är svarta moln på himlen. Att viljan är starkare än lättjan. Och tillfredsställelsen man då känner efteråt är ju värt det hela faktiskt. Om man skulle göra en lista på allt man "borde" göra skulle den bli hur lång som helst. Den kanske inte ens skulle få ett slut. Förr pratade man om att man hade en del "oskrivna brev" som låg på hög. Brev man borde skrivit för länge sedan men det har inte blivit av.

Att komma ihåg att det oftast tar mer energi att gruva sig för något än det tar att utföra det. Lite som att ta ett sommardopp i sjön. Man ångrar aldrig ett bad.

Det är antagligen det här som livet går ut på. Att få känna tillfredsställelse över alla små genomförda delmoment. Och även slutprodukten av dessa förstås.

Från det ena till det andra men som ändå är en liten detalj som gör livet värt att leva. Alla minnen som kommer tillbaka när jag kände doften av mitt loppisfynd från gårdagen.
Doften av en gammal kikare.
Jag slår vad om att de flesta av er minns hur en sådan tingest doftar. En doft som aldrig verkar gå ur hur gammal kikaren än blir.

Att lära sig att ta vara på de där sekundsnabba dofterna och göra dem till en del av livet är något som skänker glädje när man levt i drygt ett halvt liv.

onsdag 24 juni 2020

Hemmadag i värmen

SMHI har varnat för värmebölja. Jag gick upp kl 7 och efter några kaffekoppar gick jag ut och gick igenom tobakslandet. Jag plockade ogräs och tjuvar. Jag höll väl på en timma och svetten ran redan då. Fick ta flera pausar och dricka vatten
Så här ser en tobakstjuv ut men en del har t o m hunnit växa till sig ännu mer än denna. Jag räknar med att få plocka tjuvar varannan dag. Det är otroligt vad tobaken växer.

När jag duschat åkte jag till Panncentralen för att äta lunch.
En pasta med en baconsås och långkok fläskkööyy i tunna skivor. Jag berömde restaurangen för deras goda rökta ost som satt sig som ett trevlig lunchminne från förra veckan.
Efter en stund kom kvinnan och frågade mig: -Kocken undrar om du vill ha lite ost? -Ja gärna, svarade jag och så kom hon med denna assiett.
Imorgon är en av lunchrätterna den stekta rökta osten igen och Felix och jag ska dit igen för att få den underbara rätten.

När jag kom hem satt jag mig i skuggan och lyssnade på skogen och 26:an. Jag fick för mig att spola ren innerkrukor igen.
Där brukar jag sitta och spola ur krukor och sortera dem hjälpligt.

Här är min lilla vattenkannesamling också. Men jag känner att jag vill ha fler. Bidrag mottages tacksamt. Även om det det skulle kosta en liten penning.

tisdag 23 juni 2020

Roadtrip i västerled

Kl 10:15 startade jag och Felix från Kristinehamn. Delmål 1 var min kompis Sangrid som odlar tobak och är en hängiven snusfabrikör. Hon bor lite norr om Vålberg.
Vi började med ett odlingsvarv och tittade på hennes odlingar. 
En perfekt liten sydsluttning ungefär lika stor som mitt tobaksland. Här står hon. I augusti månad kommer hon knappt att synas där hon står.
Hon hade flera olika land och väldigt många olika sorter. I ett stort träd på gården hade hon ett häckande sparvhökspar som slogs med en tornfalk hela tiden när vi var där.
Blandsaft i värmen med utsikt över hennes välordnade och vackra land.

Jag bytte bort en dosa av Thomas Sändhs snus "Knivsöder" mot en av hennes sorter "Rabbens ettanförsök".

Sedan åkte vi på överraskningslunch till Värmskog café och deras räkmackor.
Varken Felix eller jag orkade äta upp. 300 gr skalade räkor var. Det måste ju vara ett kilo oskalade. Det är nog första gången jag lämnat räkor på en tallrik.

Fruktansvärt mätta åkte vi till konstnären Karin Fast Aronsson i Boda. Jag har ju varit där förut men för Felix var det första gången. Vi fikade. Kaffe och glass och det var lagom efter räkorna. Vi tittade i hennes målarbod på gården.


Det finns lite av varje.
De här två är de senaste och jag vill egentligen ha båda men just nu finns ingen plats.

Lite fler påbörjade.

Värmen tog hårt på mig denna dag och jag blev stundtals lite yr. Vi åkte hem från Karin och stannade till vid Alsters herrgård där jag var inne och hämtade en bok.

På kvällen sedan var det handledarkurs inför Felix övningskörning. Det blev en lång dag.

Min tobak växer också väldigt bra.
Och hibiskusarna.
Denna Oriental moon blommade idag

måndag 22 juni 2020

Köttkvarn

Underbart befriande regn idag! 
Gårdagens blogginlägg gav viss utdelning må jag säga. Jag fick tag på två underbart smaklösa vattenkannor hos en vän.
En brun. Hur kan man överhuvudtaget tillverka bruna saker? Jag har en likadan som den bruna men den är lila. Den är väldigt bra eftersom yttersta änden på pipen är riktad nedåt. Det är lättare att vattna då.

Imorse åkte jag på loppis och skulle titta efter lite saker. 
Piedistaler fanns det gott om. På den jag ville ha var det ena benet lite för kort tyvärr så den var jullrig.  

Jag brukar alltid kolla böcker också och hittade direkt en som verkade intressant.
"Djupfrysning av Britt-Marie Andersson". När jag kollade framsidan insåg jag att titeln blivit spännande på grund av ett anmärkningsvärt syftningsfel.
Det var ju synd.

Jag hittade också en nästan likadan hushållsassistent som jag redan har. Denna var i stort sett komplett och den hade en köttkvarn. 
Jag köpte den till höger för 500 kronor så nu har jag två assistenter och en köttkvarn. Min modell heter N10 och jag köpte en av modell N8. Ju högre nummer, ju nyare modell. Min var tydligen något nyare då.

Idag blommade denna skönhet också. Den liknar Snow Queen och Cooperi men jag köpte den som namnlös. Och då förblir den namnlös. Det är en regel som man måste följa. Man får inte sätta riktiga namn på plantor som inte är namngivna när man förvärvar dem även om man är aldrig så säker på att det är rätt. Så den här heter "NoID 10" hos mig kort och gott.

Imorgon ska Felix och jag ut på äventyr så det blir tidigt sänggående ikväll och läsning.


söndag 21 juni 2020

Kafka

Igår kväll försökte jag sätta mig in i vad egentligen Franz Kafka har skrivit. Jag skrev ju häromkvällen att lag läst det mesta av Kafka men ack vad jag bedrog mig.
Han gav ut fyra romaner; Processen, Slottet, Amerika och Förvandlingen. De har jag läst. Han gav också ut "En svältkonstnär" precis när han gick bort 1924. Det är mer som en novellsamling. I alla fall den utgåvan jag har.
När jag kollade lite mer på adlibris, Bakhåll och Bokus insåg jag att det finns bra mycket mer. Han dog av TBC 1924 och var sjuk i många år före det. Han gav sin vän Max Brod i uppdrag att bränna allt som fanns kvar efter honom. Brod upplyste Kafka om att mycket av det var så bra att han skulle ha svårt att bränna det. 
Och när Kafka avled kunde inte Brod med att bränna kvarlåtenskapen. Han hade som sagt informerat Kafka om vad han tyckte och Kafka verkade inte har framhärdat i sin vilja att det skulle brännas.

Det som fanns kvar efter honom kan delas in i tre kategorier; brev, dagböcker och ofullständiga försök att påbörja nya berättelser. Det är de sistnämnda jag läser nu. Kafkas ofullbordade litterära kvarlåtenskap. Försöken kan vara från några meningar till flera sidor i boken jag läser. En massa upptakter till historier och man önskar bara att de vore längre. Han var fenomenal på att inleda berättelser. Han beskriver scenen, personer och stämningar på ett helt fantastiskt sätt. Han betraktar ofta bara världen utan att själv delta så mycket. Han lever mycket i sitt eget huvud och hans omgivning är liksom bara i vägen och besvärlig. Ibland rent utav omöjlig och det är väl det han är känd för. Att leva i en värld där allt känns omöjligt och tar emot. Det mesta han skriver handlar om någon form av utanförskap. Jag känner väl igen mig i det förstås. Liksom jag gör i Gustaf Frödings texter.

Jag vaknade vid niotiden och drack kaffe på altanen. 
När jag gick in från altanen upptäckte jag att det satt ett litet monster bakom mig. Jag tycker verkligen inte om dessa djur so jag kastade iväg kräket ut på gräsmattan under det att jag blev ståendes och bara rös.
Han landade på gräsmattan och försökte flaxa iväg men en svartvit flugsnappare var direkt där och försökte ta honom. Det var ju inte meningen kände jag. Han försökte fladdra iväg igen och flugsnapparen kom tillbaka direkt och tog honom men tappade honom igen. 
Då tog jag tumstocken och lyfte upp honom och bar in honom i växthuset.
En videsvärmare och sedan dess har han inte synts till.

Jag blev sugen på en loppisrunda. Det är ett par saker jag villhöver.
Jag duschade och gav mig iväg till Nässundet där det brukar vara en loppis men det var coronastängt tillsvidare. Någon mer loppis kom jag inte på. Jag är ute efter vattenkannor i plast för bevattning av krukväxter inomhus. Sådana kan det finnas hur fula som helst och ju fulare desto bättre. Piedistaler av olika format. När man har en prediksal har man plats för piedistaler och jag har nio stycken redan. De kan bli fler... Kökshanddukar går alltid åt och man kan hitta riktiga linnehanddukar för noll och inget. De får dock inte ha broderade monogram för då går de bort. Konstigt nog är det svårt att hitta handdukar utan. Jag behöver en köttkvarn till min hushållsassistent också. Jag köpte en begagnad assistent i Karlskoga men då fanns ingen köttkvarn med. Tänk vad många Electrolux-/Ankarsrumassistenter som ska finnas i stugorna som bara används för bakning. Hälften av dem har säkert en tillhörande köttkvarn som aldrig används och det borde finnas minst 500 oanvända köttkvarnar bara här i Kristinehamn. Tänk om någon kunde sälja sin till mig för 200 kr. Jag kan köpa en ny för ca 1000 kr men det får jag nästan en begagnad assistent för.

Jag sitter här i min kropp på min altan och umgås med min lilla hjärna. Väntar på regn men det kommer inget. Både jag, koltrastarna och flugsnapparna är överens om att det behövs regn nu. Hibiskusarna i växthuset får sin omsorg så att det nästan går till överdrift. Det är för varmt för att kroppsarbeta och jag blir bara sittandes i skuggan.
Denna skönhet blommade idag i alla fall.
En Cream lady och det finns gott om knopp på andra plantor i växthuset.

lördag 20 juni 2020

Tjuvplockning

Tobak får tjuvar liksom tomater och det är ett väldigt plockande har jag insett nu. Jag nöp tjuvar i en halvtimme imorse så svetten lackade. Jag vattnade tobaken också men annars har jag mest suttit och tittat rakt fram som en idiot. Men det gillar ju jag.
Jag tog en sväng till Snickaren i Ölme också.
En stilla lördag i kapellet. Jag väntar på regn men det ser ut att gå förbi kapellet så fort det kommer några moln med innehåll.

Igår började jag ju på "Flugornas herre" men jag kunde inte läsa den. Den var så otäck och jag orkar inte läsa om elakheter och hur elaka folk är mot varandra. Jag började i en annan bok istället som hette "Testamente" av Nina Wähä. Verkar inte så värst men jag ger den en kväll till.

fredag 19 juni 2020

Midsommarafton

Vaknade kl 7 och låg och tänkte till kl 9. Åt frukost drack kaffe och vätskeersättning. Jag märkte direkt att det skulle bli en varm dag och jag skulle börja riva torkladan.
Gräsmattan växer inget men enstaka strån blir långa och kittlar på smalbenen när man går över gården. Det var jag tvungen att åtgärda först så jag tog fram gräsklipparen och klippte där jag skulle vara idag.

Sedan började jag demontera min torklada. Bit för bit men det var fruktansvärt varmt.

Jag spolade upp vatten i mitt sittbadkar för att kunna ta ett dopp framåt eftermiddagen. Vatten upptaget hundra meter ur urberget kan behöva stå en stund i solen för att få badtemperatur.

Det gick sakta att jobba. Jobba tio minuter och sitta en kvart i skuggan.

Men till slut kom jag i mål med det jag föresatt mig för dagen. Att ta ner alla skruvläkt och plasten.

Då lade jag mig och solade lite och sedan tog jag mitt dopp.
Men det var kallt och jag fick kämpa för att ta mig ner i vattnet. Men när jag väl satt där var det jätteskönt.

Jag solade lite till efter badet och gick in och rakade mig och duschade. Sedan öppnade jag en öl. Dagen hade sugit musten ur mig och jag var helt slut. Det tog t o m emot att dricka öl. 
Jag satte mig i den enda skuggan som fanns och kände mig nöjd med dagens arbete i alla fall.
Jag tog en öl till och tittade ut över tobakslandet. Plantorna har växt påtagligt sedan igår. Det verkar ta fart nu. Kl 19:30 gick jag in och kollade rapport och avslutade öldrickandet efter fyra öl. Jag var hungrig och trött. Och varm igen.

Det får bli läsning i sängen ikväll. Jag har börjat med "Flugornas herre". En klassiker som gått mig förbi hela livet. Annars är jag inne i en Kafkaperiod. Jag har läst det mesta av honom men nu läser jag delar av den efterlämnade litterära kvarlåtenskapen, sådant som aldrig kom ut och fragment ur de romaner han skrev. Det är språkligt fascinerande att läsa Kafka trots att texterna är översatta till svenska förstås. Ingen skriver som han.

torsdag 18 juni 2020

Hemester

Idag påbörjade jag en liten semestervecka här innan sommarsemestern. Jag är ledig nästa vecka och jobbar sedan två veckor innan min fyraveckors sommarsemester.

Jag ska riva denna dröm som jag haft. Det känns jättetungt men nu ska det ske.

Jag satt och tog en öl medan min tobaksodling vattnades ikväll. Jag har plockat ogräs och tjuvar idag och det blir nog tjuvplockning även imorgon. När jag druckit en sexpack vågade jag klättra upp på altantaket och rensa hängrännor också.
Sivan kommer alltid på kvällarna och idag fick jag chansen att kleta på henne Frontline mot fästingarna som det kryllar av häruppe. Något har hänt med hennes tänder sedan ca ett år tillbaka. Jag tror hon förlorat en kindtand och därför ser hon ut som hon har en snus inne ibland.
Det var alldeles för varmt för henne idag vart hon än tog vägen. Det brukar sluta med att hon rullar sig i sand vid infarten från grusvägen som går här bakom.
Vilken otrolig kväll det blev. Varmt och stilla så att man inte vet hur man ska hantera det. Men ett litet moln som löstes upp till intet någon minut efter bilden togs. Något händer dessa vackra sommarkvällar. Man vill på något sätt att det alltid ska vara så här och man vet inte hur man ska ta vara på en sådan här kväll för att ha kvar den i minnet.
Inramad av klematis och med mormors hibiskus i hörnet sitter jag här i tystnaden.
Det här har blivit min plats på jorden. Där jag är Eddie fullt ut och det har blivit en plats jag alltid återvänder till. Skillnaden mellan en sunkig bar på Manhattan, en slamrig tunnelbanestation och stillheten här utgör de två världar jag vill leva i. Men kapellet är nummer ett!

måndag 15 juni 2020

Att narras

Ända sedan jag var liten har jag tyckt illa om att narras. Första april har varit ett datum jag avskytt eftersom det då är ok att luras. Jag har aldrig orkat lura Felix att tomten finns. Inte heller Gud. För mig är de lika verkliga som Kalle Anka.

Jag minns när Felix var liten och det var så viktigt att ha en tomte. Jag motsatte mig det i sten. Men på mödernet tyckte man att det var så det skulle vara.

Min moster Ainas man Evert lurade mig alltid. Jag hatade att vara hos dem. Han satt vid köksbordet och skrävlade och rökte pipa och efter varenda mening han sa fick jag tänka till om det verkligen kunde vara så. Att Carina var uppe på vinden och åkte rullskridskor t ex.

Jag har varit på min vakt mot lögner och jag kan heller inte ljuga. Jag kan inte se in i en annans ansikte som jag precis vilselett. Jag har ju försökt men jag har alltid mått så fruktansvärt dåligt efteråt.


Idag har vissa trollsländor börjat patrullera av baksidan. Det är ett klart sommartecken här hos mig. Trollsländorna ronderar och kollar insektsläget mellan kapellet och uthuset. Både trollslända jungfruslända har jag haft här idag. Jag fick också en glimt av en Makaonfjäril. Den vackraste av fjärilar.

Fågelsången har avtagit och det märks att den ystra våren är över. Mina svartvita flugsnappare håller på att lämna sin holk. Jag tror att hela familjen är flygga nu men de verkar hålla till i holken i alla fall.
Min blåmes har lämnat. Här ser man spår efter klor och stjärtfjädrar men nu är det tomt. Jag tycker de borde starta en andra kull.

Nu åter till rubriken på detta inlägg. "Att narras". Jag samlar på hibiskusar och jag älskar dem. Jag älskar deras växtsätt och deras blommor när de blommar. Jag klarar mig utan blommor också men det är förstås extra roligt när de blommar.
Idag blommade denna hos mig. En el Capitolio sport. Varje blomma varar oftast bara en dag. Är de utslagna flera dagar så är det ytterligare en bonus. Jag har drygt 40 olika sorter och jag ägnar mycket tid åt dem. Studerar deras utveckling och livsglädje. Jag tar också sticklingar. Dels för att ha dubbletter och dels för att kunna dela med mig till andra hibiskusälskare. Jag säljer till de som vill ha men jag är human vad gäller prissättning. Det finns FB-grupper där vi säljer och köper.

Men för en vanlig människa som vill ha en hibiskus är risken stor att det blir en besvikelse.

Om man frågar en blomsterhandlare vad kunderna vill ha för krukväxter så får man höra: -Kunderna vill inte att växterna ska bli för stora och ostyriga, -Blommar den rikligt, är också en fråga de får?

En riktig hibiskus växer och blir stor. Givetvis försöker den som alla andra växter att bli störst och skugga bort alla andra i närheten. En riktig hibiskus blommar när det är meningsfullt för den att blomma. D v s när det finns pollinerare som flyger.

Kunderna i blomsterhandeln vill ha växter som inte blir stora och som blommar hela tiden. Då tillsätter odlaren ett hormon som gör att de inte växer och som gör att de blommar hysteriskt tills de dör. Små kompakta plantor som blommar och sätter knoppar hela tiden. Tills de dör. 
Man säger att plantorna är retarderade, behandlade med "retarderingsmedel" och de flesta verkar tycka att det är OK. De flesta plantorna överlever inte vintern och det är svårt att få bort hormonet genom att planera om och krångla. Man måste köpa en ny om man vill ha en hibiskus. 
En del säger att det går att få bort retarderingsmedlet. Jag har aldrig sett bevis på det ännu. 

Jag har t o m svårt att tycka att blommorna är vackra och bedårande när jag får reda på att de är retarderade. Som om en idrottsman vunnit och varit dopad. Det är inte äkta. Som om någon säger till mig: -Titta vilken enastående vacker kvinna som går där på trottoaren. Efter lite eftertanke inser jag att det var en transvestit och jag säger: -Men det är ju en man?!?!? -Det spelar väl ingen roll. En vacker kvinna är det i alla fall.

Jag blir provocerad av vackra blombilder på hibiskusar som är retarderade. Däremot blir jag alldeles till mig när jag ser en vacker hibiskus som har livsglädje och inte är avlad för penningens skull och för att passa in i en lägenhet; inte bli för stor och blomma tills den dör. Då köper man en ny. 
Ingen respekt alls för det levande ivriga livet.

Jag fnyser föraktfullt åt retarderade hibiskusar.

Man ska inte narras.

söndag 14 juni 2020

Rivning och bygge

Idag började jag riva mitt olovliga utbygge. Jag plockade ner del för del i det hyllbygge jag påbörjat i ett utrymme i uthuset. Jag skruvade ner brädor och reglar i den takt jag behövde dem till hyllorna. Allt för att inte behöva mellanlagra dem någonstans.
Utbygget är lite "strippat" men det är knappt så att det syns ännu. Inga getingbon hittills heller.
Här har jag byggt ett hyllplan och kunde inte låta bli att ställa in innerkrukor. Jag har gjort ren innerkrukor vid ett flertal tillfällen de senaste dagarna. Låtit dem ligga i blöt över natten och sedan spolat ur gammal jord och skräp. Sen sorterar jag och bygger högar för att ha olika storlekar att välja på när jag planterar om. Men jag insåg idag att jag antagligen har alldeles för många krukor. Det är så svårt att kasta krukor man fått med när man köpt någon växt men nu har det nog gått överstyr.
Jag har tyvärr många hundra krukor. Men de kan vara bra att ha... Dessutom fick jag erbjudande om att få en hel hög med innerkrukor men jag sa faktiskt nej trots att det tog emot.
Här har jag satt upp ytterligare hyllplan och det var så långt jag kom idag.

I detta utrymme ska jag också torka tobak. Jag tror det är för litet men jag kommer att börja så. Här ska jag också ha mina odlingssaker för både tobak och hibiskus.

För att komma vidare med rivandet behöver jag plats att mellanlagra virke på tills jag behöver det. Bakom uthuset har jag förvaringsmöjligheter under tak men det var givetvis fullt av gamla braatthastumpar som låg i vägen. 
Jag röjde två fack och lastade på släpkärran. Det mesta var meterlånga reglar och brädor. Och ved har jag alldeles för mycket. Särskilt barrved av gammalt snickerispill. Det är liksom ingen energi i de där stackars brädorna. Inte som lövved i alla fall. Det är inte så mycket att ha.
Det får gå till tippen istället. Tillsammans med lite annat plock.

Varmt och skönt är det också. Det gynnar mig att svetten rinner hela dagen. Jag börjar de här dagarna med vätskeersättning, vis av erfarenheter från tidigare värmeböljor.

Imorgon är det kontorsarbete igen. Det lilla som går att göra. Jag jobbar denna vecka och sedan har jag semester i en vecka. Efter midsommar alltså. Då river jag nog ner utbygget så att ingen kan se att det någonsin funnits där. 
Det är fortfarande ledsamt för mig. Jag minns ivern när jag byggde och vad övertygad jag var att det skulle komma att bli ett helt perfekt utrymme för tobakstork mm.