Motorcyklar

När jag var 16 år tog jag motorcykelkörkort och köpte en Yamaha offroad 125cc. Den var så fin och jag körde till Töcksfors på den för att fiska kräftor. Jag var också med på långfredagens cortege till Filipstad och Karlstad. Jag fick något krångel på hemvägen men fick hjälp av andra i cortegen. 

Här ligger mina klasskompisar i nian på en gräsmatta vid Stenstalidskolan. Min Yamaha i bakgrunden med den blå Nolanhjälmen hängande vid bakhjulet. Ina, Christina, Tone, Pär Helgesson och Helene Södersten. Killen i röd t-tröja ser jag inte vem det är. Killen längst till höger vet jag inte heller. Det kan vara Indren som iofs inte gick i min klass.

Jag hängde lite i MC-kåken med min fjuttiga 125:a. Min idol var då min vän "Biffen" och hans bror Håkan. De båda körde också offroadmaskiner men Biffen hade en Yamaha XT-500 med en underbar ljuddämpare som gav ifrån sig ett mäktigt ljud. Ljudet var viktigt ansåg jag. Ibland såg jag honom köra på bakhjulet. Hans bror hade en Honda 500 offroad. "Biffen" och jag är vänner idag också men vår relation har utvecklats genom en resa av att vara arbetskamrater på Casco. Då var jag imponerad av att han kunde lägga in så mycket snus i varje prilla. 1/4 dosa som han hade inne i många timmar. När han tog ut snusen skedde det genom att han spottade ut två stora normalprillor. Sedan hade han alltid en liten prilla att ta ut också som gömt sig i något hudveck inne i munnen. Han tog alltså ut två stora och en liten varje gång. Han är en av dem som är självförsörjande på snus tillsammans med mig nu här i stan. Vi delar odlings-, och torkerfarenheter. Våra roller är annorlunda nu. Han är inte längre min idol. Nu är vi jämlika.

Hans bror Håkan var alltid lite lugnare. Körde inte gärna på bakhjulet.

Yamaha XT-500 var som en förälder till min lilla 125:a som ändå nästan såg ut som en 500 men mycket mindre. Som en mygga i jämförelse med en humledrottning. Jag skaffade snusnäsduk och allting som om jag vore en "biker". Ytterligare ett försök att hitta min identitet som gick fel.

Min vän Lilleman hade köpt en motorcykel och vi var ute och åkte. Det var på den tiden man kunde framföra motorfordon på hela Kungsgatan som då var enkelriktad. Nu har Kungsgatan blivit en "gågata" som i alla andra småstäder. Ett dött centrum med en gågata. Alltid samma sorts lyktstolpar, beläggning och rabatter. Det är så tråkigt att det måste vara lika överallt. Men den dagen Lilleman och jag var ute och åkte bestämde han sig tydligen för att åka på bakhjulet hela Kungsgatan. Jag låg bakom honom med min motorcykel men jag vågade inte köra på bakhjulet. Jag tror han hade en Husqvarna då. Jag tyckte det såg farligt ut. Jag var väldigt försiktig redan då. När Lilleman passerade korsningen Kungsgatan-Tegelslagaregatan fick han en snutbil efter sig som stoppade honom. Jag minns inte hur det gick men jag fick ändå bekräftat att det var nog lika bra att köra lite försiktigt i trafiken.

Den här bilden är ungefär samtida med den händelsen. 1980. Jag var 16 år. Jag sitter i kalsonger. Dricker Pripps Export och Lilleman böjer sig bakom oss. Lilleman hade troligen "köpt ut" åt mig. Det är hans dåvarande flickvän "Kicki" som sitter i förgrunden. Det är också hon som har skickat den här bilden till mig. Vi sitter på bryggan vid Skymningen. Jag är otroligt lik Felix på denna bild.

Jag bodde på Stenstaliden då. I tian. I cykelrummet förvarade jag min motorcykel på nätterna. Min klasskamrat Mikael Jerlströms plastfarsa, Manfred hade alltid sin otroligt vackra Moto-Guzzi ståendes utanför Stenstaliden 17. Jag har tittat på den i många timmar för dess skönhets skull. Kåpor, vindruta och packväskor. Dessutom bytte han den mot en annan vid tillfälle så jag kunde sitta på staketet och titta igen. 

Jag har för mig att han hade två ögon på den främre kåpan med vindruta så att det såg ut som ett ansikte framifrån. Jag tror han hade en stor BMW någon gång också. Stora landsvägsmaskiner med kåpor, vindruta och packväskor. Faan vet om han inte hade backväxel på hojarna t o m.

Men där tog mitt intresse för motorcyklar slut. Jag minns att jag körde runt på en scooter som Mats Borgfors hade när han bodde i Åsa på Västkusten. Han var väl där och mekade med racerbilar som vanligt. Jag bodde då i Göteborg och var nere och hälsade på. Den scootern gillade jag verkligen.

Senare i Kristinehamn fick jag prova "Gummis" Kawasaki 1300 också. Men då blev jag rädd för motorcyklar. Jävlar vilken acceleration. Tunnelseende över Brovallsbacken när jag vred på gasen och direkt kom upp i över 100 km/h. Det var alldeles för farligt för mig.

Men nu ger jag mig in på ett scooteräventyr på äldre dar.