lördag 30 april 2022

Trädgårdslördag, öl och musik

Vaknade tidigt. Åkte ner till Granngården och köpte hönsgödsel och sedan till Maxi. Jag köpte färsk bläckfisk. Jag tänkte göra ett testkok innan jag ska ha bläckfisk i paella när paellapannan kommer på posten. Det verkar krångligt att koka bäckfisk. Jag har kollat ett antal recept och bestämde mig för ett. Då ska bläckfisken ligga i frysen i 24 timmar först. Där ligger den nu. Bläckfisken förresten...Jag köpte bara två armar för att testa med.


Jag fräste tobakslandet en gång. Nu fick jag in en fin teknik som jag inte fick in förra året. Här står den nedgrävd i lucker odlingsbädd.


Här avspolad och redo för förvaring till nästa vår. Det är en racklig skitmaskin men den duger till det jag behöver den till. Den har ett fräsdjup på ca 25 cm och den är inte så stark så man får ta det försiktigt. Grässvål klarar den inte. Det gör nästan ingen enklare jordfräs förresten.

I år ska jag sätta plantorna 70 cm isär. Förra året hade jag ett avstånd på 60. Det blir 8 rader i år med ca 14 i varje rad. Om en månad ungefär planterar jag ut plantorna.

Biffen var här och drack kaffe och pratade tobaksodling också. På eftermiddagen åkte jag till "Böppa" (Björneborg) och hämtade en kompis. Vi ska ta några öl och lyssna på musik ikväll. Vi har planerat det i flera år nu men ikväll ska det bli av. Han heter Johan och spelar gitarr. Han tycker om samma musik som jag och han är en duktig sologitarrist om än lite blyg att uppträda. 

Jag sa en gång att: -Jag önskar att jag kunde spela gitarr som du. Då sa han: -Jag önskar jag kunde skriva som du. Olika talanger.


Här är han. Redo att försvinna in i musikens värld.

fredag 29 april 2022

Fredag

I morse såg jag två större hackspettar som parade sig på en gren.

En arbetsvecka till ända igen. 


I går kväll tog jag undan presenningarna på tobakslandet. Jag ska känna lite på det i helgen och överväga om jag ska fräsa det och förbereda genom att bygga odlingsvallarna redan. Då kan jag också dra elstängslet sedan. Vi får se.


Jag körde en vittvätt på dagen och bakade två nya kavringar idag. Det är lyxigt att kunna baka matbröd under tiden man sitter i ett onlinemöte. Mötet drog ut på tiden så timern började pipa innan mötet var slut så jag fick gå och ta ut bröden.

Nästa helg hänger min konstnärsvän Karin Fast-Aronsson ut målningar under en konstrunda i Kil-/Arvikatrakten. Rundan kallas "Värmlands hjärta". En konstrunda där ett antal värmlandskonstnärer deltar. Idag frågade hon mig om hon fick ta med målningen som utgör omslaget till min bok. "Inte till salu" då förstås eftersom jag tingat den. 


Jättekul tyckte jag eftersom hon ville ha med den trots att den inte är till salu. Det betyder att hon själv gillar den också förstås. Dessutom kommer det att framgå att den ska utgöra bokomslag. Lite reklam för både henne och mig. Om ni åker på konstrundan kan ni se den i sitt originalutförande utan text.


Idag testade jag att vacca 800 gr mald tobak. Jag ska börja fylla upp mitt boende i Spanien med torr tobak så jag kan göra snus på plats i Spanien i framtiden. Denna första påse ska jag ta med i juli och låta ligga i lägenheten. Hur länge håller svetsen? Kommer det att vandra in fukt? Mycket frågor och detta är steg ett i utvärderingen. Jag använde ca 42 cm av en plastslang som var 28 cm bred och svetsade 2 ggr i varje ände.

måndag 25 april 2022

Promenad

En dryg vecka sedan jag ramlade. Idag gick jag upp och tittade på olycksplatsen. Jag tittade om jag såg något spår av min vurpa men det gjorde jag inte. 


En liten bergklack i dagen men den var lite brantare än jag mindes den. De senaste vurporna jag gjort har jag blivit lite försiktigare. Jag funderar mycket på om det ska vara så här nu. Att jag ramlar ibland och inte kan ta emot mig. Jag är lite rädd för att klättra på stegar eller ställa mig på en pall numera. Och ser mig ängsligt för var jag sätter fötterna. Jag skulle behöva träna upp min fysik faktiskt. Annars kan jag nog inte leva det liv jag vill. Åka scooter, snorkla och gå i bergen i Spanien.

Jag skrev till 1177 idag och undrade om jag kan få FaR igen. FaR står för fysisk aktivitet på recept. Jag har haft det förut på grund av min KOL. Jag var med i en promenadgrupp men det var bara gamla damer där och jag kände mig väldigt obekväm i deras sällskap. FaR kan öppna möjligheter genom att kostnader för fysisk träning kan bli något mindre. Dessutom kan min arbetsgivare stå för vissa konstnader som hänger ihop med friskvård. Jag ska undersöka det där lite mer faktiskt.


I lördags när jag tagit mig ett par tequila åkte skärmaskinen fram och jag skar upp en ny köttbit till köttchips. Jag behöver stärka mig lite med alkohol om jag ska våga köra den där otäcka skärmaskinen. Det är inte en så värst smart kombination egentligen men jag blir inte berusad. Bara lite modigare.

Det kom in en liten kort blink av kärlek i kapellet också helt otippat. Det är väl ungefär den kärlek jag behöver faktiskt. Att bli glad av att se vackra saker. Det räcker gott. 


Här ett litet kötthjärta.

Våren smyger sig på med försiktiga steg. Sol men inte mycket till värme. Fåglarna är i full gång här i alla fall och det har jag verkligen längtat efter. Jag längtar till lägenheten och livet där. Ska det vara så här nu tro? Att jag ska längta dit de perioder då jag är här? Jag tror jag kommer att komma in i det också faktiskt. Att allt har sin tid och just nu är jag här. Jag mår ju väldigt gott här också men jag vet också att jag skulle kunna må ännu bättre. I alla fall fysiskt. Därnere i det undergörande klimatet.

söndag 24 april 2022

Slapp söndag

Jag gick på krogen igår. Första gången i Kristinehamn på säkert 3 år. Jag tog några tequila hemma och några Norrlands guld 3,5 och fick feeling. Jag ringde Felix och han och Sara kom och hämtade mig och körde ner mig till Mastis. Det var ganska trevligt. Bluesbandet Alabama lovesnakes tyckte jag inte särskilt mycket om faktiskt. Inte min sorts blues. Men jag satt och pratade med folk jag inte sett på flera år och det var trevligt. 

När jag skulle hem sedan ringde jag en taxi och det var lite väntetid så jag började gå. Men det var jättekallt och jag hade bara en tunn bomullsskjorta på mig. Jag hann gå ända till järnvägsövergången vid stationen innan taxin kom. Jag frös så jag skakade så det var skönt att komma hem och bädda ner sig.

Idag har det blåst kallt igen. Jag har knappt varit ute alls. Även om jag inte blev särskilt berusad igår finns det alltid någon smygande och obehaglig ångest som ligger på dagen efter.

lördag 23 april 2022

Motorcyklar

När jag var 16 år tog jag motorcykelkörkort och köpte en Yamaha offroad 125cc. Den var så fin och jag körde till Töcksfors på den för att fiska kräftor. Jag var också med på långfredagens cortege till Filipstad och Karlstad. Jag fick något krångel på hemvägen men fick hjälp av andra i cortegen. 


Här ligger mina klasskompisar i nian på en gräsmatta vid Stenstalidskolan. Min Yamaha i bakgrunden med den blå Nolanhjälmen hängande vid bakhjulet. Ina, Christina, Tone, Pär Helgesson och Helene Södersten. Killen i röd t-tröja ser jag inte vem det är. Killen längst till höger vet jag inte heller. Det kan vara Indren som iofs inte gick i min klass.

Jag hängde lite i MC-kåken med min fjuttiga 125:a. Min idol var då min vän "Biffen" och hans bror Håkan. De båda körde också offroadmaskiner men Biffen hade en Yamaha XT-500 med en underbar ljuddämpare som gav ifrån sig ett mäktigt ljud. Ljudet var viktigt ansåg jag. Ibland såg jag honom köra på bakhjulet. Hans bror hade en Honda 500 offroad. "Biffen" och jag är vänner idag också men vår relation har utvecklats genom en resa av att vara arbetskamrater på Casco. Då var jag imponerad av att han kunde lägga in så mycket snus i varje prilla. 1/4 dosa som han hade inne i många timmar. När han tog ut snusen skedde det genom att han spottade ut två stora normalprillor. Sedan hade han alltid en liten prilla att ta ut också som gömt sig i något hudveck inne i munnen. Han tog alltså ut två stora och en liten varje gång. Han är en av dem som är självförsörjande på snus tillsammans med mig nu här i stan. Vi delar odlings-, och torkerfarenheter. Våra roller är annorlunda nu. Han är inte längre min idol. Nu är vi jämlika.

Hans bror Håkan var alltid lite lugnare. Körde inte gärna på bakhjulet.

Yamaha XT-500 var som en förälder till min lilla 125:a som ändå nästan såg ut som en 500 men mycket mindre. Som en mygga i jämförelse med en humledrottning. Jag skaffade snusnäsduk och allting som om jag vore en "biker". Ytterligare ett försök att hitta min identitet som gick fel.

Min vän Lilleman hade köpt en motorcykel och vi var ute och åkte. Det var på den tiden man kunde framföra motorfordon på hela Kungsgatan som då var enkelriktad. Nu har Kungsgatan blivit en "gågata" som i alla andra småstäder. Ett dött centrum med en gågata. Alltid samma sorts lyktstolpar, beläggning och rabatter. Det är så tråkigt att det måste vara lika överallt. Men den dagen Lilleman och jag var ute och åkte bestämde han sig tydligen för att åka på bakhjulet hela Kungsgatan. Jag låg bakom honom med min motorcykel men jag vågade inte köra på bakhjulet. Jag tror han hade en Husqvarna då. Jag tyckte det såg farligt ut. Jag var väldigt försiktig redan då. När Lilleman passerade korsningen Kungsgatan-Tegelslagaregatan fick han en snutbil efter sig som stoppade honom. Jag minns inte hur det gick men jag fick ändå bekräftat att det var nog lika bra att köra lite försiktigt i trafiken.


Den här bilden är ungefär samtida med den händelsen. 1980. Jag var 16 år. Jag sitter i kalsonger. Dricker Pripps Export och Lilleman böjer sig bakom oss. Lilleman hade troligen "köpt ut" åt mig. Det är hans dåvarande flickvän "Kicki" som sitter i förgrunden. Det är också hon som har skickat den här bilden till mig. Vi sitter på bryggan vid Skymningen. Jag är otroligt lik Felix på denna bild.

Jag bodde på Stenstaliden då. I tian. I cykelrummet förvarade jag min motorcykel på nätterna. Min klasskamrat Mikael Jerlströms plastfarsa, Manfred hade alltid sin otroligt vackra Moto-Guzzi ståendes utanför Stenstaliden 17. Jag har tittat på den i många timmar för dess skönhets skull. Kåpor, vindruta och packväskor. Dessutom bytte han den mot en annan vid tillfälle så jag kunde sitta på staketet och titta igen. 

Jag har för mig att han hade två ögon på den främre kåpan med vindruta så att det såg ut som ett ansikte framifrån. Jag tror han hade en stor BMW någon gång också. Stora landsvägsmaskiner med kåpor, vindruta och packväskor. Faan vet om han inte hade backväxel på hojarna t o m.

Men där tog mitt intresse för motorcyklar slut. Jag minns att jag körde runt på en scooter som Mats Borgfors hade när han bodde i Åsa på Västkusten. Han var väl där och mekade med racerbilar som vanligt. Jag bodde då i Göteborg och var nere och hälsade på. Den scootern gillade jag verkligen.

Senare i Kristinehamn fick jag prova "Gummis" Kawasaki 1300 också. Men då blev jag rädd för motorcyklar. Jävlar vilken acceleration. Tunnelseende över Brovallsbacken när jag vred på gasen och direkt kom upp i över 100 km/h. Det var alldeles för farligt för mig.

Men nu ger jag mig in på ett scooteräventyr på äldre dar.

Peugeot Tweet 125i

Igår mailade jag ner kopior på mina försäkringspapper på min scooter. Jag frågade också om det möjligen kunde ordnas så jag kunde hämta ut den under den första veckan i juli.

Jag fick följande svar:
"Hi Eddie!! Your bike is ready waiting for you!! See you soon!! Have a nice weekend!"

Jag fick också följande bilder.


Jag verkligen älskar den redan! Min egen motocicleta. Jag gillar den så mycket att det är som upplagt för att bli besviken. Jag kan inte hjälpa det. Jag sätter ofta upp skyhöga förväntningar men jag har faktiskt också med åren lärt mig att hantera de besvikelser de kan innebära.


Top-boxen. Säkert inte världens bästa kvalitet på lås på den men det är jag medveten om och kommer bara ha hjälmen där i när jag lämnar scootern. Jag har sett på Youtubeklipp att det är svårt att få plats även med mindre hjälmar under sadeln tyvärr. Då får jag använda det utrymmet till något annat. Svårare än så är det inte. Huvudsaken är att jag kan använda top-boxen att köra saker i när jag kör, inte när den står stilla.
Igår beställde jag ett skivbromslås till den med larm. Det tjuter i 100 dB om någon ändrar motocicletans läge. Det blir bra det när den står parkerad precis utanför mitt sovrumsfönster i en staketomgärdad community där min lägenhet ligger. När jag åker till Sverige ställer jag in den i lägenheten och kopplar bort minuspolen på batteriet som min vän Tony lärt mig.


Här i en sexig posé i halvprofil. Den blev väldigt snygg med den vindrutan.

Idag drog jag av plåstren på benet när jag duschade. 


Det läker nog snabbare när det andas fritt. Idag tog jag också den sista tabletten i antibiotokakuren vid lunch. En vecka sedan jag skadade mig alltså. Stygnen ska sitta en vecka till.


Den tokiga lilla kapellkattan har lagt sig i en grushög dagen till ära. Det var väl varmt där förstås. Och lä efter marken. Det är soligt men det blåser isiga vindar idag.

fredag 22 april 2022

Asplek

Felix och jag åkte över till Väse en sväng för att se aspen leka. Fisken "Asp", inte trädet alltså. Jag har varit där flera gånger förut men då har jag inte fått syn på den. Detta var första gången och jag är så glad att Felix var med. Jag försökte ta en bild på den men det var lönlöst. 


Oftast såg jag den som en silhuett men ibland var rygg-. och stjärtfenan över vattenytan. Jag tog flera bilder men ingen lyckades fånga aspen. Den här bilden lyckades i alla fall fånga Felix högerhand. Vi såg några riktiga bumlingar. Säkert fem-sex kilo.


Vitsipporna var lättare att fånga på bild.


Jag eldade lite igen när jag kom hem. Nu brann även de partier där jag hade misslyckats förut.


Tre nya böcker idag också. 


Vackert väder och varmt idag. Här ligger kapelldrottningen i egen hög person; nyinsmord med fästingmedel.

torsdag 21 april 2022

Hemma igen

Jag avslutade gårdagskvällen med att se ikapp de Robinsonavsnitt jag hade missat. Sedan tänkte jag att jag skulle göra ett försök till att boka resa till Torrevieja till mig och Felix i juli. Jag lyckades till slut trots att jag gick i fler fällor på vägen. Det är krångligt att boka med Ryanair har jag märkt. Återvändsgränder där man ibland behöver göra kostsamma val för att komma vidare. Det kom upp en fråga om jag ville boka långtidsparkering och det ville jag ju men då stod det att tjänsten inte erbjöds i Västerås. Min första tanke då var att parkeringen inte är i drift längre och då skulle vi ju inte ta oss dit. Det var det huvudsakliga skälet att jag avbröt bokningen tidigare.

När jag senare på kvällen googlade på långtidsparkering visade det sig att den visst är i drift och då kunde jag ju boka igen. Det var ytterligare tveksamheter också senare i biljettköpsprocessen men jag lyckades ta mig förbi dem också till slut.

Vi åker från Västerås till Alicante fredagen den 1 juli och åker hem den 11 juli. Det är varmt därnere då men man måste ju prova på att bo där då också. Det ska bli så roligt att visa Felix min (och hans) lägenhet.

Resan hem gick bra. Inte försenad en minut någonstans. Helt otroligt. Jag har fått mig några tankeställare denna resa. Denna träff var inte värd allt mitt trassel i min mening. Fullspäckat program också så jag blev tillrättavisad när jag kom in på sidospår. Så här ska det inte vara. Det enda jag har med mig hem är mina samtal med några av deltagarna. Jag hann förövrigt inte ens prata med alla. !5 personer men det var så tight program.


Jag tog en bild på min trogna följeslagare på hemvägen. Gud vad många äventyr den här ryggsäcken varit med om. Alla mina resor sedan 2000 ungefär. Jag förstår inte att den fortfarande håller. Ofta är den tungt lastad också. En fantastisk rygga.


onsdag 20 april 2022

Det lutande varuhuset i Växjö

Vaknade 8 och tog en liten promenad. Kl 10 när affärerna öppnade gick jag in på Åhléns och fick känslan av att det var nerförsbacke djupare och djupare in i affären. Jag blev nästan yr. Jag vände och gick tillbaka och då kändes det som uppförsbacke. Jag frågade en i personalen: -Jag vet inte vad som händer med mig men det känns som om golvet lutar. -Det stämmer, sa tjejen. 


-Golvet lutar neråt, sa hon och pekade. Väldigt märklig känsla måste jag säga. Jag skulle egentligen vilja veta mer om det men det får bli en annan gång.

Sedan samlades vi för lunch och en "Walk-and-talk" där vi hade fått några frågor att diskutera. Vi gick in i domkyrkan. En så fantastisk glasvägg jag såg därinne.


Synd bara att den var besudlad med en religiös text. Färgerna och effekten med ljuset genom glaset var fantastiskt. En halvdag som tyvärr inte gav så mycket. Vi hinner aldrig diskutera färdigt saker vi påbörjar. Plötsligt är det fika och vi har bråttom till nästa programpunkt. Det var precis som jag befarade tyvärr. Jag hade i alla fall ett fint återseende med några av de andra. Bl a en tjej som jag har pratat med och lyssnat på i olika sammanhang. Hon är klok och jag tycker om att prata med henne. Jag får alltid med mig något av henne när vi träffats som jag minns sedan. Så även idag.

Nästa gång detta gäng ska träffas är det jag som står som värd. De vill komma till Örebro i november säger de. Jag väljer att inte tänka på det riktigt än.

Middag på hotellet kl 19 och kl 20 kände jag att det började bli jobbigt med stimmet runt omkring mig. Jag tackade för mig och gick upp på rummet till stillheten igen. För att klara den stimmiga miljön skulle jag behövt dricka alkohol men det var jag inte sugen på.

Innan middagen försökte jag boka resa för mig och Felix till Spanien men jag gick helt bet. Jag höll på att bli galen på Ryanairs webbplats som visade olika resultat hela tiden och tvingade in mig i återvändsgränder där jag skulle behöva göra en massa val som alla kostade pengar. Och där jag dessutom ville prata med Felix om valen jag gjorde. Jag lade ner mina försök. Vi får sätta oss någon kväll han och jag för att göra bokningen tillsammans.

Imorgon är det tidig start på dagen. Tidigare än jag är van vid. Jag har en punkt imorgon på programmet tydligen men den finns inte med i programmet. Jag har försökt förbereda mig lite men egentligen vet jag inte vad de vill höra. Jag vet heller inte hur lång tid jag har på mig att berätta det heller. Men det löser sig. Jag kan prata när jag väl vill och jag är en av de som varit med längst i det här gänget. Det borde bli tio år i november. Jag tror de vill höra mer om det arbetssätt jag har med Miljösamverkan Värmlands och Örebro län. Det skiljer sig nämligen mot arbetssättet hos de flesta andra regionala miljösamverkansorgan. 

Jag fasar för hemresan också och hoppas jag kommer undan lindrigare denna gång. Jag ska åka en annan väg hem. Växjö-Alvesta-Linköping-Katrineholm-Kristinehamn.

tisdag 19 april 2022

Dessa omoderna och idiotiska tjänsteresor

Så arg som jag varit idag har jag inte varit sedan före pandemin. Tågkrångel när jag skulle till Växjö på ett möte. Mötet börjar imorgon lunch men jag vågade inte åka samma dag. Jag startade från kapellet kl 13:30. Det är inte enkelt att ta sig till Växsjö. Tåg till Hallsberg och byte till tåg till Mjölby. Tågbyte igen för tåg till Alvesta. Ett sista tågbyte innan jag skulle vara framme i Växjö kl 17:47. Jag hade tittat ut en restaurang. Jag ville passa på att äta indiskt.

När jag ringde efter Taxi i Kristinehamn fick jag redan där ett snorkigt bemötande. Det måste vara en ny tjej därnere. Jag fick säga ifrån på allvar när hon började tramsa och sucka och pusta. Tåget försenades mer och mer ju längre tiden gick på perrongen i Kristinehamn. Väl framme i Hallsberg hade jag missat nästa anslutning men det skulle gå ett annat tåg om en timma. Kl 16:44 när tåget skulle avgå var hela perrongen full med folk men inga dörrar öppnades. En stackars tågvärd kom och sa att besättningen just har satt sig i en taxi i Örebro. Då var det tåget sedan en kvart försenat efter ytterligare en kvart sa tågvärden att de är här om 12 minuter. Det tog ytterligare 45 minuter innan vi kunde åka. Tåget i Mjölby sedan var också försenat och samma jävla lögnaktiga tågpersonal. Någon påpekade att tåget ska komma om tio minuter enligt appen. Deeeen fungerar inte sa personalen. Vi som jobbar har trafikverkets app (minsann) som är rätt. Alltså är de medvetna om att de appar som finns för deras tåg inte stämmer. Detta säger idioten på ett sådant självklart sätt som om mannen borde fattat det. Bah! En gratisapp...Hur skulle den kunna fungera.

Jag kom till Växjö kl 20:45 och den indiska restaurangen stängde 20:30. Kvar fanns "sportbarer" med högljudda sportidioter. Mitt emot Stadshotellet fanns en liten kinarestaurang i alla fall. De hade redan stängt men jag fick beställa på en nåder. Jag var så fruktansvärt hungrig. Jag fick en påse mat och gick till hotellet. Inga bestick. Bara pinnhelveten att jaga runt riskornen med. Såsen var god men jag var alldeles för hungrig för att uppskatta maten. Jag fick heller ingen soya trots att jag bad extra om det. 

Hotellrummet är för varmt och jag sitter i kalsongerna och vädrar. Nedanför ligger hotellbaren tydligen. Också en jävla sportbar. Folk skriker och skrattar. Fy faan vad jag vantrivs på dessa tjänsteresor. Jag har suttit i tyst avdelning på tåget och lyssnat på vitt brus hela resan. Jag slapp höra en som mumsade på ett saftigt äpple. Dessvärre kunde jag inte störa bort doften av äpple. Pommesfritesdoft har det varit hela resan. Jag höll på att spy. Om jag får bestämma är detta min sista tjänsteresa. Fullständigt onödigt eftersom alla som ska träffas är rutinerade onlinemötesarrangörer. Men jag får vika mig. De tycker det är så trevligt att mötas. Jag tycker inte det är värt allt krångel. Min resa tog 7 timmar och en kvart. Rimligt? Jag tycker inte det. Mötestiden är lunch till lunch, onsdag till torsdag. För att ha en chans att komma fram fick jag starta ett dygn innan.

Jag ska försöka få slippa tjänsteresor över 2,5 timme hädanefter. Det måste väl vara ett rimligt krav.

Jag har lust att obstruera imorgon och inte delta på den arrangerade middagen på kvällen. Det är alltid lax eller kyckling och jag äter inget av det. Jag kanske ska gå iväg till den indiska och sitta själv istället. Då slipper jag sitta med hörselproppar också.


Tyvärr kommer det bli svårt att vara positiv imorgon på mötet. Vilket givestvis förväntas nu när vi äääääntligen får träffas igen. Fy för den lede.

Jag fasar för hemresan på torsdag.

måndag 18 april 2022

Nytändning i bokprojektet

Vaknade kl 6 och gick upp. Jag startade datorn direkt på morgonen och började fortsätta att skriva lite. Att boken skulle bli på ca 300 sidor är inte sannolikt. Jag hade jämfört med en annan bok i samma format som hade ca 170 sidor. Det var så jag kom fram till att min bok skulle hamna på ca 300 sidor. Omslaget till boken är tilltaget så det skulle kunna innehålla 300 sidor. Själva bokryggens tjocklek med text måste ju anpassas efter inlagan men det kommer heller inte att bli några problem. Jag kanske måste anpassa textstorleken på ryggen lite bara.

kl 7 satte jag fram mina fjärilsmatare igen. Det såg ut att bli en solig dag idag också och det blev det. 


Jag startade med en underbar frukost av räkorna och aiolin som var kvar. Jag tog ut cykeln för första gången i år och cyklade ett varv genom stan. Mina händer somnar när jag cyklat ett tag och jag satte mig en stund utanför Maxi på en bänk innan jag trampade hemåt. Det var skönt väder att cykla i.

Jag har fortfarande väldigt ont i såret men ska lasta in sommarhjulen i bilen innan jag sätter mig helt till ro. Idag passerade jag det magiska delmålet med 100 sidor i min bok också. Hittills har jag beskrivit mitt liv fram till Felix födelse ungefär. Nu kommer det bli lättare med resten. Det är nu jag ska börja förklara det fina med att vara högkänslig bl a. Och hur jag ser på min framtid som relativt nyfrälst.

söndag 17 april 2022

Lite jobbig natt

Jag tog det väldigt lugnt igår kväll med ölen. Jag var sugen och jag tittade på en fantastisk konsert med Santana och John McLaughlin. 


Jag åt mina räkor med tabascokryddad aioli. Jag kunde haft i mera tabasco och jag kryddade på lite mer tabasco i aiolin som blev över. Jag fick köpa till lite mer räkor på söndagen för att få ihop till en omgång till.

Men jag fick alltmer ont i såret på benet under kvällen. Jag gick därför och la mig tidigt och försökte sova men det gick inte. Det smärtade i benet hur jag än låg. Dessutom var det fullmåne och jag hade sovit ut ordentligt på lördagsmorgonen. Sedan fick jag feber och gick upp och tog en Ipren. Jag fick till slut tända och läsa någon timma. Till slut somnade jag ändå och sov hela natten. Jag påbörjade också antibiotikakuren redan igår kväll. 

När jag vaknade var jag mycket bättre. Smärtan finns kvar men är inte lika intensiv. Fortfarande stel i stelkrampsprutesticket. Jag drack kaffe och tog det lugnt till TV:n. Gjorde ren min älskade kamera efter fallet igår. Jag vågade inte ens titta på den igår då jag var orolig att den blivit skadad i fallet. Men det såg ganska bra ut. Lite små repor bara men inte på lins eller skärm. Ställde ut mina fjärilsmatare i solen med sockervatten. Igår var det många fjärilar som hittade dit. Men jag ser bara nässelfjärilar vid sockervattenautomaterna. Citronfjärilarna bara flyger förbi. De har troligen hittat en annan sockerkälla även om det är väldigt få växter som blommar nu.


Jag eldade lite gräs också och min barndomskamrat Olle kom förbi och vi pratade en stund. Trevligt!

Sedan åkte jag till Maxi och handlade. Jag köpte ingredienser till ett nytt kavringbak.



Pappa Eddies supergoda påskkavring.

Sedan testade jag en lite rolig sak. 


Jag riggade upp min telefon vid den ena sockervattenautomaten och styrde kameran från min Apple Watch. Det gick hur bra som helst. 


Jag fick t o m med mig själv. 


Jag låg och solade lite och kollade på klockan om det var någon fjäril framme. Sedan tog jag en bild bara.

Benet gör ont. När jag suttit still en stund är det svårt att komma igång och gå.

Nu kl 16:24 går jag in för idag. Jag har fått ännu mera ont i benet igen och tar det lugnt inne nu resten av dagen. Jag har skrivit lite på boken idag och ska försöka skriva lite till. 

lördag 16 april 2022

Arne Löv, fem stygn och folköl

En påskhelg med vackert väder. Jag fick besök på förmiddagen av en gammal bekant. Lina var här och åt sillunch igår. Allt lugnt och fint. Tidigt i säng, läsning och sedan lyckades jag faktiskt sova extra länge på mornarna också.


Grönfink på besök. Jag har aldrig sett dem här förut. Bara hört dem.

Jag åkte till Maxi och handlade när mitt besök lämnat mig. När jag kom hem satte jag upp en gammal fönsterlucka på uthusväggen. Den är en hyllning till dess forna ägare Arne Löv. Folk som är uppväxta i Kristinehamn på 60-, 70- och 80-talet vet vem Arne var. Han var väl den a-lagaren som hade uppnått högst a-lagsstatus på något vis. Oförarglig, onykter alla dagar i veckan och välkänd av alla. Hugo Torsén är nog den enda som kan jämföra sig med Arne i det avseendet. Arne bodde granne med kapellet innan han avled. Han gick och ledde sin cykel förbi här på eftermiddagarna och fick alltid en kopp kaffe när det var folk i kapellet. Det var före min tid men jag minns honom väldigt väl.

Min morbror, "Fyll-Persson" umgicks gärna med Arne när morbror Eric hade sina perioder. Jag minns att Eric och jag mötte honom en gång och han bjöd upp mig till sitt hus där han skulle kunna tälja till ett metspö åt mig. Det fanns gott om sådana träd uppe hos honom, intygade han. Det blev ju aldrig av förstås.

Innan han flyttade in i luckstugan bodde han i ett cementrör nere i hamnen.


Arne bodde i "luckstugan" sina sista år. Ett litet hus som kommunen ägde som Arne hyrde. Namnet "luckstugan" fick det efter sina blå fönsterluckor. Tyvärr var luckorna redan avplockade här men de låg en bit därifrån så jag räddade en till eftervärlden.


Idag satte jag upp den som en liten hyllning till kristinehamnsoriginalet Arne Löv. Jag tog sedan med mig kameran och gick upp till Arnes för att ta några fler bilder.


Så här ser platsen ut idag. Inte många spår kvar. 

Här är husnumret. Karlsbergsvägen 16 var hans adress.

När jag skulle gå därifrån halkade jag på en berghäll och ramlade handlöst framåt och rev upp höger smalben riktigt illa. Jag gick hem och tog av mig och gick direkt in i duschen för att göra ren såret så gott jag kunde. 


Här är det rengjort men det glipade så illa på sina ställen så jag tyckte det var lika bra att åka till sjukhuset för att låta någon se om det. Det var ett tungt fall men min klocka larmade inte för fallet. Lite oroväckande. Det borde den verkligen gjort. Men eftersom jag var på benen igen så snabbt kanske den ansåg att faran var över. Hmmm. Lite oroväckande ändå.

Jag åkte upp till akuten och fick komma in direkt. Det behövde sys.


Här ligger jag under nålen. Jag lät en sköterska ta en bild åt mig för bloggen.


Ihopsydd och klar.


Kompresser och i väntan på gasbinda.


Hemma igen efter en tur till Maxi för att köpa antibiotika. Läkaren tyckte jag borde köra en liten kur ifall. Fem stygn blev det och en stelkrampsspruta. Den första gången i mitt 58 åriga liv jag blivit sydd.

Från det att jag ramlade till att denna bild togs gick det ganska exakt en timma. Inte så farligt men en händelserik timma i mitt liv.

Denna lördag avslutar jag med några pilsner. Jag hoppas jag kan sitta ute en stund innan solen går ner.

måndag 11 april 2022

Arbetsdag på plats i Karlstad

Möte online på förmiddagen och sedan till Karlstad för lunch med kollegorna och utbildning på eftermiddagen. Sedan hem för att hålla snuscirkel.

Det var svårare än jag trodde att planera schema för cirkelträffarna eftersom det är levande växter vi hanterar. Ibland växer de fortare än vad man tror och ibland tar det längre tid. Idag hade jag i alla fall tidigarelagt ett möte där jag visade hur man omskolar från pluggbrätte till krukor. Här står de jag planterade om idag.


Lite drygt hälften av det jag ska ha. 


Ytterligare tre omgångar ska jag plantera om imorgon. Jag fick slut på u-jord. Jag hade inte nog med rumstempererad jord som jag ville ha. Jag fick ta in en säck till i värmen över natten.

Det kom bara två cirkeldeltagare. Jag hade räknat med att vi skulle bli 6 stycken. Jag hade iofs skickat ut en skriftlig instruktion till de som vill göra det tidigare. Jag hoppas inte de andra missförstått och blandat ihop datum.

Idag fick jag mail från motorcykelhandlaren i Spanien. Den är inregistrerad på mig nu och mitt registreringsnummer blev 8273 LXG.


Då kan jag börja undersöka hur jag ska teckna försäkring för den. Men det får vänta lite.

söndag 10 april 2022

Hemma igen

Denna söndag var tung. Jag somnade runt 03:30 igår och vaknade kl 8. Då gick jag och åt frukost och hämtade bilen. Sedan påbörjade jag en jobbig hemfärd. 

Men vi kan börja igår morse. Då vaknade jag tidigt och började avveckla min lägenhet för denna gång. Jag diskade upp den lilla disken som fanns och städade badrummet.


Ställde ut disken i solen att torka. Plockade in utemöblerna.

Jag gjorde iordning lägenheten så som jag vill hitta den nästa gång. Då är dessutom Felix med.


Kylskåpet ställt på glänt och urtorkat. Ett par vettextrasor emellan så dörrarna ska vara lite öppna.


Inte nog med att det är galler för alla fönster. Det sitter också en invändig "stålpersienn" som man släpper ner när man lämnar. Här har jag gjort det i mitt sovrum. Lägenheten blir helt mörk när jag fällt ner alla. 

Medan jag gick där och pysslade hörde jag en liten försagd röst bakom mig. Den sa: -Pappa. Nu har jag varit med dig överallt i världen men jag skulle vilja fråga dig en sak. Kan inte jag få vara kvar här? Det är här i värmen jag trivs bäst.

Det var Franklin som gjorde sin lilla ödleröst hörd. Han fortsatte: -Vi har varit i London, Paris och New York. 13 gånger i New York t o m. Oslo, Budapest och Prag flera gånger men det är här jag vill vara hädanefter. Jag är trött på att flänga runt överallt.


Franklin fick som han ville. Han börjar bli gammal precis som sin pappa och nu hade han verkligen hittat hem. Vem är jag att förhindra detta? Franklin är numera bofast i Spanien.

Jag satt länge och väl i lägenheten och väntade på att klockan skulle bli 16 så jag skulle börja påbörja min hemresa. Jag slog av huvudströmbrytaren och låste allt och började gå mot busshållplatsen. Precis innan jag var framme kom bussen och blåste förbi. 


Jag satte mig i skuggan och åt två Wasamackan och drack vatten. Eftersom jag fått lite pejl på hur busstabellerna fungerar kunde jag utläsa att jag skulle få sitta där i en timme innan nästa buss. Men att vänta gör mig inget. Min hjärna får sysselsätta sig med tankar i lugn och ro en stund bara.

Vid busstationen inne i stan hade jag ytterligare en dryg halvtimma att fördriva tiden. Jag satt i ett hörn i skuggan och tittade på folk, Väl framme vid flygplatsen gick det hur smidigt som helst. Ingen kö någonstans.

Jag var innerligt trött på spaniens andningsmaskskrav. Det blir så jobbigt att ha på masken överallt. I kollektivtrafiken och jag fasade för den fyra timmar långa flygningen med mask. Det var jättejobbigt på nerresan. När man har den på sig sådär länge får man ont bakom öronen också. Väl inne på flygplatsen hade jag bara på mig den när jag rörde mig bland folk. Så fort jag satte mig tog jag av den även om det inte är tillåtet. När man äter får man ta av sig den men sedan ska den på igen.


Jag tog ett ordentligt skrovmål inför flighten. Sedan gick jag runt och satte mig då och då på olika platser. Poliser och väktare som gick förbi mig där jag satt orkade inte påminna mig om masken som tur var.

Flighten var lite försenad. Den skulle gå 22:05 men så blev det inte. Jag satt vid gaten så länge jag kunde för att slippa gå ombord. Jag brukar alltid vänta så jag blir bland de sista som går på. Till slut fanns det ingen återvändo. På med masken igen då. Efter att ha gått landgången ut till planet möttes jag av två svenska glada flygvärdinnor som sa att det var valfritt att ha mask ombord fr o m den 4 april. Jag blev verkligen överlycklig av det beskedet och kunde andas ordentligt hela hemresan.

En stad från ovan.


Jag satt och tittade ut mycket under hemresan. Det var klart och fint väder. Vi kom iväg en halvtimma försenade. Det betyder att jag landade kl 02:30 på Arlanda. Min transfer kom direkt och körde mig till hotellet. Jag släckte kl 03:30 och somnade direkt.

När jag ätit frukost åkte jag direkt. Det var en bättre frukost än jag räknat med faktiskt.


Här frukostens efterrätt. Då hade jag redan moffat i mig äggröra, bacon och vita bönor. Jag fyllde en äggkopp med Kalles kaviar också. Det var så salt och gott. Sedan drog jag. Jag började med att köra att fel så jag hamnade nästan i Uppsala innan jag kunde vända. Sedan gjorde sig tröttheten påmind. Och törsten. Efter en sådan hotellfrukost och så få timmar med sömn blev jag plötsligt övermäktigt trött. Jag var tvungen att köra av i Enköping för att hitta något ställe där jag kunde få mig en kopp kaffe och vatten att dricka. Jag yrade runt bland villaområdena och höll på att gå bet innan jag hittade en OK-mack. Där fick jag kaffe och vatten och gick runt och rörde mig lite. Nästa anhalt Västerås. Det gick ganska bra dit men sedan kom tröttheten igen. Jag fick verkligen skärpa mig och siktade på Eurostop i Örebro för ett nytt stopp. Jag åkte in till Biltema och gick lite i butiken och tog en kopp kaffe igen. Vedervärdigt kaffe för övrigt. Jag fick inte ens i mig hela koppen. Efter det stoppet kändes det i alla fall lite bättre och nästa stopp blev på Maxi i Kristinehamn. Jag handlade lite mjölk och grejer som jag visste att jag inte hade hemma. Jag hämtade också ut mitt nya tangentbord innan jag åkte hem.

Jag tog några Norrlands guld medan jag gick och plockade och pratade med Sivan. Hon verkar inte saknat mig värst mycket. Jag startade också en ny snussats. Jag behöver fylla på inför sommaren med färdigt snus. Processen är ju ganska omfattande och sedan ska det ju stå en månad i kyla innan jag kan frysa in det. Det är sommarsnuset 2022 jag ska göra nu.