En dryg vecka sedan jag ramlade. Idag gick jag upp och tittade på olycksplatsen. Jag tittade om jag såg något spår av min vurpa men det gjorde jag inte.
En liten bergklack i dagen men den var lite brantare än jag mindes den. De senaste vurporna jag gjort har jag blivit lite försiktigare. Jag funderar mycket på om det ska vara så här nu. Att jag ramlar ibland och inte kan ta emot mig. Jag är lite rädd för att klättra på stegar eller ställa mig på en pall numera. Och ser mig ängsligt för var jag sätter fötterna. Jag skulle behöva träna upp min fysik faktiskt. Annars kan jag nog inte leva det liv jag vill. Åka scooter, snorkla och gå i bergen i Spanien.
Jag skrev till 1177 idag och undrade om jag kan få FaR igen. FaR står för fysisk aktivitet på recept. Jag har haft det förut på grund av min KOL. Jag var med i en promenadgrupp men det var bara gamla damer där och jag kände mig väldigt obekväm i deras sällskap. FaR kan öppna möjligheter genom att kostnader för fysisk träning kan bli något mindre. Dessutom kan min arbetsgivare stå för vissa konstnader som hänger ihop med friskvård. Jag ska undersöka det där lite mer faktiskt.
I lördags när jag tagit mig ett par tequila åkte skärmaskinen fram och jag skar upp en ny köttbit till köttchips. Jag behöver stärka mig lite med alkohol om jag ska våga köra den där otäcka skärmaskinen. Det är inte en så värst smart kombination egentligen men jag blir inte berusad. Bara lite modigare.
Det kom in en liten kort blink av kärlek i kapellet också helt otippat. Det är väl ungefär den kärlek jag behöver faktiskt. Att bli glad av att se vackra saker. Det räcker gott.
Här ett litet kötthjärta.
Våren smyger sig på med försiktiga steg. Sol men inte mycket till värme. Fåglarna är i full gång här i alla fall och det har jag verkligen längtat efter. Jag längtar till lägenheten och livet där. Ska det vara så här nu tro? Att jag ska längta dit de perioder då jag är här? Jag tror jag kommer att komma in i det också faktiskt. Att allt har sin tid och just nu är jag här. Jag mår ju väldigt gott här också men jag vet också att jag skulle kunna må ännu bättre. I alla fall fysiskt. Därnere i det undergörande klimatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar